Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Henrik Wittgren"

Catching up with Elektroskull: Electronic Summer 2017 (med intervju)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Jens Atterstrand (text & foto) fick en intervju med radarparet Sebastian Hess och Henrik Wittgren inför den sista och avslutande upplagan av Electronic Winter som nu avslutar eran av festivaler som inleddes redan 2012. Duon hade mycket att berätta om både det som varit och om det som komma skall.

 

 

 

OBS! Missa inte konsertbilderna från Electronic Summer 2017 (nedanför intervjun)

Efter (ännu ett utsålt) sista Electronic Summer i somras så blickar vi nu fram mot er tolfte festival och i sin tur även den sista upplagan av Electronic Winter. Hur är känslorna inombords?

(Sebastian) Det har känts rätt ända sen vi tog beslutet faktiskt. Det är ju inget direkt avslut utan mer en omstrukturering. Vi kände att konceptet började begränsa oss lite och då kändes det bäst att avrunda när vi var på topp och sen börja fnula på nya kul koncept.

Era festivaler har ju betytt väldigt mycket för väldigt många människor. Vad har varit roligast respektive jobbigast under de här åren?

(Sebastian) Roligast har absolut varit att se all glädje hos besökarna och artisterna. Att få betyg som “nog den bäst organiserade festivalen jag varit på!” från Sami Sirviö (Kent, The Mobile Homes) och att fortfarande få julkort från Alan Wilder värmer en hel del.

(Sebastian) Jobbigast, och då är det verkligen inget stort problem, kan vara en del personers negativitet. Man kan bli rätt trött på kommentarer som “grym festival men 62 kronor för en öl är inte ok!”. Tro det eller ej, vi har noll möjlighet att påverka ölpriserna och vi tycker typ femton liveakter och en massa annat borde trumfa lite för dyra barpriser. 

Har det hänt något komiskt bakom kulisserna? Någon eller några tokroliga fadäser som ni kan dela med er av?

(Sebastian) Finns en hel del. Vissa hamnar dock under kategorin “what happens backstage, stays backstage”. En fin anekdot var när Mesh träffade Alan Wilder backstage på Electronic Summer 2012 och man riktigt såg vördnaden i deras blickar. När vi presenterade Mesh för Alan så kläcker han “Oh, I love you guys!” och berättade att han lyssnat mycket på Mesh. Lite lätt häpna blev dom!

Av egen erfarenhet som arrangör så är en viss del av nöjet givetvis alltid chansen till att få umgås med sina idoler i lite mer normala sammanhang än man gör annars. Var Alan Wilder det största personliga för er under de här åren eller finns de andra?

(Sebastian) Jag blir inte så starstruck men det var kul att se många andras nästintill vördnad inför Alan. Att snacka politik med Ronan från VNV Nation och Bruno från Das Ich var intressant dock, kul med personer som är engagerade. 

(Henrik) För mig är det största personliga att fått nöjet att arrangera och träffa mitt favoritband Mesh flera gånger under 20 års tid. Det blir extra personligt när man känner att man bidrar till att göra bandet populära i sitt eget land. Alan Wilder, DAF och så vidare  var mindre personligt för mig då de redan var väldigt kända i Göteborg (och Sverige). Man har alltid ett professionellt förhållningssätt så själva “mötet” kan ofta bli ganska opersonligt. 

Inser ni själva vad det egentligen är ni ställt till med under alla de här åren eller är det svårt att ta in när man själv är mitt uppe i det?

(Sebastian) Lite svårt är det ju att se helheten när vi är mitt i det men samtidigt förstår vi ju på feedbacken från artister och besökare att våra event betytt mycket för många.

(Henrik) Man inser väl att det har gjort något slags avtryck i den svenska synthhistorien, men man får ju sätta det i relation till vad det är. Det är ju inget jättearrangemang, men samtidigt är det extra roligt att göra avtrycken personliga eftersom utformningen på våra arrangemang är ganska hängivna och nischade. Vi har nog gjort ett mycket starkt intryck på våra stammisar, medans andra ser det som evenemang i mängden. Storleksmässigt är vi ju relativt små, så vi lär inte bli någon fråga i “På spåret” som Arvikafestivalen blev. 

Vad är det viktigaste sakerna ni lärt er under resans gång och som ni kan ta med er till kommande arrangemang i framtiden?

(Henrik) Vi har lärt oss att veta vad som funkar och inte funkar. Hur viktigt det är med rätt liveband. När man skall ha liveband och inte, hur många och hur länge de skall spela för att det skall bli bra. Vi har också lärt oss att vi vet bättre än besökarna själva vad de vill ha för arrangemang och inte. Ofta tjatar vissa gäster om att vi skall boka deras personliga favoritband och sedan när man väl gör det så stannar de hemma. Något annat är att vi lärt oss hur viktigt det är att arbeta med bra medarbetare och att alla skall tycka det är roligt att arrangera. När vi tycker det är roligt blir det extra bra. Detta är också en av anledningarna till att vi inte gör så många rena “konserter” som ofta görs på beställning från band/bokare. Vi utformar hellre koncepten själva. 

Ni har ofta haft speciella teman på festivalerna som har varit uppskattade av många. Har det alltid varit en självklarhet att erbjuda mer än bara DJ:s och liveband?

(Sebastian) Ja, det har verkligen varit en självklarhet. Allt blir roligare om det finns mer än “bara” DJ:s och liveakter. Det är dessutom mycket roligare att arrangera events där det händer många olika saker. 

Jag har noterat att Henrik bland annat kör engångseventet Henrik XL med Psyche och Precence of Mind härnäst. Hur ser planerna ut annars? Kan ni avslöja något kring vad som komma skall?

(Sebastian) Först kör vi Kafé 242 där TV-show a’ la Måndagsbörsen möter synth och konserter. Vi kommer vara “programledare” från en liten scen och bjuda upp gäster för intervjuer och sen presentera band på stora scenen. Denna kväll blir det synthpop med Glas först ut och sen EBM med Spark!

(Henrik) Kafégrejen är som en “talkshow/radioprogram live” kombinerat med klubbkväll. En galen idé. Blir det pannkaka så blir det en engångsgrej, men man vet ju inte innan man testat. Vi vill göra något annorlunda och obeprövat där vi inte vet på förhand hur det kommer att gå. XL betyder 40 med Romerska siffror och det är en nostalgikväll som vi kör för att jag fyller 40 och dessutom firar att jag arrangerat klubbar i mer än halva mitt liv. Det är med andra ord en engångsgrej som är tänkt att vara som en gammal synthklubbskväll på 90-talet. Vill att det skall kännas som någon av mina gamla synthklubbar som Electropolis eller Plasticity. 

Underbart! Hoppas på många fler event från er två begåvade herrar i framtiden och vill även passa på att tacka er för all gästfrihet, fotopass och övrigt stöd under alla år! Slutligen, har ni någon sista hälsning till alla våra läsare?

Ett stort tack till alla som kommit på våra event hittills och vi lovar göra vårt yttersta för att hitta på nya kul koncept så att vi får se många av er igen!

Electronic Summer 2017 (foto: Jens Atterstrand)

Boytronic

Disco Digitale

Hocico

ItaLove

Kebu

Mars TV

Octolab

Page

Portion Control

Rotersand

The Mobile Homes

Liverapport: Electronic Summer 2012, Göteborg

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Artister: Vanguard, Marilyn and the Rouge, Parralox, Universal Poplab, De/Vision, Page, Spetsnaz, Mars TV, Psyche, Servoskudd, Mesh, Digidroid, Melotron
Datum: fredag 31 augusti + lördag 1 september

Scen: Brewhouse, Göteborg

Rapport: Jens Atterstrand

Foto: Anders Nord

OBS! Missa inte fotoalbumet nedanför rapporten!

Depeche Mode Party Göteborg i samarbete med PK Musik höll i den nya festivalen Electronic Summer, som lockade uppåt tusen besökare till Brewhouse i Göteborg under två kvällar. Det genomgående temat var en hyllning till Depeche Mode, med ett renodlat dansgolv som visade musikvideos och varvade hits från det legendariska bandet. Utöver detta bjöds det både på Depeche Mode-quiz, singelträff i Depeche-tema, drinkar med relaterade namn som “Ice Machine” och “Strangelove” samt en look-a-like tävling. Fredrik “Schlatta” Svensson var på plats med sin massiva skiv- och merchandise-samling – ett långbord som var till bredden packat med skivor och tillbehör! Minst sagt imponerande.

Lineupen på de två scenerna, som temaenligt döpts om till “Oberkorn” och “Large Amounts”, hade tyngpunkten på synth- och electropop och under den första kvällen inledde de Göteborgsbaserade nykomlingarna Vanguard (som fick rycka in i sista sekunden efter att Söderut tvingats boka av på gund av sjukdom).

Framträdandet var trions andra efter livedebuten på Romo Night tidigare och det är tydligt att bandet saknar en hel del rutin i sådana här sammanhang. Det var lite tafatt, nervöst och stundtals väldigt falskt, men bandet hade bra kontakt med hemmapubliken och bjöd på ett härligt engagemang och energi. Debutalbumet “Sanctuary” håller ganska bra klass och jag är övertygad om att även liveframträdandena kommer bli bättre vad det lider. Ljudet på den lilla scenen var också under all kritik, vilket heller inte var nykomlingarna till speciellt stor hjälp.

Härligt jazziga Marilyn and the Rouge följde upp med sin melodiösa, svävande och atmosfäriska electropop. Med en snygg retrodoftande videoprojektion, två starka EP’s i bagaget och en grym sånginsats av Marilyn Lindh så var det en angenäm upplevelse. Duon bjöd givetvis också på en Depeche Mode-cover kvällen till ära med en soft version av “Stripped”.

Australiensiska Parralox var näst, med sin minimala, saftiga och moderna electropop toppad med en oerhört snygg videoprojektion – där den absoluta höjdpunkten var “Sharper than a Knife”, där klassiska (synth)skivomslag användes i synnerligen intressanta animationer ihop med låttexten. Ljudproblemen fortsatte tyvärr på den lilla scenen då sångerskan försvann något i myllret vid flera tillfällen men Parralox är fullblodsproffs och det låter väldigt bra live!

Universal Poplab inledde sedan på den stora scenen. Trion har varit tysta under några år men trots detta så var känslan att man aldrig varit borta! Fantastisk scennärvaro, härlig kontakt med publiken och det syns tydligt att man verkligen tycker om det man gör. Total spelglädje! Det låter också väldigt, väldigt bra om Universal Poplab anno 2012 och jag hoppas verkligen att man tar sig i kragen och levererar ett nytt album inom kort.

De/Vision stod sedan för avslutningen den första kvällen. Men trots det nya (och starka) albumet “Rockets & Swords” och flertalet starka diton (fyllda med hits) i bagaget, så har de nästan aldrig lyckats fånga min uppmärksamhet live. Och tyvärr lyckades man inte den här gången heller. Steffen Keth vandrar runt på scenen i sin egen värld, likt en zombie och trots att det mesta låter väldigt bra så blir det väldigt sömnigt i längden. Keyboardisten Thomas Adam har numera fått sällskap av en livetrummis, vilket passar bra på de mer akustiska spåren, men samtidigt känns väldig malplacerat på bandets klassiska (och mer elektroniska) kavalkad av hits. Setlisten dominerades också lite för mycket av de två (förvisso starka) senaste albumen med bara ett fåtal avstickare till gamla klassiker som “Try To Forget” och “Your Hands On My Skin”.

Andra dagen inleddes med ett sidoevent på Bio Roy, där den gästande Depeche Mode-legenden Alan Wilder efter en frågestund tillsammans med Sebastian Hess och fansen hade världspremiär av sin nya Recoil-bluray “A Strange Hour in Budapest”. En intressant frågestund med Alan och en riktigt snygg och mycket välproducerad liveinspelning.

Första band upp på lördagen var de inhemska favoriterna Page med Eddie Bengtsson och Marina Schiptjenko. Duon ser ut att fortsatt gilla det man gör och bjöd på en härlig spelning i sann Page-anda med tillhörande roliga mellansnack av Eddie. Tyvärr fortsatte ljudproblemen på den lilla scenen även på lördagen och duon tvingades också surt få avbryta sin spelning mitt i extranumren på grund av tidsbrist.

Spetsnaz bjöd sedan med sin Nitzer Ebb-inspirerade body på ett trevligt avbräck i synthpopfloran. Bandet har via många liveframträdanden samlat på sig stor rutin och efter att ha inlett sin karriär som en ren och skär Nitzer-ripoff så börjar nu Pontus Ståhlberg och Stefan Nilsson sakta men säkert hitta en egen identitet. Det låter fortsatt väldigt bra om Spetsnaz, så även 2012.

Tyvärr hade mitt alter ego DJ Elektroskull via Solar Driftwood ett inbokat DJ-set samtidigt som Mars TV spelade, vilket var synd då jag är en av de många som verkligen lagt manken till att se bandet när de väl spelar live. Även Mars TV klagade på dåligt ljud på den lilla scenen, något som tyvärr verkar vara ett bestående problem för lokalen, vilket är synd. Hoppas jag slipper vänta förgäves på ett album från duon som har flera låtskatter i sin repertoar.

Psyche ställde sig sedan på den stora scenen och inledde en nästan 30 år lång nostalgitripp levererad med Darrin Huss fantastiska sånginsats som trängde in i både märg och ben. Hits från en lång karriär radades upp och den härliga karismatiske frontmannen. Jag har sett Psyche några gånger nu, men det har nog aldrig låtit så bra som den här gången!

Norska Servoskudd var näst upp på den lilla scenen och levererade sin dansanta och lite hårdare futurepop i stil med sina landsmän och storheter som Apoptygma Berzerk och Icon of Coil som också toppas med sång på norska. Annorlunda och innovativt men ganska tråkigt i längden.

Mesh gjorde sedan en bombastisk och storartad insats på den stora scenen. Videoskärmarna bandet haft på scenen under senare år var med och helheten är väldigt snygg och proffsig. Bandet är rutinerat och med flera duktiga livemusiker på scen så har man nu kommit så nära ett fullblods arenaband man kan komma. Fantastisk säger många. Stundtals ganska förutsägbart och trist kan jag tycka, men det kanske också beror på att jag nu sett dem flera gånger med just den här liveshowen.

Britterna följdes upp av Digidroid (aka Johannes Hedberg, tidigare i Thermostatic) som på den lilla scenen levererade ett småtrevligt pottpuri av chipmusik, electropop och italodisco som fick det att rycka bra i benen.

Tyska giganterna Melotron avslutande sedan på den stora scenen. Det sägs att frontmannen och sångaren Andy sedan länge velat besöka Sverige igen och det verkade onekligen som att han var nöjd över att äntligen få stå på scenen i vårt avlånga land igen med en härlig publikkontakt, stor spelglädje och ett långt set innehållande flera extranummer. Jag har alltid gillat Melotron och även om bandets material ibland blir lite för slätstruket och enformigt så låter det väldigt bra, även live. Andys sedvanliga Dave Gahan-moves och upprepade hälsningar till publiken på svenska avslutade så en väldigt bra festival.

Personliga hälsningar, stor eloge och tack till Sebastian Hess och Henrik Wittgren samt alla inblandade för en väldigt bra festival. Det ryktas redan om en alternativ Electronic Winter-festival och en uppföljare av Electronic Summer nästa år och jag ser verkligen fram emot detta!

Tyvärr gick nästan alla mina konsertbilder från festivalen förlorade. Jag hoppas dock kunna rädda en del av dessa och de kommer upp inom kort. Håll utkik!

Vanguard

Vanguard

Vanguard

Parralox

Universal Poplab

Universal Poplab

Universal Poplab

Universal Poplab

De/Vision

De/Vision

De/Vision

De/Vision

Alan Wilder (Recoil och Depeche Mode)

Page

Page

Page

Page

Spetsnaz

Spetsnaz

Mars TV

Psyche

Psyche

Psyche

Mesh

Mesh

Mesh

Mesh

Digidroid

Melotron

Melotron

Melotron

Melotron