Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Industrial Complex"

Nytt soloalbum från Atomzeros Andrew Hunter

Tags: , , , , , , , ,



Atomzero-bekantingen Andrew Hunter är nu redo att presentera “Truth Love Battle” med sitt electro-rock projekt Trench Run.

Albumet, som släpps via brittiska Analoguetrash Records vars stall inkluderar även svenska Machinista, innehåller tio spår där den Toronto-baserade sångaren och låtskrivaren har hämtat inspiration från såväl 70- och 80-tals disco, new wave och 90-talets industrirock.

Trench Hunt har sedan tidigare släppt “Atlas of the Human Anotomy” (2002) och “Industrial Complex” (2006) och bandet har sedan 2008 tagit paus till förmån för andra projekt, bland annat soundtracket till långfilmen “Mr. Viral” som hade premiär på Calgarys Filmfestival.

Huvudprojekt Atomzero albumdebuterade med “Symbiosis” 2014 och släppte EP:n “Velocity” i höstas (som mixades och mastrades av Jan L. från X-Fusion och Noisuf-X)

“Truth Love Battle” släpps den 18 mars via Analoguetrash Records. 

Tracklist

TrenchRun_TruthLoveBattle_Front_Cover_Square_RGB

01. Sometimes
02. The War on Solitude
03. God on Cocaine
04. The Light of Dawn
05. A Message for My Love
06. My Heart Beats Faster
07. Skill Kill
08. Where Dreams Never Go
09. Weapons
10. Sleep Now

Liverapport: Nitzer Ebb / Die Krupps (+ Rupesh Cartel) 20110427, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , ,


Artist: Rupesh Cartel, Die Krupps, Nitzer Ebb
Datum: onsdag 27 april 2011
Scen: Debaser Medis, Stockholm

Foto: Jens Atterstrand

OBS! Missa inte fotoalbumet under rapporten!

Ett industriellt monster

Jag har väntat i flera år på att få se Die Krupps live. Jag hade köpt biljett till deras spelning i Malmö för några år sedan som blev inställd. Det var dock väl värt väntan. Jürgen Engler & co levererar ett kraftpaket som sitter där det ska. Både nytt och gammalt material får publiken att stompa och t o m visa det hårdrockssignerade djävulstecknet med fingrarna.

Nitzer Ebb levererar även de, även om jag anser att de borde hoppat över de nya låtarna från “Industrial Complex”. I övrigt är det en hitkavalkad som mättar synthpubliken och gör att man förlåter dem för deras sömniga uppträdande på Arvikafestivalen förra året. Det sista extranumret, ett gemensamt framförande tillsammans med Die Krupps av “The Machineries of Joy”, känns redan som en modern klassiker.

// Katti Cernak, ElektroSkull – Synthportalen

Svenska electropoptrion Rupesh Cartel backade upp de två huvudakterna denna kväll och bjöd både på en radda av sina gamla klassiker samt smakprov från bandets kommande nya EP. Bandet är mest kända för succéalbumet “Anchor Baby” från 2009, ett album som gjorde riktig succé och bland annat plockades upp av Manifestgalan som en av nomineringarna det året. Rupesh Cartel är också kända för samarbeten med bland annat Firefox AK (aka. Andrea Kellerman). Kul att såpass många anlände tidigt för att se dem, Rupesh Cartel gör väldigt snyggt producerad electropop som backas upp av starkt låtmaterial. Liveshowen har mer att önska men med tanke på att man fick genomföra spelningen med huvudakternas utrustning i vägen så var det en godkänd upplevelse. Man låter väldigt bra live och jag ser fram emot att få se bandet inom kort på en “egen” scensetup.

// Jens Atterstrand, ElektroSkull – Synthportalen

Nitzer Ebb / Die Krupps

Nitzer Ebb / Die Krupps

Nitzer Ebb

Nitzer Ebb

Die Krupps

Die Krupps

Die Krupps

Rupesh Cartel

Rupesh Cartel

Rupesh Cartel

Jens Atterstrand sammanfattar 2010

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Bästa synthpop/futurepop/electropop

Code 64. Efter att ha rekryterat en ny sångare från grannlandet i väst (Bjørn Marius Borg), samt levererat ett av årets bästa singlar, “Stasis”, så släppte man till slut bandets tredje album “Trialogue” i början av september. Melodiösa synthpopdängor, rapp futurepop, vackra ballader tillsammans med ambienta mellanspel och mellan varven även ett par dansanta, perfekta och välbalanserade flirtar med trance och techno. Med en suverän sånginsats, stark lyrik och en perfekt produktion har man levererat ett av årets album alla kategorier. En klockren tia! Mitt överlägset mest spelade album under året. Passa lika bra på dansgolvet som i favoritfåtöljen!

Bästa EBM/body/oldschool

Ett myller av band har levererat bra body både här hemma i Sverige och från Europas alla hörn under året. “Tyvärr” satte Nitzer Ebb ner foten redan i januari 2010 och strök under sin storhet ytterligare. “Industrial Complex” är en fantastisk återkomst, levererad av referensen själva.

Bästa harsh EBM/industrial/dark electro/aggrotech

Scenen för den hårdare skolan av EBM, mörk elektro & industriella diton växer kraftigt. Men det är just trenden med dessa dussinband som gör den stundtals rätt slätstruken och trist. Mer av samma sak. Dark electron har blivit en massindustri på ett sätt jag inte förväntat mig. Mitt i alltihop visar Hocico var skåpet skall stå. “Tiempos De Furia” måhända inte är den mexikanska duons bästa verk någonsin, men som jag antydde i min recension så får alla talangfulla, småtrevliga “kloner” av detta sound ursäkta. Ni är inte usla någon av er, långt ifrån. Flera av er har levererat bra material, tyvärr har ni bara gett er in på en marknad med ett par väldigt dominanta marknadsledare. Band som oavsett om det går två eller fem år mellan skivsläppen kommer äta upp allt i sin väg när de väl släpps lösa på nytt. Utöver Hocico så bör även Detroit Diesel nämnas. Man visar på debutalbumet “Terre Humaine” att det finns hopp för genren i sig då man definitivt tillför en ny touch till det annars tradiotionella soundet. Bra!

Årets bästa singelsläpp

Code 64 – “Stasis”. En dansgolvsfyllare, en svepande snygg, blippbloppig hit med en refräng som fullständigt borrar sig in i benmärgen! Utöver detta Spark’s – “Tankens Mirakel”.

När man till och med kan få ett gäng avslappnade afterworkare på Synth Afterwork (Medeltidskrogen Sjätte Tunnan, Stockholm) att hurra och tjoa när man spelar en låt (efter att ha halvsovit över torsdagsölen efter jobbet) så är det något speciellt!


Årets största besvikelse

Jag vill som alla andra nämna Arvikafestivalen. Inte festivalen i sig där jag hade en helt okej vistelse, utan snarare ledningens agerande före och efter. Jag är ju även ett gigantiskt Front Line Assembly-fan och spelningen på Debaser Slussen var bland det sämsta jag sett alla kategorier och definitivt det sämsta jag sett av Bill Leeb & company. Skäms!

Bästa konsertupplevelse

Skinny Puppy på Tyrol i Stockholm. Efter att ha varit för ung 1986 och 1988, blivit förkrossad när konserten ställdes in 1992 och sedan levt barn och familjeliv hela tjugohundratalet (och bland annat missat senaste Arvikaspelningen) så fick jag äntligen se bandet som snurrade på min vinylspelare redan i mitten av åttiotalet på scenen. Definitivt mitt största ögonblick 2010 och frågan är om det inte är mitt största någonsin?

Bästa klubbupplevelse

Ingen som riktigt stuckit ut. Tech Noir har under omständigheterna gjort det bra på nya lokalen Skyddsrummet, även om Kolingsborg är – och förblir- synthborgen nummer ett alla kategorier. I alla fall för en syntharsjäl född på sjuttiotalet. Förhoppningsvis kan nästa generaton ta vid och skapa en ny synthborg, eller källare, på annat håll framöver. Man har ju även arrangerat små trevliga event under sommaren. Jag börjar kanske bli för gammal för klubblivet? Pub och barhäng blir mer och mer min grej och trevligast har jag nog haft på Synth Afterwork på torsdagarna, när allt kommer kring.

Bästa nykomling

Dead When I Found Her’s debutalbum “Harm’s Way” rullar fortfarande frekvent och jag upptäcker nya detaljer på albumet hela tiden. Nya norska EBM-duon i Kant Kino presenterade också ett starkt första album via Alfa Matrix som jag har spelat mycket (“We Are Kant Kino – You Are Not”). Svenska synthpopstrion Joy Serene är förvisso ej några nykomlingar, men deras självtitulerade debutalbum är ett av årets absolut starkaste i genren!

Bästa skivbolag

Man släpper inte mest, men man presterar överlägset bäst: Progress Productions från Göteborg med Torny Gottberg i spetsen. Har bolaget gjort ett dåligt skivsläpp i år? Nej, jag tror inte det.