Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Home"

Liverapport: Ladytron (+Roya) 20190531, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Niklas Hurtig (text) i sällskap med Jannice Faringer (foto) och Jens Atterstrand (foto) gästade Kraken i Stockholm den 31 maj för att avnjuta öppningsakten Roya och den brittiska kvartetten Ladytron.

 

 

 

 

Efter åtta långa år är äntligen Ladytron tillbaka. Både med nytt material och turné.

Med en gedigen diskografi och färskt tillskott, i form av det senaste självbetitlade albumet, intog den brittiska kvartetten Kraken i Stockholm och sjöng bort våren.

På scen denna kväll stod även Stockholms egna favoritamerikan, den av bandet handplockade soloakten Roya, som med sin drömska electro värmde upp publiken på ett alldeles utmärkt sätt. Hits som den mörka “Centrum” och drömska “Home” är typiska, men sista låten, den snabbare “Away” var verkligen en helt fantastisk avslutning på detta korta framträdande.

Live är Ladytron nästan löjligt tighta med sin fem man (och kvinnor) starka uppsättning på scen. Live-trummorna passar extra bra på de senare årens alster, som “The Animals”, “Until The Fire” och “Black Cat”. Det märks tydligt att dessa spår är byggda kring just de akustiska rytmerna jämfört med de äldre låtarnas trummaskiner. Detta kanske inte passade de mest instrument-fascistoida synth-puristerna i publiken, men för majoriteten bidrog de till ett starkt driv spelningen igenom, även om de upplevdes lite väl starkt mixade på sina ställen.

Likt tidigare varvas låtar med sång av Helen och Mira, men kommer vi någonsin få höra Daniels bidrag på “Versus” live?

För första gången i mitt liv går Ladytron åter upp på scen för en avslutande uppsättning låtar efter några minuters troget tjoande från publiken. Bandet har ju historiskt sett annars varit nästan löjligt bestämda på den punkten. Kanske borde fler lika principfasta headline-band faktiskt bjuda sina fans på det där extra örongodiset (Ja, jag tittar åt ert håll Kite!).

Konserten avslutas med några av bandets största hits, hämtade från framförallt Light & Magic (2002) och Witching Hour (2005) och jag längtar redan till nästa möjlighet att få se Liverpools stolthet på scen!

Ladytron

Roya

Ny singel och musikvideo från Roya

Tags: , , ,


Roya, som slog igenom för snart ett år sedan med den kritikerrosade EP:n “Trax”, som även nominerades till årets synth av Manifestgalan förra året, är nu tillbaka med nytt material.

Den stockholmsbaserade soloartisten har sedan dess hunnit med en rad spelningar, pod- och radiobesök och inför hennes kommande debutalbum så aptitretar hon nu med den första singeln “Home” som levereras med tillhörande musikvideo (se nedan).

Beyond Obsession – “Moments of Truth”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Osignerat
Releasedate: 23 september 2016
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Nils Upahl, André, Sören Köstel
Land: Tyskland
Recensent: Jens Atterstrand

HemsidaFacebookTwitterLast.fmwimpSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampSoundcloudYoutube

(English version below)

Imponerande utvecklingskurva

Beyond Obsession följer nu upp det senaste albumet “Pieces of Machinery”, vilket under förra året bland annat ledde till att de fick dela scen med And One under delar av deras inhemska turné.

Det nya albumet “Moments of Truth” gör att jag kan inte annat än imponeras stort av den här tyska synthpoptrions utvecklingskurva sedan man debuterade med “Listen, Learn and Speak” (2013) och även om de varken behöver skämmas för debutalbumet eller den tidigare nämnda uppföljaren, så är det ett ännu bättre album än sina föregångare.

Inom synthpopscenen i allmänhet men särskilt inom den tyska, så duggar klichéerna och de usla vokala insatserna ju tyvärr ofta relativt tätt. Men desto mer varse jag blir om detta faktum, desto mer imponeras jag över Nils Upahls röstkvaliteter på det  här nya albumet. “Moments of Truth” är inte lika mörkt och melankoliskt och har ett genomgående mycket lättare och luftigare anslag i ljudbilden än tidigare. Samtidigt har såväl låtskrivarkvaliteterna som produktionen fått en rejäl ansiktslyftning med en för genren synnerligen originell ljudbild utan överanvändning av för densamma alltför sedvanliga ljud och rytmer. Nils visar sångmässigt upp ett fantastiskt brett och tonsäkert register med full inlevelse och olika känslor för låtarnas olika uttryck. Allra mest imponeras jag över hans förmåga att leverera såväl råhet och attityd som en mer känslosam sida när stunden kräver.

Att nämna Erasure och i synnerhet deras sena åttiotalsperiod är absolut relevant, men mest för att beskriva den generella framtoningen på vissa av albumets spår, för Beyond Obsession har utvecklat en tämligen unik stil i en genre där detta inte alltid är så lätt. Allra enklast att plocka fram just den referensen är det i refrängstarka upptempospår som “Home” och “Ghost Pictures”.

“Moments of Truth” är måhända enklare att ta till sig än bandets tidigare material, men albumet håller ytterst hög kvalitet rakt igenom med bra variation. Det bluesiga andraspåret, en av mina personliga favoriter “Weight of Your Words” och känslosamma och komplexa midtempoballader som “My Thoughts” möter spår som min andra personliga favorit, den något råare, mörkare, vocoderkryddade och ytterst dansanta “Destroyer”.

Beyond Obsession förtjänar all uppmärksamhet de kan få och att de även i år kommer att göra And One sällskap på den inhemska turnén kommer således inte som någon överraskning. Nils har utvecklats till en av de bästa sångarna inom synthpopscenen i dagsläget och “Moments of Truth” är ett av det här årets absolut bästa synthpopalbum så här långt.

8/10 STRÅLANDE!

 

Tracklist

beyond_obsession

01. Louder (05:39)
02. Weight Of Words (05:39)
03. Home (04:42)
04. Moment Of Truth (04:18)
05. Sleep! (03:25)
06. Ghost Pictures (04:40)
07. My Thoughts (03:41)
08. Lie After Lie (05:01)
09. Memories Fade (05:06)
10. Destroyer (04:30)
11. Purities (04:07)

 

(English version below)

Impressive development curve

Beyond Obsession now follow up their last album “Pieces of Machinery” that, last year, among other things, led to them getting the opportunity to share the stage with And One for parts of their national tour.

“Moments of Truth” makes me nothing but very impressed by this German synthpop trio’s development curve since they debuted with “Listen, Learn and Speak” (2013) and even though they shouldn’t at all be ashamed of their debut album or the aforementioned sequel, it’s overall an even better album than its predecessors.

Within the synthpop scene in general, but particularly in the German one, the clichés and poor vocal efforts are unfortunately relatively common these days. Though, the more I become aware of this fact, the more impressed I become with Nils Upahl’s vocal qualities on this album. “Moments of Truth” is not quite as dark and melancholy and it’s got a consistently much lighter and airier approach in the sound than before. Meanwhile the song writing qualities as well as the production has got a major facelift with a, for the genre, highly original sound without overusing the same customary sounds and rhythms. Nils puts, vocally, an amazingly dynamic and tuneful register on display with full empathy where he manages to put in a lot of emotions to the songs many different expressions. Most of all, I’m impressed by his ability to deliver both roughness and attitude as well as making the more emotional approach when the moment requires.

To mention Erasure and particularly their peiod in the later eighties, is certainly relevant, but that would be mostly to describe the overall casual appearance on some of the album’s tracks, becaue Beyond Obsession has surely developed a rather unique style in a genre where this is not always so easy to do so. The easiest way to pick up the before mentioned brittish duo as a reference is on chorus strong up tempo tracks like “Home” and “Ghost Pictures”.

“Moments of Truth” is perhaps a bit easier to digest than the band’s earlier material, but the album has extremely high qualities throughout with a good variety of songs. The bluesy second track, one of my personal favorites “Weight of Your Words” and emotional and complex mid tempo ballads as “My Thoughts” then meets tracks like, my other personal favorite, the slightly rougher, darker, vocoder filled  and highly danceable “Destroyer”.

Beyond Obsession surely deserves all the attention they’re getting and the fact that they also this year around will make And One company in the domestic tour therefore comes as no surprise. Nils has developed into one of the best singers in the synth pop scene of current days and “Moments of Truth” is one of this year’s best synthpop albums so far.

Liverapport: Depeche Mode 20130627, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Artister: Depeche Mode (+ Shout Out Louds)
Datum: 27 juni 2013
Scen: Globen, Stockholm
Arrangör: Live Nation
Rapport: Anders Mellgren
Foto: Kajsa Lindh (mobilkamera)

Vår egen Anders Mellgren, ett livslångt Depeche Mode-fan som till vardags arbetar heltid som ljudtekniker, var på plats framför mixerbordet i Globen på torsdagskvällen.

Han lämnar här följande rapport..

Med knastrande syntar och konstiga ljud inleder Depeche Mode sin konsert på Globen på samma sätt som på senaste albumet “Delta Machine” – med Welcome To My World”. Efter det bjuds vi på en tvåtimmarskonsert med material ända ifrån 1981. Delar av publiken hade föräldrar som troligen inte ens var tonåringar då.

Depeche Mode, med Dave Gahan i spetsen vill så det värker. Men från parkett där jag stod, ur ljudsynpunkt på bästa plats (jag arbetar heltid som ljudtekniker så jag vet), nådde dom inte riktigt ända fram. Jag kan egentligen inte klaga på urvalet av låtar även om de låtar som spelades hade förtjänat lite bättre tyngd och regi än vad som bjöds på scenen.

Dave Gahan är en av de bästa frontfigurer man kan ha, men om man såg Devotional-turnén för tjugo år sedan så vet man att han inte längre mäktar med att leverera vad han en gång gjorde. Han var ändå med bra och juckande höftdans behöver ingen annan än Dave hålla på med efter Elvis död. Han är en härlig scenpersonlighet!

Nu råkar jag besitta längdens gåva, men jag undrade ändå varför inte scenen var en meter högre. De flesta på läktarna såg naturligtvis bra, men de som skapar intensiteten i en konsert på golvet fick inte riktigt vara med. Tråkigt. En annan störande grej vara att Daves mikrofon var distad genom hela konserten. Något som fick mig att undra över om bandet åker med proffs eller amatörer på tekniksidan. Tråkigt var också att ljudteknikern inte riktigt var så kreativ som jag skulle önska. Barrel of a Gun” förtjänar ett ganska stort och faktiskt distat sångljud, men där låg sången tråkigt centrerad utan tillstymmelse till bred och omfång. “Never Let Me Down Again” låter avskalad och inte så kraftfull som jag skulle vilja. Just nämnda Barrel of a Gun” och Walking in my Shoes” fick mig dock att inse att Christian Eigner förtjänar sitt gage. Han lyfte dessa två låtar till till sin topp med sitt trumspel, svängigare än sådär behöver det inte vara! Samma insats tillskriver jag just honom på klassikern Just Can’t Get Enough”. Svängigt värre! Den andre musikanten som förtjänade sitt gage, Peter Gordeno, briljerade i sin tur på klaviatur. Framför allt under de lite med avskalade akustiska arrangemangen på Judas”, “The Child Inside” och Home”.

Jag kanske låter negativ, men jag är ändå nöjd med tillställningen i Globen. Tydligt är att de lite nyare låtarna inte riktigt når ända fram – och även om jag förstår viljan av att just presentera dessa live så saknas några gamla rökare för att det ska lyfta riktigt. Tempot är över lag ganska lågt och det är nog bidragande till att jag saknar lite tyngd och kraft i framförandet. Kanske borde lite mer energi läggas på scenografi och regi av en i övrigt rätt bra show? Depeche Mode ligger ofta i framkant när det kommer till kreativitet på scenen och deras videoproduktioner brukar sakna motstycke, den här turnén når dock inte lika högt som till exemepel Touring the Angel eller Devotional Tour. Då var det överraskande – nu är det standard.

Andrew Fletcher hade förtjänat ett högre podie och en prästkappa. Han stod där likt en predikant och mässade, varför inte använda sig av det rent teatraliskt? Han är ändå Fletch – och vi älskar ju honom också!

Martin L. Gore brukar dela av konserterna med ett par avskalade alster och här var det inget undantag. Judas” framfördes känslosamt och laddat. Låten är bra på skiva men jag gillade den ännu bättre här. Frågan är också varför publiken inte var med riktigt i slutet av Home”. Vi har gjort det förr och det borde sitta i ryggmärgen?

Jag skulle kunna önska mig lite större variation mellan konserter under turnén. De som var i Köpenhamn fick se stort sett samma konsert här och överlag lite fler flirtar med äldre material – det håller fortfarande. Jag kommer ändå inte tveka inför nästa biljettsläpp, jag kommer att vara där också.

En fråga jag dock måste ställa mig: Vad hände egentligen under A Pain That I’m Used To”?? Plötsligt stod ett klassiskt rockband på scenen med trummor, bas ( ja den hade fyra strängar), gitarr och keyboard på scenen. Där och då ville jag lite sjunka igenom marken… Gör aldrig om det igen, det lokala personalbandet från vilket stadshotell som helst i valfri svensk småstad gör det bättre! Och varför vågar ingen påpeka det för herrarna på scenen?

Setlist

  • Welcome To My World
  • Angel
  • Waling in My Shoes
  • Precious
  • Black Celebration
  • Policy of Truth
  • Should Be Higher
  • Barrel of a Gun
  • The Child Inside
  • Judas (akustisk)
  • Heaven
  • Soothe My Soul
  • A Pain That I’m Used To (Jacques Lu Cont Remix)
  • A Question of Time
  • Secret to the End
  • Enjoy the Silence
  • Personal Jesus
  • Goodbye

Extranummer

  • Home (akustisk)
  • Halo (Goldfrapp Remix)
  • Just Can’t Get Enough
  • I Feel You
  • Never Let Me Down Again

Austra – “Home”

Tags: , ,


Den officiella musikvideon till den nya singeln “Home” från kanadensiska Austra. Låten är det första smakprovet från det kommande albumet “Olympia” som släpps den 17 juni. Enjoy!

Olympisk uppföljare från Austra

Tags: , , , , , , , , , ,


Kanadensiska Austra, som frontas av låtskrivaren och sångerskan Katie Stelmanis återvänder i sommar med nya albumet “Olympia”.

Och trots att bara drygt två år har passerat sedan albumdebuten med “Feel It Break” (från 2010) så presenterar “Olympia” en smärre evolution i det Toronto-baserade bandets ljud, struktur och stil.

Efter tre år av nonstop-turnerande med akter som The xx och Grimes har Austra utvecklats till ett komplext kollaborativt projekt som förutom Katie Stelmanis består av Maya Postepski, Dorian Wold, Ryan Wonsiak och Sara och Romy Lightman.

“Olympia” är ett bekännande album, vilket blir tydligt i den uppriktiga texten i den första (pianodrivna) singeln “Home” (som finns ute nu, lyssna nedan). Den uttrycker oron av att vänta uppe en hel natt för en älskares återkomst. Men trots de ibland mörka texterna är “Olympia” sprudlande och upplyftande – vilket också var bandets mål från början. Allting spelades in live i studion med slagverk inkluderat ett galet set av marimbas och congas spelade av trummisen Maya Postepski.

Katie Stelmanis berättar mer

”Förut brukade jag fylla ut låtarna innan jag spelade upp dem för bandet men den här gången lämnade jag låtarna simpla och avskalade och lät de andra fylla ut dom. Vi är verkligen förtjusta i harmonier och storslagna, vackra melodier, men jag älskar även techno och dansmusik. Jag ville föra ihop dessa element. När det kommer till ‘Home’ så var jag arg och upprörd och låten bara skrev sig själv. Maya spelade en stor roll i produktionen av albumet. Slagverk har en stor roll genom hela albumet, det här är albumet då vi upptäckte rythm.”

“Olympia” släpps den 17 juni via Domino Records (Playground).

Tracklist

  1. What We Done?
  2. Forgive Me
  3. Painful Like
  4. Sleep
  5. Home
  6. Fire
  7. I Don’t Care (I’m a Man)
  8. We Become
  9. Reconcile
  10. Annie (Oh muse, you)
  11. You Changed My Life
  12. Hurt Me Now

Psy’Aviah – “Introspection-Extrospection”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD**, Digital, Spotify
Skivbolag: Alfa Matrix
Releasedatum: 25 november 2011
Genre: Electro, Industrial
Recensent: Joakim Holfve

Gediget jobb som tippar kvalitetsvågen åt rätt håll

2004, Antwerpen i Belgien. Emélie Nicolai, Yves Schelpe och livegitarristen Kristof De Clerck startar liveprojektet Psy’Aviah. Efter flera lyckade framträdande och vinsten i Studio Brussel Demopoll plockas bandet upp av skivbolaget Alfa Matrix. Efter tre album av experimenterande släppte trion det nya albumet “Introspection-Extrospection” sent i höstas.

Belgarna har under hela sin karriär blandat och gett, både i kvalitet och musikstil. Med electron som en grundbas har man låtit fantasin flöda fritt. Dock verkar man ha hittat sitt sound mer än någonsin, och bortsett från MC Dééjoohcéé– och Thomas C Beerten-samarbetet “Nouveau Quiche” i hiphopens tecken har man grävt ner sig rätt djupt i electrosandlådan. Där Psy’Aviah tidigare kunde beskyllas för förvirrat har man på “Introspection-Extrospection” hållt sig till syntharna och gör det bra.

De två singlarna “SOS Overdose” och “Ok” rörde redan innan släppet upp dammet och även om det är fullgoda låtar finner vi de riktiga godbitarna i de senare spåren, som “Human Garbage”, “Wired Life” och den fina “Home”, där Misery-sångerskan Lis van den Akker gästar på ett helt fantastiskt sätt. Vi svenskar kan känna koppling, då den forne Ashbury Heights-bekantingen Kari Berg gästsjunger med bravur på “Deep Dark Desire”. (fortsättning nedan)

Psy’Aviahs lägstanivå är hög och “Introspection-Extrospection” är ett gediget jobb. Men lika lite som det saknas dalar lyser även topparna med sin frånvaro. Belgarna närmar sig lite Mind.In.A.Box och även fast man lyckas överträffa dem här och var så  kommer man aldrig riktig nära deras kvalitet på det stora hela. På “Contraspection” *** (Red.anm: som är ett antal bonusspår som endast släppts digitalt) lyser bandets kreativitet igenom sömmarna och både lo-fi, dub, ambient och techno blandas in i låtarna. Dova “Nothing But Soundwaves” sticker fram som tagen från “Mass Effect”-soundtracket och får genast min kärlek. Den andra “Retrospection” är mer av en ren remixdisc där artister som Freakangel, Noisuf-X och Leather Strip trängs i synthvimlet. Skivan är tyngre och hårdare än originallåtarna och här finns en del att hämta som där låtarna får en tyngd de tidigare saknat (typ S.A.M.s “Virtual Gods”) medan de flesta låtar är söndermixade. Då är “Contraspection” mycket mer intressant med sin innovativa ljudbild.

Ställer man Psy’Aviah på kvalitetsvågen tippar den helt klart åt rätt håll och “Introspection-Extrospection” är en positiv upplevelse som både är lättsmält och lyckas sätta sig djupt. För den med lite mer cash på fickan, eller en ledig Spotify-lista, är det ingen dum idé att plöja igenom bonusdiscarna som helt klart ger ett mervärde du inte vill missa.

Tracklist “Introspection-Extrospection”

  1. SOS Overdose  4:05
  2. Procedure To Mistrust  3:59
  3. On My Own  4:42
  4. Deep Dark Desire (feat. Kari Berg)  3:59
  5. Virtual Gods  4:00
  6. Ok  3:17
  7. Nouveau Quiche (feat. MC Dééjoohcéé & Thomas C Beerten)  3:49
  8. The Worst In Me  4:21
  9. Timor  5:42
  10. Human Garbage  3:40
  11. Song Of Independence  4:20
  12. My List  3:15
  13. Wired Life  4:33
  14. Home (feat. Lis van den Akker)  4:48

Tracklist “Retrospection” **

  1. Ok (M.I.K.E. remix)  6:47
  2. Virtual Gods (Radical G remix)  7:29
  3. SOS Overdose (Noisuf-X remix)  4:08
  4. Song Of Independence (remix by Ghost of Ghost & Writer)  4:03
  5. Ok (Freakangel remix)  4:31
  6. Virtual Gods (SAM remix)  3:55
  7. SOS Overdose (BAK XIII remix)  4:00
  8. Tired (Misery rendition)  3:43
  9. Something Evil (Chaos All Stars feat. Mona Roukachi rendition)  5:11
  10. Home (Hartung & Schleinitz rendition)  5:45
  11. SOS Overdose (Leæther Strip rendition)  4:55
  12. The Worst In Me (NTRSN rendition)  4:42

Tracklist “Contraspection” ***

  1. Secret Sequence
  2. In The Shadows (Rebecca Sullivan Rendition)
  3. Song Of Independence (Ego Likeness Remix)
  4. Ok (Diffuzion Remix)
  5. Human Garbage (Vv303 Remix)
  6. Nothing But Soundwaves
  7. Human Garbage (Smootrab Remix)
  8. Procedure To Mistrust (Denyss Mcknight Remix)
  9. Sweet Hard Revenge (Fallon Nieves Rendition)
  10. Stronger (Metafuzz Rendition)