Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Hell Money"

Rome – “Hall of Thatch”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, vinyl, digital
Skivbolag: Trisol
Releasedatum: 19 januari 2018
Genre: Neofolk
Bandmedlemmar: Jérome Reuter, Nikos Mavridis, Patrick Damiani
Land: Luxemburg
Recensent: Niklas Hurtig

FacebookLast.fmSpotifyitunesDiscogsSoundcloud

(English version below)

Vackra akustiska gitarrer i sammanvävd historia

Rome inleder år 2018 med sitt tionde studioalbum, elfte om man räknar med minialbumet “Coriolan”  från 2016 och får oss direkt att fokusera hörselsinnet och lägga vår koncentration på ytterligare ett kapitel i en av den moderna tidens mest framgångsrika neofolkprojekt.

Men först bör man kanske ställa frågan hur man kan låta relevant efter elva album på nästan lika många år. Hur behåller man originaliteten utan att tappa “sitt sound”? Svaret är höljt i dunkel men vissa artister har förmågan att genom sin konst besvara den gång på gång. Rome är en sådan artist.

“Hall of Thatch” är en något annorlunda del i albumserien och kan kanske ses som den mer framgångsrike brodern till “Hell Money” där de utstickande elementen matchar bättre än vad de gjorde 2012. Albumet startar med singeln och albumsäljaren “Blighter” som är en ganska klassisk Rome-komposition med vibrerande akustiska gitarrer och svepande mässosång i bakgrunden. Andra spåret “Nurser” är bland det vemodigaste Jérome har skrivit och de avtrubbade plinkande elgitarrerna påminner om de Human Decay använder i “Credit to Humanity”. Gitarrerna i den genommörka “Hunter” påminner då istället om Rammsteins ibland halvakustiska inslag.

Albumet växer för varje genomlyssning och innehåller nog många originella partier för att till och med bli riktigt intressant. Dock inte helt utan några frågetecken. På femte spåret “Martyr” försöker sig Jérome sig på någon sorts hårdslående akustisk metal och det mycket märkliga spåret “Keeper” ignorerar jag utan skuldkänslor varje gång.

Albumet avslutar sedvanligt med en ballad, den här gången den vackra “Clemency” som genom de stilla gitarrerna och Jéromes vackra sång för iväg lyssnaren till en stilla oas bland änglarna.

Spåren väver in i varandra på ett mer ingående sätt än tidigare album vilket får de nio spåren att flöda naturligt genom de 42 minuter som “Hall of Thatch” klockar in på. De nya inslagen av österländska samplingarna är mycket välkomna och påminner närmast om Psy/Goa-Trance-artisternas djupa fascination och utbredda nyttjande av dem.

Så när som på två spår som svävar ut alldeles för yvigt är detta ett mycket bra album som åter igen visar på Jéromes nästan unika förmåga att blanda allt möjligt och ändå få det att låta Rome.

OBS! Albumet släpps även i en begränsad svart vinyl + CD-box som kan beställas här samt i en genomskinlig vinyl + CD-box som kan beställas här!

Missa inte Niklas Hurtigs liverapport från Romes spelning på Musikfyren (Fryshuset) i Stockholm som du finner här!

 

 

Tracklist

01. Blighter (04:22)
02. Nurser (04:44)
03. Hunter (06:11)
04. Slaver (05:29)
05. Martyr (03:40)
06. Hawker (03:50)
07. Prayer (05:05)
08. Keeper (04:18)
09. Clemency (04:39)

(English version below)

Beautiful acoustic guitars in an interwoven story

Rome starts off the new year with their tenth studio album, or eleventh if you count in the mini album “Coriolan” from 2016, and makes us focus our ears and place our concentration on yet another chapter in one of the most successful neofolk projects in modern time.

You should however start by asking the quesion of how an act can sound relevant after eleven albums on almost as many years. How do you keep your originality without losing your sound? The answer is shrouded in mystery, but some artists has the ability to answer this question through their art, over and over again. Rome is one of those artists.

The new album “Hall of Thatch” is a somewhat odd part of the series and could be seen as the more successful brother of “Hell Money” where the extravagant elements fits better than they did in 2012. The album starts off with the single and album seller “Blighter” that is a classic Rome composition with vibrating acoustic guitars and sweeping chants in the background. The second track “Nurser” is one the most melancholic Jérome has written and the blunted electric guitars reminds of the ones used on Human Decays “Credit to Humanity”. The guitars in the all-through-dark “Hunter” reminds instead of the sometimes, somewhat acoustic parts of Rammstein.

The album grows with every listen and it contains enough originality to even become very interesting albite rising some questions along the way. On the fifth track “Martyr” Jérome tries out some hard hitting acoustic metal rock and the strange track “Keeper” goes by completely ignored every time without feeling any guilt at all.

The album as usual ends with a ballad, this time around the beautiful “Clemency” that together with the low key guitars and beautiful vocals takes the listener away to a peaceful oasis among the angels.

The tracks are woven into each other in a more thorough way than on previous albums, making the nine tracks flow naturally through the 42 minutes that “Hall of Thatch” make up. The new elements of eastern samples are very welcome and are most reminiscent of the deep fascination and widespread use of some psy/goa trance artists. So when on two tracks hovering just too vigorously, this is a very good album that again shows Jérome’s almost unique ability to mix anything together and yet make it sound Rome.

Liverapport: Rome 20180127, Stockholm

Tags: , , , , , , , ,


Niklas Hurtig (text & foto) fick ännu en gång uppleva en kväll på klassisk mark när Death Disco Productions bjöd på mörk musik källaren till den kända musikfyren Fryshuset i Stockholm den 27 januari.

 

 

 

 

 

Rome är Luxemburg-baserade Jérome Reuters neofolkprojekt, som sedan första albumet “Nera” för tolv år sedan skämt bort oss lyssnare med vansinnigt välproducerade album med stor diversitet men ändå med den där speciella ljudbilden som sällan låter repetitiv eller klyschig.

Stockholmsbaserade Death Disco Productions bjöd in till en gitarrfokuserad kväll på Fryshusets Klubben som ännu en gång lockade besökare från ett stort antal länder likt Cold Meat Industry 30 Year Anniversary i höstas. Ironiskt nog startade Rome sin albumkarriär på just Cold Meat Industry där han släppte tidigare nämnda debutalbum. Rome var mellanakten denna kväll där de övriga två var nu-black metal-postrockarna Harakiri for the Sky och svenska goth metal-akten Draconian. Jag anser mig inte behöva redovisa detta närmare då dem hamnar på gränsen till utanför vårt huvudsakliga musikaliska fokusområde.

Neofolk består av tre grundläggande beståndsdelar: De smattrande trummorna, den akustiska gitarren och den ofta mörka sångrösten. Men allt detta ramas ofta in av diverse synthar, nyklassiska instrument, knastriga samples och ambienta effekter. Alla tre förstnämnda framförs live på scen denna kväll, dock helt utan dessa övriga beståndsdelar. Detta ger då intrycket av att det är en “urkopplad” akustisk spelning som påminner mig om svenska industrirockarna Pains helt “oeffektuella” spelning på Arvikafestivalen 2007. Ett industrimetalband utan synthar..?

Utan ramverket kvarstår beståndsdelarna, där summan av dem inte når upp till den ursprungliga helheten. Som om det enbart är tonerna och texterna som spelar någon roll för Jérome Reuter. Detta innebär att varje låt saknar det där extra som gör Rome så fantastiska på skiva. Tyngden tappas och kvar finns skönsång och fina melodier, men detta är inte singer-songwriter, detta är neofolk där man ska känna marschtakten pulsa i hjärtat samtidigt med något tyskt sampling någonstans i bakgrunden.

Romes låtskatt börjar nu blir så omfattande att ingen kan få allt de önskar. Vi fick höra några spår från det purfärska nya albumet “Hall of Thatch” som känns som en semi-uppföljare till det experimentella albumet “Hell Money” från 2012. Det bästa spåret “Blighter” låter också väldigt bra live.

Rome har en förmåga att i tid och otid släppa svarta får i sin skivsamling, vilket senaste albumet är snubblande nära, men det kan ni läsa mer av i min recension av albumet. Sammanfattningsvis var det en bra spelning som dock står sig slätt om man jämför med den fantastiska kvällen i samma anda som bjöds för ungefär ett år sedan.

OBS! Missa inte Niklas recension av Romes nya album “Hall of Thatch” som du hittar här!

Rome – ”A Passage to Rhodesia”

Tags: , , , , , , , ,


Format: (Album), CD, 2CD, DVD, Digital
Skivbolag: Trisol Music Group
Releasedatum: Juli 2014
Genre: Neofolk, Folk
Bandmedlemmar: Jérome Reuter
Land: Luxemburg
Recensent: Niklas Hurtig

HemsidaFacebookLast.fmSpotifyDiscogs

(English version below)

Gripande historier om ett förnekat land

Rhodesia – En brittisk koloni i södra Afrika som upphörde 1979 och som idag består av staterna Zambia och Zimbabwe och står som huvudrollsinnehavare i Luxemburgska Romes senaste fullängdare ”A Passage to Rhodesia”.

Föregångaren ”Hell Money” var en besvikelse i skribentens mening och förväntningarna på detta album var helt nollställda. Därför är det upplyftande att Rome redan på första spåret – om man räknar bort introduktionen ”Electrocuting an Elephant” – ger intrycket av att ha slipat bort de mest experimentella elementen som omgav hela produktionen på förra albumet. När sedan den vackra folkballaden ”One Fire” rullar ut sina storslagna melodiska toner ackompanjerat av en hopplöshetens sång så inser jag att Rome återfått sin forna glans.

Albumet är i stora delar helt akustiskt och Rome fortsätter sin bana bort från neofolken och mot en sorts modern folkmusik där Jérômes mörka berättarröst och plinkande gitarrer dominerar ljudbilden. Spåren är generellt lågmälda långsamma historier om ett folks kamp för sitt land. De olika spåren har sin egen stämning som sträcker sig från de mest deprimerande till de mest lekfulla tonerna och kan ses som liknelser till de toppar och dalar människorna i Rhodesia upplevde dagligen. Romes musikaliska teman om strävan mot – och den ständiga kampen för – frihet är återkommande genom samtliga album.

Det jag kan sakna är de fantastiska samspelen mellan den akustiska folkmusiken och de drivande industriella inslagen som de facto definierar subgenren Neofolk. Nu återstår ändock en intressant och melodisk typ av musik som lägger mer fokus på texterna och stämningen än på ljudlandskap och tempo. Oavsett vad man tycker om denna förändring så kan ingen förringa de musikaliska kvaliteterna som ”A Passage to Rhodesia” består av och som Rome genomför med bravur.

”A Passage to Rhodesia” kommer även som en dubbelutgåva där den andra delen av albumet titulerats ”House of Stone” och innehåller tolv i huvudsak ambienta spår. De bygger vidare på den tragiska historien om Rhodesia och berättar – utan Jérômes sång – om de människoöden som utspelats i ett land som inte längre finns.

7/10 MYCKET BRA!

Tracklist

CD1 – “A Passage To Rhodesia”

Rome

01. Electrocuting An Elephant (03:12)
o2. The Ballad Of The Red Flame Lily (04:38)
03. One Fire (03:42)
04. A Farewell To Europe (03:06)
05. The Fever Tree (03:20)
06. Hate Us And See If We Mind (04:21)
07. The River Eternal (03:35)
08. A Country Denied (04:04)
09. Lullaby For Georgie (04:06)
10. In A Wilderness Of Spite (07:58)
11. Bread And Wine (07:06)
12. The Past Is Another Country (02:32)

 

CD2 – “House Of Stone”

01. The Road To Rebellion (02:35)
02. The Declaration (04:43)
03. A Short 1000 Years (02:48)
04. A Deafening Silence (03:26)
05. The Great Divide (02:58)
06. Matabele Land (05:22)
07. Open Grass / High Ground (02:57)
08. The Rape Gate (02:54)
09. Wreaths (02:04)
10. The When-Wes Of Rhodesia (03:36)
11. Gesture Without Motion (05:12)
12. Ending An Era (01:09)

 

(English version below)

Poignant stories of a country denied

Rhodesia – A british colony in the southern parts of Africa, that ceased to exist in 1979 and which now is a part of the two nations Zambia and Zimbabwe. Rhodesia is also the main character in Romes latest studio album ”A Passage to Rhodesia”.

The predecessor “Hell Money” was a disappointment according to the writer and the expectations on this album was completely reset. This is why it is such a relief that Rome on the first track – not counting the introduction ”Electrocuting an Elephant” – seems to have cut away the most experimental elements that completely engulfed the previous album. When the beautiful folk ballad “One Fire” presents its grand melodic tones along with a song of hopelessness, I realize that Rome has restored its former glory.

The sound of the album is mostly acoustic and Rome keeps moving away from Neofolk and towards a kind of modern folk music with easygoing guitars and Jérômes dark narrative voice. The tracks are in general mellow slow stories about a peoples struggle for their country. The various tracks har its own mood that, like the lives of the residents of the time, ranges from the most depressing to the most playful of tones. The main musical theme has always been about the pursuit of, and the struggle for freedom and is common throughout Romes productions.

What I miss the most are the fantastic interactions between the acoustic folk music and the driving industrial elements that in fact defines the Neofolk subgenre. What is left now is an interesting and melodic type of music that emphazises the lyrics and the mood instead of on soundscapes and pace.

Regardless of what one thinks about this change in sound no one can take away the musical qualities that ”A Passage to Rhodesia” consist of and that Rome accomplishes without a doubt.

”A Passage to Rhodesia” is also released as a double album where the second half is entitled “House of Stone” and contains twelve ambient tracks. They continue on the tragic story of Rhodesia and tells of the human destiny in a country that no longer exists.