Format: (Album) CD, Digital, Vinyl
Skivbolag: Grouch / Royal Mountain Records
Releasedatum: 19 april 2019
Genre: Coldwave, minimal wave
Bandmedlemmar: Robert Alfons
Land: Kanada
Recensent: Niklas Hurtig

(English version below)

Starka melodier med ikonisk sångröst

TR/ST (Trust) består av Robert Alfons med tillfälliga inhopp av Maya Postepski, som tidigare är känd från bland annat witch house-akten Austra.

The Destroyer – Part One är tredje fullängdaren i ordningen, som med sina åtta spår klockar in på strax över en halvtimme och hade varit i kortaste laget om det inte vore för att det är första delen i ett dubbelalbum. The Destroyer – Part Two planeras att släppas senare i år.

Musikaliskt känner man igen sig från tidigare albumsläpp, TR/ST rör sig i gränslandet mellan darkwave och electropop. Singeln “Bicep”, som släpptes redan 2017, är en av de få rena uptempo-låtarna. Många av spåren är sådär drömska och euforiska som den fantastiska “Heaven” från debutalbumet. Generellt sett blandas snabbare takter med lugna partier med Roberts omfångsrika och kraftfulla sångröst som fogar samman alla beståndsdelar.

Roberts bejublade inhopp på Ionnalees “Harvest” (från Everyone Afraid to Be Forgotten som släpptes förra året) visar hur starkt hans material framstår i lite snabbare tempo. De snabbare spåren, utöver det nyss nämnda, som “Bicep” och exempelvis “Peer Pressure” från Joyland (2015) är det format där Roberts hela register får spela ut sin rätt. Där hans dynamiska röst och innovativa musikaliska förmågor spelar i perfekt harmoni.

Om The Destroyer – Part Two rör sig i den här riktningen, kommer detta bli ett svårslaget dubbelsläpp för året. Som enskild entitet står sig dock The Destroyer – Part One starkt på egna ben som ett minialbum med fantastiska melodier och Roberts ikoniska sångröst.

Tracklist

01. Colossal (05:10)
02. Gone (03:35)
03. Unbleached (03:38)
04. Bicep (04:37)
05. Grouch (03:33)
06. Poorly Coward (03:56)
07. Control Me (03:54)
08. Wake With (03:26)

(English version below)

Strong melodies meet iconic vocals

TR/ST (Trust) is the brainchild of Robert Alfons, with additional assistance by Maya Postepski most known from the witch house act Austra.

The Destroyer – Part One is the act’s third full length album, and with it’s eight tracks it clocks in on just over half an hour and had been in the shortest if it weren’t for the fact that it is the first part of a double album. The Destroyer – Part Two is scheduled to be released later this year.

Musically, it is very much like the previous album releases somewhere in the borderland between darkwave and electropop. The single “Bicep” was released allready back in 2017 and is one of the few pure uptempo songs. Many of the tracks are of the dreamy and euphoric kind, just like the amazing “Heaven” from the debut album. Generally, faster tempo is mixed with calmer episodes along with Robert’s elaborate and powerful vocals to merge together all of the elements.

Robert’s acclaimed contribution on Swedish audiovisual electronica artist Ionalees “Harvest” (from Everyone Afraid to Be Forgotten that was released last year) shows how strongly his music represents itself at a slightly faster pace. The aforementioned track, aswell as “Bicep” along with, for example, “Peer Pressure” from Joyland (2015) is the format in which Robert’s entire register play out its right. Where his dynamic voice and innovative musical abilities play in perfect harmony.

If The Destroyer – Part Two moves towards the same direction, this will be a difficult double album release for anyone to match in 2019. As an individual entity, however, The Destroyer – Part One stands firmly on its own, as a mini-album with fantastic melodies and Robert’s iconic voice.

Format: (Album) CD/DVD**, vinyl, digital
Skivbolag: To Whom it May Concern
Releasedatum: 15 februari 2018
Genre: Electropop
Bandmedlemmar: Jonna Lee
Land: Sverige
Recensent: Alexander Johansson

(English version below)

Ett oförglömligt elektroalbum

Ionnalee är ännu en av alla de egensinniga och briljanta svenska kvinnliga artister som ger ut förstklassig musik på eget skivbolag och i likhet med Robyn och Susanne Sundför har hon spelat med Röyksopp. Efter framgångarna med Iamamiwhoami-projektet 2014-2015 drabbades Jonna Lee av förstorad sköldkörtel och tappade rösten. Rädslan för att förlora rösten permanent var en viktig utgångspunkt för det nya albumet Everyone Afraid to Be Forgotten. Till DN sa Lee i februari att rösten: ”varit mitt uttryckssätt så himla länge nu, det är lite där hjärtat sitter för mig”. Det är lätt att förstå detta resonemang då hennes röst verkligen är himmelsk. Den är ljus och rakbladsvass och helt i nivå med världsstjärnor som Katie Stelmanis i Austra, och urmodern till mycket i denna musikaliska genre, Kate Bush.

Musikaliskt följer det nya albumet spåren från den sista Iamamiwhoami-plattan Blue (2014). Visuellt är de musikvideor som hittills producerats lika förstklassig videokonst som vi tidigare har sett med Iamamiwhoami och jag tror fortfarande att det är vackra kläder från Comme de Garcon som används. Everyone Afraid to Be Forgotten tillhandahåller en modern electro à la Purity Ring och TR/ST – TR/ST som för övrigt deltar på låten “Harvest” på plattan – kombinerat med den björska popigheten som fanns på Björks debutplatta Debut (1993). Ionnaleesingeln “Work” och trollska “Like Hell” har väldigt mycket Debut över sig. Men där den senare Björk, och de svenska medsystrarna Anna von Hausswolff och Jenny Wilson, emellanåt försvinner iväg i ödsliga landskap av svårtillgänglig högskolekonstpop står Ionnalee tryggt i en tradition av tydliga melodier och fina arrangemang som hon kombinerar med sin egen alldeles unika klangvärld. Everyone Afraid to Be Forgotten är som att en CHVRCHES-platta med stort djup och egensinnig atmosfär. Det finns inte ett överflödigt spår på albumet och det är svårt att välja favoriter. Ska man säga något negativt så är det kanske att där inte riktigt finns någon hitlåt helt i nivå med “Vista” (2014). “Vista” är ren världsklass och en av mina personliga favoriter alla kategorier.

Jag är övertygad om att när man summerar musikåret nästa vinter så kommer Everyone Afraid to be Forgotten att omnämnas som ett av årets album. Det kommer att dröja mycket länge innan Ionnalee blir bortglömd. I maj börjar hennes världsturné, finansierad via Kickstarter, och den 19 maj spelar hon på Slakthuskyrkan i Stockholm.

Bästa låtar: “Blazing”, “Dunes of Sand” och “Temple”

Konstvideo med Jonna Lee hittar ni här: https://ionnalee.com/films

Tracklist

01. Watches Watches (03:44)
02. Joy (04:20)
03. Work (03:36)
04. Like Hell (03:43)
05. Not Human (05:17)
06. Temple (04:18)
07. Samaritan (04:21)
08. Dunes Of Sand (feat. Jamie Irrepressible) (04:44)
09. Blazing (04:05)
10. Simmer Down (04:09)
11. Here Is A Warning (03:36)
12. Gone (04:37)
13. Memento (feat. Barbelle) (04:25)
14. Harvest (feat. TR/ST) (05:02)
15. Fold (05:39)

DVD**

01. To Be Gone (04:29)
02. The Novice (11:04)
03. The Confidant (03:05)
04. The Unending Party (03:42)
05. The Game Of Fire (08:19)
06. They Be Blazing (09:54)
07. Everyone Afraid To Be Forgotten (06:56)
08. Outro (05:41)

(English version below)

An album impossible to forget

Ionnalee is one of many willful and brilliant Swedish female artists that is spending world class music on her own label. She has also, as Robyn and Susanne Sundför, played with Röyksopp. After the success with Iamamiwhoami in 2014-2015 Jonna Lee, the artist behind the moniker Ionnalee and Iamamiwhoami, suffered from an enlarged thyroid gland and lost her voice. Her fear of losing the voice permanent was a point of departure for the new album Everyone Afraid to be Forgotten. In February she told the leading Swedish newspaper DN that, “the voice is really my heart and the main expressing way”. It is easy to understand her notion since her voice is truly eternal. The voice is bright and razor sharp and in the same division as Katie Stelmanis of Austra and the original mother of the genre, divine Kate Bush.

The sound on the new album starts where the last Iamamiwhoami-album Blue (2014) finished. The videos that has been published so far is video fine art at the same level as the Iamamiwhoami-videos that have been showed over 40 million times on YouTube. I believe that she is still working with Comme de Garcon and that they supply the clothes to her artistic projects. Ionnalee provide contemporary electro music close to Purity Ring and TR/ST, TR/ST even contribute to the song “Harvest” on the album. Ionnalee’s electro is combined with Björk’s most delicate pop as we know it from her debut album Debut (1993). The Ionnalee-single “Work” and magical “Like Hell” would fit the Debut album very well. But where the Björk of today, and recent times, has lost her touch with pop, Ionnalee stands strong in the tradition of clear melodies and fine arrangements, and she combines it with her own unique universe of resonance. The pop standard of Everyone Afraid to be Forgotten is equal to CHVRCHES but perhaps even artistically stronger. There are no supernumerary songs on the album and I am having a hard time to pick the best songs. I can’t think of anything negative to say about the album, well there might be one thing, I can’t find any song at the same exquisite level as the Iamamiwhoami-hit “Vista” (2014), but that song is one of my all time favourites.

When we summon the music year 2018 in the next winter I am sure that Everyone Afraid to be Forgotten will be remembered as one of the best albums of the year. I am confident that it will take a very long time for Ionnalee to be forgotten. She starts her world tour in May and will play at least three continents based on Kickstarter funds.

Best songs: “Blazing”, “Dunes of Sand” and “Temple”

Iamamiwhoami-bekantingen Ionnalee (Jonna Lee) presenterar videon till den nya singeln “Gone”. Låten är hämtad från hennes kommande självproducerade album “Everyone Afraid to Be Forgotten” som släpps den 16 februari.

Format: (Album) 2CD, Digital
Skivbolag: Infacted Recordings
Releasedatum: 30 maj 2014
Genre: Electro-industrial, EBM
Bandmedlemmar: Guido Henning, Jan Abraham, Jörg Slupecki, Marvin Gorecki, Wito Krüger
Land: Tyskland
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Nordamerikanskt sound från tysk kvintett

Tyska E-Craft har inte varit i blickfånget sedan “Unsocial Themes” som släpptes 2007 men nu är man tillbaka med ett nytt album – och på “Re-Arrested” så håller den här Stalinstadt-baserade kvartetten ett stadigt grepp om sina amerikanska och kanadensiska electro-industriella influenser.

Albumet andas såväl Combichrist (“Gone”, “Book of Anger”) som Front Line Assembly (“Soldiers Conflict”, “Humanity”, “Blast Zone”) och gitarrinslagen och och de akustiskt ljudande trumrytmerna i flera av spåren tar ljudbilden tacksamt bort från den slätstrukna, generiska och typisk tyska harsh-electron som man snuddar vid exempelvis på (den delvis tyskspråkiga) “Something to Eat” (och som man även har levererat på tidigare album).

De minimalistiska arrangemangen får på många ställen sällskap av tjocka snygga ljudmattor med varsamt utplacerade samplingar, vocoders och vackra stråkarrangemang som ger luft till de, på många ställen, starka melodierna som framträder bortom de pulserande och mycket dansanta rytmerna.

Utöver en stor portion energi så innehåller “Re-Arrested” massor av skön atmosfär som i sin helhet ger spännande lyssning. Den är högoktanig, energisk, snygg och välljudande. Måhända är 14 spår i mesta laget och jag erkänner att den inte direkt saknar upprepningar. De instrumentala mellanspelen, bortsett från det härligt skruvade introt, tillför inte speciellt mycket. Höjdpunkterna på bonusdiscen, som innehåller ytterligare 11 spår, är relativt få och kanske hade materialet förtjänat ytterligare en eller två ordentliga gallringar till på vägen?

E-Crafts genomförande är dock med beröm godkänt och albumet innehåller tillräckligt med höjdpunkter för att sticka ut hyfsat bra i den breda floran som genren levererar just nu.

Tracklist

01. Quia peccavimus (Intro) (03:10)
02. Gone V1.0 (04:13)
03. ReArrested V1.0 (05:33)
04. Unborn Retard (Instrumental) (04:45)
05. Something to Eat (04:20)
06. Soldiers Conflict (04:13)
07. Oppenheimer (Instrumental) (03:21)
08. Humanity (04:50)
09. Blast Zone (Target) (06:55)
10. Book of Anger V1.0 (06:34)
11. Fuckers & Pricks (04:03)
12. Down Under V1.0 (04:57)
13. From Above (Instrumental) (07:09)
14. Book of Anger (Reminder) (06:34)

Tracklist Bonus Disc

01. Gone V1.2 (04:28)
02. ReArrested V2.0 (minimal) (04:48)
03. Book of Anger V2.0 (IHNFIWIDH) (03:38)
04. ReArrested V4.0 (AntiDubMix) (04:48)
05. Fuckers & Prix V2.0 (ClubInstrumentalMix) (04:01)
06. Gone V2.0 (Taken) (04:49)
07. ReArrested V1.2 (RoughVersion) (06:16)
08. Down Under V2.0 (extended) (06:08)
09. ReArrested V3.0 (04:42)
10. Blast Zone (Target) – Reminder (00:46)
11. Revolts Blood V2.0 (FloorRMX2009) (05:08)

North-american sound from German quintet

German E-Craft haven’t been in the spotlight since “Unsocial Themes” that was released in 2007 but now they’re back with a new album – and on “Re-Arrested” this Stalinstadt-based quartet firmly hold on to their american and canadian electro-industrial influences.

The album ozes of Combichrist (“Gone”) aswell as Front Line Assembly (“Soldiers Conflict”, “Humanity”, “Blast Zone”) and the added guitars and acoustic rhythms on several of the tracks thankfully takes the sound away from the flat, generic and “typical” german harsh electro hinted on (the partly german) “Something to Eat” (and delivered on earlier albums).

The minimalistic arrangements are on several parts joined with thick and neat soundscapes with gently placed samples, vocoders and beautiful strings that breathes air into the, on many places, relatively strong melodies that appears beyond the pulsating and highly dancable rhythms.

Except for a large portion of energy “Re-Arrested” contains heaps of fine atmosphere, that all-in-all makes for exciting listening. It’s highoctane, energetic, neat and euphonious. Perhaps 14 tracks are abit too much and I admit that it doesn’t lack repeats. The instrumental parts, except for the lovely twisted intro, don’t add on much. The highlights on the bonusdisc, that holds another another 11 tracks, are few and perhaps the material would have deserved one or two thinnings more on the way?

E-Craft’s performance passes with great distinction though and the album contains enough highlights to stand out pretty well in the wide flora that this genre delivers at the moment.

Deine Lakaien är som vi rapporterat tidigare aktuella med nya albumet “Indicator”, bandets första studioalbum sedan 2005 års “April Skies”. Bandet släpper singeln “Gone” den 3 september. Läs mer om singelsläppet här. Man har även spelat in en video till denna. Se den här.

Bandet har inte varit helt tysta sedan dess, man firande sitt 20 års jubileum med klassisk orkesterturné och har efter detta haft stående akustiska evenemang i programmet. Trots detta har man haft tid till eftertanke, Veljanov förklarar mer; “Givetvis hoppas vi att vi blivit klokare, erfarnare, mer medvetna och bättre. Vad som varit extra viktigt för oss den här gången var känslan av att Deine Lakaien fortfarande har saker att uträtta.”

“Indicator” är inte tänkt som ett hopkok av redan tidigare beprövade grepp från bandet utan tanken är att ära den nya eran. Alla som någonsin uppskattat Deine Lakaien kommer finna ett bra utbud av det som bandet alltid gjort bra.

Men när albumet väl landade i studion så innehöll det mängder med överraskningar. Visst, man håller fortfarande fast fokus vid syntharna och den elektroniska ljudbilden, men den otroligt snygga mångfalden och naturliga lekfullheten man drar nytta av är imponerande. Den långa pausen man tagit för att samla sinnena och helt revidera sina prioriteringar har bevisligen gjort gott för duon; “Efter tjugo år vill du inte längre rimma ‘day’ med ‘way’ och ‘night’ med ‘light’, du måste testa nya teman och kreativa vägar ut”. Ernst Horn fyller i; “Och det ger automatiskt upphov till nya musikaliska lösningar. Idag är det också garanterat att vi inte möter en storm av klyschor heller, i en image som gjort oss till ‘fienden’ i vissa avseenden.”

När det kommer till både innehållet och musiken är “Indicator” ett multifacetterat, intensivt album som vill ta in all världens mångfald, hopp och drömmar samtidigt som den oförtrutet bekräftar verkligheten. Titeln skall också ses från den vinkeln. Bandet valde medvetet en “icke-nonsens” titel, inte bara för lyssnarnas skull, utan också för sin egen, som en hänvisning in på en ny väg. Duon har blivit äldre och klockare, men är fortfarande samma gamla kämpar!

Deine Lakaien – “Indicator” släpps den 18 oktober via Chrom / Ministry Of Sound.

Tracklist:

1. One Night
2. Who’ll Save Your World
3. Gone
4. Immigrant
5. Blue Heart
6. Europe
7. Along Our Road
8. Without Your Words
9. Six O’Clock
10. Go Away Bad Dreams
11. On Your Stage Again
12. The Old Man Is Dead

Deine Lakaien är som vi rapporterat tidigare aktuella med ett nytt album –  “Indicator” – den 27 september.

Den 3 september släpps singeln “Gone” och nu presenterar den tyska duon, bestående av Ernst Horn och Alexander Veljanov detaljerna för singeln.

“Gone” släpps både fysiskt och digitalt den 3 september via egna skivbolaget Chrom Records och innehåller, förutom en remix av GoTra på titelspåret, ytterligare två bonusspår titulerade “Kraken” och “A Fish Called Prince”.

Bandet har även spelat in en video till låten. Du kan se denna i vår videokategori.

Tracklist:

1. Gone
2. Gone (GoTra Remix)
3. Kraken (Bonus Track)
4. A Fish Called Prince

Officiella musikevideon till Deine Lakaiens nya singel – “Gone”. Läs mer om singelsläppet här. Den tyska duon är även aktuella med nytt album – “Indicator” – under september, läs mer här.