Subscribe via: RSS
IAMX presenterar den censorerade versionen av musikvideon till “Stardust” som ger en hint av hur estetiken på den kommande turnén kommer se ut. Den ocensurerade versionen har premiär på Playboy.com nästa vecka.
Låten är hämtad från det nya unisont hyllade albumet “Alive in New Light” som kan beställas här.
Format: (Album) CD, vinyl, digital
Skivbolag: Orphic (Caroline International/Universal/Border)
Releasedatum: 2 februari 2018
Genre: Electro, Pop
Bandmedlemmar: Chris Corner
Land: England (USA)/Tyskland
Recensent: Jens Atterstrand
(English version below)
Efter en lång och stark längtan så är det äntligen här – IAMX nya album “Alive in New Light”!
Hjärnan bakom IAMX, den forne Sneaker Pimps co-grundaren Chris Corner, har egentligen aldrig behövt vänta på att ljuset skall leda honom tillbaka. För när det kommer till hans musikskapande så har han alltid varit där.
Den svåra depressionen, som skulle kunna liknas vid en lång ansträngande terapisession, avhandlades omsorgsfullt med hjälp av mörka syntharrangemang på de två senaste albumen “Metanoia” och “Everything is Burning (Mentanoia Addendum)”. De depressiva känslorna har nu tagit ett kliv tillbaka och ligger nu istället försiktigt inbäddade i ett organiskt och orkestralt storslaget skimmer av hopp.
“Alive in New Light” innehåller några av Chris Corners absolut bästa vokala insatser någonsin. Den inledande “Stardust” är en medryckande, stark och ganska typisk IAMX-låt, som sakta och försiktigt inleds av en spröd och känslosam Chris placerad ovanpå ett monotont pianokomp omgiven av dissonant knaster, för att sedan mynna ut tillsammans med ett medryckande beat. Det slagkraftiga titelspåret ger oss i sin tur en av albumets absolut starkaste refränger och förmedlar den där unika teatrala och orkestrala känslan av cabaret- och folkmusik som Chris Corner alltid lyckas så otroligt bra med att injicera i sin musik.
Några av mina favoriter i övrigt inkluderar den analogbasmullrande “Break the Chain” och jag gillar även den experimentella mystiken som framträder i den funkigt erotiska “Body Politics”, men faktum är att samtliga nio spår döljer välskrivna och intressanta berättelser att upptäcka. Chris andliga släkting, tatueraren, make-up artisten och superfanet Kat Von D gästspelar på fyra av dem och allra bäst gillar jag den skruvade kärlekshistorien “Stalker”.
Chris Corner besitter fullkomligt unika krafter och kunskaper när det kommer till att konstruera vemodiga, personliga och känslosamma elektroniska poplåtar. I den avslutande balladen “The Power and the Glory” så sjunger han om en väntan på ljuset som skall leda honom tillbaka och hjälpa honom att släppa taget. Chris har nu kravlat sig ut ur det milsdjupa hålrummet och lever helt uppenbart i nytt ljus igen. Han är nu precis där han vill vara och jag välkomnar honom tillbaka av hela mitt hjärta.
OBS! Albumet släpps även i en begränsad vinylutgåva den 23 februari som kan förbokas här redan nu!
01. Stardust (04:55)
02. Alive In New Light (04:25)
03. Break The Chain (04:33)
04. Body Politics (03:49)
05. Exit (04:35)
06. Stalker (04:56)
07. Big Man (03:44)
08. Mile Deep Hollow (03:59)
09. The Power And The Glory (05:12)
(English version below)
After a long and eager wait, it’s finally here – IAMX’s new album “Alive in New Light”!
The mind behind IAMX, the former Sneaker Pimps co-founder Chris Corner, has never really had to wait for the light to lead him back. Regarding his musical creations, he has always been there.
The difficult depression, that could decribed as a long and exhausting therapy session, was by the help of dark synthesizers carefully dealt with on the last two albums “Metanoia” and “Everything is Burning (Mentanoia Addendum)”. Those depressive emotions are now slightly pushed back and now present themselves embedded in an organic and orchestral magnificent skimmer of hope.
“Alive in New Light” contains some of Chris Corner’s absolutely best vocal efforts ever. The introductory “Stardust” is a compelling, strong and fairly typical IAMX song, slowly and carefully launched by crisp and emotional vocals placed on top of a monotonous piano surrounded by dissonant knots and then completely pours out along with a compelling beat. The powerful title track gives us, in turn, one of the most powerful choruses on the album and conveys that unique theatrical and orchestral feeling of cabaret and folk music that Chris Corner always succeeds with injecting into his music.
Some of my other favorites include the analogue bassline thumper “Break the Chain”, and I also like the experimental mysticism that appears on the funky erotic “Body Politics”, but the fact is that all nine tracks hide well-written and interesting stories to discover. Chris spiritual relative, tattoo- and makeup artist and super fan Kat Von D makes guest appearances on four of them and best of all I like the twisted love story “Stalker”.
Chris Corner possesses completely unique skills and knowledge when it comes to constructing humble, personal and emotional electronic pop songs. In the final ballad “The Power and the Glory”, he sings that he’s waiting for the light to lead him back and help him let go. Chris has now crawled out of the mile deep hole and is clearly alive in new light again. He is now exactly where he wants to be and I welcome him back with all my heart.
IAMX presenterar videon till “The Void” som är hämtad från det nya minialbumet “Everything is Burning (Metanoia Addendum)”.
Format: (EP) 2CD, Digital
Skivbolag: Caroline International
Releasedatum: 2 september 2016
Genre: Electro, Pop
Bandmedlemmar: Chris Corner, (Janine Gezang)
Land: England (USA)/Tyskland
Recensent: Jens Atterstrand
(English version below)
IAMX, med den numera Los Angeles-stationerade Chris Corner i förarsätet, levererade enligt mig ett av fjolårets starkaste album när han fullkomligt pulvriserade allt motstånd med den fantastiska “Metanoia”.
Förväntningarna på den här bonus-EP:n “Everything is Burning”, som ytterst passande förresten har fått undertiteln “Metanoia Addendum”, är således skyhöga.
Röstmässigt ligger Chris Corner här kvar i mycket av samma stil som han haft på de två senaste albumen och även om likheterna givetvis är större än skillnaderna i ljudbildeni sin helhet, så är det tydligt att Chris Corner är en låtskrivare och kompositör som ständigt vill söka nya fundament för sin konst och ständigt har en stark intention att vilja ta sig framåt.
Jag är glad att IAMX inte på något sätt valde att inkludera alla de här spåren på ett jättelikt dubbelalbum tillsammans med “Metanoia” eller dylikt. Dels hade vi fått vänta ännu längre på nys nämnda fullängdare (eftersom flera av de här låtarna inte var klara när det begav sig, förstås) och dels hade de inte alls passat tillsammans.
“Everything is Burning” står med andra ord stadigt på sina egna ben och ljudbilden är inte lika naken och avskalat melankolisk som på “Metanoia”. Mörkret är nu istället mer hotfullt och den tillbakalutande renheten har istället ersatts med en genomgående bombastisk, fyllig och småskitigt trivsam ton.
På det inledande titelspåret bjuder han på en precis lika vacker, smärtfull och emotionellt söndertrasad sånginsats som tidigare. Den balanserar kraftfullt och varsamt fram genom mörkret ovanpå en beroendeframkallande nästintill förhäxad matta av analog basgång och en simpel trumloop innan den landar någonstans bortom maskinparkens alla effekter, reverb och distboxar.
Andraspåret “Dead in this House” är i sin tur något mer tillbakalutad och avskalad med sina bakvända rytmer medan de två mellantempospåren “Triggers” och “The Void” sedan andas mer av det IAMX vi blivit vana med under senare år, även och de akustiska inslagen åter är många fler. Jämför man med många av de relativt minimalt arrangerade spåren på “Metanoia” så är det nu istället mustigt, tjockt och innehållsrikt.
Den sorgligt nattsvarta, men ack så skrämmande vackra “Scars” kan för övrigt vara en av de bästa balladerna han någonsin har levererat. Det är som om både Chris egna hjärtslag och tårar uppenbarar sig mitt framför mig balanserade på en akustisk gitarrmelodi.
I en värld bortom “Metanoia” och hela min verklighet står i lågor. En verklighet där Chris Corner är trollkarlen som ännu en gång har vevat runt med sin stav i de djupaste, mörkaste och känslosammaste delarna av mitt musikhjärta. Chris Corner skapar inte bara musik, han ger oss en snabbtitt in i hans självaste själ.
IAMX, with the now Los Angeles-based Chris Corner in the driver’s seat, delivered in my opinion, one of last year’s strongest albums when he completely pulverized all opposition with the amazing “Metanoia”.
Expectations for this bonus EP “Everything is Burning”, which by the way has received the very suitable subtitle “Metanoia Addendum”, is then obviously sky-high.
Voice-wise, Chris Corner continues in much of the same style as he had in the last two albums and even though the similarities are greater than the differences in the sound as a whole, it is clear that Chris Corner is a songwriter and composer who constantly wants to find new foundations for his art and constantly has a strong intention getting forward.
I’m glad that IAMX in no way decided to include all of these tracks on an enormous double album together with “Metanoia”. Firstly, If that would have been the case, we probably would have had to wait even longer for the album (as several of these songs were not ready at the time, of course) and secondly, these do not at all fit on “Metanoia”.
“Everything is Burning” stands, in other words, firmly on its own feet and the sound is not as naked and unadorned melancholic as the ones on “Metanoia”. The darkness is now much more threatening and the reclining unit has been replaced with a consistently bombastic, full-bodied, dirty, gritty and very pleasant overall tone.
On the opening title track, he offers an equally beautiful, painful and emotionally torn vocal performance as before. It balances the powerful and carries the song carefully through darkness, on top of an addictive, almost bewitched, carpet of analogue bassline and a simple drum loop before landing somewhere beyond the machine park with all the added effects, reverbs and distortion boxes.
Second track “Dead in this House” is in turn slightly more laid-back with its counterintuitive rhythms, while the two mid-tempo tracks “Triggers” and “The Void” inhale more of the IAMX we have become accustomed to in recent years, although the acoustic elements are once again in abundance. Compared with many of the relatively minimally arranged tracks on “Metanoia”, it is now rather spicy, thick, and substantial.
The night black, but oh so scary and beautiful “Scars” may actually be the best ballad he has ever delivered and when listening to it, it feels as if both Chris’s own heartbeat and tears reveals itself right in front of me on top of an acoustic guitar melody.
In a world beyond “Metanoia”, my whole reality is set on fire. A reality where Chris Corner is the wizard who once again have waved around with his magic staff in the deepest, darkest and most emotional parts of my musical heart. Chris Corner is not only making music. He’s giving everyone a sneak peek inside his very soul.
OBS! MISSA INTE FOTOGALLERIERNA NEDAN!
(English version below)
Det dröjer inte många minuter innan IAMX har det svartklädda publikhavet helt i sin hand och blixtsnabbt har vunnit dess totala uppmärksamhet. Redan ett fåtal takter in i den tyska ramsan som inleder öppningsspåret “I Come With Knives” har frontmannen Chris Corner och livebandet med keyboardisterna och tillika körsångerskorna Janine Gezang och Sammi Doll samt trummisen Jon Siren förtjänstfullt förhäxat sina fans för att ta dem med på en drygt 90 minuter lång energisk resa fylld av sensuell energi, känslosam melankoli, nattsvart ångest, olycklig kärlek och mörk estetik.
I den med dominans av blått, lila och rött smakfullt ljussatta liveshowen så är den nästintill anonymt blygsamma frontmannen, vars kraftfulla stämma under större delen av konserten levereras dold bakom huvan på sin munkjacka – den avgörande länken mellan hans fantastiska låtbudskap och hans trogna fans.
Ringrostigheten från Göteborgskonserten är som bortblåst och blytunga spår som det senaste albumets “No Maker Made Me” och “Oh Cruel Darkness Embrace Me” möter sexiga dansgolvsnummer som “Nightlife” och “Aphrodisiac” medan de vackra mellanspelen som “Insomnia” och “North Star” får det att tåras i ögonen.
I det dunkla suggestiva motljuset som tillsammans med videoskärmarnas abstrakta bilder pryder scenen är Chris Corner en tonsäker och karismatisk frontman som bjuder på både stagedive och en en kort avmaskering innan han åter väljer att gömma sig innanför munkjackan inför de avslutande extranumren.
Chris Corners musik har aldrig låtit bättre och konserten är en perfekt framförd nattsvart dagdröm som skapar fullständig eufori spelningen igenom.
Jag hoppas innerligt att Stockholms inkompententa kommunpolitiker som på fyllan och villan verkar ha bestämt sig för att göra om Debaser Medis till Stockholms femtiosjuttonde bibliotek bevittnade den här konserten och en gång för alla kan inse att de är på väg att skära ut en stor del av det starka blödande hjärta som år efter år slagit så starkt för Stockholms alternativa musikscen.
Läs Jens Atterstrands recension av “Metanoia”
Läs Kajsa Lindhs intervju med Chris Corner
Se videon till senaste singeln “North Star”
(English version below)
It doesn’t take many minutes before IAMX has the black-dressed crowd completely in his hand, and has instantly won its total attention. Already a few beats into the German chant that starts the opening track “I Come With Knives” frontman Chris Corner and his live band with the keyboardists and backup singers Janine Gezang and Sammi Doll backed up by drummer Jon Siren has meritorious bewitched their fans before taking them on a little over 90 minute long energetic journey filled with sensual energy, emotional melancholy, bleak anxiety, love and dark aesthetics.
In the blue, purple and red dominated and very tastefully light the almost anonymously modest frontman, whose powerful voice for most of the concert is anonymously hidden behind the hood of his hoodie – becomes the crucial link between his amazing songmessages and his loyal fans.
The rustiness from Gothenburg is completely gone and leaden tracks like the latest album’s “No Maker Made Me” and “Oh Cruel Darkness Embrace Me” meets sexy dancefloor numbers like “Night Life” and “Aphrodisiac” while beautiful gems like “Insomnia” and “North Star” brings tears to many eyes.
In the dim suggestive backlight that together with video screens’ abstract images Chris Corner is a vocally secure and charismatic frontman who offers both a stage dive and a short unmasking before he again chooses to hide behind his hoodie before the concluding additional encores.
Chris Corners music has never sounded better, and the concert is a perfectly rendered pitch black daydream that creates complete euphoria all the way through.
I sincerely hope that Stockholms incompentent municipal politicians who on a drunk day seem to have decided to remake Debaser Medis to Stockholm City’s fifty-seventeenth library witnessed this concert, and once and for all can realize that they’re about to cut out a large part of the strong bleeding heart that year after year struck so strongly for Stockholm’s alternative music scene.
Efter ett par månaders turnéuppehåll fortsätter brittiska IAMX Metanoia-turnén och först ut är Göteborg. På facebook har publiken ombetts förbereda sig på att ”ge sig fullständigt hän åt den kringresande, existentiella sexfestcirkusen”. Jag är i extas redan från första början.
Exakt på utsatt tid äntrar bandet scenen och sätter direkt igång med att egga upp publiken inför att cirkusdirektören själv ska inta arenan. Gömd i sin huva, med en flaska rödvin (som han berättade att han inte kan leva utan när vi intervjuade honom i december) glider Chris Corner in och det råder inga som helst tvivel om vem som är stjärnan i den här föreställningen. Tempot är högt och Chris verkar njuta av responsen från publiken. I ”No Maker Made Me” går han igång och dansar så att mickstativet flyger ut i publikhavet.
I övrigt glädjer jag mig mycket åt två livepremiärer (”Insomnia” och ”North Star”) samt mixen av sex nya låtar från senaste plattan men också de gamla godingarna som ”Mercy”, ”Spit it out” och ”Your Joy is My Low”. Så trots att ljudet inte var det bästa och att sången ibland faktiskt lät aningen ringrostig bjuds vi på en makalös show där avsaknaden av mellansnack är fullkomligt logisk. Allt som behöver sägas sägs med musiken.
OBS! Missa inte fotoalbumet nedan!
Läs Jens Atterstrands recension av “Metanoia”
Läs Kajsa Lindhs intervju med Chris Corner
Se videon till senaste singeln “North Star”
IAMX levererar musikvideon till “North Star”. Låten är hämtad från hans senaste kritikerrosade album “Metanoia”.
Medan 2014 var mycket av de nya stjärnorna och heta debutanternas år så blev 2015 året där både gamla och nya hjältar återvände till scenen med comebackalbum i varierad kvalitet. Bland gamlingarna fann vi pionjärer som New Order, Duran Duran och A-ha medan storheter från vår tid som Beborn Beton och Camouflage i sin tur återvände med nytt material.
Den genomgående känslan under det gångna året är också att alternativ elektronisk musik i olika former har givits alltmer utrymme i mer kommersiell media och att den via diverse mutationer med rådande musiktrender lyfts fram en hel del både på större konsertscener och i radio och TV.
På vår lilla inhemska scen så har en lång rad etablerade och aktiva band presenterat nytt material varpå flera av dem också har uppmärksammats i utlandet och har belönats med platser på ett par ett par av de större etablerade festivalerna. Band som Kite, Machinista, Biomekanikk och Vanguard har alla gjort flera framgångsrika turer ner på kontinenten och flera av dem är nu inbokade till stora tyska festivaler som E-tropolis, Amphi och Wave Gotik Treffen nästa år tillsammans med en handfull andra mindre svenska akter.
Det udda och experimentella har också tagit ytterligare ett kliv framåt mycket tack vare eldsjälar som Kollaps Records (Stockholm), Klubb Död och festivalen Kalabalik på Tyrolen vars framgångsrecept jag hoppas få se blomma ut ännu mer framöver. Bar- och klubbscenen är för övrigt mer levande än någonsin i alla fall i storstäderna men samtidigt verkar tyvärr livescenen ha tagit ett par kliv tillbaka mycket på grund av den rådande lokalbristen och ekonomiska svårigheterna för våra små arrangörer.
Nedan följer mina personliga favoriter från året som har gått utan inbördes ordning (klicka på titlarna för att komma till respektive recension). Utöver detta bjuder jag även på drygt två dussin låtar som inte nödvändigtvis är årets bästa, men som av olika anledningar har fastnat på mina personliga spellistor.
“Genialisk IAMX åter i helelektronisk kostym”
Agent Side Grinder – “Alkimia”
“Få i den här genren lyckas med bedriften att presentera elektronisk musik så full av känslor och liv”
Destin Fragile – “Halfway to Nowhere”
“En historisk synthpoppärla i sitt sammanhang”
“Förmodligen den bästa sedan “Dreamweb””
“Gråskaligt blir fullskaligt”
Beborn Beton – “A Worthy Compensation”
“Ett av årets absolut bästa album i en till synes odödlig genre”
Dead When I Found Her – “All the Way Down”
“Perfekt utförd förvaltning av det nostalgiska arvet”
Susanne Sundfør – “Ten Love Songs”
“Tio älskvärda niopoängare”
“Genom kosmisk främmandegöring har de skapat ett elektroniskt rymdlandskap som man vill återbesöka om och om igen”
Konkurrensen om plats 10 var så hård att jag blev tvungen att inkludera några bubblare även den här gången…
Hocico – “Ofensor”
Neuroticfish – “A Sign of Life”
Machinista – “Garmonbozia”
X-Marks the Pedwalk – “The House of Rain”
Johan Baeckström – “Like Before”
Black Nail Cabaret – “Harry Me, Marry Me, Bite Me”
Celldöd – “Pulsdisco”
Hearts of Black Science – “Signal”
Conjure One – “Holoscenic”
kFactor – “Ghastly Monolith”
Låtar
IAMX – “Happiness”
Ingen annan gör det som Chris Corner.
Delaykliniken – “No Matter”
Starka albumdebutanter levererar en av årets starkaste poprefränger.
Retrogramme – “She Gives Me Nightmares”
Medryckande, dansant och härligt experimentell electro från USA.
Cardinal Noire – “MKIV: Eternal”
Finsk mörk och kraftfull electro-industrial som skickar kalla Vancouver-vibbar längs ryggraden.
Beyond Obsession – “Song For the Dead”
Vemodig mörk och refrängstark synthpop från genrens förlovade land Tyskland.
Jean-Michel Jarre & Vince Clarke – “Automatic, Pt 2”
När två trollkonstnärer möts skapas magi.
DRP – “Family”
Japansk EBM från 1990 gör undergroundsuccé 2015.
Biomekkanik – “Melancholy Friend”
Proffsigt låtbygge levereras iklädd kristallklar produktionskostym.
Dead When I Found Her – “Downpour”
Melodiöst med mycket atmosfär från en av genrens just nu intressantaste akter.
Hocico – “Heart Attack”
Blytung comeback från mästarna i genren.
Hearts of Black Science – “Protector”
Fullmatad skimrande electrorock för de stora arenorna flirtar med såväl New Order som Depeche Mode.
Susanne Sundför – “Delirius (Richard X Remix)”
Brittiske producenten Richard Philips adderar tung basgång och dansant beat på norskans hit från succéalbumet.
Black Nail Cabaret – “The Critical Cult of Dora”
Mörk mystik från ungerska duon levererad i sambatakt.
Celldöd – “Stålull”
The Pain Machinery-bekantingen Anders Karlsson skruvar fram 7 minuter dansant örongodis.
Agent Side Grinder – “Hexagon”
Härligt electro-industriell utflykt från det mer lättillgängliga succéalbumet “Alkimia”.
Conjure One – “Ghost (feat. Kristy Thirsk)”
Sjönsjungande Kristy Thirsk briljerar på forne Front Line Assembly-bekante Rhys Fulbers senaste album med sidoprojektet.
X-Marks the Pedwalk – “Amplified Dichotomy”
Makarna Schmechta fortsätter utforska ny intressant mark inom modern electro och futurepop.
Tenek – “Sunlight”
Pet Shop Boys möter Mesh i snyggt programmerad modern blipblop-pop.
Mind.in.a.Box – “Unforgiving World”
Arpeggios och vocoders i kraftfull symbios. Stefan Poiss och Markus Hadwiger fortsätter imponera.
Kite – “Nocturne”
Nicklas Stenemo plockar upp vocodern och levererar årets vackraste och mest ödesmättade synthballad.
Youth Code – “Anagnorisis”
Kanada-doftande brutal electro-industrial från scenens kaxigaste duo producerad och mixad av den forne Front Line Assembly-bekantingen Rhys Fulber.
La Santé – “Meskalina”
Skruvad body från Polen i sann DAF-anda.
Minuit Machine – “Battles”
Nattsvart melankolisk synth noir från Parisduon. Hade Robert Smith fötts som kvinna så hade han sannolikt låtit som sångerskan Amandine Stioui.
kFactor – “Faithful Children”
Brasilianaren Lauro Guedes Junior är arvtagaren till ett sound som föddes i Belgien och Sheffield och vidareutvecklades i Vancouver.
The Operating Tracks feat. Rein – “Testify”
Rein gästspelar med nykomlingarna The Operating Tracks och river om ordentligt i en alltför mansdominerad scen.
Läs hela intervjun här.
Read the complete interview in english here.
Efter en tuff period privat, kämpandes mot såväl depression som sömnlöshet, bestämde Chris sig för en förändring. Den kom att innebära att han flyttade till ett nytt land, lade ner massa hårt jobb i terapi och skrev av sig på sin sjätte soloplatta, “Metanoia”. Den blev hans psykiska pånyttfödelse. Enklaste albumet hittills, både tekniskt och mentalt som han uttrycker det.
“Efter att ha mått psykiskt dåligt, och sen faktiskt skriva om det och blotta den sidan av min personlighet…..jag var rätt rädd för att visa det för jag trodde att folk skulle ta avstånd…..men det blev precis tvärtom. Jag har fått mer kärlek och support än vad de flesta klarar av under en hel livstid.”
Nyligen avslutade han första delen av Metanoia-turné, med 40 spelningar i såväl Amerika, Europa som Ryssland. Nu väntar ett välförtjänt uppehåll och sen hoppas han vara tillbaka på vägarna igen i februari.
“Jag tror att jag kommer till Sverige då men nu kanske jag avslöjar för mycket”, säger han skrattandes.
Läs hela intervjun här.
Read the complete interview in english here.
CLICK HERE TO ORDER THE NEW ALBUM “METANOIA” ON CD AND VINYL
(Foto: Saryn Christina)
(Photo: Saryn Christian)
– According to Spotify I am now talking to the guy who wrote the album I have listened to the most in 2015. Hi Chris Corner from IAMX, how are you?
I’m extremely well considering I´ve done 40 shows in a row. I feel incredible actually.
– Congratulations on a fantastic new album. Tell me of the making of your 6:th album, “Metanoia”.
It was actually the easiest album I’ve ever made. The period before I went through kind of a dark period in my private life and this was kind of a manifestation of all the difficult issues that I went through. Although I had been through a difficult time, struggling with depression and insomnia at the time, by the time I made the album it was actually quite easy to make because I had done a lot of psychological work and I was in a very good place. So, although the album is talking about difficult issues it was actually smoothly to make. Technically and emotionally. I went back to making it the way I made the first record, which is just me with one computer, one microphone, one man. That simplified things for me and made it less stressful. Made it a bit more electronic. But, even more personal.
– You kind of answered this question but I feel like the songs on the album are darker but also cleaner. Do you agree?
Yes, that was intentional. I felt that the last couple of albums I tried to collaborate and I did lots of sophisticated recordings, tried complicating instruments and combine that with electronic programming and technology. I think it just got a bit too complicated for me to keep up. So simplifying things, going back to a very clean electronic sound and going with that concept I think it made it stronger in a way because I feel I didn’t have to struggle with the production so I could focus on the message, on the lyrics, on the vocal-performance. The only things I recorded was a piano and the vocals. Everything else was electronic and programmed. And that, I think from a mixing point of view, made it clean.
– First single released was “Happiness”. What makes you happy?
What makes me happy? Hm. Movement makes me happy. Moving forward. And with good people. Being in a place where I’m not surrounded by the ignorance of humanity. Maybe that’s why I like being on the road. Being with good people, always moving to different places. I think I´ve always been a bit of a gypsy at heart. Which works great with this lifestyle. Making records is also a similar thing where, psychologically you’re always challenging yourself. You’re always trying to learn, and particularly if you are a techy kind of person, which I am. Those things make me happy. Architecture makes me happy too. And film.
– As you said, you just toured, 40 gigs in America, Europe and Russia. Tonight the first part of the tour ends in Frankfurt.
Yes, I’ve got a month or two off were I go back to LA, where I live. I have a small cabin in the desert where I am going to spend Christmas and spend some time out there in the calm, in the silence. And then I will be back on the road. Probably February.
– What has been most surprising to you on this tour?
The main thing is that I feel like I’ve changed. The whole album, the concept of Metanoia is about a psychological rebirth and that’s really how it feels for me. Going through that difficult period has made me appreciate everything much more and appreciate the music, the fans, I have learnt to love myself more. It all sounds pretty cheesy but it’s actually really true and putting that into practice, which is what this tour has been about, it’s just extremely rewarding
And seeing that if you do honestly show yourself, warts and all, you actually get more back. I was pretty scared about that. After dealing with mental illness, actually writing about it and exposing that side of my personality… I was pretty scared to show that because I thought people might be turned off…..but it was the opposite. And I’ve had much more love and support than one man can take in a lifetime.
– You now live in America. Why did you move from Berlin to LA?
For a complete change of scene, attitude and weather. I had visited LA over the years, on tour, and I really hated it in the beginning. I bought the cliché of that it was a spiritual wasteland and that it was empty and all about fame and money. And it is all of those things but it’s many other things too, like all western cities are, multidimensional and I’ve found the other side of it and fallen in love with it. I have many friends there. I love the positivity and the support that I get from the American attitude. It’s quite different to how I felt in Germany, as much as I love Berlin and it’s all sexy and dark atmospheric city, I felt a little bit dragged down by the attitude. So, it’s really help me with my recovery in LA and I will stay there for a while I think.
– Please finish the sentence:
Growing up as a boy..
..brought many psychological complications, because I was surrounded by very strong women in my life. So, my mother was the most dominant figure in the family. My sister was extremely dominant and I found that I was much more nursed in femininity for a long time. So I did struggled with sexuality quite a bit. But I’m actually straight. In the end. I’ve dabbled with many things so to speak. It was complicated. But it´s much easier now and actually it’s allowed me to express myself much more in my music. Growing up with femininity. God, that’s a long answer. But yeah.
I cannot live without..
..wine. I thought I could. When I was sick I didn’t drink at all for two years and I thought it was a part of my problem. But it wasn’t, it ran much deeper. And I’ve come to accept that wine is a wonderful pleasure that I don’t wanna live without.
I wish I was better at..
..this is fighting against everything I’ve learnt in therapy because I’m supposed to love everything myself. But ok….I wish I was better at….drawing. I wish I was a better painter. I’m shit. And I would love to be able to express myself on the canvas. But as much as I have tried….well, I haven’t really tried it enough, but I just feel I have no talent for that.
– You mentioned that film makes you happy. You’ve also made some songs for movies, some of your songs have been used in tv and films. Is acting something you would like to do?
I have been asked. But I think that would be a huge mistake. As tempted as I have been, because people have tried to push me in to that direction….no, I’m terrible. In that context I’m too self-conscious. In the performance context, because I’m occupied doing something, I’m singing, expressing through music, that is acceptable. But trying to act, I’m too self-conscious for that.
– What music do you listen to, who influences you in your music?
When it comes to contemporary music, I’m a bit of a retard. I don’t listen to anything. I really should listen to music, but I don’t.
I like to listen to things that comforted me in my childhood and think my music is a reflexion of that. If I was to go to something it would be someone like David Sylvian, who was a huge influence on me as a child. I was actually programmed to like him by my uncle who made me listen to that weird music when I was about six, seven years old. I have to thank him for giving me some kind of cultural programming when I was a kid (laughs). Maybe that’s led to who I am now.
– Know any Swedish musicians or bands?
I have a friend from LA who manages a Swedish band… I think they are called Amason?? I have met them.
I haven’t actually listened to their music yet. I should do that now actually, don’t you think. Would you recommend it?
– I absolutely recommend it. One final question, is there anything you want to tell your Swedish fans?
Express yourself freely. If you want to experiment with drugs do so but don’t get addicted to them. Listen to my music until …..until you have to come and see me live…. I’d like to tell them to come to my show. And this might be a spoiler, but I think it will be in February.
CLICK HERE TO ORDER THE NEW ALBUM “METANOIA” ON CD AND VINYL
