Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Human Rights"

Lucifer’s Aid – “Reconstruction”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 25 maj 2018
Genre: EBM, electro, industrial
Bandmedlemmar: Calle Nilsson
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

 

(English version below)

Upphottad suggestiv mörk electro

Knappt hade man hunnit återhämta sig sedan Calle Nilsson a.k.a. Lucifer’s Aid fullkomligt pulvriserade allt motstånd i genren med hans andra studioalbum i ordningen Human Rights som släpptes tidigt i höstas innan det var dags för ytterligare en omgång av den tidigare Nerwrak– och The Operating Tracks-bekante Stockholmarens träffsäkra mörka och blytunga mix av EBM och dystopiskt mörka electro.

Reconstruction innehåller, precis som titeln antyder, ett antal omarbetade versioner av låtar hämtade från Lucifer’s Aids två första fullängdare och utöver detta de fyra nya spåren “Suffer in Silence”, “Apart”, “Be Prepared” och “Anger”.

Lucifer’s Aids musik förmedlar genomgående hotfulla och suggestiva känslor i ett tungt rytmiskt och väldigt beroendeframkallande ljudlandskap för alla som älskar den här typen av musik. Känslan skulle kunna liknas lite med att genomföra den där ensamma nattvandringen genom en sliten och smutsig industristads allra mörkaste gränder, där frågan inte är om utan snarare när man skulle kunna bli överfallen och få ett baseballträ i nacken! Och när jag tidigare har inbillat mig att originalversionerna redan var perfekta, så lyckas Calle Nilsson ändå på ett imponerande sätt med bedriften att skruva upp drivet och tempot ytterligare när han utan pardon hälsar dig välkommen tillbaka in till sitt allra innersta och mörkaste ljudlandskap. Landskapet som ständigt kantas av träffsäkra monotona rytmer, loopar och basgångar som i perfekt tempo vaggar dig fram i ett avgrundsdjupt nattsvart mörker, där Lucifer’s Aid  är den ensamme och obarmhärtige bödeln likt härskaren på tronen.

Av de nya versionerna så är de kantigt tillspetsade och otroligt snygga “Future Mess” och “Deep Inside” två av mina personliga favoriter. Låtarna har piskats upp ytterligare ett par pinnhål och har nu ännu mer blivit till nya givna soundtracks ämnade för de mörka och svettiga dansgolven. När det sedan kommer till de fyra nyskrivna låtarna, så sticker den mörkt väsande “Suffer in Silence” ut ur mängden, men faktum är att låtmaterialet håller en väldigt hög lägstanivå rakt igenom.

Fotbolls-VM är nu avslutat och när det gäller Sveriges insats så är det svårt att med facit i hand ge herrlandslaget något annat betyg än med beröm godkänt. När det kommer till Lucifer’s Aid och hans musik, så är han dock redan min överlägsna favorit till att kamma hem hela klabbet i årets motsvarande turnering i den här genren musik. Detta är ett faktum som jag är tämligen övertygad om att alla ni som, tillsammans med undertecknad, har haft det stora nöjet att få avnjuta Lucifer’s Aid på scen den här sommaren, till exempel på Subkultfestivalen utan tvekan skriver under på!

Tracklist

01. Future Mess (Reworked) (03:36)
02. Deep Inside (Reworked) (03:43)
03. Suffer In Silence (03:10)
04. No Way Back (Reworked) (03:43)
05. Unfollow Me (Reworked) (03:55)
06. Apart (04:07)
07. Confusion (Reworked) (04:33)
08. The Warning (Reworked) (03:24)
09. Be Prepared (04:01)
10. Anger (01:19)

(English version below)

Upgraded suggestive dark electro

Barely had we all been done recovering from when Calle Nilsson a.k.a. Lucifer’s Aid completely crushed most of the opposition in the genre with his second studio album Human Rights released early last autumn before it was time for another round of the former Nerwrak and The Operating Tracks-known swede once again hits us with his accurate and heavy mix och of EBM and dark and dystopian electro.

Reconstruction contains as hinted in the album title, a number of remade versions of songs taken from Lucifer’s Aid’s two first longplayers and in addition to that ads the four new tracks “Suffer in Silence”, “Apart”, “Be Prepared” and “Anger”.

Lucifer’s Aid’s music imparts conveys an abundance of threatening and suggestive feelings in a heavily rhythmic and very addictive soundscape for anyone who loves this kind of music. The feeling could be a bit like a lonely midnight walk through the darkest alleys of a worn and dirty industrial part of a major city, where the question is not about how, but rather when will be attacked and recieve a hit of a baseball tree in the back of your neck! And when I had previously imagined that the original versions were as perfect as they could be, Calle Nilsson manages to twist up the drive and pace even more as he welcomes us back to his personal and innermost dark soundscapes. The soundscape that is constantly packed with hit-to-back monotonous rhythms, loops and basslines that pulls you into an abyss of pitch black darkness, where Lucifer’s Aid is the lonely and merciless executioner and the ruler on the throne.

Of the new versions, the shaperened up editions of “Future Mess” and “Deep Inside” are two of my personal favorites. The songs have been pulled up a couple of notches and have become rawer and even more addapted for the dark and sweaty dance floor. When it comes to the four new compositions, the dark suction “Suffer in Silence” stands out of them all, but the fact is that the quality holds a very high standard all the way through.

The World Cup has now ended and in Sweden’s case it is difficult to give the men’s team a different grade than with praise. When it comes to Lucifer’s Aid and his music on the other hand he’s already my number one favorite to go all the way in a hypothetical tournament of the year in this genre of music. This is a fact that I am quite convinced that all of you who, along with myself, have had the great pleasure of catching Lucifer’s Aid on stage this summer, for example at the Subkult festival in Sweden, would undoubtedly vouch for!

Catching up with Elektroskull: Lucifer’s Aid (med intervju)

Tags: , , , , , , , , ,


Stockholmsbaserade Calle Nilsson har gjort stor succé med sitt soloprojekt Lucifer’s Aid under de sista två åren.

Jens Atterstrand fick en pratstund med Calle och bjuder i samma veva på konsertbilderna från Lucifer’s Aids spelning på Progress 13.

 

 

 

OBS! I samband med den här intervjun så bjuder vi även på recensioner av Lucifer’s Aids två album “New to Reality” och “Human Rights” (som tidigare har fallit mellan stolarna) av Lars-Åke Andersson.

Hej Calle! Lucifer’s Aid har under de senaste två åren hamnat ordentligt i rampljuset. Men om vi backar bandet lite till NerWraK och dina andra projekt först. Vem är Calle Nilsson? Kan du berätta lite mer om din bakgrund?

– Innan Lucifer’s Aid har jag spelat i en hel del band och även gjort remixer. Hösten 2014 bildade jag The Operating Tracks tillsammans med Carolina Lindahl. Några år efter det Lucifer’s Aid och då som ett soloprojekt. Redan i The Operating Tracks började jag utforska det råa och monotona soundet. Men allt efter som ville jag utveckla den ljudbilden ännu mer. Melodierna skalades bort och jag fokuserade ännu mer på beats och bas. Det var då idén till Lucifer’s Aid föddes. Grundtanken var att jag ville komma åt ett mer direkt sound som ingen egentligen skulle mäkta med. Men det visade sig tilltala en ganska stor del av lyssnarna.

Jag har ditt grymma Depeche Mode DJ-set från det sista releasepartyt på Kolingsborg färskt i minnet. Är ditt remix- och DJ alias NerWraK fortfarande aktuellt? Kan vi hoppas på något mer inom en snar framtid?

– Tack! Nej, det känns som ett avslutat kapitel. När jag remixade åt andra band så lyssnade jag aldrig på hur originallåtarna lät, utan utgick bara från sången och tog det vidare därifrån. Det kanske blev mer som en ny låt mer än en remix.

Med andra ord är det enbart fokus på Lucifer’s Aid nu? Eller kan det tänkas hända något mer med The Operating Tracks också inom kort?

– Ja, nu ligger min fokus på Lucifer’s Aid.

Det förstår jag ju verkligen! Du släppte första albumet 2016, uppföljaren kom i höstas (2017) och du har redan fått chansen att spela på flera av de allra största tyska festivalerna. Allt måste ha gått väldigt fort? Hur är känslan nu när du kanske kan blicka tillbaka på de har hektiska och imponerande två åren? Har du hunnit reflektera över det?

– Dessa två år har verkligen gått snabbt. Allt som har hänt med två album en EP och en drös stora festivalspelningar är tack vare Torny Gottbergs (Progress Productions) enorma drivkraft. Jag jobbar vidare med min musik och har nog inte hunnit att tänka tillbaka och reflektera över allt som har hänt. Jag har en enorm drivkraft när det kommer till att skriva låtar. Jag fullkomligen går upp i musikskrivandet när jag prova nya idéer. Jag jobbar vidare, framåt, helt enkelt. Att ha fått spela på dessa festivaler har varit fantastiskt kul och det är en stor knuff framåt för mig.

Trots att din musik är mörk, rytmisk och monoton, så uppfattar jag det som att du även är väldigt ambitiös när det kommer till låttexterna, som på det andra albumet i flera spår återspeglar många av dagens problem i världen och där flera av dem har väldigt allvarsamma och intressanta budskap. Har låttexterna alltid varit viktiga?

– Texterna är en stor del av Lucifer’s Aid. Jag jobbar mycket med att få dem att sitta bra mot rytmerna. Budskapet i mina texter hoppas jag kommer fram till lyssnaren. Men vad budskapet handlar om är upp till lyssnarna att tolka.

Är det oftast så låtskaparprocessen ser ut? Att musiken kommer före texterna?

– Jag börjar ofta med ett beat och bygger vidare runt det. Det börja med en bastrumma som jag skruvar på tills den får en egen karaktär. Sen bygger jag vidare runt den. Ljuden i sig är väldigt inspirerande. Idéerna kommer av sig själv desto mer jag sitter och provar mig fram. Jag gillar det snabba arbetssättet med just hårdvara. Det är ett direkt sätt att jobba på. Maskinerna gör att mina idéer snabbt kommer fram. Från idé till ljud. Min musik är monoton. Det monotona får inte låta enformigt så jag lägger ner stor vikt på att få just en eller två takter att kunna hålla i fyra minuter. Texten skriver jag i efterhand till ljudbilden och rytmerna. Så att allt får ett sammanhang och det blir som en enhet.

Vi som följer dig via sociala medier får ju regelbundet njuta av små experiment och snapshots du postar. Du måste samlat på dig en stor mängd utkast. Känner du direkt om något funkar och arbetar vidare eller lägger du utkast åt sidan och plockar upp gamla idéer igen vid senare tillfälle?

– Jag brukar ofta sitta och testa saker utan att egentligen ha en tanke på att det ska bli en låt. Lite som att sitta och jamma, fast med synthar och trummaskiner. Sen kan jag spela in en liten videosnutt och lägga upp så andra kan lyssna på dem. Jag tycker det är kul att öppna dörren till studion och låta er andra få se lite hur jag jobbar. Låtarna till “New to Reality” och “Human Rights” har dock inte varit låtar jag har jobbat på vid tidigare tillfällen. Där satte jag mig ner och började jobba från scratch.

Du verkar vara inne i ett härligt flow nu med mycket positiv respons från publik och fans sista tiden. Nästa album är redan under konstruktion vad jag har hört. Tar du det bara som det kommer eller känner du någon press på dig?

– Jag känner ingen press med att släppa ny musik regelbundet. Det är något jag gör för att det är en sådan fantastisk rolig process att skriva musik. Att jag har så mycket musik inom mig kan hänga ihop med att jag sitter ofta i studion och testar saker, experimenterar med mina maskiner. Det gör jag ganska regelbundet. Jag kan nog aldrig ta en riktig paus från musikskapandet, mest för att det är sådan njutning att sitta i studion och prova nya idéer. Musiken är ett driv inom mig som jag måste få utlopp för och drivet finns där hela tiden.

Du har ju spelat live en hel del sista åren. Vad är roligast med att spela live och hur skiljer sig den känslan mot att arbeta med musiken i studion?

– På scen kan man inte ångra sig eller ändra på det man gjorde bråkdelen av en sekund innan. Det gillar jag. Det blir så direkt. Jag är helt själv på scen och det finns inte en sekund att tveka på vad man ska göra. Jag måste ha fullt fokus på det jag gör uppe på scenen. I studion är det helt ett annat läge. Där kan jag jobba med små detaljer i oändlighet. Finslipa och ta om.

Ja, på scenen är du ju alltid ensam med maskinerna. Har du någon gång funderat på att ha med någon mer på scenen, en batterist eller så? Eller finns det en poäng i ditt uttryck med just det faktumet att du är ensam på scen?

– Det passar mig väldigt bra att vara själv på scen med Lucifer’s Aid. Scenen ska vara lika avskalad och kall som musiken.

Trots en del spelningar på stora tyska festivaler sista åren, så har du även spelat ett antal gånger i Sverige. Känns det viktigt att även vara representerad live på hemmaplan?

– Ja absolut! När jag spelade i Göteborg på Progress 13 i höstas var publiken helt fantastisk och röjde rejält. Det smittar av sig uppe på scen.

Du är, vad jag har förstått, nu i slutfasen av arbetet med album nummer tre. Är det några livespelningar spikade för det här året som vi kan se fram emot redan?

– Jag ska spela på E-Tropolis Festival i Oberhausen (Tyskland) i mars och jag hoppas på lite fler spelningarna framöver.

När tror du vi kan förvänta oss det nya albumet?

– Det kommer info om det inom kort.

Spännande! Tack för en väldigt intressant och trevlig intervju. Du får sista ordet till våra läsare… ordet är fritt!

– Svårt med att få sista ordet men jag vill säga tack för intervjun och tack för alla som supportar Lucifer’s Aid!

 

Lucifer’s Aid – “Human Rights”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 1 september 2017
Genre: EBM, electro, industrial
Bandmedlemmar: Calle Nilsson
Land: Sverige
Recensent: Lars-Åke Andersson

(English version below)

Knockout

Det är som att ta emot en perfekt utförd rövtackling. Hård på gränsen till regelvidrig och man undrar om något ben i kroppen sitter som det ska. Precis så känns det att lyssna på den nya plattan ”Human Rights” av Lucifer’s Aid. Och det är en rejäl skiva. Energisk, innovativ och jävligt bra.

Musiken präglas av korta monotont pumpande EBM-beats om och om igen mixat med sköna industriljud som fulländas när Carl Nilsson med sin raspiga röst som river av fragment efter fragment av låttexterna. Det blir en rejält taktfast och stundtals dansant helhet full med underliggande mörker och tillbakahållen ilska med snudd på militärisk disciplin.

I låtar som ”Deny” och ”Control Yourself” så känns det nästan som han försöker hålla emot en annalkande flodvåg medan fördämningarna brister totalt i de blytunga ”Future Mess”, ”The Warning” och ”The Great Wall”. ”Lack Of Motion” tillsammans med ”Fractions” levereras helt genialt och är så brutala att man liksom vill välta en lite häst. Något långsammare tempo får man i ”Ride”, som påminner om soundet från Severe Illusion, och i den lågmälda ”Dead Anger” som för tankarna tidiga Front 242 och ”Geography”.

Efter att ha lyssnat på uppföljaren till det lysande debutalbumet ”New To Reality” framstår det nu mer och mer som om Carl ”Calle” Nilsson, mannen bakom Lucifer’s Aid, är Sveriges svar på Dirk Ivens. Det är en rejäl mantel att axla och den kanske är något stor i storleken just nu men Calle kommer att växa i den så den sitter perfekt. En ny stjärna har tänts och inger hopp i en långsamt förtvinande genre.

Lars-Åke Anderssons favoritspår: ”The Warning”

OBS! Missa inte vår intervju med Lucifer’s Aid och livebilder från hans konsert på Progress 13 som du finner här!

Tracklist

01. Deny (04:14)
02. Future Mess (03:44)
03. Contol Yourself (04:15)
04. Lack Of Motion (04:04)
05. The Warning (03:38)
06. Confusion (03:37)
07. The Great Wall (04:24)
08. Ride (04:54)
09. Fractions (04:46)
10. Dead Anger (05:44)

(English version below)

Knockout

It’s like receiving a perfectly executed ass tackle. Hard on the verge of unregularity and you wonder if any bone in your body is properly aligned. It is exactly the feeling when listening to the new album “Human Rights” of Lucifer’s Aid. And it’s a solid, hearty record. Energetic, innovative and damn good.Knockout

The music is characterized by short monotonous pumping EBM beats over and over again blended with beautiful industrial sounds that are perfected when Carl Nilsson, with his hoarse voice, tears of fragments after fragments of song lyrics. It becomes a remarkable, fast-paced and sometimes danceable unity with underlying darkness and restrained anger on the border of military discipline.

In songs like “Deny” and “Control Yourself”, it almost feels like he tries to hold back an enormous tidal wave while the dams are totally broken in the “Future Mess”, “The Warning” and “The Great Wall”. “Lack Of Motion” along with “Fractions” comes very brilliantly and is so brutal that you would like to rollover a little horse. Slower pace is achieved in “Ride”, reminiscent of the sound of Severe Illusion, and in “Dead Anger” which feels like a tribute to Front 242 and their earlier sounds on “Geography”.

After listening to the sequel to the brilliant debut album “New To Reality”, it is now more and more evident that Carl “Calle” Nilsson, the man behind Lucifer’s Aid, is Sweden’s answer to Dirk Ivens. It’s a sturdy jacket to shoulder and maybe it’s something big in size right now, but Calle will surely grow into it so it will fit perfect in time. A new star has been lit and gives hope to a slowly expiring genre.

Lars-Åke Andersson’s favourite track: ”The Warning”