Subscribe via: RSS

Tag Archive | "I"

Liverapport: Kite 20170430, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Niklas Hurtig (text), Patrik Lark (foto) och Jens Atterstrand (foto) var på plats på ett utsålt Kraken i Stockholm på Valborgsmässoafton den 30 april. På scen: Kite!

 

 

 

 

Kite bjuder på det perfekta ljuset

Andreas Tilliander värmde upp (nåja) tillställningen på sitt alldeles egna sätt. Genom ett stycke hårdvara programmerade med en random-funktion så slumpades ljud fram, allt medan artisten själv avnjöt kalla drycker i Krakens barer. Det dög ungefär som bakgrundsmusik i en bar också. Kraken vid Globens fot ser för övrigt ut att bli den perfekta ersättaren för Debaser Medis som, om inget osannolikt inträffar, tyvärr snart går i graven och dessutom även ser ut att ta Göta Källare med sig i fallet.

Som en bombastisk avslutning på vårmånaden april och som ett firande på eget vis bjuder Kite upp till en slutsåld, sprakande ljusshow på självaste Valborgsmässoafton. Majoriteten av låtarna för kvällen var hämtade från EP:n “IV” och framåt, till den senaste singeln “Demons & Shame” vilken lät mycket bra live.

Kite låter de största låtarna genom karriären byta av varandra på löpande band under den timmeslånga konserten. Något som alla relativt unisont var överens om efteråt var att spelningen var alldeles för kort och kvällen alldeles för ljuv för att nöja sig, speciellt med tanke på vad de två synthmusketörerna skulle ha kunnat bjuda upp till på scen med ett extranummer eller två.

Det lilla ljuset i den alldeles för korta tunneln är väl det faktum att Kite ju återvänder med ytterligare en EP (de släpper ju aldrig några album) inom en snar framtid, om vi får hoppas på det bästa kanske redan senare i år.

Foto: Jens Atterstrand

Foto: Patrik Lark

Liverapport: Crystal Castles 20161028, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Crystal Castles gästade ett utsålt Berns i Stockholm den 28 oktober.

Jens Atterstrand (text och foto) rapporterar.

 

 

Jens Atterstrand

 

 

 

(English version below)

Den kanadensiska duon Crystal Castles är ett band vars musik är i ständig rörelse. Deras senaste album “Amnesty” (som släpptes tidigare i år) har en om möjligt ännu råare och kantigare framtoning än bandets tidiga ibland nästan stämningsfyllda och ofta chiptune-skimrande skruvade electropop. Crystal Castles musik handlar nu ännu mer om hårdslående, experimentell och oljudsfylld electro än om starka melodier och harmonier, något som också blir extra tydligt när duon spelar live. Jämfört med den ständigt svartklädde och lent sjönsjungande originalsångerskan Alice Glass, så är det också tydligt att den nya sångerskan Edit Frances, som ersatte Alice under 2014, har velat sätta sin alldeles egna prägel på bandets framtoning både när det gäller röstanslag och attityd.

När Crystal Castles kliver in på scenen inför ett för kvällen sedan länge utsålt Berns i Stockholm genom ett tjockt lager av rök omgivna av dussinet snabbt pulserande kritvita strobe-lampor så blir detta extra tydligt och redan halvminuten in i den inledande “Concrete” så har Edith Frances publiken i sin högra hand. Pulsen sjunker sällan under den nitton låtar långa konserten, tempot är genomgående högt och flera av bandets tidigare spår har smakfullt omarbetats till explosiva och dansanta liveversioner till den vilt hoppande och dansande publikens stora förtjusning. Andningspauserna är extremt korta och när den smattrande blip-bloppiga “Intimate” (från bandets andra album “II” (2011)) övergår i ett av konsertens två till synes helt fritt improviserade DJ-set, så förstår man varför Crystal Castles har geniförklarats av såväl hippa klubbkids som synthare världen över.

Spelningen avslutas i fullkomlig extas med ett fyra spår långt extranummer som avslutas med Platinum Blonde-covern “Not in Love” och den vackra “Wrath of God” varpå en på många håll genomsvettigt men lyckligt leende publikhav sakta lämnar salongen.

(English version below the photo album)

The Canadian duo Crystal Castles is a band whose music is in constant motion. Their latest album “Amnesty” (that was released earlier this year) has a possibly even rawer, edgier appearance than the band’s early almost atmospheric and often chiptune-shimmering screwed electropop. Crystal Castles music is now even more about hard hitting, experimental and noise-filled electro than about strong melodies and harmonies, which also becomes particularly obvious whenever the duo plays live. Compared with the ever black-clad and smooth original singer Alice Glass, it is also clear that the new singer Edit Frances, who replaced Alice back in 2014, has wanted to put her very own signature on the band’s appearance in terms of both vocal approach and attitude.

When Crystal Castles steps on to the stage in front of a for the occasion since long sold out Berns in Stockholm through a thinck layer of smoke surrounded by a dozen of rapidly pulsating bright white strobe lights it becomes particularly clear and already half a minut into the intro “Concrete”Edith Frances has got the audience in her right hand. The beat rarely drops during the nineteen songs long concert, the tempo is consistently high, and several of the band’s earlier tracks have been tastefully redesigned into explosive and danceable live versions all to the bouncing and dancing audience’s delight. The pauses are extremely short, and when the clattering and blippy “Intimate” (from the band’s second album “II” (2011)) gets mixed into one of the concert’s two seemingly completely improvised DJ sets, you understand why Crystal Castles are being called geniuses by both hip club kids as well as electroheads all over the world.

The show ends in utter ecstasy with a four track long encore that ends with the Platinum Blonde-cover “Not in Love” and the beautiful “Wrath of God” whereon a in many places soaking wet but happy smiling crowd slowly leaves the venue.

Liverapport: Elegant Machinery (+Human Lynx) 20161014, Göteborg

Tags: , , , , , , , , ,


Krichan Wihlborg (text och foto) rapporterar från Stora Teatern i Göteborg den 14 oktober med Elegant Machinery och Human Lynx på scenen. Frihamnen Event arrangerade.

 

krichan_wihlborg

 

 

 

Ett klassiskt band i en klassisk miljö

Elegant Machinery kommer in på scenen och Robert Enforsen pratar om miljön och nämner att alla sitter ner.

Bandet börjar spela och Robert har en stor sen att röra sig på och det måste han gilla då han utnyttjar hela scenen med glädje. Han pratar till publiken och flera ropar ut sitt val av låtar de vill höra och flera av dessa låtar spelar de så det blir en blandning av nya som gamla låtar. Då de börjar spela äldre låtar kan inte flera ur publiken sitta ner utan reser sig upp och går fram till scenen den främre stolsraden försvinner snabbt, sångaren lyser upp mer när kontakten mellan bandet och publiken blir betydligt mycket bättre.

Förbandet Human Lynx spelar i sin tur lugn elektronisk musik med sång som lyfts fram med av mörkt framträdande med vita kläder på sångaren och vita detaljer på de tre trumslagarna som står på scenen, alla de vita detaljerna lyser upp av ultraviolett ljus. Framträdandet är en ovanlig upplevelse som passar väldigt bra in i miljön.

Robert Enforsen berättar att alla som har köpt biljetter kan hämta deras nya skiva gratis, här bryter Jonas Kröjtz in och talar om att de är inte riktigt klart men det kommer snart. Så behåll biljetten, detta gäller inte bara Göteborgs konsert utan flera konserter. (Alla som var på konserten har nu fått en gratis nedladdningskod via mail / red.anm)

Elegant Machinery – “I”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: (EP) CD, Digital
Skivbolag: Decoy Sounds (osignerat), Electro Shock Records
Releasedatum: 14 oktober 2016 (digital), 3 mars 2017 (CD)
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Robert Enforsen, Leslie Bayne, Jonas Kröjtz
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

HemsidaFacebookLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampSoundcloud

(English version below)

Stark inledning på ett nytt kapitel

Åtta långa år har nu passerat sedan de svenska synthpopgiganterna presenterade nytt material, när man under tyska Out of Lines flagga släppte den hyllade “A Soft Exchange” 2008. Albumet producerade de två hitsinglarna “Feel the Silence” och “Move” och fick bland annat utmärkelsen “Årets synth” på Manifestgalan när det begav sig. Hyllningskörerna både här hemma och internationellt bidrog även till att bandet ännu en gång fick stå på scen inför välfyllda publikhav både på hemmaplan och utomlands.

Att vi på den nya EP:n “I”, som är den första av totalt tre, direkt möts av en ordentligt uppdaterad ljudbild, med en mognare och mörkare framtoning, är därmed fullt logiskt. Bandet har lyckas bra med bedriften att vidareutveckla ett sedan tidigare väldigt signifikativt sound som egentligen inte tillåter alltför stora utsvävningar. Samtidigt har man i den andra änden lyckats väl med att knyta ihop den med Elegant Machinerys identitet och detta är något som den här nya konstellationen skall ha en stor eloge för.

Den inledande “I Say” är en för Elegant Machinery råare, mörkare och väldigt tungt rytmisk historia och den känns ny och fräsch på ett spännande sätt, småbuffligt arrangerad med en lite svartare och argare Robert vid mikrofonen. “Shut Up (and Take My Money)” och det avslutande spåret “Future Breakup” är annars de två spåren med högst igenkänningsfaktor. Båda snyggt arrangerade med retrodoftande, lena och svepande synth-arrangemang och en något mer upplyftande, om än samtidigt melankoliskt tillbakadragen touch. Textmässigt är “I” lite mörkare än tidigare vilket ger ett väldigt personligt intryck.

“Wheels in Motion” är långt ifrån dålig, men tveklöst det svagare av de fyra spåren. Samspelet mellan den, i övrigt fullt godkända, körsångerskan Sandra Reiche och Robert får det inte riktigt att klicka för mig även om Robert här kanske gör en av sina egna bättre vokala insatser på EP:n.

“I” är en mycket stark inledning på ett helt nytt kapitel i Elegant Machinerys karriär och jag ser med ett leende på läpparna verkligen fram emot nästkommande två EP:s.

7/10 MYCKET BRA!

Tracklist

Elegant_Machinery

01. I Say (03:07)
02. Shut Up (and Take My Money) (03:06)
03. Wheels in Motion (03:32)
04. Future Breakup (03:14)

(English version below)

 

 

 

 

 

Strong beginning of a new chapter

Eight long years have now passed since the Swedish synthpop giants unveiled new material, when they under the German label Out of Line’s flag released the highly acclaimed “A Soft Exchange” back in 2008. The album produced the two hit singles “Move” and “Feel the Silence” and it received, among other awards, the “Best synth” on the swedish alternative Manifest awards. That, combined with many good reviews from both Sweden and other countries, also contributed to the band once again going on tour and getting on stage in front of big crowds both on home soil and abroad.

The fact that we now on their new EP “I”, which is the first of a series of three EP’s, immediately face a thoroughly updated soundstage, with a more mature and darker appearance, is thus entirely logical. The band has been doing well with the feat to further develop an already very significant sound that does not really allow much of excessive debauchery. Meanwhile, on the other hand, they’ve also succeeded in tying it together with Elegant Machinery’s identity and this is something that this new constellation should be given a lot of praise for.

The first track “I Say” is in Elegant Machinery’s world a very rough, dark and heavily rhythmic track and it feels fresh and new in an exciting way, a bit rougher arranged with a little more dark and angry Robert on the microphone. “Shut Up (and Take My Money)” and the closing track “Future Breakup” is otherwise the two tracks with the highest recognition factor. Both nicely arranged with retro fragrant, smooth and sweeping synth arrangements and a slightly more uplifting, albeit reclusive melancholy touch. Lyrically “I” is mych darker than before which give these news songs a very personal feel.

“Wheels in Motion” is far from bad, but is undoubtedly the underdog of the four tracks. The interaction between the, otherwise good input from backing vocalist Sandra Reiche and Robert doesnt’t really make it click for me even though Robert himself makes one of his better vocal efforts of the EP on the track itself.

“I” is a very strong beginning of a new chapter of Elegant Machinery’s career and I get a big smile on my face looking forward to the upcoming two EP:s.

Die Krupps presenterar nygammal trummis på åttonde

Tags: , , , , , , ,


Die Krupps, som efter minialbumet “Als Wären Wir Für Immer” (2010) gjorde något av en comeback med den kritikerrosade “The Machinists of Joy” för snart två år sedan, presenterar nu bandets åttonde studioalbum i ordningen – “V: Metal Machine Music”.

I samband med detta har man även återrekryterat den tidigare trummisen Volker Borchert som spelade med bandet i samband med “I” som släpptes 1992. Man välkomnar även den nya livegitarristen Steve Roemhild.

CD-utgåvan av albumet inkluderar även en bonusdisc som utöver två remixer av Darkhaus och Faderhead även inkluderar en handfull demospår och “Road Rage Warrior” från 1982.

Die Krupps har redan bokat in en 24 datum lång Europaturné som inleds i Holländska Herleen den 2 september för att sedan avslutas i Hamburg den 30. Man kommer även ännu en gång gästa Sverige och ge konserter på Babel i Malmö den 22 och Debaser Medis i Stockholm den 23 innan man sedan göra två två spelningar i Finland (Helsingfors den 25 och Tampere den 26) och därpå gästar norska Sarpsborg den 29.

De tyska EBM- och industrimetall-pionjärerna, med sångaren Jürgen Engler i spetsen, debuterade med “Stahlverksynfonie” redan 1981.

“V – Metal Machine Music” släpps den 18 september via SPV (Synthetic Symphony).

Tracklist

die_krupps_v_metal_machine_music

CD1

01. Die Verdammten (Prelude)
02. Kaltes Herz
03. Battle Extreme
04. Fly Martyrs fly
05. The Truth
06. Road Rage Warrior
07. The Vampire strikes back
08. Alive in a Glass Cage
09. Branded
10. Kaos Reigns
11. The Red Line
12. Bonded by Blood
13. Volle Kraft Voraus

 

CD2

01. Kaltes Herz (reworked by Darkhaus)
02. Alive in a Glass Cage (remixed by Faderhead)
03. Road Rage Warrior ’82
04. Battle Extreme (Demo)
05. Kaos Reigns (Demo)
06. The Vampire strikes back (Demo)
07. Kaltes Herz (Demo)
08. Alive in a Glass Cage (Demo)

 

PREORDER / FÖRBESTÄLL HÄR

No Sleep By The Machine – “I”, “II” och “III”

Tags: , , , , , , , , , ,


Format: (EP), CD, Digital, Spotify (“I”), Spotify (“II”), Spotify (“III”)
Skivbolag: Murti Records
Releasedatum: september-november 2011
Genre: Electro, Oldschool EBM
Recensent: Anders Eklund

Oldschool-sound i tre tappningar

Svenska oldschool-bodyakten No Sleep By The Machine följer upp sitt debutalbum “Close” med, inte ett nytt album, utan en EP-trilogi där de olika delarna kort och got givits namnen “I”, “II” och “III”.

Anledningen till detta upplägg är enligt bandet att de kunnat ge sig själva större frihet med låtmaterialet än om allt skulle passa ihop på ett traditionellt album.

De tre EPerna har lite olika inriktning och olika sound eftersom man inte behövt bry sig om att ha en röd tråd genom hela låtmaterialet.

EP “I” har ett monotont, minimalistiskt sound, ofta med fokus på rytm och sång, med en sparsmakad elektronisk basgång som komplement. Både sound och komposition för tankarna till gamla belgiska Klinik. Rytmerna är, med undantag för tredje spåret “Humanity”, inte avsedda att ge klubbpotential, utan här är det den kalla och sterila atmosfären som är det huvudsakliga.

Soundet på “II” är mer sammansatt och känns Skinny Puppy-influerat, även om låtarna ofta vilar på en tydligare EBM-grund. Här bjuds vi på ett filmiskt och dystopiskt sound, accentuerat av filmsamplingar. Låten som lyser starkast här, i mitt tycke, är också den som bryter av från ovanstående beskrivning mest, i och med sitt uppskruvade tempo: “The Pit”.

Tredje EPn har ett sound som på många sätt är en kombination av de idéer som präglade de två första. Låtarna är monotonare än på “II”, men inte lika avskalade som på “I”. Det är mörkt och suggestivt.  Här känner jag att No Sleep By The Machine kanske hittat ”sitt eget” sound, mer än på de två första. Dock tycker jag kanske att “I” och “II” hade snäppet starkare låtmaterial. (fortsättning nedan)

No Sleep By The Machine ger med denna EP-trilogi ett ganska starkt formbesked och visar på en vilja att utforska och variera sitt sound. Inget spår på någon av dem känns som formstöpt oldschool-body och även om man kan höra tydliga influenser så känns inget heller som några raka kopior på några klassiska akter. Dock agerar de inom de ramar som till exempel Klinik och Skinny Puppy definierar, så man bör inte förvänta sig något absolut revolutionerande här. Men, för den som gillar ett robust, analogt synth-sound och vill höra något som erbjuder mer än kängdans och jägerhyllningar, så passar det här utmärkt. Jag tycker dessutom att formatet är ganska trevligt. Eftersom varje EP utgör sin egen kontext kan man lätt välja om man vill lyssna på en i taget eller alla i följd, utan att rycka saker ur sitt sammanhang.

Vi får se vad No Sleep By The Machine bjuder på nästa gång. Dessa tre alster inger ett visst mått av förväntan!

Tracklist “I”

  1. Illuminate  5:48
  2. Through The Clouds  2:36
  3. Humanity  4:26
  4. Possessiveness  4:02

Tracklist “II”

  1. Choice  5:20
  2. In It Shelf  4:07
  3. The Pit  2:39
  4. Lifeee  4:18

Tracklist “III”

  1. Bequest  3:55
  2. New Ideas  3:56
  3. Clickaduk  2:10
  4. You  4:02

Kite – “III”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: CD / Vinyl / Digital download
Skivbolag:
Progress Producions
Releasedatum:
22 september

8/10

Bleknar något jämfört med sina föregångare.

Ok, jag erkänner: Jag älskar Kite! Nicklas Stenemo och Christian Berg är något av det bästa som hänt synthsverige på många år. Deras två första EP’s har gått varma hos mig – de har aldrig lämnat MP3-spelaren sedan de släpptes! Det här gör ju givetvis att “III”, som senaste EP’n så fantasifullt titulerats, har ganska mycket att bevisa. Den måste ju givetvis vara lika bra som deras tidigare material, eller hur?

Så, är den här lilla rädslan jag har inom mig befogad? Tänk om.

Fem låtar får vi här. “Johnny Boy” är den första – en rak och enkel sak som har den där vemodiga sången som Nicklas Stenemo verkar kunna spotta ur sig lätt. Sedan kommer “If There Is An If In Us”, en skapelse som vid en första lyssning kändes lite opolerad, men som snart satte sig. En sådan där typisk b-sidelåt, som efter ett halvår visar sig vara den egentliga favoriten. Men, det är nu det verkligen smäller till med den underbara “A Little More Time”, som är precis som man vill att Kite ska låta! En underbart bubblig basgång, klockrena verser, refränger och en text som stannar kvar i hjärnan efteråt.

Nästa låt “Hexx”, är även den helt underbar! Med sköna harmonier och sångpålägg som skulle passa in på vilket Kate Bush-album som helst. EP’n avslutas med den vemodiga “Castle Of Sand”, som sannolikt är EP’ns svagaste spår, vilket dock inte säger speciellt mycket!

Det är trevligt och mysigt och det känns som om jag har eftertexterna till någon 80-talsthriller med ett inte alltför lyckligt slut framför mig.

Så, har Kite släppt ytterligare en perfekt EP? Kanske inte riktigt. Alla låtar är bra, speciellt “A Little More Time” och “Hexx”, men jag håller de tidigare släppen så högt att den här bleknar en aning. Det är fortfarande riktigt bra, men där “I” och “II” är värda nior eller tior så tilldelar jag “III” en svag åtta.

// Joachim Andersson, ElektroSkull – Synthportalen

Kite återvänder med “III”

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Svenska Kite, bestående av Nicklas Stenemo och Christian Berg är äntligen tillbaka med nytt material! Efter att ha gjort stor succé med “I” och “II” tidigare, återvänder duon med ännu ett minialbum – “III”.

Kites unika elektroniska pop har gett mängder med TV-framträdanden, ett antal utsålda konserter och flera toppnoteringar på svenska försäljningslistor. En del beskriver soundet som en mix av D.A.F. och Kate Bush och det är inte alls långt ifrån sanningen.

“III” släpps på CD samt vinyl i begränsad upplaga via svenska Progress Productions i mitten av september.

Tracklist:

  1. Jonny Boy
  2. If Theres An If In Us
  3. A Little More Time
  4. Hexx
  5. Castle Of Sand

ElektroSkull – Synthportalens huvudskribent Jens Atterstrand har redan tagit del av den nya EP’n och “blev tårögd” av det han hörde..