Subscribe via: RSS

Tag Archive | "III"

The Saint Paul introducerar “Three” med “Blood Donation”

Tags: , , , , , ,


Den tyska synthpoptrion The Saint Paul” är nu redo att presentera detaljerna kring deras kommande tredje fullängdsalbum “Three”.

The Saint Paul, som albumdebuterade via Danse Macabre med “Rewind the Time” (2011), var senast albumaktuella med “Days Without Rain” (2015) efter det att man skrivit på för Infacted Recordings.

Det nya albumet, som kan förbokas här redan nu, innehåller tio nya spår och introduceras med singeln “Blood Donation” (se videon nedan).

 

 

“Three” släpps den 8 december via Infacted Recordings.

Tracklist

01. Exit (04:04)
02. Come with me (04:13)
03. I will stay (05:14)
04. e.no. DNA (04:34)
05. Blood Donation (04:53)
06. Your purity (03:22)
07. Losing control (03:55)
08. Love is passion (04:24)
09. Blue bird (04:12)
10. Back (04:15)

Liverapport: Kite 20170430, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Niklas Hurtig (text), Patrik Lark (foto) och Jens Atterstrand (foto) var på plats på ett utsålt Kraken i Stockholm på Valborgsmässoafton den 30 april. På scen: Kite!

 

 

 

 

Kite bjuder på det perfekta ljuset

Andreas Tilliander värmde upp (nåja) tillställningen på sitt alldeles egna sätt. Genom ett stycke hårdvara programmerade med en random-funktion så slumpades ljud fram, allt medan artisten själv avnjöt kalla drycker i Krakens barer. Det dög ungefär som bakgrundsmusik i en bar också. Kraken vid Globens fot ser för övrigt ut att bli den perfekta ersättaren för Debaser Medis som, om inget osannolikt inträffar, tyvärr snart går i graven och dessutom även ser ut att ta Göta Källare med sig i fallet.

Som en bombastisk avslutning på vårmånaden april och som ett firande på eget vis bjuder Kite upp till en slutsåld, sprakande ljusshow på självaste Valborgsmässoafton. Majoriteten av låtarna för kvällen var hämtade från EP:n “IV” och framåt, till den senaste singeln “Demons & Shame” vilken lät mycket bra live.

Kite låter de största låtarna genom karriären byta av varandra på löpande band under den timmeslånga konserten. Något som alla relativt unisont var överens om efteråt var att spelningen var alldeles för kort och kvällen alldeles för ljuv för att nöja sig, speciellt med tanke på vad de två synthmusketörerna skulle ha kunnat bjuda upp till på scen med ett extranummer eller två.

Det lilla ljuset i den alldeles för korta tunneln är väl det faktum att Kite ju återvänder med ytterligare en EP (de släpper ju aldrig några album) inom en snar framtid, om vi får hoppas på det bästa kanske redan senare i år.

Foto: Jens Atterstrand

Foto: Patrik Lark

Liverapport: Crystal Castles 20161028, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Crystal Castles gästade ett utsålt Berns i Stockholm den 28 oktober.

Jens Atterstrand (text och foto) rapporterar.

 

 

Jens Atterstrand

 

 

 

(English version below)

Den kanadensiska duon Crystal Castles är ett band vars musik är i ständig rörelse. Deras senaste album “Amnesty” (som släpptes tidigare i år) har en om möjligt ännu råare och kantigare framtoning än bandets tidiga ibland nästan stämningsfyllda och ofta chiptune-skimrande skruvade electropop. Crystal Castles musik handlar nu ännu mer om hårdslående, experimentell och oljudsfylld electro än om starka melodier och harmonier, något som också blir extra tydligt när duon spelar live. Jämfört med den ständigt svartklädde och lent sjönsjungande originalsångerskan Alice Glass, så är det också tydligt att den nya sångerskan Edit Frances, som ersatte Alice under 2014, har velat sätta sin alldeles egna prägel på bandets framtoning både när det gäller röstanslag och attityd.

När Crystal Castles kliver in på scenen inför ett för kvällen sedan länge utsålt Berns i Stockholm genom ett tjockt lager av rök omgivna av dussinet snabbt pulserande kritvita strobe-lampor så blir detta extra tydligt och redan halvminuten in i den inledande “Concrete” så har Edith Frances publiken i sin högra hand. Pulsen sjunker sällan under den nitton låtar långa konserten, tempot är genomgående högt och flera av bandets tidigare spår har smakfullt omarbetats till explosiva och dansanta liveversioner till den vilt hoppande och dansande publikens stora förtjusning. Andningspauserna är extremt korta och när den smattrande blip-bloppiga “Intimate” (från bandets andra album “II” (2011)) övergår i ett av konsertens två till synes helt fritt improviserade DJ-set, så förstår man varför Crystal Castles har geniförklarats av såväl hippa klubbkids som synthare världen över.

Spelningen avslutas i fullkomlig extas med ett fyra spår långt extranummer som avslutas med Platinum Blonde-covern “Not in Love” och den vackra “Wrath of God” varpå en på många håll genomsvettigt men lyckligt leende publikhav sakta lämnar salongen.

(English version below the photo album)

The Canadian duo Crystal Castles is a band whose music is in constant motion. Their latest album “Amnesty” (that was released earlier this year) has a possibly even rawer, edgier appearance than the band’s early almost atmospheric and often chiptune-shimmering screwed electropop. Crystal Castles music is now even more about hard hitting, experimental and noise-filled electro than about strong melodies and harmonies, which also becomes particularly obvious whenever the duo plays live. Compared with the ever black-clad and smooth original singer Alice Glass, it is also clear that the new singer Edit Frances, who replaced Alice back in 2014, has wanted to put her very own signature on the band’s appearance in terms of both vocal approach and attitude.

When Crystal Castles steps on to the stage in front of a for the occasion since long sold out Berns in Stockholm through a thinck layer of smoke surrounded by a dozen of rapidly pulsating bright white strobe lights it becomes particularly clear and already half a minut into the intro “Concrete”Edith Frances has got the audience in her right hand. The beat rarely drops during the nineteen songs long concert, the tempo is consistently high, and several of the band’s earlier tracks have been tastefully redesigned into explosive and danceable live versions all to the bouncing and dancing audience’s delight. The pauses are extremely short, and when the clattering and blippy “Intimate” (from the band’s second album “II” (2011)) gets mixed into one of the concert’s two seemingly completely improvised DJ sets, you understand why Crystal Castles are being called geniuses by both hip club kids as well as electroheads all over the world.

The show ends in utter ecstasy with a four track long encore that ends with the Platinum Blonde-cover “Not in Love” and the beautiful “Wrath of God” whereon a in many places soaking wet but happy smiling crowd slowly leaves the venue.

Erotic Elk – “III”

Tags: , , , , , , ,


Format: (Album) CD **, Digital
Skivbolag: Osignerat
Releasedatum: 27 mars 2015 (CD)
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Fredrik Sigeback, Tomas Gustafsson, (P-O Gustavsson)
Land: Sverige
Recensent: Lasse Johanson

HemsidaFacebookTwitterMyspaceLast.fmwimpSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampSoundcloudReverbnationkollapslogga

(English version below)

Tre års mognad gör hela skillnaden.

Först – vilken cover dom har snickrat ihop av denna monsterhit från ’91! Musiken, sången, inlevelsen och stämningen, fullträff rakt igenom! Jag pratar om sjätte spåret på Erotic Elks tredje platta – “Wicked Games”. Originalet av Chris Isaak, med en video som klassats som den sexigaste. Jag vill inte jämföra versionerna, för dom är väldigt olika, men helt underbara båda två.

Tre år har det alltså tagit för den här duon, med Tomas Gustafson och Fredrik Sigeback, att fullborda detta alster och under den här tiden har det hänt massor: Man har skaffat sig en helt ny arsenal av maskiner till sin studio, mest analogt. Sångaren måste tagit sånglektioner, eller bara övat en massa, för det är just sången som tagit enorma steg framåt: En stabilitet, tonsäkerhet och inlevelse levereras på skivans fjorton spår.

Musiken är pop i den skönaste form, härliga bastoner som ackompanjeras av välsnickrade melodislingor och en lågmäld och melodiös sång. Spår som “Surrender”, “Higher”, “Burning Down Your House” och “What You Give is What You Get” levererar musik i stil med det som Vanguard, Zynic och dess likar har levererat tidigare. Stämningsfull synthpop med en härlig nerv. Jag skulle inte bli allt för överraskad om jag snart hör någon av dessa låtar på ett dansgolv i närheten, för där hör dom verkligen hemma.

Ju mer jag lyssnar på den här skivan desto mer växer också de långsammare låtarna, som den avslutande “Never Stay the Same”. Denna låt är så utelämnande och sången är så sårbart naken. Jag kommer på mig själv att jag går och nynnar på den när jag är på jobbet. Bara en sådan sak.

Jag ger det här albumet ett väldigt högt betyg, mest för att hela plattan känns så genomarbetad, utvecklingen från föregående plattor är stor, och för att “Wicked Games” har väckts till liv igen.

Vad du än gör, missa inte “III”.

(Fotnot: CD-utgåvan levereras utöver de ordinarie 14 spåren med fyra bonusspår! (**)

8/10 STRÅLANDE!

Tracklist

erotic_elk

01. Intro (01:24)
02. What You Give is What You Get (03:35)
03. Surrender (04:40)
04. Other Side of love (03:17)
05. Dark Winter (03:35)
06. Wicked Game (04:03)
07. Higher (04:41)
08. Would (05:12)
09. Distorted (04:04)
10. Burning Down Your House (Refurbished and polished version) (04:56)
11. Seal the Moment (04:34)
12. With You (00:56)
13. Without You (04:08)
14. Never Stay the Same (05:48)
15. Dark Winter (Acoustic version) (03:21) **
16. Surrender (Remixed by Denormal) (04:57) **
17. Other Side of Love (Remixed by Vaylon) (03:46) **
18. Higher (Remixed by Vogon Poetry) (05:30) **
19. My My Hey Hey (Extended version) (04:32) **

 

(English version below)

Three years of maturity makes all the difference

First of all, what a cover they’ve done of the 1991 monsterhit! The music, the singing, empathy and the atmosphere, hit straight through!

I’m talking about the sixth track on Erotic Elk’s third album – “Wicked Games”. The original from Chris Isaak, with a video classed as the sexiest. I do not want to compare versions because they are very different but both of them absolutely gorgeous.

Three years was needed for this Swedish duo with Tomas Gustafson and Fredrik Sigeback to complete this album and during this time a lot has happened: They’ve acquired a whole new arsenal of equipment to their studio, mostly analogue. The singer must have been taking  singing-lessons, or just practiced a lot, because that the singing qualities have taken huge steps forward: Stability, tonal accuracy and empathy is delivered on the disc’s fourteen tracks.

The music is pop in the most beautiful form, beautiful bass tones that are accompanied by well-crafted melodies and a low-key and melodic vocals. Tracks like “Surrender”, “Higher”, “Burning Down Your House” and “What You Give is What You Get” gives us music in the style of what bands like Vanguard, Zynic and others have delivered in the past. Atmospheric synth pop with a lovely nerve. I would not be too surprised if I soon get to hear one of those songs on a dance floor close by, because that’s where they truly belong.

The more I listen to this album the more the slower songs, like the concluding “Never Stay the Same” grows on me. This song is so omission and the singing is so vulnerable and naked. I find myself humming it when I’m at work and that tells you something.

I give this album a very high rating, mostly because the whole album feels so elaborate, the evolution from the previous work is huge, and above that for Erotic Elk bringing “Wicked Games” back to life.

Whatever you do, do not miss “III”.

Kite – “VI”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (EP), CD, Digital, 12″
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 10 april 2015 (17 april på 12″)
Genre: Electropop
Bandmedlemmar: Nicklas Stenemo, Christian Berg
Land: Sverige
Recensent: Carolina Lindahl

FacebookTwitterMyspaceLast.fmwimpSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsYoutubekollapslogga

 

Förvandlar bruksmusik till konst

År 1917 presenterade Viktor Sjklovskij teorin om “främmandegöring” (ostranenie) i sin uppsats Konsten som grepp. I uppsatsen skriver han om vad som skiljer en dikt från bruksprosa, och menar att skillnaden bland annat ligger i poesins brott mot våra invanda föreställningar. Ord och bildspråk används på oväntade sätt, och det är däri konsten uppstår. Istället för att upplevaren av konstverket blir serverad något förväntat och bekant, får denne något som avviker från normer och konventioner. Något som bryter mot det vardagliga språkets regler och ger ny tillgång till världen. Främmandegöring går helt enkelt ut på att konstnären tar det kända och gör det okänt.

Främmandegöring är ett begrepp som främst används inom litteraturen, till exempel för att beskriva Bertolt Brechts litterära stil, men grundtanken passar även bra för att beskriva vad Kite har gjort på sin senaste EP – “VI”.

Kite är en electropopduo som utgörs av Nicklas Stenemo och Christian Berg. De har sedan 2008 givit ut en rad femspåriga EP-skivor på skivbolaget Progress Productions. “VI” är den sjätte i ordningen. Den är, precis som de tidigare fem skivorna, mycket välproducerad. Här hörs tydliga 80-talsdansmusikinfluenser. Introt till låten “Its Ours” innehåller italo disco-trummor och en basslinga som påminner om melodin i Michael Jacksons “Beat It”. Men precis när man tror sig vara säker på låtens karaktär, tar den en ny vändning. Den skiftar stilregister. Kite lånar alltså element från välbekanta danslåtar och främmandegör dem. De förvandlar bruksmusik till konst.

“VI” innehåller bara fem spår, men varje låt är så bastant och mustig att fler än fem låtar hade blivit övermäktigt. Skivan inleds på ett majestätiskt sätt med den nästan nio minuter långa “Up For Life”. En stark och lidelsefull låt som mynnar ut i ett atmosfäriskt outro med en “barnkör” som består av Nicole Sabounés förställda och duplicerade röst. Genialt. “Count the days” är en lite mer energisk Kite-dänga som sedan åtföljs av balladen “True Colours”: En vacker och sorglig sing-along-låt som passar bra för den uppgivne som vill fulgråta.

På EP:ns sista spår, “Nocturne”, sugs lyssnaren in i en utomjordisk trollskog. Låten har ett genomgående lågt tempo, men känslomässig högspänning. Nicklas Stenemo ylar sin dramatiska klagosång mot en syntetisk måne och guidar oss igenom transcendentala ljudlandskap. Jag ser framför mig hur elektrifierade älvor dansar, en huldra med gasmask vilar vid ett neonsprakande pilträd och näcken spelar vid en radioaktiv bäck. Det är som att John Bauers sagovärld har drabbats av en nukleärkatastrof. Som att folksagan har blivit berikad med elektriska element och självlysande fauna. Låten avrundas med en orkester av kosmiska rymdflöjter. Ett krig mellan ljussablar som sedan går över i tystnad. Lyssnaren lämnas därefter handfallen och urladdad. Man känner sig liten och maktlös inför detta mästerverk. Kite har tonsatt skapelseberättelsen och undergången, och därigenom frälst oss.

Det är svårt att genrebestämma duons musik. Även om det går att skönja vissa influenser är musiken som sådan helt unik. Bandet har etablerat en egen nisch. Om jag fick namnge genren skulle jag vilja kalla den för avantgardistisk rymdsynth. Kite är musikaliska futurister som har förintat vårt rutinseende och gjutit nytt liv i den trötta brukssynthen.

Sjklovskijs teori tog avstamp i en av Aristoteles grundsatser. I sin “Poetik” uppmanade han konstnärer att överraska med oväntade, rentav utomjordiska perspektiv. En rekommendation som Kite verkar ha rättat sig efter. Genom kosmisk främmandegöring har de skapat ett elektroniskt rymdlandskap som man vill återbesöka om och om igen. Det här är futuristisk retro som bryter mot det gamla och återföder världen. Aristoteles hade varit stolt.

10/10 KLASSIKER!

Tracklist

kite

01. Up For Life (08:48)
02. It’s Ours (04:37)
03. Count the Days (03:16)
04. True Colours (05:34)
05. Nocturne (06:50)

 

Erotic Elk följer upp med “III”

Tags: , , , , , , , , ,


Erotic Elk, som senast var albumaktuella med “Solitary” (2011), gör sig nu redo att presentera “III”.

De första två singlarna “What You See is What You Get” och “Burning Down Your House” släpptes redan 2013 (se videon och lyssna på fler smakprov nedan) och bland de 14 nya spåren finner vi även en cover av Chris Isaak-klassikern “Wicked Game”.

Den svenska synthpoptrion består av Fredrik SigebackTomas Gustafsson och P-O Gustafsson. Bandet bildades 2009 och albumdebuterade med “Design With Circuitry” 2010.

Den nya fullängdaren levereras (utöver den digitala utgåvan) även i en till 200 exemplar begränsad CD-dito som inkluderar fem remixer och alternativa versioner ** med bidrag från både Sverige och Danmark signerade VaylonVogon Poetry och Denormal. Till mastringsprocessen har bandet tagit hjälp av dansken Claus Larsen (från Leather Strip och Klutae).

“III” släpps på CD den 27 mars och digitalt den 3 april och kan redan nu förbeställas via bandcamp.

Tracklist

01. Intro
02. What You Give is What You Get
03. Surrender
04. Other Side of love
05. Dark Winter
06. Wicked Game
07. Higher
08. Would
09. Distorted
10. Burning Down Your House
11. Seal the Moment
12. With You
13. Without You
14. Never Stay the Same
15. Dark Winter (Acoustic version) **
16. Surrender (Remixed by Denormal) **
17. Other Side Of Love (Remixed by Vaylon) **
18. Higher (Remixed by Vogon Poetry) **
19. My My Hey Hey (Extended version) **

 




No Sleep By The Machine – “I”, “II” och “III”

Tags: , , , , , , , , , ,


Format: (EP), CD, Digital, Spotify (“I”), Spotify (“II”), Spotify (“III”)
Skivbolag: Murti Records
Releasedatum: september-november 2011
Genre: Electro, Oldschool EBM
Recensent: Anders Eklund

Oldschool-sound i tre tappningar

Svenska oldschool-bodyakten No Sleep By The Machine följer upp sitt debutalbum “Close” med, inte ett nytt album, utan en EP-trilogi där de olika delarna kort och got givits namnen “I”, “II” och “III”.

Anledningen till detta upplägg är enligt bandet att de kunnat ge sig själva större frihet med låtmaterialet än om allt skulle passa ihop på ett traditionellt album.

De tre EPerna har lite olika inriktning och olika sound eftersom man inte behövt bry sig om att ha en röd tråd genom hela låtmaterialet.

EP “I” har ett monotont, minimalistiskt sound, ofta med fokus på rytm och sång, med en sparsmakad elektronisk basgång som komplement. Både sound och komposition för tankarna till gamla belgiska Klinik. Rytmerna är, med undantag för tredje spåret “Humanity”, inte avsedda att ge klubbpotential, utan här är det den kalla och sterila atmosfären som är det huvudsakliga.

Soundet på “II” är mer sammansatt och känns Skinny Puppy-influerat, även om låtarna ofta vilar på en tydligare EBM-grund. Här bjuds vi på ett filmiskt och dystopiskt sound, accentuerat av filmsamplingar. Låten som lyser starkast här, i mitt tycke, är också den som bryter av från ovanstående beskrivning mest, i och med sitt uppskruvade tempo: “The Pit”.

Tredje EPn har ett sound som på många sätt är en kombination av de idéer som präglade de två första. Låtarna är monotonare än på “II”, men inte lika avskalade som på “I”. Det är mörkt och suggestivt.  Här känner jag att No Sleep By The Machine kanske hittat ”sitt eget” sound, mer än på de två första. Dock tycker jag kanske att “I” och “II” hade snäppet starkare låtmaterial. (fortsättning nedan)

No Sleep By The Machine ger med denna EP-trilogi ett ganska starkt formbesked och visar på en vilja att utforska och variera sitt sound. Inget spår på någon av dem känns som formstöpt oldschool-body och även om man kan höra tydliga influenser så känns inget heller som några raka kopior på några klassiska akter. Dock agerar de inom de ramar som till exempel Klinik och Skinny Puppy definierar, så man bör inte förvänta sig något absolut revolutionerande här. Men, för den som gillar ett robust, analogt synth-sound och vill höra något som erbjuder mer än kängdans och jägerhyllningar, så passar det här utmärkt. Jag tycker dessutom att formatet är ganska trevligt. Eftersom varje EP utgör sin egen kontext kan man lätt välja om man vill lyssna på en i taget eller alla i följd, utan att rycka saker ur sitt sammanhang.

Vi får se vad No Sleep By The Machine bjuder på nästa gång. Dessa tre alster inger ett visst mått av förväntan!

Tracklist “I”

  1. Illuminate  5:48
  2. Through The Clouds  2:36
  3. Humanity  4:26
  4. Possessiveness  4:02

Tracklist “II”

  1. Choice  5:20
  2. In It Shelf  4:07
  3. The Pit  2:39
  4. Lifeee  4:18

Tracklist “III”

  1. Bequest  3:55
  2. New Ideas  3:56
  3. Clickaduk  2:10
  4. You  4:02

Liverapport: Kite (+ Lisa Pedersen) 20100930, Göteborg

Tags: , , , , , ,


Artist: Kite + Lisa Pedersen
Datum och tid: torsdag 30 september, 21.00-01.00
Scen: Pustervik, Göteborg

Foto: Jens Atterstrand

OBS! Missa inte fotogalleriet under rapporten!

Kite släppte nyligen EP’n “III” och för att fira av detta gjorde man en releasespelning på Pustervik i Göteborg. Kites fanbase är delad i två delar då deras musik är en mix av indie och synthpop, vilket gör att det alltid blir en rolig blandning av människor på deras konserter. Trots att det var en torsdagkväll så var uppslutningen mycket bra på Pustervik.

Support för kvällen fick duon av Lisa Pedersen med band och det var en väldigt positiv upplevelse. Jag har inte hört något av Lisa innan detta men jag blev stum av beundran. Melodiös electropop med hämtade influenser från en rad olika genres. Hon har en fantastisk utstrålning och hennes leende smittar verkligen av sig! Hon sprider värme och kärlek omkring sig och det syns att hon verkligen älskar det hon gör.

Efter Lisa Pedersen var det då dags för Kite. Duon, som numera huserar i Stockholm, består av Nicklas Stenemo och Christian Berg. Sedvanlig Kite-setup på scenen med videoprojektionen, en nästan gömd Christian bakom syntharna och Nicklas skärande, fantastiska stämma i mikrofonen.

Setlist – Lisa Pedersen:

  • Die for you
  • In My September
  • Peaceful sound
  • Left aside
  • Lightblue ’83
  • Drowning

Setlist – Kite:

  • My Girl & I
  • If Threre’s An If In Us
  • Say It Ain’t So
  • Jonny Boy
  • I Give You The Morning
  • Ways To Dance
  • Castle Of Sand



Kite – “If There’s An If In Us” (Live)

Tags: , , , ,


Live från Tranås 2010.10.01. Enjoy!

Kite – “III”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: CD / Vinyl / Digital download
Skivbolag:
Progress Producions
Releasedatum:
22 september

8/10

Bleknar något jämfört med sina föregångare.

Ok, jag erkänner: Jag älskar Kite! Nicklas Stenemo och Christian Berg är något av det bästa som hänt synthsverige på många år. Deras två första EP’s har gått varma hos mig – de har aldrig lämnat MP3-spelaren sedan de släpptes! Det här gör ju givetvis att “III”, som senaste EP’n så fantasifullt titulerats, har ganska mycket att bevisa. Den måste ju givetvis vara lika bra som deras tidigare material, eller hur?

Så, är den här lilla rädslan jag har inom mig befogad? Tänk om.

Fem låtar får vi här. “Johnny Boy” är den första – en rak och enkel sak som har den där vemodiga sången som Nicklas Stenemo verkar kunna spotta ur sig lätt. Sedan kommer “If There Is An If In Us”, en skapelse som vid en första lyssning kändes lite opolerad, men som snart satte sig. En sådan där typisk b-sidelåt, som efter ett halvår visar sig vara den egentliga favoriten. Men, det är nu det verkligen smäller till med den underbara “A Little More Time”, som är precis som man vill att Kite ska låta! En underbart bubblig basgång, klockrena verser, refränger och en text som stannar kvar i hjärnan efteråt.

Nästa låt “Hexx”, är även den helt underbar! Med sköna harmonier och sångpålägg som skulle passa in på vilket Kate Bush-album som helst. EP’n avslutas med den vemodiga “Castle Of Sand”, som sannolikt är EP’ns svagaste spår, vilket dock inte säger speciellt mycket!

Det är trevligt och mysigt och det känns som om jag har eftertexterna till någon 80-talsthriller med ett inte alltför lyckligt slut framför mig.

Så, har Kite släppt ytterligare en perfekt EP? Kanske inte riktigt. Alla låtar är bra, speciellt “A Little More Time” och “Hexx”, men jag håller de tidigare släppen så högt att den här bleknar en aning. Det är fortfarande riktigt bra, men där “I” och “II” är värda nior eller tior så tilldelar jag “III” en svag åtta.

// Joachim Andersson, ElektroSkull – Synthportalen