Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Gravity The Seducer"

Självtitulerad återkomst från Ladytron

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Brittiska kvartetten Ladytron, som består av låtskrivar- och producentduon Daniel Hunt och Reuben Wu samt sångerskorna Helen Marnie och den Ungern-födda Mira Aroyo återvänder nu efter utflykter i diverse solo- och sidoprojekt med bandets första nya studioalbum på över åtta år efter att ha genomfört en lyckad kampanj via PledgeMusic.

13 spår långa Ladytron blir bandets sjätte studioalbum i ordningen sedan debuten med 604 från 2001 och följer samtidigt upp senaste skapelsen Gravity the Seducer som släpptes 2011.

Det nya materialet har introducerats med de tre singelsläppen “The Island”, “The Animals” och “Far From Home” under det senaste året (se videos nedan) och utöver den digitala utgåvan av albumet så levereras Ladytron även på CD liksom i en begränsad vinylutgåva som kan förbokas här redan nu! (från Ginza.se)

Mira Aroyo och Helen Marnie har under de senaste åren släppt skivor med sina sido- och soloprojekt The Projects respektive Marnie (Crystal World (2013) och Strange Words and Wierd Wars (2017)) och den förstnämnda gästspelade även på John Foxx and The Maths album Interplay (2012).

Ladytron släpps den 15 februari via !K7.

 

Tracklist

01. Until The Fire
02. The Island
03. Tower of Glass
04. Far From Home
05. Paper Highways
06. The Animals
07. Run
08. Deadzone
09. Figurine
10. You’ve Changed
11. Horrorscope
12. The Mountain
13. Tomorrow Is Another Day

Austra – “Future Politics”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital, vinyl
Skivbolag: Domino (Playground Music)
Releasedatum: 20 januari 2017
Genre: Electropop
Bandmedlemmar: Katie Stelmanis, Maya Postepski, Dorian Wolf
Land: Kanada
Recensent: Niklas Hurtig

 

(English version below)

Ytterligare ett starkt album från Austra

Efter sin succé med debutalbumet “Feel it Break” för sex år sedan och den strålande och poppiga uppföljaren “Olympia” från 2013 så verkar Austra – med Lettisk-Kanadensiska Katie Stelmanis som huvudkvinna – och med singeln “Utopia” till trots, ha mer realistiska förväntningar på världens framtid i nya fullängdaren “Future Politics”.

Austra gör på ett sätt samma resa som The Knife och blir (mer) politiska på sin tredje fullängdare. Det är dock inte med ambition att skaka om våra invanda förväntningar utan är snarare en klagosång över allt som är fel i dagens samhälle.

Fokus är i vanlig ordning Katies fantastiska röst och samma lågmälda elektropop som i tidigare alster. Ibland flyter sången på som ett instrument i mängden men ibland trycker hon i från tårna med en röst så skarp att man kan skära i smör med den. Detta är tydligast på tredje spåret “Utopia” som är inlindad i elektropoppen känd från främst “Olympia”. Fjärde spåret “I’m a Monster” är dock en betydligt mörkare historia som påminner om de personliga texterna från föregångare och med ljudbilden från första albumet. Och är det lite vemodiga Henric de la Cour-synthar i bakgrunden på “Angel In your Eye”?

Albumet startar starkt men avslutar något svagare då andra halvan går i ett lugnare och inte lika utstickande tempo. Ungefär som skillnaden mellan Ladytrons lugnare “Gravity The Seducer” och deras tidigare elektropunkiga album. Detta till trots finns det många höjdpunkter även om de ofta omges av relativa dalar, vilket alltså gör att albumet känns ganska ojämnt. Men de starka melodierna och Katies overkliga sångröst gör åter igen att Austra levererar ett riktigt bra album.

Tracklist

01. We Were Alive (04:35)
02. Future Politics (04:09)
03. Utopia (04:03)
04. I’m A Monster (04:38)
05. I Love You More Than You Love Yourself (04:58)
06. Angel In Your Eye (03:14)
07. Freepower (05:09)
08. Gaia (03:08)
09. Beyond A Mortal (05:45)
10. Deep Thought (01:09)
11. 43 (04:28)

(English version below)

Yet another gem from Austra

After their debut with “Feel It Break” six years ago, along with the magnificent and poppy sequel “Olympia” from 2013 the Latvian Canadian Katie Stelmanis with crew is back with the new studio album “Future Politics”. But aside their single “Utopia” they are here to tell a more realistic story about the future of the world.

In some way Austra makes the same trip as The Knife and become (more) political on their third studio album. It is however not with the ambition to shake the habitual but it is instead a lamentation over everything that is wrong in todays society.

As usual Katies fantastic voice is in focus along with the same mellow electro-pop as in the previous releases. Sometimes the vocals flows like an instrument among others but sometimes she uses her full potential with a voice so sharp that you could cut butter with it. This is most prominent in the track “Utopia” that is wrapped in the electro-pop known mostly from “Olympia”. A much more darker story is told on the forth track “I’m a Monster” that remind of the more personal lyrics of the predecessor and the sound from the first album. And do we hear some melancholy synths signed Henric de la Cour in the background of “Angel in your Eye”?

The album starts off strong but finishes somewhat weaker since the other half of the album proceeds in a more mellow and laid back tempo. Something like the difference between Ladytrons “Gravity the Seducer” compared to the older electro-punky albums. Despite this there are alot of gems although the album is perceived as pretty uneven. But the strong melodies and Katies unreal voice yet again result in a very good album by Austra.

Niklas Hurtig sammanfattar 2011

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Största överraskning

Förra årets stora överraskning var för mig utan tvekan kanadensiska gruppen Austra, som med sin The Knife-inspirerade electro och fantastiskt vackra sång tog musikvärlden med storm. Debutalbumet “Feel It Break” tillhör favoriterna för 2011. Jag hade även förmånen att se dom live på Popagandas efterfest på Debaser Medis i Stockholm en varm augustikväll.

Bästa album

Ladytrons “Gravity The Seducer” tog bandet steget mot en till en mer ambient ljudbild än tidigare. Albumet i sig var ett riktigt starkt sådant, men bytet lämnar ändå en saknad av forna electropoppiga storheter.

Största besvikelse

Diary of Dreams album “Ego:X” lyckades inte alls uppfylla mina förhoppningar. Förra albumet “(if)” från 2009 var en perfekt fortsättning på föregående “Nekrolog 47” som jag anser är Adrian Hates bästa produktion med bandet. Men “Ego:X” innehöll endast några få av deras magnifika epos vilket inte räckte för att övertyga mig.

Bästa festival

Den sjunde Amphifestivalen i Köln i somras var som vanligt fullsmockad med bra band. Det bästa var att jag fick se Kirlian Camera – som trots lite ljudstrul gjorde en riktigt stark insats. Det sämsta var att jag missade Rome efter att arrangörerna hade slut på programhäften första dagen, så tiden under spelningen spenderades helt sonika vid ett öltält. Tyskland i all ära men varför måste banden sluta spela runt midnatt på deras festivaler? Obegripligt.

Bästa revansch

Avslutningsvis kan jag säga att Front Line Assembly med Rhys Fulber vid keyboarden tog rejäl revansch från 2010 års mediokra framförande på Debaser Slussen i Stockholm. Man ska nog ha tur med sångaren Bill Leebs dagsform. Kanske gjorde Rhys medverkan Bill nostalgisk för med hans energi och övertygelse blev spelningen en väldigt svettig, fartfylld och trevlig sådan.

Foto: Jens Atterstrand

Halvt orelaterat

På det lite mer icke-elektroniska planet så var den svenska industrial-metalgruppen Pains nya album “You Only Live Twice” både ett bevis på frontmannen Peter Tägtgrens fingertoppskänsla för hård, elektronisk och mäktig metal men också en fingervisning om den bristfälliga svenska konkurrensen i genren. Det enda band som kan konkurrera är egentligen turnéparhästen Raubtier som med sitt norrländska mörker och tighta livespelningar förtjänar titeln som “Sveriges Rammstein”.

Albumförväntningar 2012

Om man ska blicka framåt så finns det såklart några albumsläpp jag hoppas (och vet) hinner ut i etern under 2012.

Efter sex år så börjar väntan på The Knife‘s nästa album bli olidlig. Abstinensen har dämpats i små doser sedan “Silent Shout” släpptes 2006 genom Karins akt Fever Ray, Olofs Minimal Techno-projekt Oni Ayhun och det bitvis fantastiska soundtracket till operan “Tomorrow, In a year”. Men att det är bekräftat att syskonen Dreijer nu filar på ett nytt album gör att det börjar kittlas rejält  i den musikaliska electronerven.

Sedan Velvet Acid Christ släppte den gitarrbaserade fullängdaren “The Art of Breaking Apart” (2009) har fansen väntat på en release som mer speglar VAC:s gamla arga sound. Frontmannen Bryan Erickson har själv skrivit på sin blogg att hans projekt har tappat i tyngd de senaste albumena och att han känner sig argare än någonsin. I en intervju med tyska SchwarzesBayern (www.schwarzesbayern.de) säger han att:

“The new VAC is spooky. Very dance friendly. Lots of big beats. Very Electronic, Melodic and full of what made Fun with knives a great selling LP.”

Detta bådar gott då jag tycker att VAC:s aggressiva men melodiska industrial är bland det finaste man kan lyssna på.

Amerikanen Michael Holloways debutalbum “Harm’s Way” från förra året med aliaset Dead When I Found Her är den moderna old-school-industrial-genrens positivaste överraskning. Det nya albumet är i skrivande stund cirka två tredjedelar klart och kommer med största sannolikhet släppas i år. Med studsiga industrial-beats, maffiga trummor och skitiga samples skulle det förvåna mig om nästa album blir något annat än lysande.

Mitt senaste fynd inom genren industrial är den tyska akten Object som frontas av Andreas Malik. Att detta projekt inte fått mer uppmärksamhet i scenen är i mitt tycke obegripligt. Object startade för snart 15 år sedan och har tre officiella och tre egensläppta album på sin meritlista. Nya albumet “Mechanisms of Faith” släpps i januari (vi har tidigare skrivit en nyhet om detta) och är redo att göra Object känd utanför den otillräckligt befolkade fankretsen.

Eskilstunabaserade darkwave/ethereal/neo-classsical-gruppen Arcana återkommer med största sannolikhet med ett nyt album under 2012 efter fyra års uppehåll sedan “Raspail” släpptes 2008. Gruppen med multiartisten och grundaren Peter Bjärgö har flera gånger hintat om bandets upplösning men har som tur är fortsatt att utveckla sitt sound och släppa fantastiska skapelser. Arcanas unika mix av ambienta nyklassiska toner som varvas med medeltida Sagan om Ringen-influenser är det bästa som har framodlats i denna stad (Utöver en viss mansnamns-klingande alternativ rockgrupp).

Ladytron – “Mirage”

Tags: , , ,


Officiella musikvideon till den senaste Ladytron-singeln “Mirage”, hämtad från bandets nya album “Gravity The Seducer”. Enjoy!

Ladytron – “Gravity The Seducer”

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Format: CD, Vinyl, Digital, Spotify
Skivbolag: Nettwerk Music Group (Playground Music)
Releasedatum: 13 september 2011

Genre: Electropop

9/10

Höstlikt förförande av Ladytron

Liverpools stolthet Ladytron är ett av mina favoritband vilket säkert gör mig fullständigt olämplig som recensent. Det är något visst med artister man upptäcker helt på egen hand, utan rekommendationer eller tips från andra. Jag minns än idag hur jag plockade upp debutalbumet 604 på skivavdelningen på Magna Plaza, Amsterdam, som så ofta på grund av skivomslaget, att bandet tagit sitt namn från en Roxy Music-låt kändes också mycket  betryggande.

Att själv upptäcka ett band och sprida till sina vänner gör att man känner en äganderätt och får en relation till bandet som inte är helt hälsosam. Men efter att ha vuxit upp med Bob Dylan-dyrkande farbröder som ständigt sågade Depeche Mode så kunde jag inte bry mig mindre.

För någon som inte känner till Ladytron så är det ett hmmm… postpostmodernistiskt indiesynthpopband. Om Daniel Miller skulle ha hittat på ett Silicon Teens för 2000-talet  skulle han inte ha kunnat göra det bättre: Bestående av Hong Kong-födde industridesignern Reuben Wu, slokmustachade engelsmannen och indiepopnerden Daniel Hunt, skotska modellen och musikstudenten Helen Marnie och bulgariska genetikforskaren Mira Aroyo är det ett platoniskt idealpopband för den tid vi lever i.

Ladytron var ett av de största namnen i electroclashvågen, men redan då avskärmade de sig från trenden; Reuben Wu“Den enda riktigt bra låten på Fisherspooners album är the 15th och då föredrar jag ändå Wire’s original”Ladytron fortsatte att utveckla sitt sound till något helt eget via den magnifika “Light & Magic” vars titelspår, samt singelhiten “Seventeen”, tillhör deras absolut höjdpunkter. “Witching Hour” – från vilket flera låtar var med i Lukas Moodysons “Mammut”-soundtrack, inklusive “Destroy Everything You Touch”, till förra albumet “Velocifero”. Vid sidan om den uppenbara referensen till tidiga Roxy Music hittar man Ladytrons influenser bland så vitt skilda klassiska band som My Bloody ValentineKraftwerk och Velvet Underground. Jag minns hur jag på en konsert med dem konstaterade att det är tur att dom är så snygga för kombinationen shoegazerpop och Kraftwerksynth är inte det roligaste att se alla gånger. De har hyllats av Brian Eno och har själva nämnt Depeche Mode som ett av sina favoritband.

“Gravity the Seducer” både fortsätter på den inslagna vägen och utvecklar bandets sound ytterligare. Det upplevs  synthigare än de senaste två albumen eller snarare mindre traditionellt gitarrpoppigt. Det är med andra ord vackert, elektroniskt, storslaget och intimt. Jag kommer ibland att tänka på Nico, inte för att Helens röst är lik men det är något med stämningsläge och tonfall, ganska ofta kommer jag att tänka på The PersuadersGet Carter och andra sena 60-talsklassiker. Om “Whitching Hour” var ett perfekt soundtrack till Moodysons kommentar om globaliseringens baksidor, skulle detta melankoliska och tidlösa album ha kunnat ljudsätta “Never Let Me Go”, filmatiseringen av Ishiguros dystopiska retro-sci-fi.

Vid en fösta lyssning kan det vara svårt att plocka guldkornen, inledningen med “White Elephant” och “Mirage” såklart, men därefter slår det mig mest hur genomarbetad och jämn skivan är. I det avseendet kanske deras bästa album. Efter flera lyssningar är också den suggestiva “White Gold” en favorit, mina associationer går både till Simple Minds’ “Empires and Dance” och återigen sena 60-talsthrillers. “Aze of Hz” var första singeln och den står sig men känns konventionell. “Ritual” träffar en nerv och jag hör Depeche Mode i något ögonblick innan den växer ut till något eget. “Moon Palace”, liksom “Ambulances” är typiska sena Ladytron-låtar med singelpotential med sina envetna refränger med lite Siouxsie-vibbar i den förstnämda.

Avslutningen “90 Degrees” (innan instrumentalversion av “Aces of Hz”) påminner om så mycket att det blir löjligt att försöka rada upp referenser, men det är en mäktig och tröstande avslutning på ett storslaget album. Det är ljudet av hösten och det är lika vackert och melankoliskt som höstens färger, kylan och de mörka kvällarna.

// Thomas Pettersson, Elektroskull – Synthportalen

Tracklist

  1. White Elephant
  2. Mirage
  3. White Gold
  4. Ace Of Hz
  5. Ritual
  6. Moon Palace
  7. Altitude Blues
  8. Ambulances
  9. Melting Ice
  10. Transparent Days
  11. 90 Degrees
  12. Aces High

Ladytron introducerar album med ytterligare singelsläpp

Tags: , , , ,


Precis som vi rapporterat tidigare så släpper brittiska Ladytron bandets efterlängtade femte studioalbum “Gravity the Seducer” om knappt en månad. Detaljerna är nu helt klara – och i samma veva som detta presenteras så görs också det fjärde digitala singelsläppet – “Mirage”.

“Gravity The Seducer” följer upp den London-baserade electropopkvartettens senaste fullängdare “Velocifero” som släpptes för tre år sedan (2008). Albumet släpps på CD, för digital nedladdning och på vinyl den 12 september via Nettwerk.

(Lyssna på nya låten “Mirage” samt och de övriga tre singelsläppen från det kommande albumet nedan!)

Ladytron – New Single “Mirage” by nettwerkmusicgroup

Ladytron – “Ambulances”

Tags: , , , ,


Nya singelsläppet från Ladytron. Lyssna på alla tre singlarna från kommande albumet “Gravity The Seducer” nedan.. Enjoy!