Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Front 242"

The Weathermen-medlem och Front 242-sångare samarbetar

Tags: , , , , , , , , , ,


The Weathermen-bekantingen Jean-Marc Lederman och Front 242-sångaren Jean-Luc De Meyer presenterar nu ett av det här årets mest spännande samarbetsprojekt – Lederman/De Meyer.

De belgiska EBM-veteranerna slår nu nämligen sin samlade erfarenheter ihop och introducerar det kommande albumet Eleven Grinding Songs med EP:n A Tribe of My Own som finns ute nu (lyssna på denna och ytterligare ett spår från det kommande albumet nedan).

Utöver det ordinarie 11-spårs digitala släppet presenteras albumet även i en begränsad dubbeldiscutgåva*** samt en vinylutgåva som, tillsammans med den första EP:n, samtliga kan beställas/förbokas här redan nu!

Bonusdiscen som kommer med den begränsade utgåvan inkluderar, utöver remixer signerade bland andra Sebastian Komor och Peter Rainman, ytterligare sex exklusiva originalspår.

Jean-Luc De Meyer började sin karriär i musikprojektet Underviewer innan han blev sångare i Front 242 1981 och har genom åren även medverkat i en lång rad andra akter som C-TecCobalt 60Modern Cubism och 32CrashJean-Marc Lederman, som har producerat det mesta av musiken på det kommande albumet, inledde i sin tur sin karriär i punkbandet Streets i slutet av sjuttiotalet varpå han flyttade till London och började arbetade med band som Fad GadgetMatt JohnsonGene Loves Jezebel och soloprojektet Kid Montana som sedmera utvecklades till ett helt band. Allra mest känd är han från åttiotalsakten The Weathermen där han, tillsammans med andremedlemmen och tillika Tuxedo Moon-bekantingen Bruce Geduldig, slog igenom på bred front med den stora alternativhiten “Poison” 1987.

Fans av Front 242 och The Weathermen kommer inte bli besvikna och bör definitivt inte missa detta album som även inkluderar en cover av Fad Gadget-klassikern “Close to Nature”.

Eleven Grinding Songs släpps den 29 juni via Alfa Matrix.

 

Tracklist CD 1

01. Atoms in Fury
02. Back to Nature (Fad Gadget cover)
03. Flowers and Birds and Bees
04. I wish we could I hope we will
05. Heartbeat
06. Not really there
07. A Tribe of My Own
08. Run Ahriman Run
09. Dots, Circles and Lines
10. Tout me fait rire
11. The Revenant

CD 2***

01. Hell needs you
02. A Tribe of My Own (Sebastian Komor remix)
03. Back to Nature (Peter Rainman vs. JML remix)
04. I wish we could I hope we will (inst.)
05. A cold Report
06. A Tribe of My Own (Precocious Mouse vs. JML remix)
07. State of the Nation
08. The Old King
09. Dots, Circles and Lines (inst.)
10. A Tribe of My Own (J. Wolf remix)
11. The Revenant II



Utgången 48-spårs Front 242-tribute åter tillgänglig

Tags: , , , , , , , , , , ,


Stefan Rukavinas radiokanal och skivbolagsetikett Radio Body Music, som genom åren har släppt ett antal samlingsskivor, presenterar nu en ny grön CD-utgåva av Front 242-tributen “Im Rhytmus Bleiben – A Tribute to Front 242” i samarbete med KL-Dark Records som släppte samlingen i tre andra färgade och till 242 exemplar begränsade utgåvor förra året.

Inte mindre än 48 akter fördelade på tre CD-skivor bidrar här med sina egna tolkningar på Front 242-låtar och bland de nordiska inslagen finner vi MechatronicThe Pain MachineryLeaether StripKant KinoSubstaatNeotek feat. Machine SoldierTolchock och sist men inte minst Machinista som tar sig an den svåra utmaningen att tolka klassikern “No Shuffle”.

Den begränsade grönfärgade 3CD-boxen (som givetvis släpps på EBM-dagen) kan förbeställas här redan nu och levereras med en 6-sidig booklet.

“Im Rhytmu Bleiben – A Tribute to Front 242” släpps den 24 februari via Radio Body Music / KL-Dark Records.

Tracklist

CD 1

01. OVERGAMENT – BODY TO BODY
02. MECHATRONIC – OPERATING TRACKS
03. THE PAIN MACHINERY – U-MEN
04. MRDTC – LEAST INKLING
05. D-F-O-W – HE RUNS TOO FAST FOR US
06. LEAETHER STRIP – DON ́T CRASH
07. KANT KINO – LOVELY DAY
08. EUFORIC EXISTENCE – NO SHUFFLE
09. HUMAN NIHIL – QUITE UNUSUAL
10. SUBSTAAT – CIRCLING OVERLAND
11. RHESUS FACTOR & RIO BLACK – HEADHUNTER
12. VAINERZ – SACRIFICE
13. NEOTEK feat. MACHINE SOLDIER – MOLDAVIA
14. BICHROM – GRIPPED BY FEAR
15. POST MACHINERY ENVIRONMENT – TRAGEDY FOR YOU
16. GIMME SHELTER – SOULMANAGER

CD 2

01. TOLCHOCK – U-MEN
02. KAPITAL – KINETICS
03. SHARON NEXT – GVDT
04. PLASTIC NOISE EXPERIENCE – OPERATING TRACKS
05. SYSTEM 84 – NO SHUFFLE
06. 56 DEGREES NORTH – DON ́T CRASH
07. EVO-LUTION – CONTROVERSY BETWEEN
08. VAYLON feat. LEAETHER STRIP – QUITE UNUSUAL
09. 747 FEDERALES – CIRCLING OVERLAND
10. TRILOGY – IM RHYTHMUS BLEIBEN
11. AD:KEY – WORK 242
12. WERKSFRONT – NEVER STOP
13. IN GOOD FAITH – MASTERHIT
14. VUDUVOX – HEADHUNTER
15. STERIL – ANIMAL
16. PATENBRIGADE : WOLFF – MUTILATE

CD 3

01. LES BERRTAS – U-MEN
02. reADJUST – TAKE ONE
03. MACHINISTA – NO SHUFFLE
04. 26Z – UNTIL DEATH (US DO PART)
05. NINE CIRCLES – U-MEN
06. THE FORCE DIMENSION – NO SHUFFLE
07. MORTAL MEMORIES – QUITE UNUSUAL
08. R.B.M.K. – PUNISH YOUR MACHINE
09. SCHRAMM – HEADHUNTER
10. NAKED TEARS – MOLDAVIA
11. DKDENT – NO SHUFFLE (Electone Mix)
12. K-BEREIT – TOGETHER
13. DPOINT – U-MEN
14. AUDIOTHERAPIE – NO SHUFFLE
15. LASTRAX – CIRCLING OVERLAND
16. DROID SECTOR DECAY – NEUROBASHING

Jean-Luc De Meyer gästspelar på nytt från Suicide Commando

Tags: , , , , , ,


Belgiska Suicide Commando, som frontas av den karismatiske Johan Van Roy (som även gästspelade med Sleetgrout förra året), har inte presenterat nytt material sedan man släppte “When Evil Speaks” (2013).

Nu är dock det hårdslående mörka electroprojektet åter aktuellt via den kommande singeln “The Pain That You Like” släpps senare i år via Out of Line, vars titelspår inkluderar gästspel av ingen mindre än Front 242s sångare Jean-Luc De Meyer.

B-sidan heter “Crack Up” och bonusremixerna kommer från C-LekktorPride and FallFragileChild och Decoded Feedback.

 

“The Pain That You Like” släpps den 24 juli via Out of Line.

Tracklist

sucide_commando_the_pain_that_you_like

01. The Pain That You Like
02. Crack Up
03. The Pain That You Like (Pleasure & Pain Remix)
04. The Pain That You Like (There Will Be Blood Remix by Pride & Fall)
05. Crack Up (Comatosedit by FragileChild)
06. The Pain That You Like (C-Lekktor Remix)
07. The Pain That You Like (Decoded Feedback Remix)

 

Liverapport: ElectriXmas 2014, Malmö

Tags: , , , , , ,


Efter att ha tvingats ställa in förra årets festival så var äntligen ElectriXmas tillbaka.

Thomas Hulteberg var på plats på Inkonst i Malmö och levererar härmed följande rapport.

 

 

 

 

December månad i Malmö är för det mesta inte särskilt behaglig. Grå himmel, snålblåst och regn kombinerat med en rå och fuktig kyla kan besvära den bäste. December år 2013 var en bottennotering för Malmö, inte nog med att vädret och julstressen tog ut sin rätt; anrika ElectriXmas tvingades ställa in p.g.a. indraget serveringstillstånd på klubben Inkonst. Vrid fram klockan nästan exakt ett år och Inkonst slog upp dörrarna med nytt serveringstillstånd och fem taggade band redo att underhålla en ca 500 personer stark publik.

Machinista

Trots en hetsig taxiresa från förfesten till Inkonst så lyckades kön kombinerat med usel garderobspersonal få mig att missa första halvan av Machinistas spelning. De låtar jag fick höra skapade en oerhörd vrede över att ha missat första halvan. Ljudet är bra mixat och framförandet oklanderligt, det är trots allt två proffs som uppträder. Machinista spelar vemodig synthpop med glädje och jag ser fram emot att får se en hel konsert nästa gång jag har chansen.

Rave the Reqviem

Kvällens absoluta höjdpunkt för mig personligen och en hel del andra är nyskapande Rave the Reqviem från Kalmar. De väljer att framföra sina blytunga industrial-metal utan analoga trummor eftersom scenen helt enkelt är för liten för trumsetet. Bandet följer inga mallar och vet inga begränsningar, elaka gitarriff och dubstepbeats blandas med lugna refränger och överjordiskt skön sång signerat Carola Lönnqvist. Band ledaren Filip Lönnqvist dompterar publiken precis som han vill och uppmanar till allsång och röj. Jag spår en lysande framtid för Rave the Reqviem både i Sverige och i resten av världen.

Suicide Commando

Eftersom arrangörerna valt att boka de två hårdaste banden överlappande missar jag första halvtimmen av Suicide Commandos spelning. Det gör egentligen inte så mycket då jag har sett dem många gånger förr. De belgiska veteranerna vägrar dock att leva på gamla meriter utan går in för att till varje pris knäcka publiken. Ljudet är perfekt mixat och sången sitter som en smäck. Det är kargt, elakt och atmosfäriskt. Publiken njuter i fulla drag: En riktig kanonspelning med andra ord!

Front 242

Front 242 är legender inom synthen och var med och ritade om kartan för hur synthmusik kunde låta under 80-talet. Under ElectriXmas visar belgarna inga tecken på sin ålder, de skivdebuterade trots allt 1982, utan bjuder på ett pärlband av fantastiska låtar. Jag tvingades tyvärr hemåt med en ruskig migrän efter bara ett fåtal låtar men ingen som jag talat med som var där hade något annat att säga än att konserten var fantastisk!

Rapport: Bodyruset 2013

Tags: , , , , , , ,


Datum: lördag 7 september 2013
Plats: Tantolunden, Stockholm
Arrangör: Bodyfest

Rapport & Foto: Patrik Lark

I dessa tider av självspäkande lutheransk anda går det tretton motionslopp på dussinet. Patrik Lark tog med sig kameran och tittade till årets upplaga av Bodyruset, som liksom förra året arrangerades i Tantolunden i Stockholm.

Ett gyllene exempel är SÄPO-joggen som uppstod med kronprinsessan Victorias bröllopskortege, med springande säkerhetsmän i svarta kostymer och lika svarta solglasögon, som förebild. Samma sträcka upprepas av joggare i samma strikta kostymering gärna kompletterad med en hörsnäcka. Samma dag som den redan klassiska Tjejmilen går också den klasslösa Hen-milen i Tantolunden. Men det är den inte ensam om. På samma tid och plats går det mest obskyra av alla motionslopp, nämligen Bodyruset: 2,42 runt Tantolunden i militärkängor och valfri synthutstyrsel. Banlängden må vara föga imponerande men den som vill vinna bör akta sig för de förrädiska vätskekontrollerna som lätt kan förlänga banan.

Motionsloppet anordnas av Bodyfest som en uppvärmning till endagsfestivalen på anrika Nalen i Stockholm. Det går många historier om varifrån idén till Bodyruset ursprungligen kom ifrån. Några timmar innan start postades en video upp på eventets Facebooksida. Den visade Front 242:s ”Quite Unusual” där bandmedlemmarna springandes flyr undan en radiostyrd helikopter, och påstods vara själva källan till Bodyruset. Tråkigt nog visade det sig bara vara en myt när jag frågade arrangörerna Stefan Pedersen, Lowe Schmidt och Anton Berg, om saken. I själva verket kom idén ifrån Tyskland, naturligtvis, närmare bestämt från EBM-festivalen Familientreffen i Sandersleben, där en speciell stafett anordnas med en flaska Korn-öl som stafettpinne.

Trots det makalöst fina vädret, eller just därför, ställde bara sjutton deltagare upp i årets upplaga. Publiken var dock betydligt mer månghövdad och hade mäkta kul åt den traditionsenliga gemensamma uppvärmningen, handfast kommenderad medelst en megafon. Starten är gemensam och förste person över mållinjen vinner helt sonika.

I damklassen krossade ”Amazon-Annika” allt motstånd och vann med tre minuters marginal före tvåan. Det var dessutom en hårsmån ifrån att hon även hade knipit totalsegern för den främste manlige löparen, ”Festival-Johan”. Denne är mest känd för sitt rekord i flest besökta festivaler på ett och samma år, tätt följd av ”Sophie-Sioux”. Utgången på loppet hade dock kunnat bli en helt annat om inte den tidigare vinnaren ”Tour de Force” från Lidingö hade fått för sig att springa till Tanto. Tack vare alla avspärrningar i staden för Tjejmilen kom han åtta minuter försent till start och lyckades bara nå en blygsam mittplacering i tabellen. En annan nämnvärd bedrift stod ”Cyber-Sophia” för som tog sig in på tredje plats på decimeterhöga plattformsstövlar och iklädd svart lackklänning. Tveklöst hade hon vunnit stilpriset om ett sådant hade funnits instiftat. Ett tips till arrangörerna inför nästa år, kanske?

[zooeffect AsJADS7jn18B]

 

Anton Corbijn porträtteras på film

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Den populäre holländska konstnären, formgivaren och fotografen Anton Corbijn, som i synthkretsar är känd för att under lång tid ha arbetat tillsammans med (framförallt) Depeche Mode, men även med band som Front 242 och Joy Division, porträtteras nu via dokumentärfilmen “Anton Corbijn – Inside Out”.

I regi av Klaartje Quirijns, utforskas hans person närmare. Filmen avslöjar hans motivation och inneboende konflikt som konstnär, mellan publikens beundran och personliga ensamhet och inkluderar även intervjuer med en rad artister. Den låter oss också träffa Corrbijns familj i hemmet där han växte upp, visar upp hans ateljé och andra arbetsplatser, för att avslöja sin inspiration och hans egna demoner.

Medverkar gör också en lång rad av de artister som Anton Corbijn arbetat med genom åren som U2, Metallica, Lou Reed, Arcade Fire och Depeche Mode. Filmmusiken inkluderar Joy Division, Nirvana, Depeche Mode, U2 samt ett originalsoundtrack signerat Gavin Friday. (Se två trailers nedan!)

“Anton Corbijn – Inside Out” släpps på DVD och Bluray den 17 september via Momentum Pictures.

Front 242 tillbaka på scenerna 2013?

Tags: , , , , ,


Belgiska Front 242 tog, som vi rapporterade tidigare, en välbehövlig paus från turnélivet den 1 maj 2012.

Bandet valde att ställa in sina spelningar på årets Amphi Festival i Tyska Köln liksom sin medverkan på den sjunde upplagan av Nocturnal Culture Night (NCN7) som hålls i Tyska Deutzen i september.

I de officiela uttalanden som bandmedlemmarna gjorde runt tidpunkten påpekar man först och främst att man ju faktiskt börjar bli till åren, men också att man har en hel del nytt material på gång, kanske till ett nytt album?

Den som lever får se..

Till nästa år kommer Front 242 i alla fall återvända till livescenerna och man är redan inbokade till 2013 års upplaga av M’era Luna festivalen som hålls i Tyska Hildensheim den 10 och 11 augusti.

Foto: Jens Atterstrand, Live i Stockholm (Dieselverkstaden) den 10 februari 2012. Se resten av bilderna och läs liverapporten här!

Front 242-sångare tar oss runt himlen på sidoprojekt

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Front 242 har, som vi rapporterat tidigare, tagit en paus från turnéschemat. Kanske för att  hinna med att fortsätta arbetet med det nyskrivna material som sägs vara på gång inom en inte alltför avlägsen framtid.

Detta är dock ingenting som hindrar bandmedlemmarnas aktiviteter i olika sidoprojekt. Daniel Bressanutti släppte nyligen “Not Bleeding Red” med dark ambient/noise-projektet Nothing But Noise, som han har tillsammans med den numera avhoppade Front 242-originalmedlemmen Dirk Bergen och Erwin Jadot (från Dream Invasion).

Sångaren och frontmannen Jean-Luc De Meyer är även han aktuell i olika konstellationer vid sidan av Front 242 och förutom det  senaste 32Crash-albumet “Y2112Y” som landade i höstas (och följdes upp med EP’n “Hyperreal”) så släpper han nu tredje albumet med sidoprojektet Modern Cubism (tillsammans med Jean-Marc Mélot).

“…tout le firmament autour” släpps på CD begränsad till 888 exemplar och i en boxutgåva begränsad till 111 exemplar som utöver albumet även innehåller en bonus-EP, t-shirt och ett tygmärke.

Albumet baseras på dikter av poeten Norge (aka Georges Mogin) som var en fransk poet/humanist som levde mellan 1898-1990. Musiken är ännu en gång komponerad av Jean-Marc Mélot och för sånginsatsen står Jean-Luc De Meyer.

“…tout le firmament autour” släpps den 22 juni via Emmo.biz records/kompuphonik.

Front 242-medlemmar blöder inte rött på nytt sidoprojekt

Tags: , , , , , ,


Efter en ganska anonym och lågmäld introduktion med några få spelningar i hemlandet så är nu belgiska Nothing But Noise redo att presentera debutalbunet “Not Bleeding Red”.

Hjärnorna bakom dark ambient/noise-projektet består av Erwin Jadot (som är känd från Dream Invasion) tillsammans med Front 242-orginalduon Daniel Bressanutti och Dirk Bergen. Den senare lämnade Front 242 redan 1983.

Albumreleasen har vid flera tillfällen flyttats fram men ser nu dagens ljus via det nybildade engelska skivbolaget Future Noise Music.

(Lyssna på smakprovet nedan!)

“Not Bleeding Red” släpps den 12 april via Future Noise Music.

Tracklist

  1. Marcel Proust (Vlgem)
  2. Gravity
  3. Mooglish
  4. Mass
  5. Puzzle Cosmique
  6. Ck: 242 Hurtz / Vorspiel
  7. S2cond S7ven
  8. Silenzio Monofoniche
  9. 3.14 Sequence
  10. Happy Demons (Inferno Mutated)

D.A.F. vs Front 242 – vem vann?

Tags: , , , , , , ,


Efter en stunds eftertanke och kontemplation funderar jag på hur och om man överhuvudtaget kan jämföra olika band och deras framträdanden med varandra. Det är naturligtvis en jobspost att göra det och dömt på förhand att misslyckas. Hur man än gör så blir hälften av läsarna besvikna och kanske häver ur sig horder av spott och spe. Delar av mig känner likadant, ty jag lider av mina egna schizofrena inre stridigheter då jag ständigt går och jämför saker och ting i tid och otid. Just därför skall jag ge mig på det.

Så nu river jag bort plåstret och frågar rätt ut: Vem var bäst?

Efter att ha sett dem båda i Stockholm inom en vecka med konsertupplevelserna färskt i minnet, försöker jag mig på en någorlunda (Nåja) objektiv bedömning (Läs: tävling) av deras framförande i ett förutbestämt antal kategorier. Och nej, detta blir ingen sedvanlig konsertrecension, det finns det andra som är bättre på än undertecknad. Nej, här belyser jag några av det lite udda kategorierna man kan iaktta, jämföra och således betygsätta efter en konsert.

Låt striden börja!

Följande kategorier avhandlas och betygsätts:

1 – Merchandise

Uttrycket ”Less i more” går inte hem i musiktokiga EBM-kretsar. Förra årets T-Shirt och (Förvisso helt underbara) tajta D.A.F.-sportjacka följdes i år upp av – I stort sett ingenting. En hord av penningstinna skåningar (kryddad med en bakfull inköpare av fansprylar?) hade tagit på sig spenderbyxorna dagen innan och finkammat merchandisehörnan. Detta tvingar oss stockholmare med genitalier av manlig karaktär att antingen A) Byta kön kvickt och gå ned i vikt eller B) Se till att i efterhand beställa produkterna av en lätt stressad herre som insåg att han inte hade mycket att erbjuda majoriteten av publiken än ett hastigt skapat visitkort.
Smal-grupp-med-en-tight-kärna-av-hardcore-fans-och-en-klubbliknande-spelning-i-Hornstull i all ära, men lite mer kunde man väl väntat sig. Vi stod här glosögda, berusade och med välfyllda plånböcker som bara längtade efter att tömmas. Hade de haft D.A.F.-Pokemonkort, D.A.F.-Corn flakes i praktisk reseförpackning eller näshårsklippare i silver med D.A.F. ingraverat då hade inte jag varit den som var den. Förvisso fanns en hood-jacka att införskaffa. Men köphungern stillades på intet sätt denna afton.

Front 242 å sin sida körde med säkra kort. T-shirts i ett antal varianter och även de med en hood-jacka som kronan på verket. Inget som jag ramlade av stolen för, men helt okej. Jag eftersträvar inte sönderkommersialiserad merchandiseväggar utan mer underfundiga påhitt. Minnesvärda rariteter genom tiderna är Laibach-tekoppen och även slipsnålen, Kraftwerks cykeltröja (Naturligtvis den dyrare med extrafickor för cykelslangar på ryggen) för att inte tala om Jean-Michel Jarres åtråvärda ”Indiana Jones”-väska nu senast.

Summa summarum är att Front lätt tar hem denna rond. Hyfsat enkelt utan krusiduller. 1-0 till Bryssel mot Düsseldorf.

2 – Blidkande av fans

Här ter sig de båda grupperna lite olika. Front öser på och bjuder oss galningar i publiken på en rejäl show. D.A.F. kör även de på i 190 och verkar helt ärligt njuta över alla oss som kommit, ler trovärdigt och uppskattande samt har bra publikkontakt. Att Gabi även denna konsert ger mig (Och alla andra) oräkneliga ”Give me five” (Eller tog han bara min hand?), tyder på en uppriktig uppskattning av oss i publiken. Samtidigt, att komma hem med alla fem i Front och deras autografer på Geographytröjan känns naturligtvis även det stort. Jag skulle ändå ge pluspoäng till lystern och den (förhoppningsvis) genuint äkta glädjen hos duon när vi fans går bärsärkagång i publikhavet. Att Gabi dessutom sätter sig ned på scenkanten under extranumret kan inte annat än innebära att det står 2-0 till Belgien mot Tyskland. De franskspråkiga rycker ifrån.

3 – Dryckjom

Dieselverkstaden tog 50 kr för små ölflaskor samt hade stora rödvinstetror som tömdes snabbare än Imelda Marcos skoförråd efter hon flydde från Filippinerna. Hornstulls Strand däremot med sina barer försåg våra torra strupar med allehanda varianter av alkoholhaltiga drycker.

Orättvis och grym gren som inte har med bandets uppträdande att göra. Men att få i sig vätska när man idrottar, det har mor sagt är ytterst viktigt. Det torde även gälla när man hoppar på stället i 90 minuter. Variation, mångfald och lättillgänglighet bidrar till att vi hinkar i oss både en och annan ond saft och den totala upplevelsen av kvällens begivenhet kan höjas och förstärkas. Utformningen av scenen var superb; bra med utrymme att ställa sin öl på scenkanten framför högtalarna. D.A.F. plockar hem poängen.  2-1. Rudi Völler reducerar mot Jean-Marc Bosman.

4 – Vattenåtgång

Otroligt att Richard och Jean-Luc inte förångades i och med deras enorma intensitet och att de var påpälsade upp till halsen. Antingen så har de klonats som de belgare de är för att vara helt resistenta mot det vi vanliga nordbor är så känsliga för: Het, uppskruvad bodymusik med ett gäng hundral likasinnade tokar som anammar de underbara kultförklarade toner som ljuder i Dieselverkstan, allt medan öldimmorna lägger sig som  ett lent täcke över alla oss på golvet och värmen påminner om en riktigt het finsk bastu.

D.A.F. däremot har en vattenåtgångsratio på 100:1 gentemot 242. Mr. Delgado gör sin vana trogen av med 20 st. halvliter vattenflaskor under konserten, precis som förra året. Efter noga analyserande konstaterar undertecknad att karln dricker 5 cl av varje flaska och häller resterande 45 cl över sig (Alternativt häller ut vatten till oss vanliga dödliga i publiken, vilket i och för sig är välkommet). Min fråga till dig kära Gabi är: När du hällt två flaskor över din slanka spanska kropp och kläderna är så där genomdyngsura och smiter om kroppen likt Gunde Svans skidkondom, på vilket sätt hjälper nästföljande 19 flaskor dig att kyla kroppen? Dock åker hatten av för din barmhärtighet att dela med dig av flaskorna till några av oss i publiken.

Nej, denna rond vinner 242 för sitt icke-behov av svalkande vatten i kombination av många klädesplagg och hög intensitet. D.A.F. förlorar på en alldeles för hög vattenkonsumtion i förhållande till det verkliga behovet. Och det ligger ju i tiden att vara miljömedveten, således  P.K. att ingalunda konsumera vatten på flaska och om man nödvändigtvis måste göra det, gör det med måtta. Capisce Mr. Delgado?

2-2 och tyskarna kvitterar. Hur skall detta gå? Knivigt läge för Tintin – som alltid.

5 – Klädsel

Svår gren. Jag är hyfsat subjektiv här, för att inte tala om vilka referensramar jag har och nostalgiska minnesbilder av gruppernas klädsel och attribut i fråga. Men jag kan inte låta bli att förundras över Frontmedlemmarnas nästan über-rekorderliga klädsel som mest påminner om en framsida från Elloskatalogen medelst fotriktiga svarta promenadskor (Endast gåstaven saknas). 55 år javisst, men det behöver inte vara alltför hurtfriskt. Pluspoäng dock till intensiteten.

Jag vet att jag är lite hård här, men hujedamej vad jag saknar era combat outfits, kryddat med lite kamouflagenät. Eller är det bara jag som är en patetisk, traditionellt bakåtsträvande nostalgiker som helt enkelt lever i det förgångna och tror att jag vet bäst? Förmodligen.

D.A.F. å sin sida kör med stilrena, svarta formsydda kläder och blanka kängor. Kanske mer fest än konsert. Men bortsett från att Gabi borde reklamera arbetet som skräddaren gjort, ty få var de knappar i skjortan som höll plagget stängt, så går denna rond hem till Herr Kants landsfäder. Lufthansa körde till slut över lilla Brussels Airlines med 3-2.

Epilog

Summerar vi allting ser vi att det blev en jämn kamp, men att D.A.F. slutligen segrade och Front 242 slickar sina sår och tar en välbehövlig paus. Hårfint är ordet. Men skall sanningen fram så skulle resultatet förmodligen varit det omvända om följande kategorier ingått i kampen: Mikrofonproblem, solglasögon, Commando remix, buskiga ögonbryn etc.

Ja, ni märker att allt det jag bedömer våra kära kultförklarade band för allt annat än det musikaliska, texterna och budskapet. Jag får helt enkelt skrapa upp det som blir kvar och knåda ihop allt och sjukt subjektivt bedöma de stackars tappra herrarna när de gör allt för att blidka oss trogna fans som har studsat upp och ned genom åren. Men detta skall ses som en alternativ reflektion från mig av två av mina favoritbands uppträdanden när det masar sig upp till kyliga Sverige för att förgylla två av våra bistra helgaftnar i februari.
Vem skulle överleva en bedömning och hård analys av oss fans, när man i 25 år har följt dessa grupper och tror sig veta bäst och som genom en ynnest får gå och se sina idoler. Inte jag i alla fall. Det är sålunda tur att det är jag som sitter bakom tangentbordet.

Mit elektronische Grüssen,

Dr. KK