Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Fredrik Djurfeldt"

Alvar befodrar livemedlemmar inför nytt album

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Alvar, med originalduon Jonas Fredriksson och Johanna Backman ärar verkligen sitt ursprungliga bandnamn Alvarets Fyra Ryttare när man nu befodrar de tidigare livemedlemmarna Fredrik Djurfeldt (Severe IllusionAnalfabetismBoar Alarm etc) och Jimmy Svensson (Titans, Yabibo Hazurfa) till permanenta bandmedlemmar lagom till släppet av det nya albumet I Sew a Blanket of All the Broken Clouds som kan förbeställas på CD här redan nu!

Den svenska akten har synnerligen gjort något av en kometkarriär under de senaste åren, när man efter att ha fått alltmer uppmärksamhet både på den inhemska och internationella scenen uppmärksammades av belgaren Dirk Ivens (The KlinikDiveAbsolute Body Control) och hans egna skivbolagetikett Daft Records inför släppet av det förra albumet Guilt Kollektion (2016).

I Sew a Blanket of All the Broken Clouds innehåller elva nya spår av bandets unika mix av allt ifrån mörk electro till EBM och techno med en ständigt närvarande industriell nerv och sånginslag på både svenska och engelska. Inspelningarna av det nya materialet, där vissa låtar har spelats live under en tid och andra är helt nya, inleddes redan förra hösten och är, bortsett från några inlägg från en liveinspelning i Moskva,  i huvudsak producerat i duons egna Studio Shaitan. (Lyssna på utkast från albumet nedan!)

Alvar har under de senaste åren slagit igenom på bred front och har utöver att man genomfört flera populära framträdanden på hemmaplan även spelat live i bland annat DanmarkTysklandBelgienPolen och Ryssland.

I Sew a Blanket of All the Broken Clouds släpps den 15 oktober via Daft Records.

Tracklist

01. Steelwerks
02. The Fluid
03. Horsemen
04. Another Gate
05. Contact
06. Error turns
07. Sluten
08. Reduced To An End
09. The Very Witching
10. Cancer
11. Touch (Call Out My Name)
12. Slow Death

Severe Illusion – ”A Familiar State of Passive Compliance”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: (EP) CD, digital
Skivbolag: Osignerat
Releasedatum: 19 december 2017
Genre: Electro-industrial
Bandmedlemmar: Fredrik Djurfeldt, Ulf Lundblad
Land: Sverige
Recensent: Lars-Åke Andersson

 

FacebookLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloud

(English version below)

Underbart är kort

Jag tror inte på jultomten längre. Har länge vacklat i min tro på om han finns eller inte men nu är det definitivt. Hur svårt kan det vara egentligen? Önskade mig en enda sak i julklapp. En sak. Ska det vara så svårt? Med ett påklistrat leende sitter man där som ett fån på julafton och försöker vara glad över sina tre julklappar man fick. En slips, ett deostick och ett par grytvantar. Är det ett elakt skämt? Det enda jag önskade mig var den nya plattan från Severe Illusion. Visserligen var det kanske inte så moget att lägga sig under granen och grina resten av julafton, men tomten gjorde mig rejält besviken.

Har fortfarande lite ouppklarade recensioner från musikåret 2017 att brottas med, så det är lika bra att börja med en gång. Först ut är då Severe Illusions nya EP ”A Familiar State of Passive Compliance” som följer upp bandets senaste albumsläpp “Deliberate Prefrontal Leucotomy” (2013). Mannen bakom Severe Illusion, Fredrik Djurfeldt, var oerhört produktiv under 2017 och släppte skivor med många av sina bandkonstellationer som Instans, Boar Alarm och Analfabetism. Han gästspelar dessutom flitigt i Alvar och det som får en att dregla lite är att det ska turneras lite under 2018 också.

Den nya EP:n är ett litet mästerverk. Man bjuds på fem låtar av högsta klass! I botten på låtarna finns enkla, monotona smått förföriska rytmer (läs gärna erotiska) och sedan vidgas ljudbilden med pålagt brus, gnissel och annat för att toppas med Fredrik Djurfeldts massivt filtrerade röst som vrålar ut underbara texter. Det är militärisk ordning och reda blandat med slagfältets makabra kaos. Det hörs framför allt i ”No Rage To Spare” som har en smått hypnotisk effekt på lyssnaren men även i ”All The Way Down”. ”Wrong Planet” för genast tankarna till riktigt tidiga Front Line Assembly och är en rejäl energikick!

Det lugna sävliga tempot i ”Talking Walls” bygger tillsammans med de inspelade rösterna upp en rätt kuslig känsla av att befinna sig i en operationssal eller inspärrad på mentalsjukhus. Som en ny version av ”Final Report” av Dive. Det sista spåret ”White White White” blir ett stenhårt mayhem i bästa industrianda som påminner om en korsning mellan Front Line Assembly och tidiga Wumpscut.

Summa summarum då. En sanslöst välproducerad skiva med fem spår. Kort och intensiv. När man väl gottat ner sig i den så tar den slut. Sett över tid är jag lite orolig över hur man ska utveckla soundet vidare. Det låter makalöst bra nu och har gjort så under en längre tid. Hur ska det bli ännu bättre än att kopiera sig själv? Tyvärr lär det dröja ett tag innan det kommer mer material med Severe Illusion enligt Fredrik Djurfeldt. Men jag har inget emot att vänta…

Lars-Åkes favoritspår: ”Wrong Planet”

Tracklist

01. No Rage To Spare (04:37)
02. Wrong Planet (03:15)
03. All The Way Down (05:18)
04. Talking Walls (03:06)
05. White White White (04:59)

(English version below)

Wonderful is brief

I do not believe in Santa Claus anymore. Has long wavered in my belief if he exists or not but now it’s definitely. How difficult can it be? Wishing me a single thing as Christmas gift. One thing. Should it be so difficult? With a sticky smile, you’re sitting there like a kid on Christmas Eve and trying to be happy about the three Christmas presents you got. A tie, a deostick and a pair of griddles. Is that a bad joke? All I wanted was the new album from Severe Illusion. It wasn’t really mature of me to lay down under the Christmas tree and cry for the rest of Christmas eve, but Santa made me really disappointed.

Still have some undeclared reviews from the music year of 2017 to wrestle with, so I might just get on with it. First off then is Severe Illusion’s new EP “A Familiar State of Passive Compliance”, their first release since “Deliberate Prefrontal Leucotomy” (2013). The man behind Severe Illusion, Fredrik Djurfeldt, was extremely productive in 2017 and released albums with many of his band constellations such as Instans, Boar Alarm and Analfabetism. He’s also a live member of Alvar annd what makes one to drool a little is that there are plans for alot of touring during 2018.

The new EP is a small masterpiece. The record gives you five top-rated songs! At the bottom of the songs there are simple, monotonous little seductive rhythms (read erotic) and then the soundtrack widens with harsh industrial noises and squeaks with Fredrik Djurfeldt’s massive filtered voice that roars wonderful texts. It is military order and mixed with the battlefield’s macabre chaos. You hear this primarily in “No Rage Two Spare” which has a slight hypnotic effect on the listener but also in “All The Way Down”. “Wrong Planet” instant brings to mind early Front Line Assembly and is a real energy kick!

The calm paced tempo in “Talking Walls”, together with the recorded voices, builds up a pretty creepy feeling of being in an operating room or locked in a mental hospital. Almost sounds like a new version of “Final Report” of Dive. The final track “White White White” becomes a mayhem in the best industrial music spirit, reminiscent of a cross between Front Line Assembly and early Wumpscut.

Total summaries then. A remarkably well produced album with five tracks. Short and intensive. Once you have settled in it, it will end. Over time, I’m a little worried about how to further develope the sound. It sounds too good to be true now and has been doing that for a long time. How will it be even better than copying yourself? Unfortunately, it will take a while to get more material with Severe Illusion, according to Fredrik Djurfeldt. But I do not mind waiting …

Lars-Åke Andersson’s favourite track: ”Wrong Planet”

Severe Illusion släpper nyutgåva av “Discipline Is Reward Enough”

Tags: , , , , , ,


Severe Illusion, som senast var albumaktuella med “Deliberate Prefrontal Leucotomy” (2013)är nu redo att presentera en ny utgåva av bandets andra fullängdare Discipline Is Reward Enough” från 2003.

Den svenska electro-industrial-duon, där sångaren och frontfiguren Fredrik Djurfeldt och originalmedlemmen Ulf Lundblad ibland även får uppbackning av The Pain Machinery och Celldöd-bekantingen Anders Karlsson, bildades sommaren 2000 då man på egen hand också släppte sitt självtitulerade debutalbum.

 

Den nya utgåvan levereras som en dubbel-CD i transparant jewelcase och bland de totalt 26 spåren finner vi även ett antal liveinspelningar samt en ny inspelning av “Human Rites”.

Severe Illusion är även inbokade till den andra upplagan av Front Fabrik Festival som arrangeras i Polska Krakow den 7-8 april där de får sällskap av bland andra Leaether StripLa SantéDisharmonyHologram_ och No Sleep By the Machine.

Discipline Is Reward Enough” släpps den 13 februari via Advoxya Records.

Tracklist CD 1

01. Runner
02. Proud
03. Trust
04. Surveillance
05. Only Pilots Change The World
06. Penalty
07. Meat Harvest
08. Mace
09. High
10. Repent
11. Human Rites 2016
12. Massive Democratic Maintainance
13. High (alternative version)
14. Friendly (featuring Seventh Harmonic, live in Antwerpen)

CD 2

01. Intro / Bomb
02. Brute Engine
03. Solitary
04. Agnostify
05. Only Pilots Change The World (again)
06. Clear Head
07. Erased
08. Independence
09. Heart
10. Lost (longer version)
11. Frogs
12. Repent (featuring Tecnoman SF, live in Montevideo)

Boar Alarm – “Conform to Decay”

Tags: , , , , , ,


Format: (Mini-album) CD, digital
Skivbolag: Riot Electronics
Releasedatum: 11 december 2016
Genre: Noise, industrial, experimental
Bandmedlemmar: Fredrik Djurfeldt
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

 

FacebookDiscogsBandcamp

(English version below)

Uttrycksfullt, experimentellt och udda

Severe Illusion– och Instans-bekantingen Fredrik Djurfelt, som även har släppt musik under monikers som AnalfabetismKnös och Vanvård, presenterar nu det första albumet med sitt nya noise/industrial-projekt Boar Alarm.

“Conform to Decay” lämnar ingen som helst pardon och albumet river tag ordentligt om trumhinnorna när Fredriks hårt distade röst placeras ovanpå komplexa oljudsmattor och tunga trasigt distade rytmer.

Trots bara sex spår så blir det dock lite för mycket för mig i sin helhet och jag avnjuter det helst uppdelat. Kanske hade jag önskat något eller ett par andrum och lite fler detaljer att utforska i ljudbilden. Det blir helt enkelt lite för avskalat och för oljudsfyllt. Jag saknar en del finess i de tunga rytmerna för att det skall kunna greppa tag ordentligt, även om känslorna som Fredrik vill förmedla å andra sidan i och med detta blir desto starkare. Bäst gillar jag den smattrande och skruvade “3rd Floor” och den blytungt maskinella “Rat Out”.

Som den svenska akten Kopfer Kat en gång uttalade: “Det gör lite ont i öronen, men det gör gott för själen”. Därmed bör fans av uttrycksfull, experimentell och udda noise/industrial definitivt kolla upp Fredriks senaste skapelse Boar Alarm.

Tracklist

01. Discontent (03:34)
02. 3rd Blood (03:34)
03. Rat Out (03:16)
04. Braineaters (Hand In Hand) (03:54)
05. No Rotation (03:54)
06. Drive (03:18)

(English version below)

Expressive, experimental and odd

Severe illusion– and Instans-acquaintance Fredrik Djurfelt, who has also released music under monikers like AnalfabetismKnös and Vanvård, now presents the first album with his new noise/industrial project Boar Alarm.

“Conform to Decay” leaves absolutely no mercy and the album makes a massive impact on your eardrums when Fredrik‘s hard distorted voice is placed on top of complex soundcarpets of noise and heavy broken distorted rhythms.

Although only six tracks in length, it becomes a bit too much for me as a whole and I must say I prefer it only partly. Maybe I would have liked a few breathers among the tracks and some more details to explore. It simply becomes too stripped down and noise-filled. I lack some finesse in the heavy rhythms to make me hooked more, even though the emotions Fredrik wants to express becomes very strong delivered in this certain manner. The clattering and screwed “3rd Floor” and the very heavy mechanical “Rat Out” are the ones I like best.

As the Swedish act Kopfer Kat once stated: “It makes your ears hurt a little, but it makes good for the soul”. With this said, fans of expressive, experimental and odd noise/industrial should definitely check out Frederik‘s latest creation Boar Alarm.

Liverapport: Alvar 20161111, Stockholm (foto)

Tags: , , , , , , , , ,


Stockholmsduon Alvar bjöd in till releaseparty för det nya albumet “Guilt Kollektion” på fredagsklubben Synth After Work på Temple Bar i Stockholm den 11 november.På scenen fick Jonas och Johanna sällskap av Jimmy Svensson (Titans m.m.) och Fredrik Djurfeldt (Severe Illusion, Boar Alarm m.m.)

Jens Atterstrand

Jens Atterstrand var på plats med sin kamera.

 

 

Severe Illusion – “Deliberate Prefrontal Leucotomy”

Tags: , , , , ,


Format: (Album) CD, CD (Ltd.Ed), Digital, LP
Skivbolag: Complete Control Productions
Releasedatum: 23 november 2013 / 31 januari 2014
Genre: Electro-industrial
Bandmedlemmar: Fredrik Djurfeldt, Ulf Lundblad
Land: Sverige
Recensent: Niklas Hurtig

FacebookLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloud

Med oljud som rytmer maler Severe Illusion på hörselnerven

Severe Illusions nya album går inte utanför den kända ljudbilden och den vana lyssnaren kommer känna igen sig på ”Deliberate Prefrontal Leucotomy”.

Albumet är i grund och botten kompakt lågmäld electro varvad med skrikiga diskanter och starkt distad sång. Det är nästan som att man inte kan prata om instrumentala spår då sången är så inbakad och distad att den blir som ett instrument bland andra. På ”Tardative Dyskinesia” rullar ett mörkt skräckinjagande ljud fram medan förvridna elektroniska ljud och en skrikig röst berättar en okänd historia. Jag skriver okänd för det är i princip helt omöjligt att höra vad låttexten går ut på.

Aggressionerna hålls på en långsam nivå där vissa spår lutar mer åt Industrial medan andra åt Rhythmic Noise-hållet. De åtta spåren flyter på utan större överraskningar men slutsatsen är ändå en tätt sammanhållen produktion som inte tråkar ut.

Bästa spår ”Compassion to Delete”

6/10 BRA! Severe Illusion

 Tracklist

01. Louder Than Words (04:41)
02. Postsynaptic Receptor Disruption (03:43)
03. Discontinuation Syndrome (03:54)
04. Hole (04:27)
05. Compassion To Delete (04:17)
06. Tardative Dyskinesia (04:57)
07. Cro Magnon (04:14)
08. Strategy Of Aprehention (03:38)

 

Severe Illusion-lägret rapporterar

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Två år har nu passerat sedan Severe Illusion gjorde stark comeback med den senaste fullängdaren “No More Alive Than You Deserve” och efter livespelningar på två kontinenter, och släppet av den fristående EP:n “Psychosurgery”, så är det nu dags att presentera det kommande albumet “Deliberate Prefrontal Leucotomy” som enligt rykten släpps under november månad.

Den svenska duon, som består av Fredrik Djurfeldt och Ulf Lundblad –  och som vid några tillfällen dessutom har fått sällskap på scenen av The Pain Machinery-bekantingen Anders Karlsson – har redan bokat in ett antal nya spelningar utomlands.

Den 23 november gästar man Berlin där man får sällskap av landsmännen i No Sleep By the Machine och Gubbjävel. Bandet planerar även spelningar på hemmaplan och ytterligare ett besök i Chile innan det tredje albumet på samma tema – “The Legacy of António Caetano de Abreu Freire Egas Moniz” släpps.

I samma veva avslöjar frontmannen Fredrik Djurfelt även att han har nytt material på gång med sitt ambient-noise projekt Knös efter några års tystnad. Det kommande albumet “Face Without Face” släpps inom kort via Maligna Records och är ett samarbete med Negru Voda (tidigare Megaptera).

Livespelningar är inplanerade i både Stockholm och Buenos Aires den 9 november respektive 7 december.

Som om detta inte vore nog så finns det även goda nyheter att rapportera från (det andra sidoprojektet) Instans läger: Efter “Understatement”, som släpptes tidigare i år via Ungerska Advoxya Records, välkomnar man nu batteristen Janina Danes (Severe Illusion och Marsupium Massacre) som permanent medlem efter hon medverkat på scen vid några tillfällen tidigare.


Albumdetaljer från Severe Illusion

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Precis som vi rapporterade nyligen, så är de svenska EBM-veteranerna Severe Illusion åter aktuella med nytt material efter att nyligen ha plockats upp av det nystartade svenska skivbolaget Complete Control Productions.

Tidigare den här månaden släppte man den digitala tvåspårssingeln “Clear Head & The End Of Flowers” och nu är detaljerna helt klara för det nya albumet “No More Alive Than You Deserve”. Albumet följer upp “Shortcut To Civilization” från 2006. Mastringen är signerad tyske Cedrik Fermont (känd från skivbolaget Ant-Zen och Axiome) och omslaget är designat av Anders Karlsson från The Pain Machinery.

Severe Illusion har de sista åren även släppt två EP’s; Under 2007 släppte man “Armed Evolution” och för två år sedan Infidelity to Ritual”.

Under de senaste elva åren har Severe Illusion duckat för alla EBM-scenens musiktrender och inte fastnat i varesig oldschool EBM-trendens hardbeat-fälla eller aggrotechspåret. Bandet har utvecklat och hållt fast vid en egen stil som nu presenteras på ännu en fullängdare där duon, som består av Fredrik Djurfeldt och Ulf Lundblad, levererar elva nya, noisiga EBM-nummer. Man har även kryddat upp med att sjunga på svenska i “När helvetet kom till byn”.

(Lyssna på smakprov samt båda spåren från senaste singeln här nedan.)

“No More Alive Than You Deserve” släpps den 23 september via Complete Control Productions.

Tracklist

  1. Mocking Bird
  2. Try Harder
  3. Clear Head (Album Version)
  4. To The Wall
  5. När Helvetet Kom Till Byn
  6. Inside Your Narrow Little World
  7. Them Unwitting
  8. Rotating Knives, Yes
  9. Cultural Identity
  10. And Them We Kill
  11. Dirt


Severe Illusion – The End Of Flowers by CControlProductions
Severe Illusion – Clear Head (single version) by CControlProductions

Festivalrapport: Kalabalik på Tyrolen

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Artister: Position Parallèle, Escalator, Centhron, Jemek Jemowit, Schramm, The Pain Machinery, 64Revolt, Tarmvred, Ekobrottsmyndigheten
Datum: 26-27 augusti 2011
Scen: Tyrolen, Alvesta

Foto & artikel: Erik Uppenberg

OBS! Missa inte fotoalbumet nedanför rapporten rapporten!

Surrealistiskt, magiskt och alldeles underbart

I hjärtat av Värend, ett av de smålandskap som tillsammans bildar Småland, ligger en bedagad folkpark som heter Tyrolen. Ett rostigt bilvrak markerar infarten en mil söder om Alvesta. Planken som avgränsar området pryds av flagnande målningar av Lennart Hyland, Snoddas, Marilyn Monroe, Ingo och Floyd. Kulörta glödlampor i mängd lyser upp stängda attraktioner, där man en gång kunde spela på chokladhjul eller skjuta ner norska flaggor. (Det senare kanske inte känns helt rätt sommaren 2011.) Avställda gamla radiobilar visar vägen till toaletter som är tapetserade med Fantomen-serier, affischer för dansband som Bert Bennys och Mum-reklam från tiden då roll-on-deodorant var så nytt att det kallades ”rollette”. (fortsättning nedan)

Här har tiden stått still och det är off-season tolv månader om året. Det känns som om jag befinner mig i en Kaurismäki-film.Eldsjälarna som driver själva stället och serverar maten matchar omgivningarna genom att se ut som cirkusartister. En ung herre har hög hatt, en annan föredrar långhårig barbarfrisyr med pottklippt lugg à la Iron Maidens Bruce Dickinson. Besökarna kan kela med några andra av inventarierna: en levande hund, en levande katt samt en uppstoppad räv. Tyrolen-sommaren har inneburit dansband, country, nostalgikvällar, tatueringsmässa, The Ark-konsert och muskelrocksfestival – vad nu det kan vara för något. Men den här helgen, 26–27 augusti, så är det Växjösynthklubben Kalabalik som bjuder in till sin första festival. Att besöka en liten, glest befolkad synthfestival med obskyra orkestrar på denna plats känns surrealistiskt, magiskt … och alldeles, alldeles underbart. (fortsättning nedan)

Kalabalik har bokat band som de själva vill se, inte för att de är kända eller drar folk. Festivalen sparkar igång med The Pain Machinery. Duon har tyvärr splittrats, då sångaren Jonas Hedberg nyligen lämnat bandet. Denna kväll hoppar därför Fredrik Djurfeldt från Severe Illusion med kort varsel in som sångare, och han gör en efter omständigheterna god insats. Fredrik Djurfeldt har stark scennärvaro och framför texterna med en ljusare pipa än Jonas Hedbergs Douglas McCarthy-artade stämma. Tyvärr går texterna inte fram lika tydligt – synd, då The Pain Machinerys bittert ironiska samtidsbetraktelser är mer än bara utfyllnad till Anders G Karlssons svängiga och ondsinta rytmer. Numera är dessa mera acid-body och new beat än industrislammer, och – om ni missat det – bland det bästa landet har att erbjuda.

Jemek  Jemowit är festivalens stora glada överraskning. Själv kallar artisten sin musik för electrobilly. Jag vet inte om jag kan skriva under på den etiketten, men bra är det. Jemek Jemowit är en långsmal, dansant och höggradigt queer karl, som i cykeldräkt och pumps leverar stilsäker minimalsynt i Fad Gadgets anda. En hel del syntsolon levereras live, glädjande i en genre fylld av fejkande Andy Fletchrar som låtsas spela på avstängda klaviaturer. Gänglige Jemek får böja sig som en ostbåge för att nå ned att spela, vilket inte minskar underhållningsvärdet. Han avrundar med en cover på Louie Louie.

Den här gossen – polack, bosatt i Berlin – drar sig nämligen inte för att omfamna även slitna och okreddiga delar av musikhistorien, något som hörs dagen efter då Jemek  Jemowit jockar på den dansbana som bär det bizarra namnet Joddelero. Återigen i pumps, men nu uppsminkad med ögonbryn som skulle göra både Gabi Delgado och Frida Kahlo avundsjuka, rör han sig från synthpop till Afrika Bambaataa och annan svart electrofunk, via hiphop, futurepop och hårdare synth till belgisk new beat. Med smarta övergångar får han även detta att fungera. Den fåtaliga publiken finns inte främst på själva dansgolvet, utan avnjuter det hela några meter därifrån. Vi sitter uppflugna på ännu en färgglad scen, den tredje på det lilla området, samtidigt som vi smuttar på Jägermeister som något av banden generöst ställt fram på bordet.

Från Frankrike kommer huvudskälet att jag själv åkte ned till festivalen, duon Position Parallèle. Sångaren Geoffroy D sysslar annars med neofolkprojektet Dernière Volonté, men av detta hörs inte ett spår i Position Parallèles minimala synthpop. Inte syns det heller: han låter och ser klyschigt fransk ut i sin randiga tröja, det är bara baguetten under armen som saknas, medan keyboardisten xxx från xxx i sin lädercatsuit för tankarna till en butter Modesty Blaise, eller kanske Emma Peel från tv-serien Avengers.

Och detta var de tre spelningar jag såg på festivalen, av totalt nio på programmet. Vackert så; jag åkte med ambitionen att ha roligt, inte att skriva om festivalen. Vi ska alla vara glada att jag inte såg Centhron, till exempel. Jag gläds åt att jag slapp plågas, och ni som uppskattar tysk aggrotech är glada över att ni slipper mina åsikter. Jag grämer mig dock något över att jag missade Escalator, ungrare som är Front Line Assembly-influerade men med ett något mer minimalt och avskalat sound.

Övriga artister som uppträdde var Schramm – habilt tyskt body-ös om än inte min stil, av det lilla jag såg, Ekobrottsmyndigheten, samt bitpoppiga akterna 64Revolt och Tarmvred.

Klubb Kalabalik har haft ett uttalat mål att skapa en liten, intim festival, som växer sakta och åtminstone till en början mest besöks av vänner och kompisars kompisar. De har kallt räknat med förlust. Frågan är om de inte lyckats lite väl bra. Campingens tält kan räknas på mina fingrar och tår (ledtråd: jag har sammanlagt tjugo) och gissningsvis är vi ett hundratal besökare på en plats med kapacitet för åtminstone det tiodubbla. Några veckor före festivalen såg jag att bara en bråkdel av mina synthintresserade Facebookkontakter ens var inbjudna till evenemanget. Pressutskick och liknande har nog också lyst med sin frånvaro.

Exklusivitet i all ära, men det finns troligen ett antal människor som skulle ha uppskattat denna festival mer än någon annan i sommar, men som inte ens kände till att den fanns. Synd på så rara ärtor, roligt för oss som var där. Arrangörerna indikerar att de tänker sig Kalabalik på Tyrolen även nästa sommar, och jag är övertygad om att vi som var där kommer att göra vårt till för att sprida ryktet om vår säregna upplevelse i Smålandsskogarna.

Jemek Jemowit

Position Parellèle