Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Hélène de Thoury"

Minuit Machine – “Infrarouge”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: (Album) Digital, CD, vinyl
Skivbolag: Synth Religion
Releasedatum: 13 maj 2019
Genre: Cold wave, minimal wave
Bandmedlemmar: Amandine Stioui, Hélène de Thoury
Land: Frankrike
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Känslostarkt, naket och melodistarkt

Den franska duon Minuit Machine, med Hélène de Thoury (från Phosphor, soloprojektet Hante. och skivbolagsetiketten Synth Religion) och sångerskan Amandine Stioui, har nu släppt den efterlängtade uppföljaren till Violet Rains som kom 2014.

Det nya albumet Infrarouge griper ordentligt tag redan i inledningen med de tre refrängstarka “Chaos”, “DRGS” och “Prey Hunter”. Den sistnämnda, tillsammans med mellantempo-balladen “Ballet”, är två goda exempel på Minuit Machines skicklighet när det kommer att till att skapa breda kontraster och kraftfull dynamik i sin musik. Som exempelvis i den mörka Prey Hunter”, där de näst intill viskande framförda verserna sakta bygger upp stämningen fram till den träffsäkra och smärtsamt vackra refrängen.

Minuit Machines låttexter sätter fingret på många av känslorna av nattsvart hopplöshet som de allra flesta av oss tvingas genomgå någon eller några gånger i våra liv. Känslor som inte alltid är så enkla att beskriva och som bland annat avhandlar personliga och existentiella kriser, ofta skapade av den stundtals vansinniga och kaotiska världen som vi lever i. Att undertecknad, och många med mig, ofta finner styrka i mörk och melankolisk musik under jobbiga stunder är förresten ett ganska bisarrt faktum i sig, som även det kan vara svårt att förklara.

Ljudbilden är välbekant, men samtidigt känns produktionerna snäppet mer välfyllda och genomtänkta än på duons tidigare material. Infrarouge kastar ett tjockt sjok av mollstämda harmonier och medryckande melodislingor över sin lyssnare. I tätt samspel med Amandines smärtfyllda, i sammanhanget väldigt passande och lätt franskt brutna stämma, så förvandlar den nattsvart melankoli till bitterljuv eufori.

Albumet kan nog vid en snabblyssning lätt upplevas som slätstruket. Liknande koncept upprepas på några ställen och Minuit Machines slutdestination kan verka väldigt tydligt utstakad redan från början. Men efter ett tag så har de flesta av låtarna funnit en egen plats och representerar var och en någonting väldigt personligt, naket och vackert. Skiftningarna i ljudbilden blir också tydligare med tiden och den varierar från att vara fullmatad och storslagen till att vara mer tillbakalutad och avskalad, som i en av mina personliga favoriter “Sacrifice”.

Att Minuit Machine är förbaskat duktiga på vad de gör råder det ingen tvekan om och några halvmesyrer, utfyllnadsspår eller bottennapp går inte att finna. Infrarouge är ett välkomponerat, känslostarkt, stämningsfullt och personligt, men samtidigt väldigt naket, ärligt och melodistarkt album från en av vår tids mest intressanta akter i genren.

Tracklist

01. Chaos (04:44)
02. DRGS (05:19)
03. Prey/Hunter (05:03)
04. Empty Shell (04:22)
05. Ballet (03:34)
06. 98″ (04:03)
07. Fear Of Missing Out (04:17)
08. Sacrifice (04:04)
09. I Am A Boy (Remastered) (04:14)
10. Forgive Me For My Sins (03:31)

(English version below)

Emotional, naked and melodic

French duo Minuit Machine, with Hélène de Thoury (from Phosphor, the solo project Hante. and the label Synth Religion) and vocalist Amandine Stioui, have now released the highly anticipated follow-up to Violet Rains that was released in 2014.

The new album Infrarouge instantly pulls you in with the three chorus strong tracks “Chaos”, “DRGS” and “Prey Hunter”. The latter, along with the mid-tempo ballad “Ballet”, are two good examples of Minuit Machine’s skills when it comes to creating wide contrasts and powerful dynamics in their music. One good example is the dark tale “Prey Hunter”, where the almost whispered verses slowly build up the mood until the accurate and painfully beautiful chorus.

Minuit Machine’s lyrics pinpoints many of the feelings of pitch black hopelessness that most of us are forced to go through sometime in our lives. Emotions that are not always so easy to describe and that deals with, among other things, personal and existential crises often created by the sometimes insane and chaotic world in which we live. The fact that yours truly, and many others with me, often find strength in dark and melancholic music during tough moments are, by the way, quite bizarre and that as well is quite difficult to explain.

The sound stage is familiar, but at the same time the production feels slightly thicker and more worked through compared to the duo’s earlier compositions. Infrarouge presents a thick coating of minor tuned harmonies and enticing melody loops to its listener. In close interaction with Amandine’s painful and, in this context quite fitting French-accented voice, it transforms the pitch black melancholy into bittersweet euphoria.

The album could easily be perceived as quite undistinguished and flat after a quick listen. Similar concepts are repeated and Minuit Machine’s final destination may seem clearly set from the beginning. But after a while, most of the tracks finds their own places and each one represents something very intimate, naked and beautiful. The changes in the sound build-up also become clearer with time and it varies from being fully loaded and grand to being more laid-back and stripped, like on one of my personal favourites “Sacrifice”.

The fact that Minuit Machine are damn skilled at what they do prevails and there are no half-measures or fillers to be found. Infrarouge is a well-composed, emotional, atmospheric and personal but at the same time very naked, honest and melodic, album from one of our time’s most interesting acts in the genre.

Hante. ‎– “Fierce”

Tags: , , , , , , , ,


Format: (Album) CD**, vinyl, digital**
Skivbolag: Synth Religion/Metropolis Records
Releasedatum: 18 januari 2019
Genre: Cold wave, minimal wave
Bandmedlemmar: Hélène de Thoury
Land: Frankrike
Recensent: Niklas Hurtig

(English version below)

Gripande, fantastisk minimal wave

Hante. är tillbaka med ett nytt studioalbum vilket är det fjärde i ordningen från den franska soloartisten, även känd från Phosphor och duon Minuit Machine.

Hélènes mjuka, vackra röst framför nästan uteslutande engelska texter med charmig fransk brytning. På detta album bidrar även Sólveig Matthildur från isländska Kælan Mikla och danska Ætervader med sånginsatser. Sólveigs röst påminner om 80-talets synthgothpop-spektakel medan Ætervader levererar nästan i Dave Gahan-klass. Men det är ändå Hélènes dystra, stillsamma sångröst som passar detta format bäst.

Med minimala insatser levereras fantastiska, kalla och mystiska melodier som får de senaste årens witchhouse-akter att blekna i jämförelse. Vissa toner får det att rysa längs ryggraden. Men är det av vällust eller av skräckblandad förtjusning? Musiken är väldigt avskalad och ren, vilket ställer högre krav på fantastiska melodier och gripande sångröst än gemene skränigare motsvarighet. Med få lager av instrument måste varje del nyttjas till fullo för att leverera något som sticker ut.

Ingen artist kan hålla en sådan hög nivå på melodi, harmoni och sång så att de till fullo kompenserar för de minimala instrumenten. Men Hante. är snubblande nära på Fierce. Efter en genomlyssning kan jag inte minnas många unika instrumentala ljud, men melodierna hemsöker en för lång tid framöver. Det jag hade önskat var att Hélène tog ut svängarna än mer, dels sångmässigt men också instrumentalt, med tanke på albumets titel.

Jag sticker ut hakan och säger att Fierce är Hantes bästa album hittills och det blir nog svårslaget när vi summerar år 2019 om knappt elva månader.

 

 

Tracklist

01. Tomorrow is a New Day (04:41)
02. Wild Animal (05:05)
03. Unknown (Feat. Sólveig Matthildur) (04:31)
04. Serre-moi Encore (04:01)
05. Nobody’s Watching (Feat. Fragrance., Marble Slave) (04:53)
06. Waiting For a Hurricane (04:29)
07. RESPECT (03:40)
08. No Tenderness (Feat. Ætervader) (04:11)
09. Silence the Voices (04:20)
10. The Moon Song (Feat. Box von Düe) (04:09)
11. Never Over (03:40)
12. I Don’t Need a Hero (03:41)**
13. Wild Animal (Drumless Version) (05:05)**

(English version below)

Gripping, fantastic minimal wave

Hante. is back with a new studio album which is the fourth in the order of the French solo artist, also known from Phosphor and the duo Minuit Machine.

Hélène’s soft, beautiful voice sing almost exclusively English lyrics with charming French accent. On this album also with vocal contributions from Sólveig Matthildur from Icelandic Kælan Mikla and danish Ætervader. Sólveig’s voice is reminiscent of the synthgothpop spectacle of the 80s while Ætervader almost delivers in the Dave Gahan class. But it is still Hélène’s gloomy, silent singing voice that suits this format best.

With minimal effort, fantastic, cold and mysterious melodies are being delivered, which make the witch house acts of later year’s pale in comparison. Some tones causes chills down the spine, but is it of joy or of horrified delight? The music is very stripped down and clean, which requires higher demands on fantastic melodies and gripping singing voice than the ordinary, more noisy counterpart. With few layers of instruments, each part must be fully utilized to deliver something that stands out.

No artist can keep such a high level of melody, harmony and vocals so that they fully compensate for the minimal instruments. But Hante. are stumbling near on Fierce. After a thorough listen, I cannot remember many unique instrumental sounds, but the melodies haunt you for a long time to come. What I had wanted was that Hélène took out the turns even more, in both the vocal and the instrumental parts, considering the title of the album.

I stick out my chin and say that Fierce is Hante’s best album so far and it will probably be hard to beat when summarizing the year 2019 in just under 11 months.

 

Tobias Bernstrup – “Technophobic”

Tags: , , , , , , , ,


Format: (Album) CD **, vinyl, digital **
Skivbolag: Nadanna Records
Releasedatum: 5 oktober 2018
Genre: Electropop, italodisco, synthpop
Bandmedlemmar: Tobias Bernstrup
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

HemsidaFacebookTwitterLast.fmSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsSoundcloudYoutube

(English version below)

Träffsäker och lekfullt melodiös

Tobias Bernstrup är nu tillbaka med det nya albumet Technophobic som stilmässigt känns som den självklara och fullt logiska fortsättningen på det förra albumet RomanticismTechnophobic är dock ett rakare album som ljudmässigt inte svävar ut i lika många olika stilar och experiment utan disciplinerat håller sig innanför den publikkäre italodisco-ikonen och multikonstnärens elektroniska popbox.

Träffsäkra och lekfullt melodiösa låtar, som trots de numera något mörkare och kantigare undertonerna sällan gör avkall på Tobias kompetens när det kommer till finessrikedom och melodiös lekfullhet. De starka refrängerna är många till antalet och en övervägande del av dessa fastnar snabbt likt superlim på trumhinnorna. Alltsammans kommer paketerat i en genomgående detaljrik och luftig ljudmix som sällan gör avkall på de produktionstekniskt tjusiga finesserna.

Utöver den tidigare hitsingeln “Utopia”, den rytmiskt smattrande och härligt repetetiva “Hear Me Calling” och den mörkare lite mer mystiska “Uncanny Valley”, så har Tobias Bernstrup också injicerat en hel del nya influenser på Technophobic, med inslag av såväl minimalistisk techno som nutida elektronisk pop.

Det retrodoftande åttiotalet utgör dock fortfarande hörnstenarna i ljudbilden och när det kommer till låttexternas budskap på albumet så är det två ytterligheter som möts. Dels anammar de känslorna kring vår mörka och dystra nutid, en nutid där allt till synes verkar falla samman i en snudd på nattsvart vision av framtiden medan de i andra änden likt en sorts känslomässig motpol förmedlar hopp och en önskan att bara vilja fly bort från alltihop. Bort från den dystra tristessen. Till dansgolvet och festen ständigt sökande efter lycka, glädje och något att tro på.

Med hjälp av ett fint gästspel av Helene (från Hante. och Minuit Machine) och några simpla Jean-Michel Jarre-doftande melodislingor levereras albumets simplaste men förmodligen vackraste låtar “Metropolis of Tomorrow” och alltmedan Technophobic gör få avstickare från huvudmallen så upplever jag albumet bra varierat, tillräckligt bra för att fungera även i sin helhet.

Topparna på Technophobic är höga och sida vid sida med det förra albumet Romanticism lär Tobias Bernstrup garanterat kunna hämta ett stort antal nya fans långt utanför den trogna armén av italodiscopurister som sedan länge han lockat med sin musik.

OBS! Håll utkik efter en intervju med Tobias Bernstrup som kommer inom kort!

Tracklist

01. Night In The Science Zone (02:04)
02. Doesn’t Matter (04:04)
03. Metropolis Of Tomorrow (03:54)
04. Technophobic (03:55)
05. Something to Believe In (04:14)
06. Hear Me Calling (03:52)
07. Everything Is Wrong (04:18)
08. Utopia (04:31)
09. Uncanny Valley (04:36)
10. Redundant (02:33)
11. Doesn’t Matter (Makina Girgir Remix) (04:37) **
12. Technophobic (Techniques Berlin Remix) (04:56) **
13. Everything Is Wrong (Confrontational Remix) (05:14) **
14. Uncanny Valley (Nao Katafuchi Remix) (03:48) **
15. Utopia (Italoconnection Remix) (05:58) **
16. Utopia (Flemming Dalum Remix) (05:41) **
17. Utopia (23rd Underpass Remix) (04:33) **
18. Utopia (Covenant Remix) (04:26) **

(English version below)

Striking and playfylly melodic

Tobias Bernstrup is back with the new album Technophobic that in style feels like the obvious and fully logical continuation to his last release Romanticism. Technophobic, however, is more direct and it doesn’t bring as many different styles and sound experiments as it stays quite confortably within the popular swedish italodisco icon’s electronic box of pop.

Striking and playfully melodious songs, which despite the somewhat darker and wider undertones rarely relinquish Tobia’s skills when it comes to his own sophisticated style and melodious playfulness. The strong choruses are brought in abundance and many of them of the kind that really sticks to your eardrums like super glue. It all comes packed in a thorough and airy audio mix that rarely relinquishes the production-technical finesses.

In addition to the previous hit single “Utopia”, the rhythmically smashing and beautifully repetetive “Hear Me Calling” and the darker, a bit more mysterious “Uncanny Valley”, Tobias Bernstrup inserts some other influences on Technophobic, with elements from minimalist techno aswell as more contemporary electronic pop.

However, the retro-dazzling eighties still make up the cornerstones of the sound image and when it comes to the lyrics of the album, there are two emotional counterparts and themes that meet. On one hand, the album is alot about the doom and gloom of our dark present, a moment in time where everything seems to built into a pitch black vision of the future, while on the other hand there is an emotional counterpart built of joy a desire to just escape away from it all. Away from the gloomy sadness to the dance floor and the party constantly searching for happiness, joy and something to believe in.

With guest starring Hélène (from Hante. and Minuit Machine) and some simple Jean-Michel Jarre-influenced melodies, the album’s simplest but probably most beautiful song, “Metropolis of Tomorrow”, is presented. And while Technophobic deserts the main templated on quite few occations, I experience the album well varied and good enough to work fine even played back in one go.

The tops on Technophobic are high and side by side with the previous album Romanticism Tobias Bernstrup will certainly attract a variety of new fans far beyond the faithful army of italo disco fans who he has attracted for many years now.

Spännande gästspel på nytt från Tobias Bernstrup

Tags: , , , , , , , , , ,


Den numera Stockholmsbaserade Göteborgaren och tillika mycket publikkäre Hi-NRG- synthpop- och italodisco-ikonen Tobias Bernstrup, som albumdebuterade med Images of Love redan 1998, presenterar nu de spännande detaljerna kring det kommande albumet Technophobic.

Tobias Bernstrup, som tidigare har samarbetat med bland andra Martial CanterelSaralunden och Trans-X var senast albumaktuell med Romanticism (2015) och släppte dessförinnan Sing My Body Electric (2011).

Bland de tio nya spåren (lyssna på snippets nedan) så inkluderas, utöver de två singlarna “Utopia” och titelspåret “Technophobic” som släpptes tidigare i år, även ett samarbete med Hélène de Thoury (från Hante. och Minuit Machine) på “Metropolis of Tomorrow” samt “Hear Me Calling” som är skriven av Jenny och Malin Berggren.

Albumet släpps via Nadanna Records som drivs av Marc Schaffer (Anna Logue Records) och Nader Moumhne (Electro Agression Records) både digitalt och i två olika begränsade vinylutgåvor vara den ena i marmorerad silverdesign.

OBS! Missa inte den stora intervjun med Tobias Bernstrup som kommer inom kort!

Technophobic släpps den 5 oktober via Nadanna Records.

Tracklist

01. Night in the Science Zone (02:04)
02. Doesn’t Matter (04:04)
03. Metropolis of Tomorrow (03:54)
04. Technophobic (03:55)
05. Something to Believe in (04:14)
06. Hear Me Calling (03:52)
07. Everything is Wrong (04:18)
08. Utopia (04:31)
09. Uncanny Valley (04:36)
10. Redundant (02:33)

 

Marble Slave – “Surveillance”

Tags: , , , ,


 

Paris-baserade Marble Slave har släppt en video till “Surveillance” titelspåret från den nya EP:n som finns ute nu via Minuit Machine– och Hante.-bekante Hélène de Thourys skivbolagsetikett Synth Religion.

Beställ EP:n här: https://synthreligion.bandcamp.com/album/surveillance