Subscribe via: RSS

Tag Archive | "In the Night"

Liverapport: Fixmer/McCarthy (+ Celldöd) 20140912, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Fredagen den 12 september så gästade Fixmer/McCarthy Stockholm och Nalen med support av Celldöd. Våra utsända Patrik Lark och Jens Atterstrand greppade sina kameror, snörade kängorna och levererar här följande rapport från kvällen som arrangerades av Electronic Sound Sweden.Jens Atterstrandpatrik_lark

Rapport: Jens Atterstrand

Foto: Patrik Lark & Jens Atterstrand

 

Intrycken är många och flera saker kan snabbt konstateras efter det att The Pain Machinery-bekantingen Anders Karlsson för första gången på allvar fick äran att presenterar sitt nya projekt Celldöd inför ett tämligen förväntansfullt- om än relativt glest publikhav – där många tyvärr gjorde det stora misstaget att planera sin ankomst först till huvudakten.

Celldöd levererar ett synnerligen dansant ihopkok av EBM-ljudande analoga basgångar, skruvade loopar, effekter och en energisk Anders Karlsson vid sparkarna och mikrofonen. Frontmannen assisterades på trummor av Marsupium Massacre-frontmannen Jan Spanedal, som även har ryckt in som The Pain Machinerys livetrummis tidigare, bland annat vid deras framträdande på Wave Gotik Treffen.

Detta tillsammans med den abstrakta och väldigt acid-doftande videoprojektionen i bakgrunden gör att Celldöds experimentella kompositioner fungerar skrämmande bra även i livesammanhang! Publiken tar bara efter några få minuter sina första danssteg för kvällen och och jag finner det omöjligt att inte ryckas med. Ljudbilden är statiskt taktfast men samtidigt spännande och överraskningsmomenten är många. Hela setet sitter ihop i en lång dansant mix och det svänger så det står härliga till! Kanske skulle akten passa ännu bättre framåt småtimmarna i ett mörkare klubbsammanhang – men en sak är klar: Ni som valde att förfesta er igenom Celldöds set på annat håll gjorde ett fatalt misstag och missade verkligen något riktigt bra!

Efter ännu en stunds smakfullt blandad pausmusik signerad DJ “The Hawk” Hawking så var det sedan dags för huvudakten Fixmer/McCarthy. Sidoprojektet, som ser Nitzer Ebb-sångaren Douglas J. McCarthy tillsammans med den franske technoproducenten Terence Fixmer, har släppt två album under 2000-talet. Debuten “Between the Devil” kom 2004 och uppföljaren “Into the Night” släpptes fyra år senare (2008).

Materialet spinner från svängig melodiös kraftfull electro i midtempo till mer EBM-doftande taktfasta nummer och inledningsvis dröjer det till dess att duon plockar upp ett par tilltufsade remixer av Nitzer Ebb-klassiker som “Join in the Chant” och “Control I’m Here” innan det blir ordentligt drag i lokalen även om publiken är snabbt med på noterna.

Den totala stämningen infinner sig till slut även när duon framför sitt egna material, men det är de gamla klassikerna som verka gå hem allra bäst. Douglas J. McCarthy förblir en legend och han står den här kvällen för en stark välljudande insats med suverän publikkontakt och frontmannens sedvanliga utstrålning och karisma går det inte att ta miste på.

Det enda ofrånkomliga är nog just det faktum att duons egna material kanske inte riktigt verkar kunna bära upp ett liveframträdande på egen hand? Ovsett vilket så har Celldöd och Fixmer/McCarthy levererat en riktigt trevlig show och hade det inte varit för den usla planeringen där man inbillade sig att en enda bartender skulle hinna med att serva hela den törstiga synthpubliken så hade inramningen varit fullt godkänd.

[zooeffect AMBAE-b2MRyw]

[zooeffect AUGAy-bBN9Pn]

Essence of Mind – “Indifference”

Tags: , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD***, Digital, Spotify
Skivbolag: Alfa Matrix
Releasedatum: 18 maj 2012
Genre: Electro, Rock
Recensent: Niklas Hurtig

Andra halvan lyfter den norska trion

Den norska trion Essence of Minds senaste albumsläpp “Indifference” beskrivs på deras soundcloud-sida som deras svåraste och mest emotionella album hittills. Av det märks inte mycket när man väl lyssnar på texterna och dynamiken i musiken. Det är varken tungt, aggressivt, snabbt eller speciellt unikt. Det är elektronisk rock med futurepop-influenser som direkt för tankarna till landsbröderna i Apoptygma Berzerk.

Förutom introduktionsspåret så följer tre spår som varken överraskar textmässigt eller musikaliskt. Texterna är klyschiga och framförs i en vanlig pop-mall. Det första spåret man höjer på ögonbrynen till är det femte. “In the Night” är en lugn ballad med välklingande pianon. Hädanefter följer några riktigt bra spår som kulminerar i den starkt “Welcome to Earth”-influerade “Aldri Mer”. “Scars” är härligt electropoppig medan “No Denial” lika gärna kunde varit ett spår från ett Linkin Park-album.

Andra halvan av albumet är mycket starkare än den första. Det är där som de lite mer udda och elektroniska spåren dyker upp. På bonusdisken *** återfinns remixer av bland andra Thrill-X, Code 64 och Kant Kino. De är mer elektroniska men snarlika och det är en smaksak om man föredrar dessa före originalen. Kant Kinos mer EBM-aktiga remixer tillhör de hårdaste låterna på albumet. De två remixer som står ut från mängden är den italo disco-osande Midnight-remixen av “In the Night” samt SID-ljudande “Some Kind of Entertainment (Drum & SID Remix by Code 64)”.

De godkända remixerna till trots så räcker det inte för att som helhet imponera vilket är synd då idéerna finns där.

Tracklist “Indifference”

  1. The Opening  2:12
  2. It’s Killing You  4:47
  3. Indifference  3:53
  4. Some Kind of Entertainment  4:07
  5. In the Night  4:06
  6. Scars 3:53
  7. No Denial 4:02
  8. Retreat 4:31
  9. Aldri mer 3:09
  10. Desperate Times  4:28
  11. In Line  5:35

Tracklist Bonus Disc ***

  1. In Line (Thin Red Line Remix by Lebuart)  4:54
  2. Desperate Times (Remix by OK Minus)  4:38
  3. Aldri mer (Remix by Thrill-X)  4:02
  4. Retreat (Remix by Thrill-X)  3:42
  5. No Denial (Essence of Noise Remix by Neurobash)  5:27
  6. Scars (Reflection Remix)  4:16
  7. In the Night (Midnight Remix)  4:09
  8. Some Kind of Entertainment (Drum & SID Remix by Code 64)  4:55
  9. Indifference (Remix by Kant Kino)  3:25
  10. It’s Killing You (Remix by Kant Kino)  4:19
  11. The Closing (Remix by Exhaled)  1:01


Pet Shop Boys – “Format”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) 2CD, Digital, Spotify
Skivbolag: Parlophone (EMI Music)
Releasedatum: 6 februari 2012
Genre: Pop, Electropop
Recensent: Erik Uppenberg

Upptempo, vemod och undangömda pärlor

Pet Shop Boys har alltid varit frikostiga med extralåtar på sina singelsläpp. ”Format” är en uppföljare till den sexton år gamla ”Alternative”, som samlade duons B-sidor och bonusspår från åren 1985 till 1994. Låtarna gås igenom kronologiskt och avhandlas spår för spår av Neil Tennant och Chris Lowe i den medföljande bookleten.

B-sidor och bonusspår blir ofta de låtar som inte riktigt passar in på fullängdarna, vilket gör skivan till en mer varierande musikalisk resa än ett vanligt Pet Shop Boys-album. Här ryms allt från drum and bass-försöket ”Betrayed”, via Beatles-doftande ”I Didn’t Get Where I Am Today” till en pastisch på temat från ”Love Boat” kallad ”Between Two Islands”. Liksom på ”Alternative” finns här en handfull raka dansspår – ”Disco Potential”, ”Casting a Shadow”, ”In the Night (2005)” och några lite mer experimentella försök, exempelvis ”The Former Enfant Terrible” som är en välriktad känga mot Sir Mick Jagger.

Pet Shop Boys brukar också bjuda på demoversioner avsedda för sidoprojekt och andra artister som bonusspår. ”Confidential”, skriven för Tina Turner, ”Friendly Fire” från musikalen ”Closer to Heaven” och ”No Time for Tears” som ingick i Pet Shop Boys soundtrack till stumfilmsklassikern ”Pansarkryssaren Potjemkin”. (fortsättning nedan)

En hel rad starka låtar är från åren runt 1996,  då duon släppte sitt enligt mig mest ojämna album ”Bilingual”: ”The Truck Driver and His Mate”, ”How I Learned to Hate Rock and Roll”, ”Hit and Miss” och ”Delusions of Grandeur”. Kanske ansågs låtarna inte fungera jämte de latinodoftande rytmer som präglade ”Bilingual”, men jag har ändå svårt att förstå att man inte bytte några av de svagare albumspåren mot dessa.

Två andra undangömda pärlor och personliga favoriter är ”Bright Young Things” och ”After the Event”. Upptempo och starka melodier paras med vemod, såväl musikaliskt som textmässigt, i dessa bägge storstadsbetraktelser från duons hemstad London. Pet Shop Boys när de är som allra bäst – och det vill inte säga lite.

Men på en samling med hela 38 spår är förstås inte allt av hög klass. Här finns också exempel på Pet Shop Boys när de enligt mig är som sämst: mesiga ballader och midtempolåtar som ”Silver Age” och ”Searching for the Face of Jesus”. Just frånvaron av två dåliga låtar avslöjar att samlingen inte är helt komplett: Den onödiga covern ”Je t’aime (Moi non plus)” och outhärdligt mjäkiga ”Sail Away (Ace of Clubs)” saknas. Bägge är från tiden kring albumet ”Nightlife” (1999) och jag är faktiskt glad att slippa dem.

Tracklist CD 1

  1. The truck driver and his mate
  2. Hit and miss
  3. In the night (1995)
  4. Betrayed
  5. How I learned to hate rock ‘n’ roll
  6. Discoteca (New Version)
  7. The calm before the storm
  8. Confidential (Demo for Tina)
  9. The boy who couldn’t keep his clothes on
  10. Delusions of grandeur
  11. The view from your balcony
  12. Disco potential
  13. Silver age
  14. Screaming
  15. The ghost of myself
  16. Casting a shadow
  17. Lies
  18. Sexy Northerner

CD 2

  1. Always
  2. Nightlife
  3. Searching for the face of Jesus
  4. Between two islands
  5. Friendly fire
  6. We’re the Pet Shop Boys
  7. Transparent
  8. I didn’t get where I am today
  9. The Resurrectionist
  10. Girls don’t cry
  11. In private (7-inch mix): Pet Shop Boys with Elton John
  12. Blue on blue
  13. No time for tears (7-inch mix)
  14. Bright young things
  15. Party song
  16. We’re all criminals now
  17. Gin and Jag
  18. After the event
  19. The former enfant terrible
  20. Up and down