Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Infacted Recordings"

FORM – “Poison”

Tags: , , ,


 

FORM presenterar en video till “Poison” hämtad från albumet Defiance + Entropy som finns ute nu digitalt och som släpps på CD den 23 november via Infacted Recordings.

Stötta oss och förbeställ albumet (eller något annat) här!

Pseudokrupp Project – “Am Puls Der Zeit”

Tags: , , ,


 

Den tidigare osignerade tyska akten Pseudokrupp Project har plockats upp av Infacted Recordings inför släppet av deras sjätte album This is the New Black. Här är videon till “Am Puls Der Zeit”. Gillar du det vi gör?? Stötta oss gärna genom att förboka albumet här!

Logic & Olivia – “Night of Despair”

Tags: , , ,


 

Tyska synthpopakten Logic & Olivia är tillbaka med nytt material. Spana in videon till “Night of Despair” hämtad från nya albumet Louder Than Words som finns ute nu via Infacted Recordings.

Beställ CD-utgåvan här!.

Ny singel från Frozen Plasma ute nu!

Tags: , , , , , , , , , ,


Den tyska futurepopakten Frozen Plasma, som består av sångaren Felix Marc och Vasi Vallis, är nu tillbaka med nytt material. Bandet arbetar i skrivande stund med att färdigställa sitt fjärde fullängdare och den första singeln “Safe. Dead. Harm” lär inte göra deras fans besvikna.

Frozen Plasma debuterade med Artificial (2006) och var senast albumaktuella med Dekandenz som släpptes 2015. Sångaren Felix Marc (som även är känd från Diorama) släppte förra året tredje soloalbumet Alternative Facts och andremedlemmen Vasi Vallis är även känd från NamNamBulu, soloprojektet Reaper och den nya trion Future Lied to Us.

 

“Safe. Dead. Harm” finns ute nu via Infacted Recordings.

Future Lied To Us – “Presence”

Tags: , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Infacted Recordings
Releasedatum: 9 februari 2018
Genre: Synthpop, futurepop
Bandmedlemmar: Vasi Vallis, Krischan Wesenberg, Thomas Lesczensky
Land: Tyskland
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Fans av genren kommer knappast bli besvikna

Vik hädan alla modern synthpop- och futurepophatare! Vasi Vallis (från Frozen PlasmaNamNamBulu och Reaper), Krischan Wesenberg (Rotersand) och Thomas Lesczensky (från bland annat SITD och Dynastie) har nu slagit sig samman som den nya trion Future Lied to Us.

Den tyska massan av akter inom synth- och futurepop kan ibland förmedla intrycket av att vara ganska seg och svårsmält mellan varven. Om sanningen skall fram så är den (i alla fall stundtals) precis just det. Men precis som alla vet när det kommer till alla typer av avsmakningsmenyer, så dyker det förr eller senare upp trevliga godbitar vilket gör att det ofta förekommande standardargumentet “allt är redan gjort” får vänta lite till.
Nåväl, nu är det ju knappast någon musikalisk revolution som Future Lied To Us genomför på bandets första album Presence. Trion lånar friskt från genrens största upphovsmän, som VNV Nation och Apoptygma Berzerk. Tredjespåret “Drops of Silver” är kanske det allra tydligaste exemplet och hurvida man väljer att tolka den som en hyllning eller en liten stöld av Apoptygma Berzerks “Paranoia” är upp till var och en. Likväl så lyser det här kollektivets samlade långa erfarenheter av såväl goda produktionstekniska finesser och goda låtskrivarkunskaper starkt genom större delen av spåren.

Medryckande bryggor och refränger förmedlar både dansanta glädjerus som eftertänksam melankoli omgivet av sprudlande och minutiöst välpolerade paket fullmatade med elektroniska godsaker. Flera spår innehåller de där moderna smarta finesserna som akter som Seabound och X-Marks the Pedwalks har varit duktiga på att skapa på senare år allt kryddat med inslag av inslag från det ljuva åttiotalets elektroniska poplandskap. Presence är iklädd modern och detaljrik ljudbild där kantiga och ordentligt tilltufsade dansgolvshits varvas med glittrande, storslagna och atmosfäriska synthpoplåtar. “Embrace the World” är en snyggt producerade väldigt genretrogen låt medan den sorgsna “Faces” representerar albumets mer finstämda och känslosamma inslag och även om låtmaterialet på Presence dippar något på sina ställen så innehåller det överlag starkt låtmaterial.

Alla som älskar modern synth- och futurepop – se hit! Future Lied to Us är här och alla som dyrkar den här genren kommer knappast bli besvikna, tvärtom!

Tracklist

01. Born In Silence (05:54)
02. Intensions And Marks (04:50)
03. Drops Of Silver (05:12)
04. Fed By Anger (03:37)
05. Falling (04:57)
06. Surrender And Pain (04:09)
07. Suffocate (05:25)
08. Lost (04:10)
9B. lue Light (04:19)
10. Embrace A World (05:04)
11. Faded Faces (05:26)

(English version below)

Lovers of the genre will hardly be disapointed

Disperse now – all modern synth- and future pop haters! Vasi Vallis (from Frozen Plasma, NamNamBulu and Reaper), Krischan Wesenberg (Rotersand) and Thomas Lesczensky (from, among others, SITD and Dynasty) have now merged together in the new form of the trio Future Lied to Us.

The German mass of acts in the synth- and future pop genre can sometimes convey the impression of being hard to digest. And the matter of fact is that it’s just what it is, alteast for some parts. But just as everyone knows when it comes to all sorts of tasting menus, the goodies eventuellay turn up, which means that the frequently-used standard argument “everything has already been done before” have to wait atleast in this case.

By that being said, Future Lied to Us hardly carries out any sort of musical revolution on the band’s first album Presence. The trio borrows shamelessy from the genre’s greatest authors, such as VNV Nation and Apoptygma Berzerk. The third track “Drops of Silver” is perhaps the most obvious example and whether you choose to interpret it as a tribute or a small theft of Apoptygma Berzerk’s “Paranoia” I guess is up to each and every one of you. Nevertheless, this collective’s long-standing experience of both good production- and songwriting skills shines strongly through most of the tracks.

Catchy bridges and choruses convey both dazzling joyous dreamlike and thoughtful melancholy surrounded by sprawling and meticulously well-polished packages packed with electronic goodies. Several tracks contain those modern smart features like the ones that acts like Seabound and X-Marks the Pedwalk have been adept at creating in recent years, everything spiced with bits and pieces of the electronic eighties electronic pop sound. Presence is decorated in a modern and detailed soundstage, where edgy and well-ventilated dance floor shots are fired to then meet their counterparts in sparkling, magnificent and atmospheric synth pop songs. “Embrace the World” is a nicely produced song typical of  this genre while the melancholic “Faces” represents the more sensitive and emotional elements of the album, and although the song material on Presence dips here and there, in general it contains strong tracks as a whole.

Everyone who loves modern synth- and future pop – look over here! Future Lied to Us have arrived and everyone who loves and worships this genre will hardly be disappointed, on the contrary!

Tredje albumet från smart/futurepopakten Binary Park

Tags: , , , , , ,


Tyska Binary Park, där Infacted Recordsings-bossen Torben Schmidt utgör lineupen tillsammans med Huw Jones och Darkmen-bekantingen Alfred Gregl, presenterar nu bandets tredje fullängdare “Life on Lines”.

Binary Park producerar stilren smart och modern electro med hintar till såväl modern elektronisk dansmusik och futurepop som modern smart electro. Första albumet “Worlds Collide” släpptes 2011 och uppföljaren “Singularity” kom 2014.

“Life on Lines” kan förbokas här redan nu och fokuserar ännu mer än bandets tidigare material på starka låtidéer i ett sound som innehåller influenser från såväl modern dansant electro till mörk electropop.

(lyssna på smakprov nedan).

“Life of Lines” släpps den 16 mars via Infacted Recordings.

Tracklist

01. Your own great nation
02. How strange
03. Croppe II
04. Dream like this
05. High flags
06. Faith has let me down
07. The last ones alive
08. Nothing
09. Bad connection
10. Words that kill
11. Welcome home
12. Machine core II

Torul – “Explain”

Tags: , , ,


 

Slovenska synthpoparna Torul är tillbaka med nya singeln “Explain” som levereras på en fyraspårs digital-EP inklusive en remix av Beborn Beton via Infacted Recordings. Provlyssna och köp hela EP:n här: https://infactedrecordings.bandcamp.com/album/explain

The Saint Paul introducerar “Three” med “Blood Donation”

Tags: , , , , , ,


Den tyska synthpoptrion The Saint Paul” är nu redo att presentera detaljerna kring deras kommande tredje fullängdsalbum “Three”.

The Saint Paul, som albumdebuterade via Danse Macabre med “Rewind the Time” (2011), var senast albumaktuella med “Days Without Rain” (2015) efter det att man skrivit på för Infacted Recordings.

Det nya albumet, som kan förbokas här redan nu, innehåller tio nya spår och introduceras med singeln “Blood Donation” (se videon nedan).

 

 

“Three” släpps den 8 december via Infacted Recordings.

Tracklist

01. Exit (04:04)
02. Come with me (04:13)
03. I will stay (05:14)
04. e.no. DNA (04:34)
05. Blood Donation (04:53)
06. Your purity (03:22)
07. Losing control (03:55)
08. Love is passion (04:24)
09. Blue bird (04:12)
10. Back (04:15)

Grendel – “Age of the Disposable Body”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD ***, digital, kassett, vinyl
Skivbolag: Infacted Recordings
Releasedatum: 27 oktober 2017
Genre: Industrial rock, aggrotech, harsh EBM
Bandmedlemmar: JD Tucker
Land: Holland
Recensent: Alexander Johansson

 

(English version below)

Urtidsdjuret har slutat väsa

Jag har följt Grendel sen “Harsh Generation” (2007) och tycker att “Void Malign” är en av de fem bästa aggrotechlåtarna som någonsin gjorts. Jag älskade “Timewave Zero” (2012) och köpte den t o m på CD, något jag endast gör med exceptionella album i dessa strömmande musiktider. 2013 var Grendel bäst på Amphi. Mina förväntningar på “Age of the Disposable Body” var skyhöga – här skulle äntligen årets album komma efter helhetsmisslyckanden från bl a Depeche Mode. Så blev det tyvärr inte. När jag i mitt usla liv som bäst behövde ett framåtblickande och modernt aggrotech-album gör Grendel en industrirockplatta. Resultatet är lika svagt som när Skinny Puppy på 00-talet och Ministry under sent 80-tal ”bytte sida” från hård synth och industri till något slags hårdrocksuttryck.

Holländaren med det supercoola artistnamnet VLRK har låtit hår och skägg växa ut och flyttat till England och fortsatt byta livemedlemmar i en imponerande hastighet. 4N174, FLRS, MRK0, M4RC, 4DD2, Paul James och Mel Allezbleu har samtliga slutat eller avpolleterats. Tyvärr har JD Tucker, som VLRK egentligen heter, inte hamnat i en omgivning som fått honom att lysa som den fluourocerande leksak på bodydansgolvet som man hade kunnat önska. På “Age of the Disposable Body” fattas det för aggrotech-musiken så centrala väsandet men även ett starkare innehåll och uttryck. Istället för att väsa försöker VLRK sjunga men rösten bär inte längre än till vad man måste kategorisera som ett dussinhårdrockssjungande vilket är plågsamt tydligt i t ex titellåten “Age of the Disposable Body” och “Flux”. VLRK har aldrig varit en stor vokalist men det är dystert att han inte arbetar hårdare med sin sång eller tar hjälp av en bättre sångare.

Med “Dead Inside” blev Grendel andra artisten i år som inspirerats av Nitzer Ebbs “Join in the Chant” (1987). Svenska queerbody-drottningen Lizette Lizette var först med “Future” och det är väl egentligen bara den och “Scorn” som hör till den hårdare skolan på detta album ska aggrotechgudarna veta. Inga låtar är i närheten av det rena hatet som Grendel åstadkom 2007 med “Hate This”. Flera av låtarna har fina intron och mellanpartier med sköna film- och radiosamplingar ovanpå tunga beats, t ex “Hexit” och “Flux”, som t o m är lite bättre i remixversionerna av Spitmask och Solar Fake på den andra CD-skivan som levereras med deluxeutgåvan. Den avslutande instrumentella “Zero Hour” är mycket filmisk och fin och påminner mycket om låtarna på Neros fantastiska “Between II Worlds” (2015).

Absolut bästa låt är “Far Away” där VLRK överlåter refrängsången till skottske The .invalid och tillsammans får de till något som hade kunnat platsa på en best of-skiva av Linkin Park, även om det är en bit kvar till “Numb” (2003) eller “In the End” (2000). Refrängen låter f ö misstänkt likt refrängen från Empathy Tests lilla mästerverk “Holding On” (2016) och sämre inspirationskällor kan man givetvis ha. “Age of the Disposable Body” når tyvärr inte upp till föregående album “Timewave Zeros” klass. Det blir tyvärr inget Grendel CD-inköp för mig i år, tyvärr tror jag det här bara kommer fungera på den viktiga tyska marknaden.

Bästa låtarna: “Far Away” och “Zero Hour”.

Tracklist

01. Magnum Opus (intro)
02. Severed Nations
03. Hex It
04. Fall Like Rome
05. Flux
06. Far Away (feat. The.Invalid)
07. AOTDB
08. Scorn
09. Dead Inside
10. Zero Hour

Bonus Disc ***

01. AOTDB (Noir Antidote remix)
02. Severed Nations (Ludovico Technique remix)
03. Flux (Assemblage 23 remix)
04. Hex It (Sølve remix)
05. Dead Inside (Shiv-R remix)
06. Far Away (Panic Lift remix)
07. AOTDB (The Ladder remix)
08. Hex It (Spitmask remix)
09. Fall Like Rome (Riot Kitten remix)
10. Flux (Alpha Quadrant remix)
11. Severed Nations (Plastic Noise Experience remix)
12, Flux (Solar Fake Remix)
13. Hex It (High Functioning Flesh remix)
14. Far Away (Peter Turns Pirate remix)

(English version below)

The Beowolf creature doesn’t wheeze anymore

I have been a Grendel fan since “Harsh Generation” (2007) and I consider “Void Malign” to be one of the five best aggrotech songs ever made. I loved “Timewave Zero” (2012) and I even bought it on CD, something I only do with remarkable albums in these streaming music times. My expectations on “Age of the Disposable Body” were very high, finally would the album of the year come, after failures from e.g. Depeche Mode. But it did not. At a time in my poor life when I really needed a strong and prospective strong aggrotech album Grendel produce industrial rock. The result reminds me of Skinny Puppy in the 00’s and Ministry in the 80’s when they changed side from industrial synth to some kind of heavy metal (we do not take easy on that in Sweden – on judgement day the synth goths will stand up for truth and beauty and conquer every stupid and ugly metal banger (this is a famous scene from a Swedish comedy show in the late 80’ties)).

The Dutchman with the super cool alias VLRK has let the hair and a beard grow and moved to England. It looks better than in 2013 when Grendel kicked ass at the Amphi festival. Former Grendel live members such as 4N174, FLRS, MRK0, M4RC, 4DD2, Paul James and Mel Allezbleu has moved on or been made redundant by VLRK. Unfortunatelly JD Tucker, VLRK’s real name, has not found an environment that make him glow stick shine on the dark trance dance floor. Instead of hiss and wheeze VLRK sings in a heavy metal style on the title track “Age of the Disposable Body” and on “Flux”. He has never been much of a singer but this metal chanting is an aesthetic mistake.

With the song “Dead Inside” Grendel becomes the second artist this year to be inspired by Nitzer Ebb’s master hit “Join in the Chant” (1987). Swedish queerbody queen Lizette Lizette came first with “Future” (2017) in January. The tracks “Dead Inside” and “Scorn” are tough but miles from the clean hate Grendel produced 2007 with “Hate This”. Some of the songs has nice and heavy intros and segments with radio and TV show samplings, e.g. “Hexit” and “Flux” that comes remixed and slightly improved by Spitmask and Solar Fake on the bonus disc that comes with the deluxe edition. The final song “Zero Hour” is very good with nice cinematic inserts and it reminds me of Nero’s amazing album “Between II Worlds” (2015) from which the track “Into the Past” was used by Batz Luhrmann in the blockbuster movie “The Great Gatsby” (2013).

The best song by far is “Far Away” and on this track VLRK leaves the chorus to Scottish The .invalid. The result would make its way to a best of-album with Linkin Park, although it can not compete with hits like “In the End” (2000) or “Numb” (2004). The chorus is actually quite similar to the chorus in Empathy Test’s beautiful “Holding On” (2016) and you can of course have much worse sources for inspiration than that. “Age of the Disposable Body” never reach the high quality of “Timewave Zero” (2012) and I unfortunately will not buy a Grendel CD this year and allthough I’m confident that this will probably work out well on the important German market, I find it very sad from an artistic perspective.

Best songs: “Far Away” and “Zero Hour”

Agrezzior – “Strike Back”

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Infacted Recordings
Releasedatum: 29 september 2017
Genre: EBM
Bandmedlemmar: Jesper Nilsson, Mika Rossi
Land: Sverige
Recensent: Lars-Åke Andersson

(English version below)

Brölbody

Putsa kängorna. På med vitt linne och svarta armébyxor. Gurgla strupen med Jägermeister. Vråla åt grannens katt. Agrezzior är tillbaka! Det är dags för brölbody!

Vad är brölbody? I min värld är det smutsig, skitig och elak oldschool body direkt från smörjgropen. Råa, enkla taktfasta rytmer och en sångare som stundtals vrålar några simpla textrader i mikrofonen när han har lust. Det ska stänka svett och osa ilska. Det ska vara ren energi! Det ska vara världens undergång! Det behöver inte vara snyggt, det behöver inte vara synkat men det ska vara genuint. Arrrrghhhh! Man vill bara bröla med och ge utlopp för alla instängda aggressioner.

Den nya skivan ”Strike Back” inleds starkt med tre högoktaniga låtar, ”Never Wait To Hate”, ”Joker Joker” och titelspåret ”Strike Back”, i bästa oldschool stil. Stenhårt! Min tanke var genast – YES! – de har lyckats igen! En ny bra skiva. Eller?

Lyssnar man noga så hör man två stora skillnader gentemot tidigare. För det första så är musiken extremt välproducerad och tillrättalagd. Borta är det där underbara skitigt, brutala soundet som fanns på deras debutplatta ”Domination”. För det andra så känns det som det saknas lite tyngd i sången. Det är inte dåligt. Jesper Nilsson, som tog över mikrofonen redan på deras andra album ”Berserker”, gör sitt allra bästa för att sjunga och vråla men det känns som det saknas en dimension som Johan Damm hade.

Låtarna avlöser varandra i rask takt och variationen är kanske inte den allra största men jag tror nog att de allra flesta oldschoolfans lär hitta en del godis på den här skivan. Är man en fantast av bodyn på 80-talet så ska man vrida på volymen ordentligt när man lyssnar på de Nitzer Ebb-influerade spåren ”Master”, ”Youth” och ”Me And You”. Rejält drag! Och gillar man sångaren Lars Felker i Orange Sector får man sitt lystmäte stilla när han hoppar in och framför låten ”Kraft”.

Skivan avslutas med nyinspelade versioner av tre låtar från tidigare plattor, ”Shout” och ”Fingerprints” från ”Domination” samt ”Statue Of Liberty” från ”Berserker”. Trots en renare och tydligare ljudbild så blir inte låtarna bättre än originalen.

Det totala intrycket? En mycket välgjord platta. En stor eloge till grabbarna i Agrezzior. Tyvärr är det är nog det som är problemet också. Borta är charmen med det stökiga och grötiga soundet som kännetecknade första skivan. Det soundet jag kom att älska Agrezzior för. Brölbodyn!

Lars-Åkes favoritspår: ”Joker Joker”

Tracklist

01. Never Wait To Hate (04:40)
02. Joker Joker (03:31)
03. Strike Back (03:21)
04. BKKS (03:14)
05. Peace And War (03:42)
06. Master (03:43)
07. Youth (03:37)
08. Me And You (03:16)
09. Kraft (feat. Orange Sector) (03:16)
10. Fingerprint 2017 (03:15)
11. Shout 2017 (04:26)
12. Statue Of Liberty 2017 (04:00)

(English version below)

Bellowbody

Polish your boots. On with white linen and black army trousers. Gargle the throat with Jägermeister. Shout at the neighbor’s cat. Agrezzior is back! It’s time for bellowbody!

What is beollowbody? In my world, it’s filthy, dirty and wicked oldschool body music directly from the grease pit. Raw, simple rhythmic beats and a singer who sometimes roar a few simple lines of lyrics into the microphone when he wants. It shall sprinkle some sweat and ooze a lot of anger. It should be pure energy! It should be the end of the world! It doesn’t have to be neat, it need not be synced but it must be genuine. Arrrrghhhh! You would just bellow along loudly and give vent to all cooped up aggression.

The new album “Strike Back” starts strongly with three high-octane songs, “Never Wait To Hate”, “Joker Joker” and the title track “Strike Back”, in the best oldschool style. Hard as a rock! My idea was immediately – YES! –  they have managed to it again! A new great record. Or have they?

If you listen carefully you will hear two big differences from earlier records.  Firstly, the music is extremely well produced and arranged. Gone is that gorgeous dirty, brutal sound on their debut album “Domination”. Secondly, it feels like it is missing a little weight in the song. It is not bad. Jesper Nilsson, who took over the microphone already on their second album “Berserker”, does his very best to sing and roar but it feels like he is missing a dimension that Johan Damm had.

The songs relieve each other at a brisk pace and the variation is perhaps not the greatest but I do think that the vast majority of oldschool fans get to find some candy on this disc. Are you a fan of the body music from the 80’s, you should turn the volume properly when listening at the Nitzer Ebb-influenced tracks “Master”, “Youth” and “Me And You”. Sturdy stroke! And if you like the singer Lars Felker of Orange Sector you will be pleased when he jumps in on the track “Kraft”.

The record ends with newly recorded versions of three songs from earlier stuff, “Shout” and “Fingerprints” from “Domination” and “Statue Of Liberty” from “Berserker”. Despite a cleaner and clearer sound it doesn’t get the songs better than the originals.

The overall impression? An extremely well made record. A great tribute to the guys in Agrezzior. Unfortunately, that’s probably the problem too. Gone is the charm of the rambunctious and aggressive sound that characterized the first record. The sound I came to love the Agrezzior for. The bellowbody!

Lars-Åkes favourite track: ”Joker Joker”