Stockholmsbaserade Emmon med den tidigare Paris-bekantingen Emma Nylén gör sig nu redo att presentera nytt material.

“Aon” blir den fjärde fullängdaren sedan debuten med “The Art & The Evil” från 2007 och följer upp 2011 års “Nomme” (och förra årets egensläppta/inofficiella “Disco Perkele”).

Albumet är mastrat av Hans Olsson–Brookes och innehåller nio nya spår av Emmons originella electropop (inklusive en cover av Bronski Beat-klassikern “Smalltown Boy”). (Se nedan)

Låtarna är skrivna tillsammans med maken och livekeyboardisten Jimmy Monell och albumet är producerat och mixat av duon själva i den egna Winterstudion i Stockholm.

Smakprov nummer två – “Pitch Black” levereras även den med tillhörande video (se nedan).

En höggravid Emma Nylén (som nu har levererat en frisk och välskapt Nylén/Monell modell mindre) stod på scenen på årets upplaga av Electronic Summer i Göteborg där hon levererade  flera smakprov från det kommande albumet.

“Aon” släpps den 12 november via Wonderland Records.

Tracklist

01. Protected Lies
02. Caught in the Eye
03. Pitch Black
04. Felix Baumgartner
05. Spöket
06. Smalltown Boy
07. Alone
08. Alive
09. In the Night

Silent Wave, den nya Göteborgsbaserade electropopduon som består av Hans Olsson-Brookes (från Universal Poplab) och sångerskan Tildeh Hjelm presenterar en video till “Soundscapes”.

Hans Olsson-Brookes är även känd för sitt arbete på Svenska Grammofonstudion där bland annat har mastrat Henric de la Cours senaste album “Mandrills”.

Silent Wave spelar live tillsammans med tyska Melotron, svenska Thermostatic och norska Electro Spectre på Electronic Autumn som arrangeras av DM Party GBG i Göteborg den 18 oktober.

En närmare presentation av bandet samt mer information och smakprov finns på Silent Waves hemsida. På bandets soundcloudsida kan ni i sin tur avnjuta “Dream On Dream On”.

Format: (Album) CD, 2CD**, vinyl, digital
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 11 september 2013
Genre: Electronic, Pop
Bandmedlemmar: Henric de la Cour
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

Ingen återvändo från Henric de la Cour-hjärtat

Knappt två år har nu passerat sedan Henric de la Cour gjorde sin solodebut. Två år fyllda av funderingar och nyfikenhet som då och då har stillats med smakprov på det kommande materialet.

Väntan bland fansen har enligt många varit nästan olidligt lång och när man dessutom tvingades flytta fram albumsläppet fyra månader (från maj till september), så kan man snabbt konstatera att “Mandrills” är ett av de mest efterlängtade albumen på väldigt länge!

Henric de la Cour är ett unikum på många sätt. Inte bara när det gäller de yttre omständigheterna som hans estetik och visuella språk. Han levererar verkligen sin musik ända in i märgen på sin lyssnare och har lyckats med väldigt mycket som många andra aldrig klarar av. Det är stundtals rättfram och direkt, men lika ofta mystiskt och hemlighetsfullt. Och det är inte alltid så nattsvart som det kan verka vid första anblicken: Kärlek, hopp och glädje finns där i mängder – skillnaden är bara att Henric de la Cour har valt att klä även dessa element i en kolsvart palett.

“Mandrills” tar oss vidare från det första albumet på flera olika sätt. Den stundtals väldigt avskalade och minimala ljudbilden med Henrics röst i allt större fokus har på ett antal av spåren den här gången kryddats upp med en tätare ljudbild med fler akustiska inslag än tidigare. Känslan är att Henric de la Cour om möjligt har lyckats gräva ännu djupare den här gången. Det allt tätare samarbetet med vapendragaren från Yvonne, Rikard Lindh, som inte bara har producerat den här gången utan även medverkat som låtskrivare på sju av de elva låtarna, har även tagit ljudbilden vidare på en väldigt intressant resa.

Den otroligt vackra inledningen med (titelspåret) “Mandrill” följs upp med “Chasing Dark” vars refräng är av typen som etsar sig fast i lyssnarens undermedvetna. Den nattsvarta balladen “Grenade” och den avslutande “Sound the Alarm” står i sin tur för det “nya” pompösa och lite kraftfullare, medan den smattrande elektroniska “Rust on Rust”, “Sirens, No Harbour” och den härliga duetten “Shark” (där Henrics stämma får sällskap av Susanna Risbergs) står för det mer avskalade och direkta. Mixen mellan dessa två olika element i ljudbilden blir i slutändan perfekt.

“Mandrills” är måhända inte är lika lättlyssnat som debutalbumet och det bör nämnas. Det tar längre tid innan det når fram hela vägen och alla elva spår håller inte samma smått otroligt höga nivå som tidigare.

Men när du väl når fram så är du fast i Henric de la Cours hjärta och därifrån finns det ingen återvändo.

När man som recensent hyllat ett debutalbum till skyarna så blir man av naturliga skäl lite extra kritisk när man skall recensera uppföljaren. Men när allt kommer omkring så har Henric de la Cour nästan gjort det igen. Helt fantastiskt!

Tracklist

01. Mandrill (02:48)
02. Chasing Dark (03:54)
03. Grenade (04:40)
04. Hank Psycho (04:31)
05. Shark (03:29)
06. Blackie Lawless (03:15)
07. Sirens, No Harbour (02:56)
08. Main Vein (04:08)
09. Rust on Rust (03:08)
10. Call It in (03:54)
11. Sound the Alarm (06:16)

Tracklist Bonus Disc **

01. Fear the City Inside
02. Raven Haired

Efter 2011 års självtitulerade succédebut och förra årets fristående tvåspårssingel “Grenade” så är nu Henric De La Cour redo att presentera sitt andra soloalbum “Mandrills”.

På det nya albumet tar den karismatiske före detta Yvonne– och Strip Music-bekantingen med oss på en elva spår lång känslomässig och atmosfärisk resa.

Albumet är inspelat i Barnhus Zoo Studio i Stockholm och är mastrat av Hans Olsson-Brookes på Svenska Grammofonstudion i Göteborg. Vid inspelningarna har frontmannen tagit hjälp av sin gamle vapendragare Rikard Lindh (från Yvonne).

(Missa inte det första smakprovet “Chasing Dark” nedan!)

Utöver den ordinarie utgåvan på CD och vinyl så levereras albumet, i enlighet med skivbolagets tradition, även i en till 200 exemplar begränsad och signerad dubbeldisc-dito ** vars bonusdisc innehåller två exklusiva originalsspår.

På festivalen Way Out West har även spelfilmen ”Henric de la Cour” smygpremiär för att senare i höst visas på SVT. Filmaren Jacob Frösén (som även gjorde filmen om Olle Ljungström) har följt Henric i flera år och filmen tar upp så väl musiken från Yvonne och Strip Music som sjukdomen cystisk fibros som Henric haft sedan han vart liten. (se SVT’s trailer nedan).

“Mandrills” släpps den 11 september via Progress Productions.

Tracklist

1. Mandrill
2. Chasing Dark
3. Grenade
4. Hank Psycho
5. Shark
6. Blackie Lawless
7. Sirens, No Harbour
8. Main Vein
9. Rust on Rust
10. Call It in
11. Sound the Alarm

Tracklist Bonus Disc **

1. Fear the City Inside
2. Raven Haired

Format: (EP), CD, 12″, Digital
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 8 maj 2013
Genre: Electropop, Synthpop
Bandmedlemmar: Nicklas Stenemo, Christian Berg
Land: Sverige
Recensent: Erik Uppenberg

Mästerligare pophantverkare vågar rucka på ljudbilden

Hur kommer det sig att en duo som The Knife kan göra comeback och slentrianmässigt hyllas för en olyssningsbar experimentskiva, medan en annan duo kan släppa mästerligt pophantverk år efter år utan större uppmärksamhet än – mig veterligen – någon enstaka pliktspelning i public service-kanalerna? Inga kompisar på P3 eller Nöjesguiden? Fel skivbolag med kontor på fel kust (den västra), och med fel musikalisk nisch (synth)?

Sedan 2008 har Nicklas Stenemo och Christian Berg släppt en rad electropopskivor av anmärkningsvärt hög och jämn kvalitet. Formatet har varit femspåriga EP-skivor snarare än fullängdsalbum, ett tacksamt format som ger varje enskilt spår utrymme att ta för sig. Har du chansen att uppleva dem live i sommar, så ta den. Vid det här laget har de en låtskatt att ösa ur. Exempelvis spelar de på Debaser (Stockholm) och Pustervik (Göteborg) i juni, och i augusti kan du se dem på Kalabalik på Tyrolen-festivalen.

Ända från debuten har Kite hållit sig till sin egen unika och mycket tydliga ljudbild. Storslagen utan att vara överlastad, och i kombination med de vemodiga texterna ofta med ett hjärtskärande vackert resultat. Nu rör de sig för första gången tydligt utanför de tidigare ramarna. På femte skivan tycker jag att de gör rätt i att börja rucka lite på sitt patenterade sound. Nicklas Stenemos röst är så särpräglad att den ensam borgar för att Kite ändå ska vara lätt igenkännliga.

”V” rör sig från de atmosfäriska ”Wishful Summer Night” och ”If You Want Me” till de monotona, hårda och stundom nästan body-rytmiska ”The Rhythm” och ”I Can’t Stand”. ”Dance Again” är den enda av låtarna som håller sig strikt till det klassiska Kite-soundet, och resultatet är som flera gånger på de tidigare skivorna så vackert att ögonen tåras. Eller det kanske bara är jag?

Personligen tycker jag att EP nummer fyra är strået vassare låtmässigt. Men ”Kite V” är ändå ytterligare ett styrkebesked från en av landets bästa och mest underskattade popgrupper. Skivan visar också på en spännande utveckling. Frågan är när och om de kommer att få sitt stora och välförtjänta genombrott.

Tracklist

01. Wishful Summer Night (04:47)
02. Dance Again (04:40)
03. The Rhythm (04:01)
04. I Can’t Stand (03:09)
05. If You Want Me (04:16)