Subscribe via: RSS

Tag Archive | "fryshuset"

Liverapport: Front Line Assembly+Die Krupps (+Tension Control) 20180825, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Två av scenens absoluta tungviktare, Front Line Assembly och Die Krupps tillsammans med nykomlingarna Tension Control gästade Klubben på Fryshuset när deras gemensamma turné The Machinists United landade i Stockholm lördagen den 25 augusti.

Jens Atterstrand (Elektrophoto) (text & foto) och Jannice Faringer (Svartpunkt) (foto) rapporterar från kvällen.

 

Kanadensiska electro-industrial outfiten Front Line Assembly, med originalduon Bill Leeb och Rhys Fulber och det tyska EBM- och industrimetallbandet Die Krupps med Jurgen Engler i spetsen, är två akter som har mer gemensamt än man kan tänka sig. Faktum är ju att deras respektive stora genombrott skedde under delvis samma tidsepok i början och mitten av nittiotalet. Att para ihop de två banden på samma turné är med andra ord inte speciellt lätt att misslyckas med.

Just den här i stort sett utsålda kvällen i Fryshusets mellanlokal Klubben blev en väldigt speciell tillställning av flera anledningar. Dels så verkade många av de äldre och allra trognaste fansen, som kanske inte kommer ut till spelningarna lika ofta som vissa andra av oss, ha hittat ut i för att avnjuta de här två legendariska banden under en och samma kväll.

Alltmedan Front Line Assembly under senare år har skalat ner sina liveframträdanden till en alltmer rent elektronisk originaltappning, numera utan Left Spine Down– och Stiff Valentine-gitarristen Jared Slingerland, som hakade på under tidpunkten för albumen Artificial Soldier (2006) Improvised Electronic Device (2010) och där en ny keyboardist numera ersatt Jeremy Inkel, som så tragiskt avled i januari, så har det andra huvudnumret för kvällen, Die Krupps i mångt och mycket gjort tvärtom. Till den här turnén har man inte bara skiftat trummisen till Europadelen av turnén till Hendrik Thiesbrummel (från Kingdom Come, Stormwarrior och Avelon) man har även adderat Nils Finkeisen som numera bildar en tajt gitarrduo tillsammans med den ordinarie bandmedlemmen Marc Zürcher.

Tension Control

Nya oldschool EBM-duon Tension Control inledde kvällen med ett välljudande kortare set, ett smakprov på en rytmisk och relativt minimalistisk body sedvanlig klassisk tappning som många av de besökare som valt att anlända senare under kvällen i efterhand nog ångrar att de missade. Den spelglada duon utstrålar redan gott självförtroende med fin scennärvaro och deras framförande är definitivt en anledning till att vi planerar att kunna uppmärksamma deras musik igen inom kort.

Foto: Elektrophoto (Jens Atterstrand)

Front Line Assembly

Front Line Assembly byggde sedan i tätt lager av rök upp stämningen via det intrumentala introt “Anthropod” hämtad från senaste albumet – spelsoundtracket AirMech. Man bjöd sedan också på den nya låten “Eye On You” och sångaren Bill Leeb och keyboardisten Rhys Fulber assisterar precis som många gånger under senare år trummisen Jason Bazinet på varsin extratrumma vilket ger en bombastisk, tung och slagkraftig inraming, speciellt i rytmiska hitlåtar som “Neologic Spasm”, “Shitfting Through the Lens” och min personliga livefavorit “Gun” alltmedan videoprojektionen i bakgrunden hyllar Jeremy Inkel med fina fotografier på den numera bortgångne kompisen och bandmedlemmen som via sin input bland annat på albumen Artificial Solider (2006), Improvised Electronic Device (2010), Echogenetic (2013) och senaste albumet “WarMech” men även originalduons sidoprojektet Deleriums album Music Box Opera (2012) och Mythologie (2016) för att nämna några.

Men har åldern tagit ut sin rätt nu? Front Line Assemblys set den här kvällen är relativt kort, men klassiker som “Plasticity” och “Millennium” samt extranumret “Mindphaser” utförst med sedvanlig profession och den förlängda versionen av det förstnämnda spåret hörde definitivt till en av höjdpunkterna den här gången.

Front Line Assembly har sedan en tid tillbaka inlett arbetet med ett nytt ordinarie studioalbum som vi verkligen nu ser fram emot.

Setlist

Anthropod
Eye On You
Neologic Spasm
Killing Grounds
Vanished
Shifting Through The Lens
Gun
Plasticity
Deadened
Millennium

Extranummer

Mindphaser

Foto: Elektrophoto (Jens Atterstrand)

Die Krupps

Efter en snabb överslagsräkning, så konstaterar jag (Jens) att jag nu sett Die Krupps live ett femtontal gånger i olika tappning, och faktum är att jag sällan har sett en så energifylld och samspelt kvintett som just den här gången! Var Jurgen Engler hämtar all glädje till musiken och energi vet jag inte, men frontmannen påminner backstage efter konserten om att han fortfarande undviker alkohol och onyttigheter och försöker hålla sig i god fysisk form, vilket är snabbt att konstatera när man ser honom på scenen!

Die Krupps har en gedigen låtskatt att hämta låtar ur vid det här laget, från den här kvällens inledande “The Dawning of Doom” och Visage-covern “Der Amboss” via en av deras starkaste låtar under senare år “Schmutzfabrik vidare till EBM-klassiker och livefavoriter som “Germaniac” och industrirockiga hits som To the Hilt” och “Fatherland”.

Nitzer Ebb-sångaren Douglas McCarthy (som ju gästspelar på en av de inspelade versionerna) saknas föga i extranumret “Machineries of Joy”, varpå frontmannen sedan hoppar upp på den egentillverkade slagverkskonstruktionen i metall byggt av fyra olika stora runda- och en rektangulär metallpipor och med sin trumpinne i metall till publikens stora förtjusning hamrar loss till den avslutande “Bloodsuckers”.

Setlist

The Dawning of Doom
Der Amboss
Schmutzfabrik
Germaniac
Fly Martyrs Fly
Black Beauty White Heat
Fuck You
To the Hilt
Metal Machine Music
Robo Sapien
Nazis Auf Speed
Fatherland

Extranummer

Machineries of Joy
Bloodsuckers

Foto: Elektrophoto (Jens Atterstrand)

Foto: Svartpunkt (Jannice Faringer)

Elektroskull tackar arrangören och alla inblandade för en svettig, välljudande och snyggt ljussatt kväll med tre bra liveband. På återseende!

 

Liverapport: Cold Meat Industry – 30 Years Anniversary Live!

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


En kall helg den 3 och 4 november arrangerades ett unikt evenemang med deltagare från hela världen.

Niklas Hurtig (text & foto) var på plats båda dagarna och fick uppleva 30 års samlade verk av mörk, mullrande industrimusik.

 

 

 

 

Det legendariska svenska skivbolaget Cold Meat Industry från Mjölby i samarbete med Death Disco Productions bjöd upp till hitkavalkad när de största och mörkaste artisterna i dess 30-åriga historia ställde upp och spelade live, vissa för första gången någonsin. Tvådagarsfestivalen lockade över 700 besökare från 43 länder där totalt 15 akter spelade, varav 14 från Sverige.

Den enda utländska (nåja) artisten var den säregna föredetta Emperor-basisten och norrmannen Håvard Ellefsen, eller mer känd som – Mortiis. Ackompanjerat av ett gigantiskt merch-utbud var det rena Cold Meat-extravagansan i Klubbens lokaler under Fryshuset i Stockholm.

Dag 1 – Fredag

 

Sophia

Peter Bjärgös soloprojekt där hans mer hårda, kalla och rytmiska toner får utlopp. På scen är dock i princip hela Arcana-ensemblen på plats för att ge extra tyngd åt spelningen.

Sanctum

Bra dynamik med tre sångare och två backing vocals. Stillsamma partier blandas med skrikande röster. Starkaste ögonblicket är när huvudsångaren sjunger “Between the pleasure and the pain” under spåret “In Two Minds” samtidigt som han ritar korset över sitt bröst. Den något låga ljudvolymen i början av spelningen justeras snart upp till en mer bekvämlig nivå.

Deutsch Nepal

Peter Andersson på scen med en mikrofon. Mäktiga ljudlandskap och magisk, tidvis extremt distad sång håller intresset uppe. En mycket bra spelning som visar på den originalitet som Deutsch Nepal alltid förknippats med.

Brighter Death Now

Roger Karmaniks huvudprojekt som gav upphov till hela CMI i slutet av 80-talet. Peter Andersson från Deutsch Nepal på scen med den mest distade gitarren jag hört., spelandes ungefär som en ståbas. De visuella effekterna och hela inramningen gjorde att man försvann in i en annan värld. Det är också fascinerande att på scen står anledningen till varför nästan 800 personer har samlat sig denna helg.

Sephiroth

Ulf Söderberg hamrade loss en knapp timme av den mäktigaste Tribal Industrial du kan tänka dig. Den mest dansanta spelningen som tidvis kändes som grott-scenen i The Matrix Reloaded.

Ordo Rosarius Equilibrio

Enbart material från CMI-tiden. Slagverkaren från spelningen i vintras i Stockholm saknades på scen, vilket gav ett tunnare intryck. Annars samma uppsättning och show. Men nog står sig de nyare spåren bra i jämförelse med de äldre, vilket märktes då åtminstone jag saknade dem.

Mz.412

Tre män med vita skjortor och svarta huvor som helt döljer ansiktet intar scenen i tysta rörelser. Den mäktiga Nordvargr längst bak i mitten visar upp sin pondus och kan tysta en hel sal med en handrörelse. Med märkliga distortioner och maskiner skapas ett mörkt, mullrande men ändå rytmiskt sound. Under ett spår bidrog Tomas Pettersson från ORE med sång och slagverk. Spelningen var en mycket bra avslutning på första dagen.

 

Dag 2 – Lördag

 

Morthound

Av vissa ansedd vara den mörkaste spelningen på hela festivalen. Benny Nilsen vid sitt podium kastade ut sina mest skruvade kompositioner.

Desiderii Marginis

Med perfektionistiska arrangemang av förinspelade ljud och starkt distade instrument skapade Desiderii Marginis, eller Johan Levin som enda medlemmen heter, en vacker, vemodig och mullrande mörk spelning.

Raison d’etre

Delvis ambient, delvis vackert och delvis skorrande vasst. Peter Andersson (Ej från Deutsch Nepal) mästrar konstarten att ta ett klassiskt instrument och skruva resultatet till oigenkännlighet. Med kyrkliga tongångar och mässosång försattes publiken i trans.

In Slaughter Natives

En energisk Jouni på sång ackompanjerat av en tjej på någon slags slagverk-synth. I bakgrunden rullar mycket obehagliga svart-vita videoklipp om institutionaliserade psyksjuka människor under de mörkaste åren av förra århundradet.

Arcana

Slagverkaren gav ytterliggare tyngd åt de angeliska rösterna och de melankoliska halvakustiska synthmattorna. Det man slås av live är hur mycket akustiska drone-ljud det faktiskt är i Arcanas musik. Många, många på denna festival hade sett fram emot denna gyllene ädelsten i det svenska musikarvet. Cecilia och Peter Bjärgös vackra röster i samspel gav rysningar till publiken. Många fällde nog en tår till spåret “Innocent Child” då ett bildspel av parets dotter rullade på backdropen under den fina melodin.

Mortiis

Mortiis framförde albumet “Ånden som gjorde Upprør” i sin helhet, med några tillägg och modifieringar. Ett ensamt troll vid sin altare med fantastiska målningar som bakgrundsvisualiseringar som enda ljuskälla. Med tanke på att Mortiis spelning var blott den ena av få som var helt instrumental utan live-instrument var det ändå förvånansvärt bra. Man inser just då vilket fantastiskt album “Ånden som gjorde Upprør” faktiskt är.

Hela festivalens roligaste ögonblick var när Håvard förvånat tittade på sin av misstag upp-och-ned-vända backdrop till höger, tittade på den rättvända till vänster, tittar tillbaka till höger och ser sedan mycket förvirrad ut i sin troll-outfit.

Archon Satani

Archon Satani avslutade hela festivalen med ett intressant set där förvånansvärt mycket spelades live med diverse instrument och distortioner. Archon Satani består av Mikael Stavöstrand och Tomas Pettersson, där den förste gick vidare med andra soloprojekt inom industri och Techno och där den andra som känt är frontfiguren i ORE. Detta var även Archon Satanis första liveframträdande någonsin och en värdig avslutning på hela festivalen.

 

Sammanfattningsvis kan man säga att många från CMI:s historia var där, men många saknades. Puissance, Atrium Carceri, Institut, IRM och Rome m.fl hade förgyllt helgen till fulländning.

Cold Meat Industry lade ner sin verksamhet år 2014 men varumärket och de mytomspunna artisterna lever lika starkt än idag. Nyare akter som bl.a. Trepaneringsritualen och Alvar är direkt härledda till arvet från Cold Meat Industry som i sin tur bygger hela sin existens på det Brian Lustmord startade i början av 80-talet, dels som del av SPK och dels genom sitt soloprojekt. Men det var en man vid namn Roger som gjorde Sverige världsmästare på att göra mörk musik.

Sammanfattning i korthet:

Mörkaste muller: Desiderii Marginis
Tyngst ös: In Slaughter Natives
Vackraste toner: Arcana
Mest förtrollande spelning: Mortiis
Flest på scen: Ordo Rosarius Equilibrio
Dansvänligast: Sephiroth
Skrikigast: Håkan Paulsson under Sanctums spelning

Utvalda digitalkamerabilder från festivalen:

Liverapport: The Sisters of Mercy 20170909, Stockholm (foto)

Tags: , , , , ,


The Sisters of Mercy besökte Stockholm och spelade på Fryshuset den 9 september. Jens Atterstrand var på plats i fotodiket och levererar nu ett galleri från konserten.

 

 

 

 

Liverapport: Bodyfest 2011, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , ,


Artister: Sturm Café/Kommando XY, Schwefelgelb, Parade Ground, Orange Sector, A Split-Second, The Klinik
Datum: lördag 1 oktober
Scen: Nalen, Stockholm

Foto & rapport: Jens Atterstrand

OBS! Missa inte fotoalbumet under rapporten!

Efter förra årets urladdning på en utsåld Klubben (Fryshuset) så var i alla fall underteknads förväntningar rätt stora på årets Bodyfest.

Efter att man förra året fått en del kritik för att bara haft möjlighet att servera folköl under kvällen så valde man inför årets evenemang att flytta hela kalaset till Nalens stora lokaler på Regeringsgatan i Stockholm med tillgång till två scener och bar med full rättigheter. Tyvärr medförde detta också att man tvingades sparka igång hela kalaset redan klockan 16.30 (!!!) då Nalen inte tillåts köra liveband efter midnatt. (Faktum är att undertecknad på grund av detta faktiskt missade den första akten på scen..)

Lineupen den här gången var något ojämn och när jag summerar årets Bodyfest så är det tyvärr bara halva startfältet som får anses förtjäna godkänt – Schwefelgelb, A Split-Second och The Klinik. (Då bör jag dock poängtera att jag inte kan betygsätta Sturm Café/Kommando XY’s insats då jag inte var på plats!)

De förstnämda var det yngsta bandet för året som med sin väldigt unika hipsterbody satte bra fart på publiken. Den andra – den klassiska åttiotalstrion som numera består av tre äldre rutinerade herrar gjorde det mesta rätt med underbar scennärvaro. Men varför i hela fridens namn spelar man en av sina absolut största hits (“Rigor Mortis”) redan i början av settet?? Livetrummorna i första halvan av settet levererade en underbar energi och det är fantastiskt att man kan visa sådan fantastisk spelglädje efter alla dessa år!

Sist ut klev legendariska The Klinik med duon iklädd sin typiska outfit, med huvudena i bandage med tillhörande läderrockar. Bandet har genom året levererat ett antal undergroundhits som är väl rotade hos fansen vid det här laget och med milimeterprecision gjorde man sitt framträdande till något fantastiskt som i år sopar mattan med de andra banden under kvällen.

Elektroskull – Synthportalen passar på att skicka varma hälsningar och tack till arrangörerna som gjort ännu en fantastisk insats och arrangerat ännu en grym kväll! Känslan är att Bodyfest rotat sig rätt bra i synthsverige nu och även om årets kväll inte toppade 2010 års Bodyfest så är jag övertygad om att man redan laddar batterierna och smider planer inför 2012.

Schwefelgelb

Orange Sector

A Split-Second

A Split-Second

A Split-Second

The Klinik

Liverapport: Bodyfest 2010, Stockholm

Tags: , , , , , , ,


Artist: No Sleep By The Machine, Stockholm Wrecking Crew, Spark!, Autodafeh, Tyske Ludder, Pouppée Fabrikk, Front 242
Datum och tid: Lördagen den 9 oktober, ca. 18.00-02.00
Scen: Fryshuset (Klubben), Stockholm

Foto: Jens Atterstrand

OBS! Missa inte fotoalbumet nedanför artikeln!

2010 börjar lida mot sitt slut och vi passar på att göra ett par tillbakablickar på årets höjdpunkter.

Först ut: Bodyfest.

Efter att Arvikasfetivalen, ElectriXmas, S.A.M.A. och Tinitus under 2000-talet gett synthscenen rikigt bra festivaler så var det nu dags för Sverige, eller i alla fall Stockholm att få en alldeles egen synthfestival med fokus på EBM.

Bodyfest bär synthfanan vidare in i framtiden. Arrangörerna har slitit hårt under lång tid, men när kvällen den 9 oktober till slut var till ända så inser jag att Bodyfest är ett av de absolut bästa eventen för året. Festivalen blev också utsåld, något som är mycket positivt inför nästkommande år. Vad gäller lineupen så var den möjligtvis något ojämn, men även det har sin charm. Flera utav banden hade problem med ljudet och Autodafeh, som inte heller i vanliga fall är bandet med fart och fläkt på scenen, gick om möjligt ännu mer i slowmotion. Vad gäller lokalen och arrangemanget i övrigt så är min klara rekommendation till arrangörerna att finna en bättre lokal till nästa års evenemang. Mellanöl för 39 kronor och en lokal som passar bra för konsert men är rätt osmidig att “umgås i” mellan spelningarna drar ner betyget.

Spark!, Tyske Ludder och avslutande Front 242 (med en setlist med tyngpunkt på de gamla klassikerna) var kvällens absoluta höjdpunkter. Blir jag tvungen att välja ut det absolut bästa för kvällen så blir det tveklöst Tyske Ludder då deras spelning verkligen hade allt. Energi, fart, suverän ljudkvalitet och en fantastisk scenshow!

Tack Bodyfest för en kanonfestival redan första året. Vi på ElektroSkull.com önskar er lycka till med nästra arrangemang!



Kom i stämning till BODYFEST!

Tags: , , , , , ,


Vår spellista till förfesten. Enjoy!

ElektroSkull.com – “B.O.D.Y.F.E.S.T.”