Format: (Album), CD, 2CD ***, Digital Skivbolag:SPV (Synthetic Symphony) Releasedatum: 25 maj 2012 Genre:Synthpop, Bodypop, EBM Bandmedlemmar: Steve Naghavi, Joke Jay, Nico Wieditz, Rick Schah Land: Tyskland Recensent:Jens Atterstrand
Dynamiskt, mångfacetterat och långlivat
Efter en intern konflikt, som slutade med att de tidigare medlemmarna Chris Ruiz och Gio Van Oli helt sonika lämnade bandet för att bilda EBM-duon Pakt (som i sin tur även albumdebuterade med “Berlin” tidigare i år), så var förväntningarna hos undertecknad väldigt låga inför kommande nytt material från And One. Men efter två ganska pigga EP’s tidigare i år (med hitlåtarna “Back Home” respektive “Shouts of Joy”),så kanske inte allt gått förlorat på vägen trots allt?
Skivbolagsbytet (från Out Of Line till SPV-dotterbolaget Synthetic Symphony) och en återförening med de två tidigare bandmedlemmarna Joke Jay och Rick Schah (samt utöver detta även rekrytering av livekeyboardisten Nico Wieditz) verkar onekligen ha injicerat vad som krävdes. För när Steve Naghavi under de senaste åren verkar ha hamnat i ingenmansland i sitt låtskrivande och under Out Of Line-flagg till vissa delar sket ur sig ”Tanzomat” förra året så var det nog många And One-fans (inklusive undertecknad) som var rädda för att man nu tagit ytterligare ett kliv mot graven.
Men faktum är att And One synnerligen verkar ha hittat gnistan igen. Melodierna, de underfundiga texterna som pendlar mellan ren ironi och dödligt allvar och refrängerna som sätter sig finns där hela vägen på det nya albumet “S.T.O.P.”. Och liksom på bandets tidigare milstolpar (där jag personligen håller “Spot!” och “I.S.T.” som solklara favoriter), så har man inte glömt den så fantasiska tredje dimensionen man visat upp tidigare i de lugnare partierna. (fortsättning nedan)
Utöver de typiska And One-dängorna; Den inledande “Shouts of Joy”, den bluesiga “Back Home” (med bidrag på sång av Sophia Lengert) och de träffsäkra synthpophitarna “Memory” och (titelspåret) “S.T.O.P. The Sun”, så levererar man även ett par fantastiska lite lugnare mellanspel som ger perfekt andrum, som exempelvis den vackra “Aigua” (med gästspel av en ännu ej namngiven kvinnlig sångeska) som skickar härliga kårar längs med ryggraden.
Tracklisten är perfekt komponerad med bra variation mellan de snabbare och de lugnare spåren, utan att det blir ryckigt. Höjdpunkterna på slutet är instrumentalspåret “Everybody Dies Tonight” som sitter ihop med “End of Your Life” – en mörk, suggestiv, atmosfärisk och släpande komposition med ett fantastiskt gästspel på sång signerat Nitzer Ebb-sångaren Douglas McCarthy.
För de som tycker att det ordinarie albumet saknar EBM-inslag så innehåller bonus-EP’n “Treibwerk” *** (som kommer med den begränsade utgåvan) desto mer av just detta. Bland annat ytterligare ett gästspel av Douglas McCarthy, den här gången på den rappa bodydängan “Get It!” (i duett med Steve Naghavi). Utöver detta gör även Covenant-sångaren Eskil Simonsson en insats på den monotona och analogt pumpande “Low”.
Slutsatsen är att And One i stora drag har gjort det igen och med “S.T.O.P.” presenterar man en dynamisk, mångfacetterad och långlivad fullängdare.
Tracklist “S.T.O.P.”
Shouts of Joy 5:04
Killing the Mercy 5:20
Memory 3:49
You Without a Me 3:43
Don’t Get Me Wrong 4:46
Aigua 2:18
S.T.O.P. the Sun 4:22
The 4 4:15
Back Home 4:04
Everybody Dies Tonight 1:44
The End of Your Life (feat. Douglas McCarthy) 5:59
Personligen så gillar jag musik som ligger i gränslandet mellan electropop och body, men i det här fallet är jag inte helt övertygad. Albumet byggs upp i ett rasande tempo i inledningen men tappar sedan regält via ett antal sega alster, för att avslutningsvis pumpas upp igen.
Till vilken nytta? Jo, för att kylas ner igen, till ett lågmält sorl i bakgrunden.
Före detta And One-medlemmarna, Chris Ruiz och Gio van Oli, gör här energisk bodypop i sitt tidigare bands kölvatten. Det mesta känns igen, men ändå inte. Hela instrumentarsenalen är i detta fall helt analogt uppbyggt, vilket ger en mycket elakare ljudbild. Tyvärr så håller inte låtarna samma höga standard som ljudbilden.
Det blandas högt och lågt, där debutsingeln från förra hösten (“Freiheit”) står ut över mängden. “Lichterloh” skulle med all säkerhet kunna bli en dansgolvsvältare, med samma energi som nyss nämnda singel. “Egoshooter” tillhör en av mina favoriter på albumet, en mer avskalad ljudbild – men med en redig portion energi! Man avslutar sedan med en instrumental sak som jag utan problem kan rekommendera. Ren och skär bodypop direkt från instruktionsboken!
Om “Berlin” hade innehållit fler spår i klass med dessa så hade jag fått kapitulera på plats, men nu gör den tyvärr inte det och får av mig endast sex motvilliga pinnar. Produktion och ljud ligger i topp, men sång och låtmaterial är något lidande. I topparna så vill jag bara upp och dansa, men resten känns mer som utfyllnad och känslan är att en EP hade varit mer rätt format.
Efter interna stridigheter så beslöt sig den tyska duon Chris Ruiz och Gio van Oli förra sommaren för att lämna And One.
Nu gör duon albumdebut med nya EBM-projektet Pakt, efter att ha introducerat sig själva via singelsläppet “Freiheit” som släpptes förra sommaren.
På “Berlin” levererar man tidstypisk EBM med svängiga refränger över tolv spår, med både engelsk och tysk sång. I samma veva som detaljerna för debutalbumet presenteras så inkluderar man även en video på “Lichterloh”.
(Se videon nedan)
“Berlin” släpps den 27 april via Out Of Line.
Tracklist
Freitag der 13
Freiheit
Burn Home Burn
Schwarz & Weiß
Lichterloh
Grey into Red
All Reminds Me
Egoshooter
Revolution
Liebespakt
The fish…
Outro
AktuelltComments Off on Berlintema på debutalbum från Pakt
Efter att ha aptitretat med två EP-släpp tidigare i år så är tyska And One redo att presentera nya albumet “S.T.O.P.”.
Utöver titelspåren “Back Home” och “Shouts Of Joy” från nyss nämda EP’s innehåller den nya fullängdaren även gästspel av Nitzer Ebb-frontmannen Dougas J. McCarthy och Covenants dito Eskil Simonson.
Albumet släpps (utöver den ordinarie enkeldiscutgåvan) även i en begränsad dubbeldiscutgåva som inkluderar bonus-EP’n “Treibwerk”.
And One består av frontmannen och sångaren Steve Naghavi, den nyrekryterade keyboardisten Nico Wieditz och de tidigare medlemmarna Joke Jay och Rick Schah som är tillbaka i bandet efter att Chris Ruiz och Gio van Oli visade sitt missnöje och lämnade bandet (för att bilda EBM-duon Pakt) förra sommaren.
“S.T.O.P.” släpps den 25 maj via SPV (Synthetic Symphony)
Tracklist “S.T.O.P.”
Shouts of Joy
Killing the Mercy
Memory
You without a Me
Don’t get me wrong
Aigua
S.T.O.P. the Sun
The 4
Back Home
Everybody dies Tonight
The End of Your Life
No Words
Tracklist “Treibwerk”
Get It!
H.A.T.E.
One And
My Mission
Low
Dark Heart
AktuelltComments Off on Covenant- och Nitzer Ebb-sångare på nytt And One-album
Efter en turbulent tid med avhoppade bandmedlemmar, en delvis avbruten turné och annan oreda, så verkar nu tyska And One åter ha hittat gnistan. Nya singeln “Back Home” landar under januari och innehåller tre versioner på titelspåret samt b-sidan “Wounds”.
Frontmannen och sångaren Steve Naghavi har på nytt rekryterat de tidigare medlemmarna Joke Jay och Rick Schah, efter det att Chris Ruiz och Gio van Oli lämnade bandet (för att bilda EBM-duon Pakt) under sommaren.
Efter att ha fått utstå en del kritik för senaste albumet “Tanzomat”, som också blev det sista som släpptes via bandets förra skivbolag Out Of Line,så har man funnit ett nytt hem på SPV’s elektroniska sublabel Synthetic Symphony.
Format: CD, Digital, Spotify Skivbolag:Out Of Line Releasedatum: 12 augusti 2011
Genre: EBM
4/10
And One-inspirerad bodyschlager utan finess
Den nutida tyska elektroniska kroppsmusiken har sedan länge fastnat i en återvändsgränd som den inte riktigt kan navigera ur. Man försöker leva på gamla framgångar, föreställningar om tyskar och det stora problemet är att man inte ser fler inspirationskällor, utan väljer att försöka efterlikna D.A.F. eller And One.
Samtidigt vill man göra stuket mer totalitärt och flirta mer med krigssymboler än tidigare. Man är ju tysk och man vill vara bäst. Det är precis här allt fallerar. Ut kommer en skitnödig produkt som vill vara provokativ, militärisk och hur tysk som helst utan att riktigt lyckas.
Pakt består just av de före detta And One-medlemmarna Chris Ruiz och Gio van Oli som lämnade bandet i juni 2011 för att söka lyckan på egen väg. Tråkigt nog kör de i diket och fastnar sedan i gamla inkörda hjulspår.
Det som slår mig är att Pakt trots allt inte blir mer än en And One-wannabe som börjar med att härma sin tidigare grupps karaktärsproblem, vilket består i att kopiera sig själv i allt sämre varianter vid varje skivsläpp. Det här första singelsläppet består av titelspåret “Freiheit” samt b-sidan “Angriff”. Låttexterna är av typen “slå till mot konsumtionssamhället” samt “angrip och marschera”, teman som kan vinna lätta publiksegrar – om man utför det väl.
“Freiheit” känns som en parodi på sig själv där genreklichéerna avlöser varandra i en poplåt skapad efter formulär 1A. Detta kan visserligen mycket väl bli en gångbar låt på dansgolven, men “Freiheit” låter mer som ett försök att göra EBM anpassat för Eurovision än marschbody för den inbitne lyssnaren. Ljudbilden är alltför välpolerad och slätstruken och känns därför aldrig intressant.
B-sidan “Angriff” är något starkare som låt men man känner redan i introt hur Pakt har gjort ännu en ny And One-låt under annat namn. Urvattnat är bara förnamnet.
“Freiheit” kommer i tre olika remixer och jag anser att skivbolagskollegorna från Formalin levererar den bästa, tack vare dess trum-chirps vilka gör låten litet mer rytmisk.
Jag är litet bitter över den låga kvaliteten på ny tysk EBM just nu och jag tycker att Pakt är ett typiskt exempel på detta. Namnkunniga artister och producenter som dessa borde ha borgat för en mycket bättre slutprodukt.
Gillar man And One och vill följa dess exmedlemmars musikaliska resa kan detta vara något att kolla in, annars finns det mycket bättre musik alldeles runt hörnet.
// Johannes Harg, Elektroskull – Synthportalen
Tracklist
Freiheit 3:28
Angriff 3:23
Freiheit (Robert Goerl mix by Robert Görl) 4:03
Freiheit (Gummi-Drum-Remix by G.Thomas of Funker Vogt) 3:57
Freiheit (Freiheit und Gerechtigkeit Rework by Formalin) 3:31
Efter att som vi rapporterade tidigare ha lämnat Steve Naghavi ensam kvar vid rodret i And One i början av juni, så är det nu dags för de två avhoppade medlemmarna Chris Ruiz och Gio van Oli att debutera med sitt nya EBM-projekt Pakt.
Den Berlinbaserade duon är signade till And One‘s tidigare skivbolag Out Of Line och det första singelsläppet “Freiheit” landar i mitten av augusti.
Förutom b-sidan “Angriff” samt originalversionen av titelspåret inkluderas även två remixer från skivbolagskollegorna i Formalin och Funker Vogt‘s Gerrit Thomas. Utöver detta ytterligare en version signerad Robert Görl (mer känd från D.A.F.).
Chris Ruiz och Gio van Oli har lämnat And One – Duon meddelar följande via bandets facebooksida:
“Vi tog ett beslut. Efter några år med And One så kommer vi – Chris och Gio att gå en annan väg. I slutändan så var det synen på musiken och livet i stort som var för olika. Om allt handlar om att vara utbytbara och funktionslösa så kan vi inte fortsätta så. Vi ser And One som något annat än vad det är idag. Vi vill och måste gå vidare. Vi är inte mainstream – vi är EBM!”
De två Berlinbaserade muskikerna har nu bildat duon Pakt, vilken (som man skall tolka meddelandet ovan) kommer bli en mer renodlad EBM-akt med bandets egen slogan “Two simple guys just wanna play with you”.
Chris och Gio har även postat en farvälvideo på youtube i samband med splittringen. Noterbart är musiken i videon, där man valt And One’s “Playing Dead”. (se videon här)
And One i sin tur – där Steve Naghavi (i alla fall tillfälligt) är ensam kvar vid rodret, förbereder som bäst sin sommarturné tillsammans med Faderhead. Steve tar under turnén hjälp av de tidigare And One-medlemmarna Joke Jay och Rick Shah.
Format: CD / 7″ Vinyl / CD+7″ Vinyl / Digital Skivbolag:Out Of Line Releasedatum: Ute nu!
6/10
Ojämnt loppisfynd
And One släpper nya albumet “Tanzomat” i mars. Innan det är dags för fullängdssläppet väljer bandet att göra någon slags tidig vårstädning i form av EP’n “Zerstörer”.
(Red.anm: Titelspåret är helt fristående och är ej inkluderat på kommande albumet!)
Inledningsspåret med samma namn låter som det gamla goda And One vi känner till. Ingenting banbrytande, men likväl skön uptempo bodypop. Jag har inte så mycket till övers för de långsammare spåren “No song for you” och “Mirror in your heart (live)”. Det behövs mer fart i låtarna för att mitt intresse inte skall svalna.
Denna EP inkluderar inte mindre än två versioner av hitlåten “Military Fashion Show” – en liveversion samt en rockabillyversion, som skämtsamt har döpts till “Original Version”. En tillhörande video till den senare versionen finns tillgänglig på YouTube och har under vintern skapat förvirring hos undertecknad och dess synthvänkrets. Det har spekulerats i om att And One skulle vara på väg att övergå till ett rockabillyband på riktigt(!).
“Zerstörer” visar att så inte är fallet. Steve Naghavi med sällskap visar på en musikalisk lekfullhet som är högst uppskattat i en krets med allt för många ängsliga genrefascister.
