Format: (Album) CD, 2CD ***, digital, kassett, vinyl
Skivbolag: Infacted Recordings
Releasedatum: 27 oktober 2017
Genre: Industrial rock, aggrotech, harsh EBM
Bandmedlemmar: JD Tucker
Land: Holland
Recensent: Alexander Johansson

(English version below)

Urtidsdjuret har slutat väsa

Jag har följt Grendel sen “Harsh Generation” (2007) och tycker att “Void Malign” är en av de fem bästa aggrotechlåtarna som någonsin gjorts. Jag älskade “Timewave Zero” (2012) och köpte den t o m på CD, något jag endast gör med exceptionella album i dessa strömmande musiktider. 2013 var Grendel bäst på Amphi. Mina förväntningar på “Age of the Disposable Body” var skyhöga – här skulle äntligen årets album komma efter helhetsmisslyckanden från bl a Depeche Mode. Så blev det tyvärr inte. När jag i mitt usla liv som bäst behövde ett framåtblickande och modernt aggrotech-album gör Grendel en industrirockplatta. Resultatet är lika svagt som när Skinny Puppy på 00-talet och Ministry under sent 80-tal ”bytte sida” från hård synth och industri till något slags hårdrocksuttryck.

Holländaren med det supercoola artistnamnet VLRK har låtit hår och skägg växa ut och flyttat till England och fortsatt byta livemedlemmar i en imponerande hastighet. 4N174, FLRS, MRK0, M4RC, 4DD2, Paul James och Mel Allezbleu har samtliga slutat eller avpolleterats. Tyvärr har JD Tucker, som VLRK egentligen heter, inte hamnat i en omgivning som fått honom att lysa som den fluourocerande leksak på bodydansgolvet som man hade kunnat önska. På “Age of the Disposable Body” fattas det för aggrotech-musiken så centrala väsandet men även ett starkare innehåll och uttryck. Istället för att väsa försöker VLRK sjunga men rösten bär inte längre än till vad man måste kategorisera som ett dussinhårdrockssjungande vilket är plågsamt tydligt i t ex titellåten “Age of the Disposable Body” och “Flux”. VLRK har aldrig varit en stor vokalist men det är dystert att han inte arbetar hårdare med sin sång eller tar hjälp av en bättre sångare.

Med “Dead Inside” blev Grendel andra artisten i år som inspirerats av Nitzer Ebbs “Join in the Chant” (1987). Svenska queerbody-drottningen Lizette Lizette var först med “Future” och det är väl egentligen bara den och “Scorn” som hör till den hårdare skolan på detta album ska aggrotechgudarna veta. Inga låtar är i närheten av det rena hatet som Grendel åstadkom 2007 med “Hate This”. Flera av låtarna har fina intron och mellanpartier med sköna film- och radiosamplingar ovanpå tunga beats, t ex “Hexit” och “Flux”, som t o m är lite bättre i remixversionerna av Spitmask och Solar Fake på den andra CD-skivan som levereras med deluxeutgåvan. Den avslutande instrumentella “Zero Hour” är mycket filmisk och fin och påminner mycket om låtarna på Neros fantastiska “Between II Worlds” (2015).

Absolut bästa låt är “Far Away” där VLRK överlåter refrängsången till skottske The .invalid och tillsammans får de till något som hade kunnat platsa på en best of-skiva av Linkin Park, även om det är en bit kvar till “Numb” (2003) eller “In the End” (2000). Refrängen låter f ö misstänkt likt refrängen från Empathy Tests lilla mästerverk “Holding On” (2016) och sämre inspirationskällor kan man givetvis ha. “Age of the Disposable Body” når tyvärr inte upp till föregående album “Timewave Zeros” klass. Det blir tyvärr inget Grendel CD-inköp för mig i år, tyvärr tror jag det här bara kommer fungera på den viktiga tyska marknaden.

Bästa låtarna: “Far Away” och “Zero Hour”.

Tracklist

01. Magnum Opus (intro)
02. Severed Nations
03. Hex It
04. Fall Like Rome
05. Flux
06. Far Away (feat. The.Invalid)
07. AOTDB
08. Scorn
09. Dead Inside
10. Zero Hour

Bonus Disc ***

01. AOTDB (Noir Antidote remix)
02. Severed Nations (Ludovico Technique remix)
03. Flux (Assemblage 23 remix)
04. Hex It (Sølve remix)
05. Dead Inside (Shiv-R remix)
06. Far Away (Panic Lift remix)
07. AOTDB (The Ladder remix)
08. Hex It (Spitmask remix)
09. Fall Like Rome (Riot Kitten remix)
10. Flux (Alpha Quadrant remix)
11. Severed Nations (Plastic Noise Experience remix)
12, Flux (Solar Fake Remix)
13. Hex It (High Functioning Flesh remix)
14. Far Away (Peter Turns Pirate remix)

(English version below)

The Beowolf creature doesn’t wheeze anymore

I have been a Grendel fan since “Harsh Generation” (2007) and I consider “Void Malign” to be one of the five best aggrotech songs ever made. I loved “Timewave Zero” (2012) and I even bought it on CD, something I only do with remarkable albums in these streaming music times. My expectations on “Age of the Disposable Body” were very high, finally would the album of the year come, after failures from e.g. Depeche Mode. But it did not. At a time in my poor life when I really needed a strong and prospective strong aggrotech album Grendel produce industrial rock. The result reminds me of Skinny Puppy in the 00’s and Ministry in the 80’s when they changed side from industrial synth to some kind of heavy metal (we do not take easy on that in Sweden – on judgement day the synth goths will stand up for truth and beauty and conquer every stupid and ugly metal banger (this is a famous scene from a Swedish comedy show in the late 80’ties)).

The Dutchman with the super cool alias VLRK has let the hair and a beard grow and moved to England. It looks better than in 2013 when Grendel kicked ass at the Amphi festival. Former Grendel live members such as 4N174, FLRS, MRK0, M4RC, 4DD2, Paul James and Mel Allezbleu has moved on or been made redundant by VLRK. Unfortunatelly JD Tucker, VLRK’s real name, has not found an environment that make him glow stick shine on the dark trance dance floor. Instead of hiss and wheeze VLRK sings in a heavy metal style on the title track “Age of the Disposable Body” and on “Flux”. He has never been much of a singer but this metal chanting is an aesthetic mistake.

With the song “Dead Inside” Grendel becomes the second artist this year to be inspired by Nitzer Ebb’s master hit “Join in the Chant” (1987). Swedish queerbody queen Lizette Lizette came first with “Future” (2017) in January. The tracks “Dead Inside” and “Scorn” are tough but miles from the clean hate Grendel produced 2007 with “Hate This”. Some of the songs has nice and heavy intros and segments with radio and TV show samplings, e.g. “Hexit” and “Flux” that comes remixed and slightly improved by Spitmask and Solar Fake on the bonus disc that comes with the deluxe edition. The final song “Zero Hour” is very good with nice cinematic inserts and it reminds me of Nero’s amazing album “Between II Worlds” (2015) from which the track “Into the Past” was used by Batz Luhrmann in the blockbuster movie “The Great Gatsby” (2013).

The best song by far is “Far Away” and on this track VLRK leaves the chorus to Scottish The .invalid. The result would make its way to a best of-album with Linkin Park, although it can not compete with hits like “In the End” (2000) or “Numb” (2004). The chorus is actually quite similar to the chorus in Empathy Test’s beautiful “Holding On” (2016) and you can of course have much worse sources for inspiration than that. “Age of the Disposable Body” never reach the high quality of “Timewave Zero” (2012) and I unfortunately will not buy a Grendel CD this year and allthough I’m confident that this will probably work out well on the important German market, I find it very sad from an artistic perspective.

Best songs: “Far Away” and “Zero Hour”

Format: (Album) CD, 2CD **, Digital
Skivbolag: Infacted Recordings, Metropolis Records
Releasedatum: 24 april 2012
Genre: Electro, harsh EBM, aggrotech
Bandmedlemmar: JD Tucker
Land: Holland
Recensent: Joakim Holfve

(English version below)

Löper linan ut och knyter ihop säcken

Jag ska vara ärlig på en gång: Jag hade inte förväntat mig mycket utav Grendel och deras nya album “Timewave Zero”, men oj, så fel man kan ha!

Holländska JD Tucker, mer känd som VLRK, har satt staden Den Haag på synthkartan efter att han under 2000-talet började förgylla musikscenen med sitt Grendel. Bandet var ett av de första som fick mig att upptäcka hela aggrotech/harsh-EBM-musiken i och med maxi-singeln “End of Ages” från 2002 där titelspåret fortfarande, i all sin enkelhet, är lysande (och Arzt & Pfusch remix ännu bättre). Tre år senare släpptes EP’n “Soilbleed” som gav Grendel ännu högre status i mina ögon. På den första versionen av EP’n finns även den bästa covern av “Zombienation” som någonsin gjorts, tyvärr togs den dock bort på andraupplagan “Soilbleed Redux” på grund av upphovsrättsproblem.

Men det var inte förrän 2007 som holländarna slog igenom på bred front i och med “Harsh Generation”. Sällan har jag sett vildare dansgolv än när “Hate This” och “Dirty” spelades på Tech Noir i Stockholm samma år. Bandet började även turnera runt Europa och besökte bland annat Sverige samma sommar där de spelade på Re:Publik i Stockholm.

Grendel har sen dess släppt EP’n “Chemicals + Circuitry” som tog bandet i en ny riktning där den harsh-EBM man levererat tidigare hade avtagit och de distade vokalerna hade försvunnit. “Timewave Zero” tar bandet tillbaka till där allt började samtidigt som medlemmarna VLRK, M4RC och S42H är i bättre form än någonsin.

På det nya albumet har man tagit det bästa man skapat de senaste tio åren och presenterar en buffé omöjlig att motstå. Redan på “Conflict Instigation” hörs fragment av “Shortwired” blandat med “New Flesh” medan ett av plattans bästa spår – titelspåret “Timewave Zero” doftar av de tidigare släppen “Interrogation Leash” och “Soilbleed V.3”. Soundet är inte lika rått som 2002 men heller inte lika softat som 2007. Grendel har skött sin vårstädning och från första sekund till sista remix är det genomarbetat och snyggt. Man visar också prov på en lugnare sida i och med “Deep Waters”, ett spår som skulle kunna få varenda synthpopare att nicka gillande med pandan och mynna ut i allsång. “Neon City Nights” får ses som plattans experiment och även som det svagaste kortet där det trots skönt sound blir lite för blipbloppigt i bryggorna. Men det är lätt förlåtet när den nya versionen av “Chemicals & Circuitry” visar var skåpet ska stå direkt därefter.

På remixsidan hörs branschkändisar som Aesthetic Perfection, Modulate, DYM och Siva Six. Framför allt remixerna av “Conflict Instigation” och “Timewave Zero” är värda att kolla upp men även helhetsmässigt är det ett högklassigt dagsverke.

Det som om möjligt saknas på albumet  är den riktiga farten. Man presenterar inte ett enda dåligt spår, men det känns lite som att Grendel har ännu mer att ge. Men efter ett par genomlyssningar så inser man att det kanske inte gör något. “Timewave Zero” är riktigt, riktigt bra och i mina ögon en storartad och mycket positiv överraskning.

Grendel har löpt linan ut, har knutit ihop säcken och det jävligt tajt.

Tracklist CD1

01. Rise (03:12)
02. Conflict Instigation (05:51)
03. Timewave Zero (05:05)
04. EPR // EDP (05:05)
05. Wheels In Motion (06:48)
06. Out Of My Mind (05:46)
09. 87Deep Waters (05:14)
10. Neon City Nights (07:40)
11. Chemicals And Circuitry (V. 2012) (05:24)
12. Fall (02:32)

Tracklist CD2 **

01. Conflict Instigation (AESTHETIC PERFECTION Remix) (04:30)
02. Conflict Instigation (SIVA SIX Remix) (05:34)
03. Conflict Instigation (TERROLOKAUST Remix) (06:08)
04. Timewave Zero (SHIV-R Remix) (05:38)
05. Timewave Zero (MODULATE Remix) (04:49)
06. Timewave Zero (C-LEKKTOR Remix) (04:28)
07. Out Of My Mind (VINDICARE Remix) (05:11)
08. Out Of My Mind (FREAKANGEL Remix) (04:21)
09. Out Of My Mind (XP8 Remix) (05:53)
10. EPR // EDP (MANUFACTURA Remix) (05:40)
11. EPR // EDP (DYM Remix) (04:17)
12. Deep Waters (AQUALITE Remix) (04:55)
13. Deep Waters (CONSUMER JUNK Remix) (05:54)
14. Wheels In Motion (AR-12 Remix) (04:31)
15. Wheels In Motion (SYMBIOTE Remix) (06:53)

(English version below)

Goes all the way around and ties the knot damn tight

I’ll be honest straight away: I didn’t have high expectations of Grendel’s new album “Timewave Zero”, but oh, how wrong could you be!?

Dutchman JD Tucker alias VLRK, has put the city Den Haag on the electronic map when he during the 2000’s began to glorify the music scene with Grendel. The band was one of the first to make me discover the entire aggrotech / harsh-EBM music scene with the maxi single “End of Ages” in 2002. The title track is still, in all its simplicity, brilliant (and in the Arzt & Pfusch remix even better). Three years later, the EP “Soilbleed” came out and gave Grendel an even higher status in my point of view. On the first version of the EP, there’s also the best “Zombienation” cover ever made, unfortunately it was removed on the second edition “Soilbleed Redux” due to copyright issues.

But it was not until 2007 that the Dutchman hit the bigger stage with “Harsh Generation”. Rarely have I whitnessed a dance floor going more crazy than when “Hate This” and “Dirty” was played at Tech Noir in Stockholm that year. The band also began to tour around Europe and visited Sweden, for example, the same summer where they played at Re:Publik in Stockholm.

Grendel has since released the EP “Chemicals + Circuitry” which took the band in a new direction where the harsh EBM from before diminished and the distant vowels had disappeared. “Timewave Zero” takes the band back to where everything began and members VLRK, M4RC and S42H are in better shape than ever.

On the new album, they’ve made the best of the past ten years and presents a buffet impossible to resist. Already on “Conflict Instigation” fragments of “Shortwired” are mixed with “New Flesh”, while one of the songs tracks on the album – the title track “Timewave Zero” shows sparks of the fragrance of the previous “Interrogation Leash” and “Soilbleed V.3” releases. The sound is not as raw as it was back in 2002, but at the same time not as soft as in 2007. Grendel has been doing his springtime cleanup, and from the first second to the last remix it’s well done and neat. A slower and calmer side is also displayed on “Deep Waters”, a track that would get every synthpoper on their feet singing. “Neon City Nights” could be looked upon as the album’s experimental side of things and it’s also the weakest track and dispite its nice arrangement it becomes a bit of a whistle in the jetty. But this passes along quickly and easily forgiven when the new version of “Chemicals & Circuitry” puts things were they belong immediately thereafter.

Regarding the bonus remixes industrial celebrities like Aesthetic Perfection, Modulate, DYM and Siva Six have contributed. In particular, the “Conflict Instigation” and “Timewave Zero” remixes are worth checking out, but they’re all great works.

What’s missing from the album is the real move. Not a single bad track is included, but it feels a bit like Grendel has even more to give. But after a few listens, you realize that it may not affect things at all. “Timewave Zero” is a really, really good album and in my eyes a great and very positive surprise.
Grendel has gone all the way and has tied up the knot damn tight.