Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Front 242"

Liverapport: Bodyfest 2019, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


10-års jubilerande Bodyfest slog på stort och presenterade Front 242 och Die Krupps tillsammans med den inhemska kvartetten Nattskiftet, ELM, Severe Illusion och Presto Fervant på ett sedan länge utsålt Nalen i Stockholm lördagen den 5 oktober.

Jens Atterstrand (text, fotogallerier) och Jannice Faringer (artikelfoto) var på plats och levererar nu rapporten från kvällen.

 

Sveriges enda familjeträff med EBM-fokus var om möjligt än mer välbesökt än tidigare när Bodyfest slog upp portarna till den tionde upplagan i ordningen. Festivalens positiva trend nådde sin kulmen lagom till dess jubileum och arrangemanget av festivalen fortsätter att imponera stort. Både när det gäller planering och presentation, men även när kommer till dess slutliga inramning och framförande.’

Att varje år kunna boka in ännu en möjlighet till att få kliva in i den svartklädda folkmassan fylld av bekanta ansikten från både nu och då samt när och fjärran är något som gör att lyckoruset snabbt infinner sig. Kombinera detta sedan med musiken man älskar, lever och brinner för och det gör att helhetsupplevelsen förblir svårslagen. Detta trots en, för året ovanligt dålig, kvinnlig representation bland artisterna och den till synes ständigt åldrande publiken och det bestående problemet med föryngringen i musikscenen.

Eldsjälarna som sliter med det stora arbetet med festivalen förtjänar ännu en gång en stor eloge för sitt slit med att leverera Bodyfest och 10-års jubileumet hade en väldigt trivsam inramning.

Nattskiftet

Göteborgsakten fick anta den stora utmaningen att inleda kvällen och även om jag ärligt bör erkänna att jag inte alltid har varit överförtjust i deras arbetarromantiska med-glimten-i-ögat-body så noterar jag att varje gång jag får chansen att se dem live ändå slutar med att jag rycks med i deras väldigt karismatiska och medryckande framförande.

Nattskiftet har som liveakt utvecklats mycket sedan starten och med deras starka utstrålning och spelglädje lyckades de även den här gången med att både förmedla stor glädje och frambringa allsång inför ett, trots den tidiga starttiden, sedvanligt stort publikhav framför den lilla scenen.

Severe Illusion

Severe Illusion är en av våra mest rutinerade och beresta inhemska akter och är ett band som jag anser har givits alldeles på tok för lite utrymme på hemmaplan sista tiden. Att ännu en gång få avnjuta dem på en lite större scen var en av mina personliga höjdpunkter för året.

Fredrik Djurfeldts utrycksfulla sångstil går hand i hand med känslorna som förmedlas i bandets karga, hårdslående och dissonanta musik, där de snygga mattorna av iskalla synthar och effekter bildar den perfekta kulissen till deras ofta ångestfyllda och ljuvligt nattsvarta låtteman.

 

Severe Illusion är ett rutinerat liveband och även om det alltid finns småsaker att utveckla så träffade deras framförande som förväntat verkligen mitt i prick.

ELM

Exil-stockholmaren Peter Elm, som sedan en tid tillbaka är bosatt i Belgien, bjöd på sedan på sin tempostarkt dansanta och kompakta body inför ett fullpackat publikhav som i sin helhet inte ens rymdes i den mindre lokalen, utan som delvis tvingades ut hela vägen i korridoren. Många har väntat länge på att få chansen att se ELM, projektet som den forne Restricted Area-medlemmen introducerade redan 2016, live på hemmaplan och trots att Peter framförde sin musik relativt stillastående på den lilla scenen, endast ackompenjerad av en statisk backdrop, så imponeras jag stort av hans förmåga att hålla intresset uppe hos de allra flesta i det täta publikhavet. För publikens skull så borde han kanske ha spelat på den stora scenen men med facit i hand så passar hans musik allra bäst i närkontakt med publiken från en mindre scen.

ELM bjöd på flera smakprov från nya albumet som även smygsläpptes lite på förhand i samband med festivalen. ELMs spelning gav mersmak och jag ser med förväntan fram emot hur musiken och hans liveframföranden kan tänkas utvecklas framöver.

Die Krupps

De tyska giganterna med Jürgen Engler i spetsen bjöd sedan på kvällens absolut största överraskning. Förhandsinformationen hade förvisso redan bekräftat att Die Krupps skulle framföra ett renodlat elektroniskt och gitarrfritt set. Men när det strax innan det var dags för bandet att inta scenen började viskas om att bandet skulle komma att framföra albumklassiker Volle Kraft Vorous i sin helhet följt av några väl utvalda bonusnummer så steg förväntningarna ordentligt. I alla fall när man snabbt kollade läget med de allra största Die Krupps-fantasterna i publiken.

Personligen har jag alltid uppskattat bandets musik både när den är iklädd den avskalade elektroniska EBM-kostymen och den gitarrtyngda industrimetall-diton. Men samtidigt som att det var en känslosamt nostalgisk och något surrealistisk upplevelse att se Die Krupps i den här ursprungliga formen, där gitarristen Marcel Zürcher hade förpassats till ett minimalistiskt trumsetet på ena sidan av scenen, så måste jag motvilligt erkänna att jag redan några låtar in i konserten saknade lite av den intensitet och energi som bandet förmedlar i sin andra tappning. Smaken är väl som baken och trots detta är jag ändå överlycklig av att ha fått uppleva detta, dessutom i ett såpass snyggt framförande. Att 2019 få se ett flera decennier gammalt band förmedla så mycket glädje och energi när de framför sin musik live är ju något fantastiskt i sig.

Front 242

Efter att under 2000-talet ha gjort diverse inte helt lyckade halvförvirrade utflykter och ha experimenterat en hel del ljudmässigt med sin rika låtskatt så har de belgiska pionjärerna, som enligt de allra flesta kanske är de allra mest betydelsefulla och största upphovsmännen till hela musikgenren, verkligen återvänt med besked under senare år. Den saken förblir lika glasklar efter att ha fått äran att ännu en gång fått avnjuta deras allra mest kända tidlösa hits men även ett unikt, smakfullt och spännande urval av de lite mer udda spåren som de sällan framför live.

Front 242 som fenomen börjar närma sig Kraftwerk när de, trots att bandmedlemmarna passerat pensionsåldern för flera år sedan, med full entusiasm fortfarande förmedlar känslan av att de fortfarande har nyfikenheten och viljan att vilja förädla, vidareutveckla och återvinna bandets tidlösa låtskatt.

Trots att jag nu har sett dem live ett stort antal gånger i olika tidsepoker sedan tidigt nittiotal, så är det omöjligt att inte imponeras stort av deras starka uttryckssätt, energi och publikkontakt. Inget som helst undantag gällde den här gången när de rutinerat och blixtsnabbt lyckas bilda en fascinerande helhet tillsammans med sin publik inför en hit-kalvalkad som inleddes med “First in/First Out” och “Take One” för att sedvanligt bjuda på klassiker som “Funkhadaft”, “Quite Unusual” och “Body to Body” för att sedan avslutas med ett extranummer med “Modern Angel” och “Welcome to Paradise”.

Front 242 levererade en genomgående träffsäker, snygg, välljudande och stark konsert fullt i klass med deras bästa framträdanden under senare år.

Presto Fervant

Container 90-bekantingen och Radio Virus-bekantingen Ronny Larsson plockade upp sitt gamla band Presto Fervant och bjöd in till det avslutande partajet invid den lilla scenen. Ackompanjerad av för tillfället digitaliserade gamla VHS-backdrops som bandet använde på tiden när det begav sig, levererade de sin småstökiga oldschool-EBM inför ett, på sina håll väl förfriskade men väldigt lyckliga, kvarvarande festprissar. Charmiga och tokroliga anekdoter och bakgrundshistorier kring de gamla låtarna fick sällskap av (bland annat) lagom mjuk-porriga videoklipp från 80-talet. Allt detta skall givetvis sättas i sitt perspektiv, men den här typen av livespelningar blir tyvärr väldigt “gubbiga” och även om ingen skugga bör falla över deras musik, där flera av deras låtar står sig bra även med dagens mått mätt.

Epilog

Av allt att döma så blir det här den sista ordinarie liverapporten här på Elektroskull och även om den här nästan tio år långa resan nu lider mot sitt slut, så vill jag både passa på att välkomna er med på den nya som komma skall – med den fysiska tidningen SVARTPUNKT som jag kommer vara delaktig i (första numret kommer i januari 2020).

Vi vill även passa på att framföra ett stort tack till Bodyfest för de här tio åren. Tack för att ni alltid har stöttat oss. Vi har alltid har känt oss varmt välkomna att fota och rapportera från festivalen och ser redan nu med spänning fram vad som komma skall nästa år.

The Weathermen-medlem och Front 242-sångare samarbetar

Tags: , , , , , , , , , ,


The Weathermen-bekantingen Jean-Marc Lederman och Front 242-sångaren Jean-Luc De Meyer presenterar nu ett av det här årets mest spännande samarbetsprojekt – Lederman/De Meyer.

De belgiska EBM-veteranerna slår nu nämligen sin samlade erfarenheter ihop och introducerar det kommande albumet Eleven Grinding Songs med EP:n A Tribe of My Own som finns ute nu (lyssna på denna och ytterligare ett spår från det kommande albumet nedan).

Utöver det ordinarie 11-spårs digitala släppet presenteras albumet även i en begränsad dubbeldiscutgåva*** samt en vinylutgåva som, tillsammans med den första EP:n, samtliga kan beställas/förbokas här redan nu!

Bonusdiscen som kommer med den begränsade utgåvan inkluderar, utöver remixer signerade bland andra Sebastian Komor och Peter Rainman, ytterligare sex exklusiva originalspår.

Jean-Luc De Meyer började sin karriär i musikprojektet Underviewer innan han blev sångare i Front 242 1981 och har genom åren även medverkat i en lång rad andra akter som C-TecCobalt 60Modern Cubism och 32CrashJean-Marc Lederman, som har producerat det mesta av musiken på det kommande albumet, inledde i sin tur sin karriär i punkbandet Streets i slutet av sjuttiotalet varpå han flyttade till London och började arbetade med band som Fad GadgetMatt JohnsonGene Loves Jezebel och soloprojektet Kid Montana som sedmera utvecklades till ett helt band. Allra mest känd är han från åttiotalsakten The Weathermen där han, tillsammans med andremedlemmen och tillika Tuxedo Moon-bekantingen Bruce Geduldig, slog igenom på bred front med den stora alternativhiten “Poison” 1987.

Fans av Front 242 och The Weathermen kommer inte bli besvikna och bör definitivt inte missa detta album som även inkluderar en cover av Fad Gadget-klassikern “Close to Nature”.

Eleven Grinding Songs släpps den 29 juni via Alfa Matrix.

 

Tracklist CD 1

01. Atoms in Fury
02. Back to Nature (Fad Gadget cover)
03. Flowers and Birds and Bees
04. I wish we could I hope we will
05. Heartbeat
06. Not really there
07. A Tribe of My Own
08. Run Ahriman Run
09. Dots, Circles and Lines
10. Tout me fait rire
11. The Revenant

CD 2***

01. Hell needs you
02. A Tribe of My Own (Sebastian Komor remix)
03. Back to Nature (Peter Rainman vs. JML remix)
04. I wish we could I hope we will (inst.)
05. A cold Report
06. A Tribe of My Own (Precocious Mouse vs. JML remix)
07. State of the Nation
08. The Old King
09. Dots, Circles and Lines (inst.)
10. A Tribe of My Own (J. Wolf remix)
11. The Revenant II



Utgången 48-spårs Front 242-tribute åter tillgänglig

Tags: , , , , , , , , , , ,


Stefan Rukavinas radiokanal och skivbolagsetikett Radio Body Music, som genom åren har släppt ett antal samlingsskivor, presenterar nu en ny grön CD-utgåva av Front 242-tributen “Im Rhytmus Bleiben – A Tribute to Front 242” i samarbete med KL-Dark Records som släppte samlingen i tre andra färgade och till 242 exemplar begränsade utgåvor förra året.

Inte mindre än 48 akter fördelade på tre CD-skivor bidrar här med sina egna tolkningar på Front 242-låtar och bland de nordiska inslagen finner vi MechatronicThe Pain MachineryLeaether StripKant KinoSubstaatNeotek feat. Machine SoldierTolchock och sist men inte minst Machinista som tar sig an den svåra utmaningen att tolka klassikern “No Shuffle”.

Den begränsade grönfärgade 3CD-boxen (som givetvis släpps på EBM-dagen) kan förbeställas här redan nu och levereras med en 6-sidig booklet.

“Im Rhytmu Bleiben – A Tribute to Front 242” släpps den 24 februari via Radio Body Music / KL-Dark Records.

Tracklist

CD 1

01. OVERGAMENT – BODY TO BODY
02. MECHATRONIC – OPERATING TRACKS
03. THE PAIN MACHINERY – U-MEN
04. MRDTC – LEAST INKLING
05. D-F-O-W – HE RUNS TOO FAST FOR US
06. LEAETHER STRIP – DON ́T CRASH
07. KANT KINO – LOVELY DAY
08. EUFORIC EXISTENCE – NO SHUFFLE
09. HUMAN NIHIL – QUITE UNUSUAL
10. SUBSTAAT – CIRCLING OVERLAND
11. RHESUS FACTOR & RIO BLACK – HEADHUNTER
12. VAINERZ – SACRIFICE
13. NEOTEK feat. MACHINE SOLDIER – MOLDAVIA
14. BICHROM – GRIPPED BY FEAR
15. POST MACHINERY ENVIRONMENT – TRAGEDY FOR YOU
16. GIMME SHELTER – SOULMANAGER

CD 2

01. TOLCHOCK – U-MEN
02. KAPITAL – KINETICS
03. SHARON NEXT – GVDT
04. PLASTIC NOISE EXPERIENCE – OPERATING TRACKS
05. SYSTEM 84 – NO SHUFFLE
06. 56 DEGREES NORTH – DON ́T CRASH
07. EVO-LUTION – CONTROVERSY BETWEEN
08. VAYLON feat. LEAETHER STRIP – QUITE UNUSUAL
09. 747 FEDERALES – CIRCLING OVERLAND
10. TRILOGY – IM RHYTHMUS BLEIBEN
11. AD:KEY – WORK 242
12. WERKSFRONT – NEVER STOP
13. IN GOOD FAITH – MASTERHIT
14. VUDUVOX – HEADHUNTER
15. STERIL – ANIMAL
16. PATENBRIGADE : WOLFF – MUTILATE

CD 3

01. LES BERRTAS – U-MEN
02. reADJUST – TAKE ONE
03. MACHINISTA – NO SHUFFLE
04. 26Z – UNTIL DEATH (US DO PART)
05. NINE CIRCLES – U-MEN
06. THE FORCE DIMENSION – NO SHUFFLE
07. MORTAL MEMORIES – QUITE UNUSUAL
08. R.B.M.K. – PUNISH YOUR MACHINE
09. SCHRAMM – HEADHUNTER
10. NAKED TEARS – MOLDAVIA
11. DKDENT – NO SHUFFLE (Electone Mix)
12. K-BEREIT – TOGETHER
13. DPOINT – U-MEN
14. AUDIOTHERAPIE – NO SHUFFLE
15. LASTRAX – CIRCLING OVERLAND
16. DROID SECTOR DECAY – NEUROBASHING

Jean-Luc De Meyer gästspelar på nytt från Suicide Commando

Tags: , , , , , ,


Belgiska Suicide Commando, som frontas av den karismatiske Johan Van Roy (som även gästspelade med Sleetgrout förra året), har inte presenterat nytt material sedan man släppte “When Evil Speaks” (2013).

Nu är dock det hårdslående mörka electroprojektet åter aktuellt via den kommande singeln “The Pain That You Like” släpps senare i år via Out of Line, vars titelspår inkluderar gästspel av ingen mindre än Front 242s sångare Jean-Luc De Meyer.

B-sidan heter “Crack Up” och bonusremixerna kommer från C-LekktorPride and FallFragileChild och Decoded Feedback.

 

“The Pain That You Like” släpps den 24 juli via Out of Line.

Tracklist

sucide_commando_the_pain_that_you_like

01. The Pain That You Like
02. Crack Up
03. The Pain That You Like (Pleasure & Pain Remix)
04. The Pain That You Like (There Will Be Blood Remix by Pride & Fall)
05. Crack Up (Comatosedit by FragileChild)
06. The Pain That You Like (C-Lekktor Remix)
07. The Pain That You Like (Decoded Feedback Remix)

 

Liverapport: ElectriXmas 2014, Malmö

Tags: , , , , , ,


Efter att ha tvingats ställa in förra årets festival så var äntligen ElectriXmas tillbaka.

Thomas Hulteberg var på plats på Inkonst i Malmö och levererar härmed följande rapport.

 

 

 

 

December månad i Malmö är för det mesta inte särskilt behaglig. Grå himmel, snålblåst och regn kombinerat med en rå och fuktig kyla kan besvära den bäste. December år 2013 var en bottennotering för Malmö, inte nog med att vädret och julstressen tog ut sin rätt; anrika ElectriXmas tvingades ställa in p.g.a. indraget serveringstillstånd på klubben Inkonst. Vrid fram klockan nästan exakt ett år och Inkonst slog upp dörrarna med nytt serveringstillstånd och fem taggade band redo att underhålla en ca 500 personer stark publik.

Machinista

Trots en hetsig taxiresa från förfesten till Inkonst så lyckades kön kombinerat med usel garderobspersonal få mig att missa första halvan av Machinistas spelning. De låtar jag fick höra skapade en oerhörd vrede över att ha missat första halvan. Ljudet är bra mixat och framförandet oklanderligt, det är trots allt två proffs som uppträder. Machinista spelar vemodig synthpop med glädje och jag ser fram emot att får se en hel konsert nästa gång jag har chansen.

Rave the Reqviem

Kvällens absoluta höjdpunkt för mig personligen och en hel del andra är nyskapande Rave the Reqviem från Kalmar. De väljer att framföra sina blytunga industrial-metal utan analoga trummor eftersom scenen helt enkelt är för liten för trumsetet. Bandet följer inga mallar och vet inga begränsningar, elaka gitarriff och dubstepbeats blandas med lugna refränger och överjordiskt skön sång signerat Carola Lönnqvist. Band ledaren Filip Lönnqvist dompterar publiken precis som han vill och uppmanar till allsång och röj. Jag spår en lysande framtid för Rave the Reqviem både i Sverige och i resten av världen.

Suicide Commando

Eftersom arrangörerna valt att boka de två hårdaste banden överlappande missar jag första halvtimmen av Suicide Commandos spelning. Det gör egentligen inte så mycket då jag har sett dem många gånger förr. De belgiska veteranerna vägrar dock att leva på gamla meriter utan går in för att till varje pris knäcka publiken. Ljudet är perfekt mixat och sången sitter som en smäck. Det är kargt, elakt och atmosfäriskt. Publiken njuter i fulla drag: En riktig kanonspelning med andra ord!

Front 242

Front 242 är legender inom synthen och var med och ritade om kartan för hur synthmusik kunde låta under 80-talet. Under ElectriXmas visar belgarna inga tecken på sin ålder, de skivdebuterade trots allt 1982, utan bjuder på ett pärlband av fantastiska låtar. Jag tvingades tyvärr hemåt med en ruskig migrän efter bara ett fåtal låtar men ingen som jag talat med som var där hade något annat att säga än att konserten var fantastisk!

Rapport: Bodyruset 2013

Tags: , , , , , , ,


Datum: lördag 7 september 2013
Plats: Tantolunden, Stockholm
Arrangör: Bodyfest

Rapport & Foto: Patrik Lark

I dessa tider av självspäkande lutheransk anda går det tretton motionslopp på dussinet. Patrik Lark tog med sig kameran och tittade till årets upplaga av Bodyruset, som liksom förra året arrangerades i Tantolunden i Stockholm.

Ett gyllene exempel är SÄPO-joggen som uppstod med kronprinsessan Victorias bröllopskortege, med springande säkerhetsmän i svarta kostymer och lika svarta solglasögon, som förebild. Samma sträcka upprepas av joggare i samma strikta kostymering gärna kompletterad med en hörsnäcka. Samma dag som den redan klassiska Tjejmilen går också den klasslösa Hen-milen i Tantolunden. Men det är den inte ensam om. På samma tid och plats går det mest obskyra av alla motionslopp, nämligen Bodyruset: 2,42 runt Tantolunden i militärkängor och valfri synthutstyrsel. Banlängden må vara föga imponerande men den som vill vinna bör akta sig för de förrädiska vätskekontrollerna som lätt kan förlänga banan.

Motionsloppet anordnas av Bodyfest som en uppvärmning till endagsfestivalen på anrika Nalen i Stockholm. Det går många historier om varifrån idén till Bodyruset ursprungligen kom ifrån. Några timmar innan start postades en video upp på eventets Facebooksida. Den visade Front 242:s ”Quite Unusual” där bandmedlemmarna springandes flyr undan en radiostyrd helikopter, och påstods vara själva källan till Bodyruset. Tråkigt nog visade det sig bara vara en myt när jag frågade arrangörerna Stefan Pedersen, Lowe Schmidt och Anton Berg, om saken. I själva verket kom idén ifrån Tyskland, naturligtvis, närmare bestämt från EBM-festivalen Familientreffen i Sandersleben, där en speciell stafett anordnas med en flaska Korn-öl som stafettpinne.

Trots det makalöst fina vädret, eller just därför, ställde bara sjutton deltagare upp i årets upplaga. Publiken var dock betydligt mer månghövdad och hade mäkta kul åt den traditionsenliga gemensamma uppvärmningen, handfast kommenderad medelst en megafon. Starten är gemensam och förste person över mållinjen vinner helt sonika.

I damklassen krossade ”Amazon-Annika” allt motstånd och vann med tre minuters marginal före tvåan. Det var dessutom en hårsmån ifrån att hon även hade knipit totalsegern för den främste manlige löparen, ”Festival-Johan”. Denne är mest känd för sitt rekord i flest besökta festivaler på ett och samma år, tätt följd av ”Sophie-Sioux”. Utgången på loppet hade dock kunnat bli en helt annat om inte den tidigare vinnaren ”Tour de Force” från Lidingö hade fått för sig att springa till Tanto. Tack vare alla avspärrningar i staden för Tjejmilen kom han åtta minuter försent till start och lyckades bara nå en blygsam mittplacering i tabellen. En annan nämnvärd bedrift stod ”Cyber-Sophia” för som tog sig in på tredje plats på decimeterhöga plattformsstövlar och iklädd svart lackklänning. Tveklöst hade hon vunnit stilpriset om ett sådant hade funnits instiftat. Ett tips till arrangörerna inför nästa år, kanske?

[zooeffect AsJADS7jn18B]

 

Anton Corbijn porträtteras på film

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Den populäre holländska konstnären, formgivaren och fotografen Anton Corbijn, som i synthkretsar är känd för att under lång tid ha arbetat tillsammans med (framförallt) Depeche Mode, men även med band som Front 242 och Joy Division, porträtteras nu via dokumentärfilmen “Anton Corbijn – Inside Out”.

I regi av Klaartje Quirijns, utforskas hans person närmare. Filmen avslöjar hans motivation och inneboende konflikt som konstnär, mellan publikens beundran och personliga ensamhet och inkluderar även intervjuer med en rad artister. Den låter oss också träffa Corrbijns familj i hemmet där han växte upp, visar upp hans ateljé och andra arbetsplatser, för att avslöja sin inspiration och hans egna demoner.

Medverkar gör också en lång rad av de artister som Anton Corbijn arbetat med genom åren som U2, Metallica, Lou Reed, Arcade Fire och Depeche Mode. Filmmusiken inkluderar Joy Division, Nirvana, Depeche Mode, U2 samt ett originalsoundtrack signerat Gavin Friday. (Se två trailers nedan!)

“Anton Corbijn – Inside Out” släpps på DVD och Bluray den 17 september via Momentum Pictures.

Front 242 tillbaka på scenerna 2013?

Tags: , , , , ,


Belgiska Front 242 tog, som vi rapporterade tidigare, en välbehövlig paus från turnélivet den 1 maj 2012.

Bandet valde att ställa in sina spelningar på årets Amphi Festival i Tyska Köln liksom sin medverkan på den sjunde upplagan av Nocturnal Culture Night (NCN7) som hålls i Tyska Deutzen i september.

I de officiela uttalanden som bandmedlemmarna gjorde runt tidpunkten påpekar man först och främst att man ju faktiskt börjar bli till åren, men också att man har en hel del nytt material på gång, kanske till ett nytt album?

Den som lever får se..

Till nästa år kommer Front 242 i alla fall återvända till livescenerna och man är redan inbokade till 2013 års upplaga av M’era Luna festivalen som hålls i Tyska Hildensheim den 10 och 11 augusti.

Foto: Jens Atterstrand, Live i Stockholm (Dieselverkstaden) den 10 februari 2012. Se resten av bilderna och läs liverapporten här!

Front 242-sångare tar oss runt himlen på sidoprojekt

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Front 242 har, som vi rapporterat tidigare, tagit en paus från turnéschemat. Kanske för att  hinna med att fortsätta arbetet med det nyskrivna material som sägs vara på gång inom en inte alltför avlägsen framtid.

Detta är dock ingenting som hindrar bandmedlemmarnas aktiviteter i olika sidoprojekt. Daniel Bressanutti släppte nyligen “Not Bleeding Red” med dark ambient/noise-projektet Nothing But Noise, som han har tillsammans med den numera avhoppade Front 242-originalmedlemmen Dirk Bergen och Erwin Jadot (från Dream Invasion).

Sångaren och frontmannen Jean-Luc De Meyer är även han aktuell i olika konstellationer vid sidan av Front 242 och förutom det  senaste 32Crash-albumet “Y2112Y” som landade i höstas (och följdes upp med EP’n “Hyperreal”) så släpper han nu tredje albumet med sidoprojektet Modern Cubism (tillsammans med Jean-Marc Mélot).

“…tout le firmament autour” släpps på CD begränsad till 888 exemplar och i en boxutgåva begränsad till 111 exemplar som utöver albumet även innehåller en bonus-EP, t-shirt och ett tygmärke.

Albumet baseras på dikter av poeten Norge (aka Georges Mogin) som var en fransk poet/humanist som levde mellan 1898-1990. Musiken är ännu en gång komponerad av Jean-Marc Mélot och för sånginsatsen står Jean-Luc De Meyer.

“…tout le firmament autour” släpps den 22 juni via Emmo.biz records/kompuphonik.

Front 242-medlemmar blöder inte rött på nytt sidoprojekt

Tags: , , , , , ,


Efter en ganska anonym och lågmäld introduktion med några få spelningar i hemlandet så är nu belgiska Nothing But Noise redo att presentera debutalbunet “Not Bleeding Red”.

Hjärnorna bakom dark ambient/noise-projektet består av Erwin Jadot (som är känd från Dream Invasion) tillsammans med Front 242-orginalduon Daniel Bressanutti och Dirk Bergen. Den senare lämnade Front 242 redan 1983.

Albumreleasen har vid flera tillfällen flyttats fram men ser nu dagens ljus via det nybildade engelska skivbolaget Future Noise Music.

(Lyssna på smakprovet nedan!)

“Not Bleeding Red” släpps den 12 april via Future Noise Music.

Tracklist

  1. Marcel Proust (Vlgem)
  2. Gravity
  3. Mooglish
  4. Mass
  5. Puzzle Cosmique
  6. Ck: 242 Hurtz / Vorspiel
  7. S2cond S7ven
  8. Silenzio Monofoniche
  9. 3.14 Sequence
  10. Happy Demons (Inferno Mutated)