Niklas Hurtig (text) och Patrik Lark (foto) besökte den fjärde upplagan av Subkultfestivalen som vanan trogen arrangerades i Folkets park i Trollhättan den 13-15 juni.
Subkultfestivalen håller den svenska alternativa musikscenen utanför storstäderna vid liv med den årliga festivalen i Folkets Park i Trollhättan. Tre dagar av synth, punk och metal lämnar bestående intryck och väcker nostalgiska minnen från Värmlandsskogen till liv.
I min mening hade årets upplaga av Subkultfestivalen en något svagare lineup än vad vi vant oss vid från tidigare år. Men det känns ändå som att festivalen nu har hittat sin form baserat på nuvarande besökarantal och man får hoppas att festivalen fortsätter locka besökare, inte bara från Sverige utan även från övriga världen. I år var det representation från cirka sex länder, där den mest långväga besökaren kom från Australien.
Nyhet för i år var att campingen nu håller till på den intilliggande och komplett utrustade Trollhättan Camping. En mycket bra förbättring som ger det bästa av bekvämlighet, närhet till festivalen och den unika upplevelse som en festivalcamping faktiskt är. Uppskattningsvis 200 besökare bodde på campingen i allt från enmanstält till husbilar. Inne på området var det mesta sig likt med utomhusscenen Aura, inomhusscenen Stella och DJ-båset Helgon placerat i öltältet mitt på området. Till detta fanns också de obligatoriska merchandise-båsen och matvagnarna. Inget att klaga på alltså!
Precis som tidigare år hölls den officiella förfesten på baren Backstage i Trollhättan centrum, med en lineup som bestod av Cynical Existance med Fredrik Croona i spetsen, Ice Bunny, Felin och DJ:s som höll ställningarna mellan spelningarna. Det roligaste med Cynical Existances spelning var nog (det spontana?) inhoppet av vad som bara kan antas vara Fredriks vän. Den mannen kunde också skrika! För övrigt var det överlägset flest Cynical Existance-tröjor på besökarna denna kväll. Stockholmsbaserade Felin gjorde sig ett namn tidigare i vår då hon släppte låten “No More Sweet Home Alabama” som en protest mot den nya abortlagstiftningen i staten. Med en energi i paritet med Toril i Alice in Videoland golvade nog Felin de flesta i publiken i den lilla spellokalen. Snacka om scennärvaro och publiktjuseri!
Festivalens första riktiga dag bjöd på allt från punk, EBM, metal och synthpop. Med ikoniska punk-klassiker som “Ishockeyfrisyr” och “Dricka Sprit och hålla Käften” är De Lyckliga Kompisarna en av Sveriges främsta och mest underhållande samhällskritiker och DLK anno 2019 är lika bra som alltid med en sprudlande glädje. Med en Världen Brinner t-shirt förespråkade gitarristen Roger publiken att börja lyssna på punkbandet som tidigare under dagen spelade på Stella-scenen, på vilken sedan brittiska Pretty Addicted klev upp och levererade en färgglad skrikfest med attityd.
Tyvärr fick EBM-duon Spetsnaz från Örebro lov att ställa in årets framförande och en annan duo Alvar från Stockholm ersatte. Alvar med Fredrik Djurfeldt från Severe Illusion på scen är som ett nutida Einstürzende Neubauten – med industriella oljud i perfekt harmoni med den aggressiva sången.
På samma scen var det sedan dags för tysk body från Gävle. Stürm Café var orsaken till en av de få moshpitarna framför scen denna festival. Inga fler kommentarer behövs. Tysklands svar på VNV Nation, Rotersand, levererade sedan sin futurepop på exakt det vis de ska. Publiken bjuds in till gemenskapen på scen. Kanske inte lika träffsäkert och med lika stort självförtroende som Ronan Harris, men nog för att hålla åskådarna nöjda.
Superproffsiga och hårda Dive imponerade sedan med bra ljud och mäktig lasershow. Dirk Ivens från The Klink på sång med kompanjon bakom maskiner framfördes minimal och stilren EBM. Framtoningen är till skillnad från Rotersand kall och artistisk där publiken aldrig blir annat än rena åskådare.
I vanlig ordning bjuder Subkultfestivalen på en bred lineup av alternativ musik inramat i en felfri organisation. Men den ständiga frågan ligger hela tiden och skaver. När ska det ta fart? När ska festivalen lyfta till att bli en fullfjädrad ersättare till Arvikafestivalen? Förutsättningarna för det finns åtminstone på plats och förhoppningsvis fortsätter resan mot det målet.
Foto, dag 1: Cynical Existence, Felin, Ice Bunny
Foto, dag 2: Alvar, Cuban Missile Cries, De Lyckliga Kompisarna, Eleine, Evergrey, Isolated Youth, Pretty Addicted, Rotersand, Wulfband
Foto, dag 3: A Projection, Bataar, Cyhra, Dive, Rein, Seadrake, Solar Fake
Den forne Menschdefekt och Project Rotten-bekantingen Fredrik Croona, som under de senaste två åren även har släppt inte mindre än två soloalbum, återvänder nu med den fjärde fullängdaren “Dying Light” med sitt aggrotechprojekt Cynical Existence.
På det senaste fullängdsalbumet “We are the Violence” (2015) arbetade den mycket produktive göteborgaren, som under Cynical Existence-monikern även släppte minialbumet “Echoes” under 2015, med George Klontzas från PreEmptive Strike 0.1 och Rave the Reqviem-bekantingen Filip Lönnqvist.
(Lyssna på smakprov nedan)
På det nya albumet, vars första singel “Through My Eyes” släpptes förra året, har den sistnämnda ersatts med bassisten och gitarristen Erik Gustafson, som tidigare har spelat med bland andra 16 Volt, Therion och Dismember så vissa inslag av gitarr i Cynical Existences medryckande och melodiska aggrotech är med andra ord att vänta.
“Dying Light” innehåller, utöver de 12 ordinarie nyskrivna låtarna, även tre bonusremixer av Freaky Mind, Iron Clad och Cutoff:Sky.
Göteborgsbaserade Fredrik Croona, som sedan tidigare är bekant från projekt som Menschdefekt, Project Rotten och under senare tid Cynical Existence, presenterar nu sitt första album under eget namn.
På “The Grey Line” får en touch av dansant futurepop sällskap med Fredriks sedan tidigare taktfasta och aggressiva mörka electro.
Bland albumets tio spår finner vi även två gästspel signerade Vanguard-sångaren Patrik Hansson och grekiska PreEmptive Strike 0.1.
01. Always the Same
02. Stand My Ground (feat. Patrik Hansson)
03. The End
04. Everytime I Die
05. This Pain
06. Close Your Eyes
07. Disgrace
08. Displacement
09. Coming Down
10. Fallen
11. I Tried
12. The Path (feat. PreEmptiveStrike0.1)
AktuelltComments Off on Lätt touch av futurepop på solodebut från Fredrik Croona
Format: (Album) CD, Digital Skivbolag:Alfa Matrix Releasedatum: 27 mars 2015 Genre:Aggrotech, Industrial Bandmedlemmar: Fredrik Croona, Filip Lönnqvist, George Klontzas Land: Sverige/Grekland Recensent:Thomas Hulteberg
(English version below)
Medbrottslingarna höjer tredje utgåvan
Menschdefekt– och Project Rotten-bekanta Fredrik Croona släpper ny fullängdare med aggrotech/industrial bandet Cynical Existence och som medbrottslingar har han George Klontzas från Pre Emptive Strike 0.1 och Filip Lönnqvist från Rave the Reqviem.
“We Are The Violence” är en uppvisning i avskalat låtskrivande och jag upplever det som att varje del av musiken är en logisk del av helheten. Ingen del känns överflödig eller instucken som en eftertanke. En av de snyggaste detaljerna är 30 sekunder in i “The Kill” när ett mördande gitarriff höjer en låt som börjat väldigt medelmåttigt till ett av albumets starkaste spår.
Sången ligger väldigt bra i mixen och framförs av Fredrik Croona. Han har hittat två olika lägen, ansträngda skrik eller monotont maskinellt, och jag tycker att det senare fungerar mycket bättre än det tidigare. I de skrikiga partierna låter han som Daniel Graves i sina sämsta stunder, från början störde det mitt intryck enormt mycket men efter ett par genomlyssningar kommer jag på mig själv med att verkligen gilla det. Helhetsintrycket av “We Are The Violence” är starkt. Vi bjuds på fjorton välproducerade och varierade spår och jag ser fram emot nästa utgåva rejält.
Bästa spår:“The Kill”
Sämsta spår:“You”
Tracklist
01. We are the violence
02. Wake up call
03. Heartless
04. The kill
05. War of times
06. You
07. The dead empire
08. Affliction of self torture
09. Stains that never fade (feat Wojek Krol)
10. Sweet dreams
11. Sovereign
12. Amputation of the soul
13. The Betrayal
14. We are through
(English version below)
Frederick Croona (also known from Project Rotten and Menschdefekt) releases a new album with his aggrotech/industrial band Cynical Existence and as accomplices, he has George Klontzas from the Pre-Emptive Strike 0.1 and Filip Lönnqvist from Rave the Reqviem.
“We Are the Violence” is a showcase of unadorned songwriting and the feelings are that every piece of the music is a logical part of the whole. No part feels superfluous or inserted as an afterthought. One of the neatest features is 30 seconds into “The Kill” when a murderous guitar riffs raises a song that started very mediocre to one of the album’s strongest tracks.
The song is very good in the mix and performed by Fredrik Croona. He has found two different modes vocally. Either the strained crying or monotonous machinelike ditto, and I think that the latter works much better than the previous one. In the lurid parties he sounds like Daniel Graves in their worst moments, initially disrupted it my impression enormously but after a few listenings, I find myself really liking it. The overall impression of “We Are The Violence” is strong. We are treated to fourteen well-produced and varied tracks and I really look forward to the next release.
Best track:“The Kill” Worst track:“You”
RecensionComments Off on Cynical Existence – “We Are The Violence”
Göteborgsbaserade Fredrik Croona, från Project Rotten, Cynical Existence och Menschdefekt, presenterar debutalbumet med sitt senaste svenska dark electro/aggrotech-projekt Avskydd. Provlyssna/beställ hela albumet via bandcamp.
Efter en dubbel dos EP:s och debutalbumet “Come Out and Play” som släpptes tidigare i år så återvänder nu Göteborgsbaserade Cynical Existence med Fredrik Croona (från Project Rotten och Menschdefekt) med uppföljaren “Erase, Evolve and Rebuild”.
Bland de fjorton nyskrivna låtarna finner vi även ett gästspel av den svenska nykomlingen Rave the Reqviem.
Projektet signades under det förra året av belgiska Alfa Matrix, som enligt skivbolagets vana trogen även levererar albumet i en begränsad 2-disc boxutgåva.
Bonusdiscen inkluderar ett antal exklusiva alternativa spår och samarbeten samt remixer signerade bland annat skivbolagskollegorna Psy’Aviah, Psionic och Vicious Alliance.
Bandet presenterar även en video till “The Divine” (se nedan).
“Erase, Evolve and Rebuild” släpps den 8 november via Alfa Matrix.
Tracklist
Something Strange
Erase Me
My Decadence, Your Sins (feat. Rave the Reqviem)
Imperfect
The Divine
Falling
Deus Ex Complex
Our Bright Future
Sins of Your Flesh
The Endless Stride
An Eternity Stuck on Repeat
No Compromise
Transformation (A Search for Change)
At the End (Outro)
Tracklist Bonusdisc **
Another Dead Beat Night
My Decadence Your Sins (Roppongi Inc. Project Remix)
A Walk into the Void
Another Dead Beat Night (Psionic Remix)
Sins of Your Flesh (Rebels Against God Remix by Vicious Alliance)
Stargazing (Album Version)
Our Bright Future (Psy’Aviah Remix)
Nothing Left to Say and Nothing Remains (vs Psionic)
The Puppet Dance (vs Junksista)
Always and Forever (Never Ending Old School Remix)
AktuelltComments Off on Cynical Existence bygger upp på nytt
Artister: Cygnosic, Cynical Existence, C-Lekktor Datum: torsdag 28 mars 2013 Scen: Henriksbergs Takterass, Göteborg Arrangör: Club Electro Sound Rapport & Foto:Anders Nord
OBS! Missa inte fotogalleriet nedan!
När det Japanska skivbolaget Deathwatch Asia valde att göra ett stopp i Göteborg var det bara för Anders Nord att ladda kameran och bege sig till Henriksberg..
Innan banden gick på fick möjlighet att prata med Georg Psaroudakis i Cygnosic och även C-Lekktors frontman Markko. Vi pratade mest om hur den elektroniska scenen ser ut i Grekland respektive Mexico och det vi kom fram till var att det ser ungefär likadant ut där som här i Sverige. Små lokaler och med ganska liten men entusiastisk och hängiven publik.
Först ut denna kväll var Grekiska Cygnosic som hade ett färskt skivsläpp i bagaget. Den 22:a mars släppte dom sitt tredje album, “Fire and Forget”. Min kontakt med Cygnosic innan denna kväll var några få klipp på Youtube så jag var inte riktigt säker på vad jag skulle få se, men Georg gjorde ingen aggrotechare besviken. Hårda snabba basgångar vävdes ihop med aggressiv sång. En synnerligen glad överraskning!
Efter en kort paus var det dags för Fredrik Croona att äntra scenen i skepnad av sin senaste skapelse Cynical Existence. Det märks direkt att Fredrik gillar att stå på scen, han är väldigt säker i sin roll som frontperson. Med låtar som “I’m Broken”, “Face of God” och “Deception” på repertoaren kan man inte stå still som publik. Man brukar säga att det är svårt att bli profet i sin hemstad men Fredrik är en bra bit på väg. Kanske är jag inte lika överraskad över denna spelningen som Cygnosics, men det beror på att jag sett Fredrik live med både (hans andra projekt) Menschdefekt och Project Rotten. Mycket välgenomförd spelning och jag hoppas att få se Cynical Existence snart igen!
Sist ut var kvällens huvudband C-Lekktor från Mexico. Bandet som var det främsta orsaken till att jag ville åka till den inställda SGA-festivalen. Ända sedan jag hörde låten “Stigmata” för första gången har jag följt och älskat C-Lekktor. Efter ett kort intro börjar spelningen i en rasande fart. Markkos energi på scenen kan närmast jämföras med Erk Aicrag i Hocico. Det är inte många sekunder Markko står still! Halvvägs in i spelningen spelar C-Lekktor en instrumentallåt varpå Markko lämnar scenen och ställer sig längst bak i lokalen och iakttar den dansande publiken (se bild nedan). När sedan en i publiken (Läs: jag!) skriker “Stigmata!!!” och får som svar: “Yeah, why not!?” är min lycka total! När bandet går av scenen efter drygt 70 minuter är jag mycket nöjd och väldigt trött i benen efter att ha dansat mig igenom tre spelningar. Avrundar kvällen med att prata med arrangören Marko Runne, banden och goda vänner innan det är dags att bege sig hemåt.
Trots ett kallt Göteborg åker jag hem med en varm känsla inombords. Tre riktigt bra spelningar av tre band. Stort tack till alla inblandadae!
Artiklar & LiverapporterComments Off on Liverapport: Who Killed the Easter Bunny 2013? (Göteborg)
Officiella musikvideon till Cynical Existences “I’m Broken” (med gästspel av grekiska Preemtive Strike 0.1.). Låten är hämtad från debutalbumet “Come Out and Play” som finns ute nu via Alfa Matrix. Enjoy!
VideoComments Off on Cynical Existence – “I’m Broken (feat. Preemptive Strike 0.1)”
Det belgiska skivbolaget Alfa Matrix meddelar att man skrivit kontrakt med svenska Cynical Existence. Hjärnan bakom projektet är den Göteborgsbaserade Fredrik Croona, som sedan tidigare är känd från harsh-EBM/dark electro-akterna Menschdefekt och Project Rotten (tillsammans med Kettil Sundberg från Syndrome x/209).
Det som började som ett studioexperiment, där Fredrik till skillnad från sina tidigare projekt ville blanda ett mer utpräglat harsh EBM-sound med hårda industriella tongångar, landade (som vi rapporterat om tidigare) under våren i debut-EP’n “A Familiar Kind of Pain”, som även fick distribution i USA via ett samarbete med Engraved Ritual.
Fredrik har inga ambitioner att på något sätt uppfinna hjulet på nytt och hymlar inte om sina starka influenser från några av scenens storheter som SITD, Suicide Commando och Grendel. Med soloprojektet vill han däremot visa upp en mer personlig och känslosam sida med ett mer nedbantat och minimalt sound.
AktuelltComments Off on Alfa Matrix-kontrakt för svenska Cynical Existence
Sticker inte ut från mängden trots ett par guldkorn
När man söker information om ett band och det enda man hittar är diverse ryska piratkopieringssidor samt en mallad webbsida på tyska så förstår man att det kanske inte är årets släpp man har att göra med. Däremot har det blivit klart för mig att tyska ES23 har arbetat med “Heaven Or Hell” under relativt lång tid. På gott och ont.
“Heaven Or Hell” faller vid första genomlyssningen in i det vanliga dark electro-facket. På ytan bjuder inte tyskarna på varken något nytt eller banbrytande. ES23 går i redan upptrampade fotspår och även om “Heaven Or Hell” inte är ett dåligt album så känns mycket igen från andra band i genren. Den största skillnaden måste vara att, för en gångs skull, ser vi ett band i genren som inte vrålar ut texter om hat, mord, våldtäkt och blod. Det är (minst sagt!) rätt skönt och ger ES23 en guldstjärna i kanten även om texterna i sig inte påverkar musiken nämnbart – mer än att den känns en smula mognare.
Plattan har ett det sedvanliga upplägget, där den dansanta “About a God” (som också luktar gott som singelmaterial) inleder och följs upp av de tunga korten “Bite” och “Child”. Efter detta börjar “Heaven or Hell” att svaja. (fortsättning nedan)
ES23 verkar ha jobbat med sitt alster såpass länge (Red.anm: Större delen av spåren släpptes i andra versioner redan på “God 23” från 2009) att man hunnit gå igenom flera faser i sitt skapande. Till exempel är “She” en väldigt trevlig synthlåt men bryter av tempot och stilen i resten av skivan. Helt plötsligt låter tyskarna som ett helt annat band. Tyvärr blir kasten alltför stora sett till hela albumet och det är inget som riktigt sticker ut från mängden.
Varför bekymra sig om ES23 i såna fall? Tja, först och främst är deras omslagsdesign helt fantastisk. Duger inte det för den kräsne så innehåller “Heaven Or Hell” ett par guldkorn. Svenskbekantingen Fredrik Croona (från Project Rotten, Menschdefekt och Cynical Existence) har lagt sin hand vid “Pixelbreed Theme” och gett låten det där extra trycket som många andra spår saknar. Originalversionen av introlåten “About a God” är den bättre av de två och imponerar. “Child” förtjänar också både en och två Spotify-sökningar.
Efter att ha googlat vidare på ES23 hittar jag lite pressinfo. Där påstås det att bandet är “långt ifrån den överhettade genren harshelectro”. Ska vi vara helt ärliga med varandra så är “Heaven Or Hell” precis det; Ett album i raden i harsh EBM/dark electro-hyllan. På gott och ont.
