Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Fredrik Djurfeldt"

Liverapport: Bodyfest 2019, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


10-års jubilerande Bodyfest slog på stort och presenterade Front 242 och Die Krupps tillsammans med den inhemska kvartetten Nattskiftet, ELM, Severe Illusion och Presto Fervant på ett sedan länge utsålt Nalen i Stockholm lördagen den 5 oktober.

Jens Atterstrand (text, fotogallerier) och Jannice Faringer (artikelfoto) var på plats och levererar nu rapporten från kvällen.

 

Sveriges enda familjeträff med EBM-fokus var om möjligt än mer välbesökt än tidigare när Bodyfest slog upp portarna till den tionde upplagan i ordningen. Festivalens positiva trend nådde sin kulmen lagom till dess jubileum och arrangemanget av festivalen fortsätter att imponera stort. Både när det gäller planering och presentation, men även när kommer till dess slutliga inramning och framförande.’

Att varje år kunna boka in ännu en möjlighet till att få kliva in i den svartklädda folkmassan fylld av bekanta ansikten från både nu och då samt när och fjärran är något som gör att lyckoruset snabbt infinner sig. Kombinera detta sedan med musiken man älskar, lever och brinner för och det gör att helhetsupplevelsen förblir svårslagen. Detta trots en, för året ovanligt dålig, kvinnlig representation bland artisterna och den till synes ständigt åldrande publiken och det bestående problemet med föryngringen i musikscenen.

Eldsjälarna som sliter med det stora arbetet med festivalen förtjänar ännu en gång en stor eloge för sitt slit med att leverera Bodyfest och 10-års jubileumet hade en väldigt trivsam inramning.

Nattskiftet

Göteborgsakten fick anta den stora utmaningen att inleda kvällen och även om jag ärligt bör erkänna att jag inte alltid har varit överförtjust i deras arbetarromantiska med-glimten-i-ögat-body så noterar jag att varje gång jag får chansen att se dem live ändå slutar med att jag rycks med i deras väldigt karismatiska och medryckande framförande.

Nattskiftet har som liveakt utvecklats mycket sedan starten och med deras starka utstrålning och spelglädje lyckades de även den här gången med att både förmedla stor glädje och frambringa allsång inför ett, trots den tidiga starttiden, sedvanligt stort publikhav framför den lilla scenen.

Severe Illusion

Severe Illusion är en av våra mest rutinerade och beresta inhemska akter och är ett band som jag anser har givits alldeles på tok för lite utrymme på hemmaplan sista tiden. Att ännu en gång få avnjuta dem på en lite större scen var en av mina personliga höjdpunkter för året.

Fredrik Djurfeldts utrycksfulla sångstil går hand i hand med känslorna som förmedlas i bandets karga, hårdslående och dissonanta musik, där de snygga mattorna av iskalla synthar och effekter bildar den perfekta kulissen till deras ofta ångestfyllda och ljuvligt nattsvarta låtteman.

 

Severe Illusion är ett rutinerat liveband och även om det alltid finns småsaker att utveckla så träffade deras framförande som förväntat verkligen mitt i prick.

ELM

Exil-stockholmaren Peter Elm, som sedan en tid tillbaka är bosatt i Belgien, bjöd på sedan på sin tempostarkt dansanta och kompakta body inför ett fullpackat publikhav som i sin helhet inte ens rymdes i den mindre lokalen, utan som delvis tvingades ut hela vägen i korridoren. Många har väntat länge på att få chansen att se ELM, projektet som den forne Restricted Area-medlemmen introducerade redan 2016, live på hemmaplan och trots att Peter framförde sin musik relativt stillastående på den lilla scenen, endast ackompenjerad av en statisk backdrop, så imponeras jag stort av hans förmåga att hålla intresset uppe hos de allra flesta i det täta publikhavet. För publikens skull så borde han kanske ha spelat på den stora scenen men med facit i hand så passar hans musik allra bäst i närkontakt med publiken från en mindre scen.

ELM bjöd på flera smakprov från nya albumet som även smygsläpptes lite på förhand i samband med festivalen. ELMs spelning gav mersmak och jag ser med förväntan fram emot hur musiken och hans liveframföranden kan tänkas utvecklas framöver.

Die Krupps

De tyska giganterna med Jürgen Engler i spetsen bjöd sedan på kvällens absolut största överraskning. Förhandsinformationen hade förvisso redan bekräftat att Die Krupps skulle framföra ett renodlat elektroniskt och gitarrfritt set. Men när det strax innan det var dags för bandet att inta scenen började viskas om att bandet skulle komma att framföra albumklassiker Volle Kraft Vorous i sin helhet följt av några väl utvalda bonusnummer så steg förväntningarna ordentligt. I alla fall när man snabbt kollade läget med de allra största Die Krupps-fantasterna i publiken.

Personligen har jag alltid uppskattat bandets musik både när den är iklädd den avskalade elektroniska EBM-kostymen och den gitarrtyngda industrimetall-diton. Men samtidigt som att det var en känslosamt nostalgisk och något surrealistisk upplevelse att se Die Krupps i den här ursprungliga formen, där gitarristen Marcel Zürcher hade förpassats till ett minimalistiskt trumsetet på ena sidan av scenen, så måste jag motvilligt erkänna att jag redan några låtar in i konserten saknade lite av den intensitet och energi som bandet förmedlar i sin andra tappning. Smaken är väl som baken och trots detta är jag ändå överlycklig av att ha fått uppleva detta, dessutom i ett såpass snyggt framförande. Att 2019 få se ett flera decennier gammalt band förmedla så mycket glädje och energi när de framför sin musik live är ju något fantastiskt i sig.

Front 242

Efter att under 2000-talet ha gjort diverse inte helt lyckade halvförvirrade utflykter och ha experimenterat en hel del ljudmässigt med sin rika låtskatt så har de belgiska pionjärerna, som enligt de allra flesta kanske är de allra mest betydelsefulla och största upphovsmännen till hela musikgenren, verkligen återvänt med besked under senare år. Den saken förblir lika glasklar efter att ha fått äran att ännu en gång fått avnjuta deras allra mest kända tidlösa hits men även ett unikt, smakfullt och spännande urval av de lite mer udda spåren som de sällan framför live.

Front 242 som fenomen börjar närma sig Kraftwerk när de, trots att bandmedlemmarna passerat pensionsåldern för flera år sedan, med full entusiasm fortfarande förmedlar känslan av att de fortfarande har nyfikenheten och viljan att vilja förädla, vidareutveckla och återvinna bandets tidlösa låtskatt.

Trots att jag nu har sett dem live ett stort antal gånger i olika tidsepoker sedan tidigt nittiotal, så är det omöjligt att inte imponeras stort av deras starka uttryckssätt, energi och publikkontakt. Inget som helst undantag gällde den här gången när de rutinerat och blixtsnabbt lyckas bilda en fascinerande helhet tillsammans med sin publik inför en hit-kalvalkad som inleddes med “First in/First Out” och “Take One” för att sedvanligt bjuda på klassiker som “Funkhadaft”, “Quite Unusual” och “Body to Body” för att sedan avslutas med ett extranummer med “Modern Angel” och “Welcome to Paradise”.

Front 242 levererade en genomgående träffsäker, snygg, välljudande och stark konsert fullt i klass med deras bästa framträdanden under senare år.

Presto Fervant

Container 90-bekantingen och Radio Virus-bekantingen Ronny Larsson plockade upp sitt gamla band Presto Fervant och bjöd in till det avslutande partajet invid den lilla scenen. Ackompanjerad av för tillfället digitaliserade gamla VHS-backdrops som bandet använde på tiden när det begav sig, levererade de sin småstökiga oldschool-EBM inför ett, på sina håll väl förfriskade men väldigt lyckliga, kvarvarande festprissar. Charmiga och tokroliga anekdoter och bakgrundshistorier kring de gamla låtarna fick sällskap av (bland annat) lagom mjuk-porriga videoklipp från 80-talet. Allt detta skall givetvis sättas i sitt perspektiv, men den här typen av livespelningar blir tyvärr väldigt “gubbiga” och även om ingen skugga bör falla över deras musik, där flera av deras låtar står sig bra även med dagens mått mätt.

Epilog

Av allt att döma så blir det här den sista ordinarie liverapporten här på Elektroskull och även om den här nästan tio år långa resan nu lider mot sitt slut, så vill jag både passa på att välkomna er med på den nya som komma skall – med den fysiska tidningen SVARTPUNKT som jag kommer vara delaktig i (första numret kommer i januari 2020).

Vi vill även passa på att framföra ett stort tack till Bodyfest för de här tio åren. Tack för att ni alltid har stöttat oss. Vi har alltid har känt oss varmt välkomna att fota och rapportera från festivalen och ser redan nu med spänning fram vad som komma skall nästa år.

Liverapport: Subkultfestivalen 2019, Trollhättan

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Niklas Hurtig (text) och Patrik Lark (foto) besökte den fjärde upplagan av Subkultfestivalen som vanan trogen arrangerades i Folkets park i Trollhättan den 13-15 juni.

 

 

 

 

Subkultfestivalen håller den svenska alternativa musikscenen utanför storstäderna vid liv med den årliga festivalen i Folkets Park i Trollhättan. Tre dagar av synth, punk och metal lämnar bestående intryck och väcker nostalgiska minnen från Värmlandsskogen till liv.

I min mening hade årets upplaga av Subkultfestivalen en något svagare lineup än vad vi vant oss vid från tidigare år. Men det känns ändå som att festivalen nu har hittat sin form baserat på nuvarande besökarantal och man får hoppas att festivalen fortsätter locka besökare, inte bara från Sverige utan även från övriga världen. I år var det representation från cirka sex länder, där den mest långväga besökaren kom från Australien.

Nyhet för i år var att campingen nu håller till på den intilliggande och komplett utrustade Trollhättan Camping. En mycket bra förbättring som ger det bästa av bekvämlighet, närhet till festivalen och den unika upplevelse som en festivalcamping faktiskt är. Uppskattningsvis 200 besökare bodde på campingen i allt från enmanstält till husbilar. Inne på området var det mesta sig likt med utomhusscenen Aura, inomhusscenen Stella och DJ-båset Helgon placerat i öltältet mitt på området. Till detta fanns också de obligatoriska merchandise-båsen och matvagnarna. Inget att klaga på alltså!

Precis som tidigare år hölls den officiella förfesten på baren Backstage i Trollhättan centrum, med en lineup som bestod av Cynical Existance med Fredrik Croona i spetsen, Ice Bunny, Felin och DJ:s som höll ställningarna mellan spelningarna. Det roligaste med Cynical Existances spelning var nog (det spontana?) inhoppet av vad som bara kan antas vara Fredriks vän. Den mannen kunde också skrika! För övrigt var det överlägset flest Cynical Existance-tröjor på besökarna denna kväll. Stockholmsbaserade Felin gjorde sig ett namn tidigare i vår då hon släppte låten “No More Sweet Home Alabama” som en protest mot den nya abortlagstiftningen i staten. Med en energi i paritet med Toril i Alice in Videoland golvade nog Felin de flesta i publiken i den lilla spellokalen. Snacka om scennärvaro och publiktjuseri!

Festivalens första riktiga dag bjöd på allt från punk, EBM, metal och synthpop. Med ikoniska punk-klassiker som “Ishockeyfrisyr” och “Dricka Sprit och hålla Käften” är De Lyckliga Kompisarna en av Sveriges främsta och mest underhållande samhällskritiker och DLK anno 2019 är lika bra som alltid med en sprudlande glädje. Med en Världen Brinner t-shirt förespråkade gitarristen Roger publiken att börja lyssna på punkbandet som tidigare under dagen spelade på Stella-scenen, på vilken sedan brittiska Pretty Addicted klev upp och levererade en färgglad skrikfest med attityd.

Tyvärr fick EBM-duon Spetsnaz från Örebro lov att ställa in årets framförande och en annan duo Alvar från Stockholm ersatte. Alvar med Fredrik Djurfeldt från Severe Illusion på scen är som ett nutida Einstürzende Neubauten – med industriella oljud i perfekt harmoni med den aggressiva sången.

På samma scen var det sedan dags för tysk body från Gävle. Stürm Café var orsaken till en av de få moshpitarna framför scen denna festival. Inga fler kommentarer behövs. Tysklands svar på VNV NationRotersand, levererade sedan sin futurepop på exakt det vis de ska. Publiken bjuds in till gemenskapen på scen. Kanske inte lika träffsäkert och med lika stort självförtroende som Ronan Harris, men nog för att hålla åskådarna nöjda.

Superproffsiga och hårda Dive imponerade sedan med bra ljud och mäktig lasershow. Dirk Ivens från The Klink på sång med kompanjon bakom maskiner framfördes minimal och stilren EBM. Framtoningen är till skillnad från Rotersand kall och artistisk där publiken aldrig blir annat än rena åskådare.

I vanlig ordning bjuder Subkultfestivalen på en bred lineup av alternativ musik inramat i en felfri organisation. Men den ständiga frågan ligger hela tiden och skaver. När ska det ta fart? När ska festivalen lyfta till att bli en fullfjädrad ersättare till Arvikafestivalen? Förutsättningarna för det finns åtminstone på plats och förhoppningsvis fortsätter resan mot det målet.

Foto, dag 1: Cynical Existence, Felin, Ice Bunny

Foto, dag 2: Alvar, Cuban Missile Cries, De Lyckliga Kompisarna, Eleine, Evergrey, Isolated Youth, Pretty Addicted, Rotersand, Wulfband

Foto, dag 3: A Projection, Bataar, Cyhra, Dive, Rein, Seadrake, Solar Fake

 

Alvar befodrar livemedlemmar inför nytt album

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Alvar, med originalduon Jonas Fredriksson och Johanna Backman ärar verkligen sitt ursprungliga bandnamn Alvarets Fyra Ryttare när man nu befodrar de tidigare livemedlemmarna Fredrik Djurfeldt (Severe IllusionAnalfabetismBoar Alarm etc) och Jimmy Svensson (Titans, Yabibo Hazurfa) till permanenta bandmedlemmar lagom till släppet av det nya albumet I Sew a Blanket of All the Broken Clouds som kan förbeställas på CD här redan nu!

Den svenska akten har synnerligen gjort något av en kometkarriär under de senaste åren, när man efter att ha fått alltmer uppmärksamhet både på den inhemska och internationella scenen uppmärksammades av belgaren Dirk Ivens (The KlinikDiveAbsolute Body Control) och hans egna skivbolagetikett Daft Records inför släppet av det förra albumet Guilt Kollektion (2016).

I Sew a Blanket of All the Broken Clouds innehåller elva nya spår av bandets unika mix av allt ifrån mörk electro till EBM och techno med en ständigt närvarande industriell nerv och sånginslag på både svenska och engelska. Inspelningarna av det nya materialet, där vissa låtar har spelats live under en tid och andra är helt nya, inleddes redan förra hösten och är, bortsett från några inlägg från en liveinspelning i Moskva,  i huvudsak producerat i duons egna Studio Shaitan. (Lyssna på utkast från albumet nedan!)

Alvar har under de senaste åren slagit igenom på bred front och har utöver att man genomfört flera populära framträdanden på hemmaplan även spelat live i bland annat DanmarkTysklandBelgienPolen och Ryssland.

I Sew a Blanket of All the Broken Clouds släpps den 15 oktober via Daft Records.

Tracklist

01. Steelwerks
02. The Fluid
03. Horsemen
04. Another Gate
05. Contact
06. Error turns
07. Sluten
08. Reduced To An End
09. The Very Witching
10. Cancer
11. Touch (Call Out My Name)
12. Slow Death

Severe Illusion – ”A Familiar State of Passive Compliance”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: (EP) CD, digital
Skivbolag: Osignerat
Releasedatum: 19 december 2017
Genre: Electro-industrial
Bandmedlemmar: Fredrik Djurfeldt, Ulf Lundblad
Land: Sverige
Recensent: Lars-Åke Andersson

 

FacebookLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloud

(English version below)

Underbart är kort

Jag tror inte på jultomten längre. Har länge vacklat i min tro på om han finns eller inte men nu är det definitivt. Hur svårt kan det vara egentligen? Önskade mig en enda sak i julklapp. En sak. Ska det vara så svårt? Med ett påklistrat leende sitter man där som ett fån på julafton och försöker vara glad över sina tre julklappar man fick. En slips, ett deostick och ett par grytvantar. Är det ett elakt skämt? Det enda jag önskade mig var den nya plattan från Severe Illusion. Visserligen var det kanske inte så moget att lägga sig under granen och grina resten av julafton, men tomten gjorde mig rejält besviken.

Har fortfarande lite ouppklarade recensioner från musikåret 2017 att brottas med, så det är lika bra att börja med en gång. Först ut är då Severe Illusions nya EP ”A Familiar State of Passive Compliance” som följer upp bandets senaste albumsläpp “Deliberate Prefrontal Leucotomy” (2013). Mannen bakom Severe Illusion, Fredrik Djurfeldt, var oerhört produktiv under 2017 och släppte skivor med många av sina bandkonstellationer som Instans, Boar Alarm och Analfabetism. Han gästspelar dessutom flitigt i Alvar och det som får en att dregla lite är att det ska turneras lite under 2018 också.

Den nya EP:n är ett litet mästerverk. Man bjuds på fem låtar av högsta klass! I botten på låtarna finns enkla, monotona smått förföriska rytmer (läs gärna erotiska) och sedan vidgas ljudbilden med pålagt brus, gnissel och annat för att toppas med Fredrik Djurfeldts massivt filtrerade röst som vrålar ut underbara texter. Det är militärisk ordning och reda blandat med slagfältets makabra kaos. Det hörs framför allt i ”No Rage To Spare” som har en smått hypnotisk effekt på lyssnaren men även i ”All The Way Down”. ”Wrong Planet” för genast tankarna till riktigt tidiga Front Line Assembly och är en rejäl energikick!

Det lugna sävliga tempot i ”Talking Walls” bygger tillsammans med de inspelade rösterna upp en rätt kuslig känsla av att befinna sig i en operationssal eller inspärrad på mentalsjukhus. Som en ny version av ”Final Report” av Dive. Det sista spåret ”White White White” blir ett stenhårt mayhem i bästa industrianda som påminner om en korsning mellan Front Line Assembly och tidiga Wumpscut.

Summa summarum då. En sanslöst välproducerad skiva med fem spår. Kort och intensiv. När man väl gottat ner sig i den så tar den slut. Sett över tid är jag lite orolig över hur man ska utveckla soundet vidare. Det låter makalöst bra nu och har gjort så under en längre tid. Hur ska det bli ännu bättre än att kopiera sig själv? Tyvärr lär det dröja ett tag innan det kommer mer material med Severe Illusion enligt Fredrik Djurfeldt. Men jag har inget emot att vänta…

Lars-Åkes favoritspår: ”Wrong Planet”

Tracklist

01. No Rage To Spare (04:37)
02. Wrong Planet (03:15)
03. All The Way Down (05:18)
04. Talking Walls (03:06)
05. White White White (04:59)

(English version below)

Wonderful is brief

I do not believe in Santa Claus anymore. Has long wavered in my belief if he exists or not but now it’s definitely. How difficult can it be? Wishing me a single thing as Christmas gift. One thing. Should it be so difficult? With a sticky smile, you’re sitting there like a kid on Christmas Eve and trying to be happy about the three Christmas presents you got. A tie, a deostick and a pair of griddles. Is that a bad joke? All I wanted was the new album from Severe Illusion. It wasn’t really mature of me to lay down under the Christmas tree and cry for the rest of Christmas eve, but Santa made me really disappointed.

Still have some undeclared reviews from the music year of 2017 to wrestle with, so I might just get on with it. First off then is Severe Illusion’s new EP “A Familiar State of Passive Compliance”, their first release since “Deliberate Prefrontal Leucotomy” (2013). The man behind Severe Illusion, Fredrik Djurfeldt, was extremely productive in 2017 and released albums with many of his band constellations such as Instans, Boar Alarm and Analfabetism. He’s also a live member of Alvar annd what makes one to drool a little is that there are plans for alot of touring during 2018.

The new EP is a small masterpiece. The record gives you five top-rated songs! At the bottom of the songs there are simple, monotonous little seductive rhythms (read erotic) and then the soundtrack widens with harsh industrial noises and squeaks with Fredrik Djurfeldt’s massive filtered voice that roars wonderful texts. It is military order and mixed with the battlefield’s macabre chaos. You hear this primarily in “No Rage Two Spare” which has a slight hypnotic effect on the listener but also in “All The Way Down”. “Wrong Planet” instant brings to mind early Front Line Assembly and is a real energy kick!

The calm paced tempo in “Talking Walls”, together with the recorded voices, builds up a pretty creepy feeling of being in an operating room or locked in a mental hospital. Almost sounds like a new version of “Final Report” of Dive. The final track “White White White” becomes a mayhem in the best industrial music spirit, reminiscent of a cross between Front Line Assembly and early Wumpscut.

Total summaries then. A remarkably well produced album with five tracks. Short and intensive. Once you have settled in it, it will end. Over time, I’m a little worried about how to further develope the sound. It sounds too good to be true now and has been doing that for a long time. How will it be even better than copying yourself? Unfortunately, it will take a while to get more material with Severe Illusion, according to Fredrik Djurfeldt. But I do not mind waiting …

Lars-Åke Andersson’s favourite track: ”Wrong Planet”

Severe Illusion släpper nyutgåva av “Discipline Is Reward Enough”

Tags: , , , , , ,


Severe Illusion, som senast var albumaktuella med “Deliberate Prefrontal Leucotomy” (2013)är nu redo att presentera en ny utgåva av bandets andra fullängdare Discipline Is Reward Enough” från 2003.

Den svenska electro-industrial-duon, där sångaren och frontfiguren Fredrik Djurfeldt och originalmedlemmen Ulf Lundblad ibland även får uppbackning av The Pain Machinery och Celldöd-bekantingen Anders Karlsson, bildades sommaren 2000 då man på egen hand också släppte sitt självtitulerade debutalbum.

 

Den nya utgåvan levereras som en dubbel-CD i transparant jewelcase och bland de totalt 26 spåren finner vi även ett antal liveinspelningar samt en ny inspelning av “Human Rites”.

Severe Illusion är även inbokade till den andra upplagan av Front Fabrik Festival som arrangeras i Polska Krakow den 7-8 april där de får sällskap av bland andra Leaether StripLa SantéDisharmonyHologram_ och No Sleep By the Machine.

Discipline Is Reward Enough” släpps den 13 februari via Advoxya Records.

Tracklist CD 1

01. Runner
02. Proud
03. Trust
04. Surveillance
05. Only Pilots Change The World
06. Penalty
07. Meat Harvest
08. Mace
09. High
10. Repent
11. Human Rites 2016
12. Massive Democratic Maintainance
13. High (alternative version)
14. Friendly (featuring Seventh Harmonic, live in Antwerpen)

CD 2

01. Intro / Bomb
02. Brute Engine
03. Solitary
04. Agnostify
05. Only Pilots Change The World (again)
06. Clear Head
07. Erased
08. Independence
09. Heart
10. Lost (longer version)
11. Frogs
12. Repent (featuring Tecnoman SF, live in Montevideo)

Boar Alarm – “Conform to Decay”

Tags: , , , , , ,


Format: (Mini-album) CD, digital
Skivbolag: Riot Electronics
Releasedatum: 11 december 2016
Genre: Noise, industrial, experimental
Bandmedlemmar: Fredrik Djurfeldt
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

 

FacebookDiscogsBandcamp

(English version below)

Uttrycksfullt, experimentellt och udda

Severe Illusion– och Instans-bekantingen Fredrik Djurfelt, som även har släppt musik under monikers som AnalfabetismKnös och Vanvård, presenterar nu det första albumet med sitt nya noise/industrial-projekt Boar Alarm.

“Conform to Decay” lämnar ingen som helst pardon och albumet river tag ordentligt om trumhinnorna när Fredriks hårt distade röst placeras ovanpå komplexa oljudsmattor och tunga trasigt distade rytmer.

Trots bara sex spår så blir det dock lite för mycket för mig i sin helhet och jag avnjuter det helst uppdelat. Kanske hade jag önskat något eller ett par andrum och lite fler detaljer att utforska i ljudbilden. Det blir helt enkelt lite för avskalat och för oljudsfyllt. Jag saknar en del finess i de tunga rytmerna för att det skall kunna greppa tag ordentligt, även om känslorna som Fredrik vill förmedla å andra sidan i och med detta blir desto starkare. Bäst gillar jag den smattrande och skruvade “3rd Floor” och den blytungt maskinella “Rat Out”.

Som den svenska akten Kopfer Kat en gång uttalade: “Det gör lite ont i öronen, men det gör gott för själen”. Därmed bör fans av uttrycksfull, experimentell och udda noise/industrial definitivt kolla upp Fredriks senaste skapelse Boar Alarm.

Tracklist

01. Discontent (03:34)
02. 3rd Blood (03:34)
03. Rat Out (03:16)
04. Braineaters (Hand In Hand) (03:54)
05. No Rotation (03:54)
06. Drive (03:18)

(English version below)

Expressive, experimental and odd

Severe illusion– and Instans-acquaintance Fredrik Djurfelt, who has also released music under monikers like AnalfabetismKnös and Vanvård, now presents the first album with his new noise/industrial project Boar Alarm.

“Conform to Decay” leaves absolutely no mercy and the album makes a massive impact on your eardrums when Fredrik‘s hard distorted voice is placed on top of complex soundcarpets of noise and heavy broken distorted rhythms.

Although only six tracks in length, it becomes a bit too much for me as a whole and I must say I prefer it only partly. Maybe I would have liked a few breathers among the tracks and some more details to explore. It simply becomes too stripped down and noise-filled. I lack some finesse in the heavy rhythms to make me hooked more, even though the emotions Fredrik wants to express becomes very strong delivered in this certain manner. The clattering and screwed “3rd Floor” and the very heavy mechanical “Rat Out” are the ones I like best.

As the Swedish act Kopfer Kat once stated: “It makes your ears hurt a little, but it makes good for the soul”. With this said, fans of expressive, experimental and odd noise/industrial should definitely check out Frederik‘s latest creation Boar Alarm.

Liverapport: Alvar 20161111, Stockholm (foto)

Tags: , , , , , , , , ,


Stockholmsduon Alvar bjöd in till releaseparty för det nya albumet “Guilt Kollektion” på fredagsklubben Synth After Work på Temple Bar i Stockholm den 11 november.På scenen fick Jonas och Johanna sällskap av Jimmy Svensson (Titans m.m.) och Fredrik Djurfeldt (Severe Illusion, Boar Alarm m.m.)

Jens Atterstrand

Jens Atterstrand var på plats med sin kamera.

 

 

Severe Illusion – “Deliberate Prefrontal Leucotomy”

Tags: , , , , ,


Format: (Album) CD, CD (Ltd.Ed), Digital, LP
Skivbolag: Complete Control Productions
Releasedatum: 23 november 2013 / 31 januari 2014
Genre: Electro-industrial
Bandmedlemmar: Fredrik Djurfeldt, Ulf Lundblad
Land: Sverige
Recensent: Niklas Hurtig

FacebookLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloud

Med oljud som rytmer maler Severe Illusion på hörselnerven

Severe Illusions nya album går inte utanför den kända ljudbilden och den vana lyssnaren kommer känna igen sig på ”Deliberate Prefrontal Leucotomy”.

Albumet är i grund och botten kompakt lågmäld electro varvad med skrikiga diskanter och starkt distad sång. Det är nästan som att man inte kan prata om instrumentala spår då sången är så inbakad och distad att den blir som ett instrument bland andra. På ”Tardative Dyskinesia” rullar ett mörkt skräckinjagande ljud fram medan förvridna elektroniska ljud och en skrikig röst berättar en okänd historia. Jag skriver okänd för det är i princip helt omöjligt att höra vad låttexten går ut på.

Aggressionerna hålls på en långsam nivå där vissa spår lutar mer åt Industrial medan andra åt Rhythmic Noise-hållet. De åtta spåren flyter på utan större överraskningar men slutsatsen är ändå en tätt sammanhållen produktion som inte tråkar ut.

Bästa spår ”Compassion to Delete”

6/10 BRA! Severe Illusion

 Tracklist

01. Louder Than Words (04:41)
02. Postsynaptic Receptor Disruption (03:43)
03. Discontinuation Syndrome (03:54)
04. Hole (04:27)
05. Compassion To Delete (04:17)
06. Tardative Dyskinesia (04:57)
07. Cro Magnon (04:14)
08. Strategy Of Aprehention (03:38)

 

Severe Illusion-lägret rapporterar

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Två år har nu passerat sedan Severe Illusion gjorde stark comeback med den senaste fullängdaren “No More Alive Than You Deserve” och efter livespelningar på två kontinenter, och släppet av den fristående EP:n “Psychosurgery”, så är det nu dags att presentera det kommande albumet “Deliberate Prefrontal Leucotomy” som enligt rykten släpps under november månad.

Den svenska duon, som består av Fredrik Djurfeldt och Ulf Lundblad –  och som vid några tillfällen dessutom har fått sällskap på scenen av The Pain Machinery-bekantingen Anders Karlsson – har redan bokat in ett antal nya spelningar utomlands.

Den 23 november gästar man Berlin där man får sällskap av landsmännen i No Sleep By the Machine och Gubbjävel. Bandet planerar även spelningar på hemmaplan och ytterligare ett besök i Chile innan det tredje albumet på samma tema – “The Legacy of António Caetano de Abreu Freire Egas Moniz” släpps.

I samma veva avslöjar frontmannen Fredrik Djurfelt även att han har nytt material på gång med sitt ambient-noise projekt Knös efter några års tystnad. Det kommande albumet “Face Without Face” släpps inom kort via Maligna Records och är ett samarbete med Negru Voda (tidigare Megaptera).

Livespelningar är inplanerade i både Stockholm och Buenos Aires den 9 november respektive 7 december.

Som om detta inte vore nog så finns det även goda nyheter att rapportera från (det andra sidoprojektet) Instans läger: Efter “Understatement”, som släpptes tidigare i år via Ungerska Advoxya Records, välkomnar man nu batteristen Janina Danes (Severe Illusion och Marsupium Massacre) som permanent medlem efter hon medverkat på scen vid några tillfällen tidigare.


Albumdetaljer från Severe Illusion

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Precis som vi rapporterade nyligen, så är de svenska EBM-veteranerna Severe Illusion åter aktuella med nytt material efter att nyligen ha plockats upp av det nystartade svenska skivbolaget Complete Control Productions.

Tidigare den här månaden släppte man den digitala tvåspårssingeln “Clear Head & The End Of Flowers” och nu är detaljerna helt klara för det nya albumet “No More Alive Than You Deserve”. Albumet följer upp “Shortcut To Civilization” från 2006. Mastringen är signerad tyske Cedrik Fermont (känd från skivbolaget Ant-Zen och Axiome) och omslaget är designat av Anders Karlsson från The Pain Machinery.

Severe Illusion har de sista åren även släppt två EP’s; Under 2007 släppte man “Armed Evolution” och för två år sedan Infidelity to Ritual”.

Under de senaste elva åren har Severe Illusion duckat för alla EBM-scenens musiktrender och inte fastnat i varesig oldschool EBM-trendens hardbeat-fälla eller aggrotechspåret. Bandet har utvecklat och hållt fast vid en egen stil som nu presenteras på ännu en fullängdare där duon, som består av Fredrik Djurfeldt och Ulf Lundblad, levererar elva nya, noisiga EBM-nummer. Man har även kryddat upp med att sjunga på svenska i “När helvetet kom till byn”.

(Lyssna på smakprov samt båda spåren från senaste singeln här nedan.)

“No More Alive Than You Deserve” släpps den 23 september via Complete Control Productions.

Tracklist

  1. Mocking Bird
  2. Try Harder
  3. Clear Head (Album Version)
  4. To The Wall
  5. När Helvetet Kom Till Byn
  6. Inside Your Narrow Little World
  7. Them Unwitting
  8. Rotating Knives, Yes
  9. Cultural Identity
  10. And Them We Kill
  11. Dirt


Severe Illusion – The End Of Flowers by CControlProductions
Severe Illusion – Clear Head (single version) by CControlProductions