Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Get your body beat"

Combichrist – “We Love You”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: CD, Digital, 2xLP
Skivbolag: Out of Line
Releasedatum: 14 mars 2014
Genre: Aggrotech, industrial metal, EBM
Bandmedlemmar: Andy LaPlegua (Ole Anders Olsen), (Joe Letz), (Abby Nex), (Eric 13)
Land: USA/Norge
Recensent: Thomas Hulteberg

HemsidaFacebookTwitterMyspaceLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloudReverbnation

Ett djärvt steg framåt

Combichrist är ett band som knappast behöver någon närmare presentation om det inte är så att du bott under en sten de senaste elva åren. Om så är fallet så beklagar jag och hoppas att du trivts bra och för säkerhets skull bjuder jag på en liten resumé: Combichrist är Andy LaPleguas (Icon of Coil, Panzer AG m.fl.) flaggskepp som sedan starten 2001 har släppt sju studioalbum, nio EP:s, turnerat stora delar av världen som headliners och öppnat för Rammstein både i Europa och USA. Fokus i musiken har framförallt varit aggressivitet och driv medan texterna har behandlar ämnen som svek, våld, sex och självmord. Så om alla är med nu, även du som bott under stenen, så kör vi.

“We Love you” är Combichrists sjunde studioalbum sedan debuten “The Joy of Gunz” från 2003 och den viktigaste aspekten på det här albumet är nyskapandet. Det jag har uppskattat mest med Combichrist sedan 2005, när jag upptäckte dem, är deras vilja och behov att utvecklas. Varje studioalbum har haft sitt eget sound och identitet.

Skivans första låt är den kompromisslösa “Every Day is War” som börjar i ett högt tempo med ett mycket drivande beat som till viss del påminner om “Get Your Body Beat”. Gitarriffet som spelas i låten ligger långt bak i mixen och tillför en djupare botten till ljudet. Sången är rå och aggressiv och har mixats lite lägre än på tidigare skivor vilket ger låten en bättre helhet.

Den första singeln från skivan är “From My Cold Dead Hands” och den är en fröjd för alla bakåtsträvare eftersom den påminner väldigt mycket om hur Combichrist lät 2005. Ett pulserande och taktfast trumbeat bryts upp med tung bas och minima melodi i verserna där sången får dominera. Trummorna bryter av till en elegant brygga som bygger upp förväntan innan refrängen exploderar i en snygg hook och en melodi som sätter sig som tugummi på hjärnan.

Den låt som fick mig att haja till mest är “Maggots at the Party” eftersom den inte låter som något annat Combichrist har släppt. En gitarrdriven låt som mer påminner om Turbonegro än aggrotech. Även om den förra skivan “No Redemption” var nästan helt baserad på gitarr lät låtarna mer som metal än punk. När chocken väl har lagt sig kommer jag på mig själv att spela låten oftare och oftare.

“We Love You” är en skiva som kommer att dela Combichrists fans i två delar; de som älskar den och de som hatar den. Skivan är en naturlig utveckling för ett band som vägrar stå still och idissla gammal skåpmat. Inledningsvis kan “We Love You” vara svår att ta till sig eftersom den inte låter som vi är vana vid men om man ger den en chans är den helt fenomenal.

Bästa Låt: “Maggots at the Party”
Sämsta Låt: “Fuck Unicorns”
9/10 MÄSTERVERK!

Tracklist

01. We Were Made to Love You (03:50)
02. Every Day is War (03:57)
03. Can’t Control (04:11)
04. Satan’s Propaganda (02:41)
05. Maggots at the Party (04:13)
06. Denial (03:50)
07. The Evil in Me (04:03)
08. Fuck Unicorns (03:06)
09. Love Is a Razorblade (03:20)
10. From My Cold Dead Hands (04:18)
11. We Rule the World Motherfuckers (04:54)
12. Retreat Hell Part 1 (04:37)
13. Retreat Hell Part 2 (08:49)

 

Liverapport: Castle Party 2011, Bolkow (PL)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


För er som inte känner till Castle Party är det en festival för alternativ musik, ungefär som Wave Gotik Treffen fast utan neofolk eller punk.

Den lilla byn Bolkow (befolkning på fem tusen) med slottet Bolkow huserar festivalen. Slottet Bolkow är byggt på en höjd med en mycket vacker utsikt över hela området.

Castle Party är mycket mindre än WGT (cirka fem tusen besökare) och det gör den bättre i min mening, man missar inte några band om man inte vill och det är väldigt korta promenader mellan de olika platserna.

Bolkow har en camping med en pool där  man när man tältar under festivalen. Det är en etablerad camping och den har gott om toaletter och dusch. En del av oss svenskar var på campingen och badade i poolen när regnet hade slutat. Det finns också vandrarhem och rum i lägenheter man kan hyra.

Det var tyvärr regn de första två dagarna, ibland mycket, ibland lite men det slutade inte. Första dagen hade några mindre band på klubbarna som man kunde se. Totalt fanns det tre klubbar under festivalen (Hacjenda, Sorento & Piwnica) och de var väldigt bra, bra musik, bra stämning och roligt folk. Oftast var det två klubbar som körde synth och en som spelade goth.

Vi svenskar började dagen med att marcherad med flaggorna upp till slottets högsta torn, regnet och vinden gjorde dock att vi inte lämnade flaggorna där, de skulle ha blivit skadade väldigt snabbt.

Utöver det var det fest hela tiden, vi hängde den svenska flaggan på klostret där vi bodde och även den svensk-polska fanan som användes när Sverige invaderade Polen. Därav namnet på resan – ”Swedish Invasion”.

Under andra dagen skulle några band spela på slottet men det blev inställt pga. regn och starka vindar. Det inkluderade Atari teenage riot, Fixmer/McCarthy och några till. Festivalen har skrivit att de ska försöka boka dessa band till nästa år.

Men klubbarna var öppna och fyllda med folk ganska tidigt. De Dj’s som var där kom mestadels från Polen och en del från Tjeckien, Slovakien, Grekland m.m. De spelade mycket bra och med låtar man kände igen och mycket man inte kände igen. Definitivt var det mycket variation i musiken man fick höra. Polackerna kan också texten till Combichrist “Get Your Body Beat”, det märkte vi på dansgolvet. Vi träffade även polacker som kom till Castle Party enbart för att festa och utan att köpa festivalbiljett, antagligen pga. priset. Det är bara armbandskoll på slottet.

Vid tredje dagen hade regnet slutat men riktigt varmt blev det inte. Banden kunde nu spela på slottet. Nosferatu, Umbra Et Imago och Diary Of Dreams gjorde riktigt bra spelningar.

Fjärde dagen spelade bland annat Diorama, Suicide Commando och Project Pitchfork – magiskt bra spelningar från alla banden!

Lite bilder på folket som var där: http://halldor.pl/index.php?id=informacje&idd=2022

Peppa inför nästa år: http://castleparty.com/index.php?lang=en

// Johan Lundberg – hängiven synthare!

Combichrist – “Making Monsters”

Tags: , , , , , , ,


Format: CD / CD/DVD / 2xLP / Download
Skivbolag:
Out Of Line
Releasedatum:
27 augusti

2/10

Ett sömnpiller.

Med sitt nya album ”Making Monsters” har Combichrist alla möjligheter att rida på den ovärderliga PR-våg som deras turnerande med Rammstein fört med sig. Det är ett rent guldläge som många artister bara kan drömma om. Då jag såg dem i Köpenhamn i december levererade de ett 30-minuters kraftpaket som träffade helt rätt. Med låtar som ”Get your body beat” har Combichrist varit ledande inom den hårdare skolan av electro-industrial sedan mitten av förra decenniet. Efter att ha lyssnat på ”Making Monsters” ringer det bara en fråga i huvudet; Vad har hänt??

Spåret ”Forgotten” låter som ett enda långt intro. Man orkar inte längre bli provocerad av låttitlar som ”Fuckmachine”. Andy LaPlegua verkar själv inte orka provocera i någon utav låtarna. Han låter trött, precis som hela skivan. Den enda poängen som hindrar ”Making Monsters” från att få bottenbetyg är textraden ”can’t stay awake” ur låten ”Throat full of glass”.

Ett sömnpiller som detta album borde nämligen vara receptbelagt.

Albumet finns tillgängligt i tre olika utgåvor – en ordinarie enkel-CD samt en imiterad utgåva med en bonus DVD. Utöver detta även en limiterad vinylutgåva.

Tracklist:

  1. Declamation
  2. Follow The Trail Of Blood (featuring Brandon Schiepatti of Bleeding Through)
  3. Never Surrender
  4. Throat Full of Glass
  5. Fuckmachine
  6. Forgotten
  7. Just Like Me
  8. Slave To Machine
  9. Through These Eyes of Pain
  10. Monster:Murder:Kill
  11. They
  12. Reclamation

// Katti Cernak, ElektroSkull – Synthportalen