Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Heroin(e)"

STRVNGERS – “Amor/Noir”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Negative Gain Productions
Releasedatum: 20 april 2018
Genre: Electropop, darkwave
Bandmedlemmar: Maria Joaquin, Kyle Craig (KC)
Land: Kanada
Recensent: Alexander Johansson

 

(English version below)

Världens bästa industripop kommer från Kanada

Daniel Graves i Aesthetic Perfection har de senaste åren rört sig bort från de första plattornas aggrotech mot en position han kallar industrial pop, en punkt där industrisynth möter traditionell synth och modern dansmusik framför allt drum’n’bass. I Sverige var Necro Facility tidigt ute och nosade på genren med deras clash på industri, grunge och electro (jag håller alltjämt deras Wintermute (2011) för en av de bästa svenska synthplattorna) och Graves har helt korrekt göteborgarna på sin Industrial pop-spellista på Spotify. Men stilen och uttrycken fanns redan hos bl a Mesh på deras två första album Fragmente (1994) och mästerverket In This Place Forever (1996, den senare gavs faktiskt ut först). Det är stålverkets tordöntoner kombinerade med starka poprefränger och -harmonier.

Mer industrial pop än kanadensiska duon STRVNGERS andra skiva Amor/Noir kan det knappt bli. Det är suverän electroclash, från inledande “Wanderlust”, med ett smart inledande eko från förra albumets bästa låt “Nostalgia”. Den följs av ytterligare en rivig rökare i “Vanity”. Sen blir det hårdare, “Fetischa”, och senare “Éxtasis Voraz” och “Noir”, är hårt rockiga. Sångaren Maria Joaquin berättade i en intervju med Brutal Resonance hur mycket kOrN-sångaren JD betytt för honom att hans sätt att sjunga. I vissa låtpartier närmar de sig ljudmässigt Skinny Puppy vid tiden för The Process (1996).

Men det är popmusiken som är den mest bedårande på Amor/Noir – fantastiska låtar som “Lethargy”, “Pink Coffin”, “This is Not a Phase” och “Porcelain”. Maria Joaquins klara, starka och ettriga röst driver låtarna framåt med en känsla och äkthet man inte finner någon annanstans idag. STRVNGERS supercoola överstämmor med ”spökrösten”, som både Priest och Lykke Li använt under året, fungerar på flera av låtarna, t ex “Pink Coffin”, men kanske allra bäst på avslutande “Heroin{e}” – en enastående ballad i bästa IAMX-anda, t o m starkare än IAMX:s “Alive in New Light” (2018). Det är årets hittills bästa låt och Amor/Noir är årets mest varierande och bästa album. STRVNGERS och industriell pop kommer till slut att bli musik för massorna.

Bästa låtarna: “Heroin{e}”, “Porcelain”, “Wanderlust” och “Pink Coffin”

Tracklist

01. WanderLust (03:38)
02. Vanity (03:38)
03. Fetisha (04:18)
04. Leder Dame (03:42)
05. This Is Not A Phase (03:18)
06. Hexxxed (03:56)
07. Pink Coffin (04:24)
08. Verismilitude (03:52)
09. Lethargy (04:12)
10. Éxtasis Voraz (03:18)
11. Noir (05:16)
12. Porcelain (03:58)
13. Heroin{e} (06:22)

(English version below)

The best Industrial Pop out there

Daniel Graves of Aesthetic Perfection has moved away from the Aggrotech of the early albums to a position he calls Industrial Pop. A position where Industrial meet Drum’and’bass, Trance and Synth pop from the 80’ies and 90’ies. Swedish Necro Facility explored the genre, with their clash of Industrial, Grunge rock and Electro on their excellent album Wintermute (2011), wich also was awarded the best Swedish synth album of the year at the Manifest gala in 2012 and one of my personal Swedish favorite album of all times. British giants Mesh’s two first albums Fragmente (1994) and the masterpiece In This Place Forever (1996, although the later album was released first) also combined Darkwave, Grunge rock and Synth pop.

A better Industrial Pop example than the Canadian duo STRVNGERS is hard to find. Their second album Amor/Noir begin with “Wanderlust”, a great electroclash song with a delicate intro from their first single “Nostalgia”, to underline some continuity, but you will soon reckon that everything is harder, stronger and better on Amor/Noir than their first album Sonic Erotica (2016). The second track “Vanity” is another rapid song with hit potential. The third track, “Fetischa”, and later “Éxtasis Voraz” and “Noir”, are heavy industrial rock songs, not far from some tracks by Skinny Puppy on The Process (1996). STRVNGERS vocalist Maria Joaquin told Brutal Resonance in an interview how much kOrN singer JD meant for his style and expression. Together with KC (Kyle Craig), the duo has created an amazing album.

The best parts on the album are not the Industrial rock but the beautiful Electro pop on “Lethargy”, “Pink Coffin”, “This is Not a Phase” and “Porcelain”. Maria Joaquin’s clear, strong and peppery voice drive the songs fast forward with profound honesty and heartbreaking emotions. STRVNGERS really mean what they do, both in lyrics and texts, and their artistic expression is seriously unique. The spooky conform voice, used recently by Swedish Priest and Lykke Li are even more powerful in the hands of the STRVNGERS, e.g. on “Pink Coffin”, but also on the beautiful finishing song “Heroin{e}”, an amazing ballad, even stronger than IAMX’ “Alive in New Light” (2018) and the best track in 2018 so far. STRVNGERS is the best band around right now and Amor/Noir the best album of the year. Very soon Industrial pop will be music for the masses.

Best songs: “Heroin{e}”, “Porcelain”, “Wanderlust” and “Pink Coffin”

Rave the Reqviem – “Rave the Reqviem”

Tags: , , , , , , , , , ,


Format: CD (digipak)**, Digital
Skivbolag: Deathwatch Asia
Releasedatum: 21 april 2014
Genre: Industrial, Electro, Industrial Metal
Bandmedlemmar: Filip Lönnqvist, Carola Lönnqvist, Eric Cederberg, Petter Perseius
Land: Sverige
Recensent: Thomas Hulteberg

FacebookTwitterMyspaceLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloudReverbnationBandcamp

Modig debut som skakar om uppfattningar

Rave the Reqviem från Kalmar släpper sitt självbetitlade album via Deathwatch Asia och skakar om uppfattningen om hur industriell musik kan låta. Mitt första intryck av Rave the Reqviem är att låtskrivaren Filip Lönnqvist har tagit allt han tycker om och blandat det efter eget tycke, lite som att köpa godis i lösvikt du väljer bara de bitar du gillar och struntar i resten. Metalriff, samplingar, breakbeats och olika varianter av sång gör det här albumet väldigt spännande att lyssna på.

Fyra av skivans tretton låtar återfinns på en tidigare demo inspelning – “Ikaros”, “Fuck the Universe”, “Heroin(e)” och “Sloth Whore” – och även om de låtarna är helt fantastiska så väljer jag hellre att skriva om det nya materialet.

“The Ascension” inleder skivan med ett riktigt snyggt stackato riff som utan problem hade platsat på ett senare släpp med Fear Factory. Trummorna följer riffet och skapar en tjock vägg av ljud som bryts av med en simpel, men snygg, melodislinga på synth. Sången varieras mellan väldigt modulerad till skrik på ett sömlöst sätt och den snabba och aggressiva versen glider snyggt över i en lite långsammare refräng med vacker sång signerad Carola Lönnqvist.

“Exhale” är skivan sjunde spår och den låt som står ut mest. Låten är väldigt rak på sak med gitarren mixad långt bak och sina körer. Breakbeatsen som är en så stor del av Rave the Reqviems sound får här begränsat utrymme, istället bygger låten på ett traditionellt komp i 4/4 takt. “Exhale” är tillsammans med outrot “God Came through a Serpents Mouth” den enda låt som helt saknar sång från Carola Lönnqvist och oavsett hur förtjust jag är i hennes röst så tycker jag att Filip Lönnqvist gör en briljant insats.

Produktions mässigt så låter skivan väldigt bra men jag hade gärna sett att gitarrljudet varit lite renare så att man lättare kan höra riffstrukturen. Effekterna och mixningen på sången är en av skivans stora behållningspunkter. Rave the Reqviem har släppt en väldigt bra och väldigt modig skiva, de har vågat tänka utanför lådan och har ett väldigt unikt och eget sound. Det enda jag är rädd för är att den hamnar mellan genrer, för mycket synth för hårdrockarna och för mycket metal för syntharna. Det jag skulle vilja se från Rave the Reqviem, jag har ju tryckt upp egna fantröjor, är en riktigt trummis eftersom jag anser att det hade lyft bandet i live-sammanhang.

Bästa Låt: “Ikaros”
Sämsta Låt: “Heroin(e)”

8/10 STRÅLANDE!

Tracklist

01. The Ascension
02. System vs. Solitaire
03. Ikaros
04. Is Apollo Still Alive?
05. Aeon
06. The Svlphvry Void
07. Exhale
08. Fvck the Vniverse
09. Thistleblower
10. Schizophrenia in Reverse
11. Sloth Whore
12. Heroin(e)
13. God Came Throvgh a Serpent’s Movth
14. Ikaros (Fly Motherf**ker Fly Remix by COMBICHRIST)**
15. Exhale (NOISUF-X Remix)**
16. Aeon (Tranced by ALIEN VAMPIRES)**
17. Fvck the Vniverse (SERAPHIM SYSTEM Remix)**