Subscribe via: RSS

Tag Archive | "I Can’t Stand"

Liverapport: Kite (+ Lisa och Kroffe) 20150529, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Med den starka sjätte EP:n “VI” i bagaget så gästade Kite åter Stockholm fredagen den 29 maj.

Alexander Johansson (rapport) och Jens Atterstrand (foto) rapporterar från ett utsålt Debaser Medis.

(OBS! Missa inte fotogalleriet nedan!)

Jens AtterstrandAlexander Johansson

 

 

Ett fetare Kite bjöd på maffig ljusshow

Kan man få “My Girl and I”, tänkte jag inför Kites utsålda spelning, åtminstone som extranummer, och blev omedelbart bönhörd då introlåten från de senaste åren spelningar “Wishfull Summer Night” utgått till förmån för just “My Girl and I” som framfördes i en Bach-orienterat pampig fuga-version, som kanske i och för sig inte var riktigt i linje med den skira ballad jag hade hoppats på att få höra. Men Kite 2015 är inte längre minimalistisk synthpop som på de första tre EP:na utan maximalistisk synth som på de två senaste “V” och “VI”.

Det mesta med Kite är fetare, basgångarna, trummattorna och den supersnygga ljusshowen – den kanske snyggaste jag någonsin sett på Debaser Medis. Det var väl bara sångaren Niklas Stenemos sedvanligt amfetaminspäda kropp, lika Iggy Pop-enastående som det anstår en riktigt stor popstjärna, som inte var fet på i Stockholm fredagen den 29:e maj. De båda laserpantrarna på scen från i fjol fick vara med på ännu en turné men videokonsten i backdropen hade också den uppdaterats till högsta internationella klass.

Efter introt kom “The Rythm” från “V” som följdes av “Up for Life” från senaste plattan “VI” och där stod man, omsluten av himmelska ljud och namaste-grannar och njöt av suggestiva basgångar, smarta digitala rytmlösningar och Stenemos unika röst. Hans lugg var kortare och nackhåret på hockeyfrillan längre än senast jag såg dem i Uppsala på Konsert & Kongress 2014. Det kan ha tagit någon låt extra innan den allra skönaste klangen infann sig i Niklas alltid utsökta röst. Men från EBM-funkiga basgångsorgien “I Can’t Stand” var rösten stark och samtidigt skör på Niklas oefterhärmliga sätt. Christian Berg spelade på sina keyboards i sedvanlig munktröja men jag tror jag måste härma den sjukt snygga siluetten av den svarta ponchon han använde (jag lovar att komma ihåg och erkänna var jag såg den först, Christian) på nästa kundmöte. Efterföljande “Closing My Heart” har aldrig varit starkare.

Flera äldre låtar hade arrangerats om med fetare basgångar och lätt upptempohöjning vilket gjorde publikfavoriten “Johnny Boy” bättre än någonsin och till samma sjungande dansgolvsrökare som övriga låtar. Kite bjöd på ett extranummer med två låtar. Nya “Nocturne” fick avsluta den drygt timslånga, det vill säga alldeles för korta, konserten. Det var ytterst professionellt. Med ett extra extranummer hade det blivit sann kärlek.

Ambientduon Lisa och Kroffe inledde kvällen med vackra och bombastiska om än lite händelsefattig stämningsfulla toner, red.anm (se inledande foto i galleriet).

Kite – “V”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (EP), CD, 12″, Digital
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 8 maj 2013
Genre: Electropop, Synthpop
Bandmedlemmar: Nicklas Stenemo, Christian Berg
Land: Sverige
Recensent: Erik Uppenberg

Mästerligare pophantverkare vågar rucka på ljudbilden

Hur kommer det sig att en duo som The Knife kan göra comeback och slentrianmässigt hyllas för en olyssningsbar experimentskiva, medan en annan duo kan släppa mästerligt pophantverk år efter år utan större uppmärksamhet än – mig veterligen – någon enstaka pliktspelning i public service-kanalerna? Inga kompisar på P3 eller Nöjesguiden? Fel skivbolag med kontor på fel kust (den västra), och med fel musikalisk nisch (synth)?

Sedan 2008 har Nicklas Stenemo och Christian Berg släppt en rad electropopskivor av anmärkningsvärt hög och jämn kvalitet. Formatet har varit femspåriga EP-skivor snarare än fullängdsalbum, ett tacksamt format som ger varje enskilt spår utrymme att ta för sig. Har du chansen att uppleva dem live i sommar, så ta den. Vid det här laget har de en låtskatt att ösa ur. Exempelvis spelar de på Debaser (Stockholm) och Pustervik (Göteborg) i juni, och i augusti kan du se dem på Kalabalik på Tyrolen-festivalen.

Ända från debuten har Kite hållit sig till sin egen unika och mycket tydliga ljudbild. Storslagen utan att vara överlastad, och i kombination med de vemodiga texterna ofta med ett hjärtskärande vackert resultat. Nu rör de sig för första gången tydligt utanför de tidigare ramarna. På femte skivan tycker jag att de gör rätt i att börja rucka lite på sitt patenterade sound. Nicklas Stenemos röst är så särpräglad att den ensam borgar för att Kite ändå ska vara lätt igenkännliga.

V” rör sig från de atmosfäriska ”Wishful Summer Night” och ”If You Want Me” till de monotona, hårda och stundom nästan body-rytmiska ”The Rhythm” och ”I Can’t Stand”. ”Dance Again” är den enda av låtarna som håller sig strikt till det klassiska Kite-soundet, och resultatet är som flera gånger på de tidigare skivorna så vackert att ögonen tåras. Eller det kanske bara är jag?

Personligen tycker jag att EP nummer fyra är strået vassare låtmässigt. Men ”Kite V” är ändå ytterligare ett styrkebesked från en av landets bästa och mest underskattade popgrupper. Skivan visar också på en spännande utveckling. Frågan är när och om de kommer att få sitt stora och välförtjänta genombrott.

Tracklist

01. Wishful Summer Night (04:47)
02. Dance Again (04:40)
03. The Rhythm (04:01)
04. I Can’t Stand (03:09)
05. If You Want Me (04:16)