Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Freak"

Lizette Lizette – “Queerbody”

Tags: , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Osignerat
Releasedatum: 18 januari 2017
Genre: electro, electropop
Bandmedlemmar: Lizette Nordahl
Land: Sverige
Recensent: Alexander Johansson

 

HemsidaFacebookLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesBandcampSoundcloudReverbnation

(English version below)

Join in a chant – spela queerbody!

Det är ju omöjligt att missunna Rein all uppmärksamhet hon fått de senaste året eftersom den svenska synthen verkligen förtjänar all uppmärksamhet som den kan få, men att inte briljanta Lizette Lizette fått minst lika mycket är ett kosmiskmusikaliskt mediatjänstefel och en solfläck av betydelse. Missförstå mig rätt. Jag älskar Rein och hennes trallpunkiga EBM men Lizette Lizette är som en smartare och sexigare storasyster – alla låtar är mer välkomponerade, texterna bättre, variationen större och produktionen smartare – med Reins “Bruises” som enda undantag – den är faktiskt Lizette Lizette-bra.

Nya singeln “Sober up” (som släpptes strax efter albumet, red.anm) är ett utmärkt exempel på detta, en smart poprefräng med en fin och catchig melodi som kombineras med sensuell visksång och en analogmjuk Kite-synthatmosfär. Låten är skriven med Kite-sångaren och partnern Nicklas Stenemo. Det är såhär man gör årets hittills bästa svenska singel! Samma kvaliteter återfinns på “Rest” (singeln från i fjol), en mångfacetterad synthpopduett med Stenemo. Första spåret “Easy Street” och efterföljande “All you Stole”“Queerbody” har också fina popkvaliteter men det är “Slow” och “Future” som är pärlorna på det endast sju låtar långa minialbumet. I de här två spåren finns mycket av Alessandro Parisis suggestiva monotoni som jag vet att Lizette Lizette uppskattar som musikälskande DJ och har med på sin Spotify-spellista.

“Slow” är årets sexigaste låt med en mjukt juckande, ljuvligt depraverad basgång som pumpar något fortare än vad Lizette Lizette efterlyser i texten. Så här mycket body har inte bodyn varit på länge, kanske t o m någonsin. Det är sexigare än Slavery Whip Mix (??) för er som är gamla nog att förstå vad jag menar. “Future” är delvis komponerad av andra Kite-medlemmen Christian Berg och en sensationellt suggestiv appropriering av Nitzer Ebbs “Join in the Chant”. De enda låtarna som inte håller yppersta klass är “Scapegoat” och gamla singeln “Freak” som är rakare electroclash-historier helt i linje med tidigare produktioner.

I tonåren ville Lizette Nordahl bli den nya Madonna sa hon i en intervju med Aftonbladet tidigare i år. Jag hoppas att hon fortfarande lyckas med den föresatsen. “Queerbody” är ett jämnare och bättre album än samtliga Madonnas produktioner (med samlingsalbumet “The Immaculate Collection” som lysande undantag). Den moderna popen skulle må bra av att bli mer queer och body. Spela kverbåddy!

Bästa låtar: “Slow” och “Future”.

Tracklist

01. Easy Street (03:24)
02. All You Stole (04:06)
03. Slow (04:12)
04. Scapegoat (04:22)
05. Future (03:43)
06. Rest (04:06)
07. Freak (04:06)

(English version below)

Join in a chant for more queerbody

Swedish artist Rein has received a lot of attention in swedish media over the last year. Everybody should know that the electronic music scene in Sweden really deserves all the attention it can get from mainstream media. At the same time, there is misconduct of cosmic proportion by the same media that they don’t acknowledge Lizette Lizette in the same fashion. Let us get things straight. I love Rein and her youthful punkrock EBM. But Lizette Lizette is so much smarter and sexier. She is like the super cool big sister of Rein and her songs are better composed, the lyrics are better, the materials are more varying and the overall production hotter, with Rein’s song “Bruises” as the only exception – it is actually Lizette Lizette-phenomenal.

The new single “Sober Up” is brilliant pop with a fine and catchy chorus combined with sensual whisper-song by Lizette Lizette. The delicate vocals is placed in an analogue synth music landscape simular to sweden’s best electronic act Kite and their electronic art pop and the suggestive bass monotony you can find in Alessandro Parisi’s songs. “Sober Up” is written and produced with Nicklas Stenemo from Kite who happens to be Lizette Nordahl’s partner. This is the best single in 2017 by a swedish artist so far. The same extraordinary pop music qualities are found in “Rest” – the single from 2016 and a fine duet with Stenemo, and the first song on the seven track mini album “Queerbody”, “Easy Street”, and the following melancholy, “All You Stole”. Pop aside, the best songs on the album are “Slow” and “Future”.

“Slow” is the sexiest song in 2017, it has a soft humping bass, perhaps a little faster than what Lizette Lizette is demanding for in the lyrics. Body music has not had this much body and corporeality in it for years, if ever. It is sexier than Slavery Whip mix if you are old enough to understand what I mean (for the younger audience, it is one of Depeche Mode’s mixes on Master and Servant that we used to play with our girlfriends back in the 80’ies, if we were fortunate to get them in bed). “Future” is co-created with Christian Berg from Kite and a sensational cultural appropriation of Nitzer Ebb’s classic “Join in the Chant”. The only songs that are not pure magic on “Queerbody” are “Scapegoat” and the single “Freak” (2014). They sound more like her earlier electroclash songs.

Lizette Nordahl told Swedish tabloid Aftonbladet that she wanted to become Madonna as a teenager. I hope she will succeed. “Queerbody” is better than every Madonna-album (apart from “The Immaculate Collection” (1990)). Contemporary mainstream pop music would improve a lot if it became more queer and body. Madonna would most certainly agree.

Best songs: “Slow” and “Future”.

Orange Sector – “Vorwärts nach weit”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Infacted Recordings
Releasedatum: 19 april 2013
Genre: EBM
Bandmedlemmar: Lars Timm Felker, Martin Bodewell, Rene Nowotny
Land: Tyskland
Recensent: Jens Atterstrand
Köp: TBA

Halvt erkännande blir till ett helt konstaterande

Jag tänker inleda den här recensionen med ett halvt erkännande: EBM i allmänhet – och oldschool-EBM i synnerhet är långt ifrån min favoritgenre i den syntetiska, alternativa och elektroniska sfären jag lever och andas anno 2013.

Ett stort antal EBM-album har passerat mina trumhinnor sedan jag som tolvåring spelade Nitzer Ebb:s två första tolvor på repeat. Och även om de nyss nämnda brittiska legenderna förblir ett av mina absoluta favoritband alla kategorier, så är de arvtagare som lyckats riktigt bra för mig lätträknade.

Orange Sector är dock, i motsats till många andra av de band som härjar på festivaler som härjar på festivaler som Familientreffen och liknande varje år, just ett av de där banden som faktiskt lyckats knäcka koden och slå sig igenom myllret av dussinband.

1994, när Orange Sector var i ropet med deras andra album “Flashback”, så inkluderade jag (efter viss tvekan) nyfiken och spänd detta i den veckans postorderbeställning från legendariska Hot Stuff Records i Älmhult. Bandets debutalbum “Faith” slank med av bara farten och efter några dagars lyssning så hade jag ännu ett band att inkludera på kassett- och minidisc-blandningarna som följde mig var jag än gick.

Nu är det 2013 och den tyska trion, med Lars Timm Felker, Martin Bodewell och Rene Nowotny, som jag av någon anledning tappat lite av intresset för under 2000-talet, är tillbaka med det nya albumet “Vorwärts nach weit”.

Så väldigt mycket har egentligen inte hänt sedan spår som “Bodysmashing”“Kalt wie stahl” och “Violent Order” gick varma i mina hörlurar under nittiotalet. Men produktionen är av givetvis (av naturliga skäl) i mångt och mycket kristallklar jämfört med hur det lät på den tiden. Det är tajtare, snyggare arrangerat och jag tycks mig ana att Orange Sector har utvecklats på många plan sedan det begav sig. Detta med bedriften att inte tappa sin identitet och den berömda “röda tråden” på vägen.

Det första som slår mig är att Vorwärts nach weit” stundtals är ganska mörkt och atmosfäriskt och att bandet kryddat upp de monotona rytmerna och sedvanligt arga sånginsatsen, som liksom tidiare har inslag av både tyska och engelska, med en hel del nya grepp som passar perfekt i EBM-handsken anno 2013.

Ledmotivet Vorwärts nach weit” är ett mörkt och tungt nummer, den lite långsammare “Freak” med sin trasiga ledande synthslinga och innovativa inslag av rap är ett trevligt komplement till albumets övriga spår. Och tillsammans med den härligt blippiga “Geile Zeit” och de två avslutande spåren “Tränen in der tiefe” och “Frequenzangriff” så symboliserar det ganska bra hur jag vill ha mitt Orange Sector serverat.

Bandet har under senaste tiden varit lite anonyma för mig och jag har under några av bandens senaste album saknat riktigt starka låtar bakom de snygga arrangemangen och dansanta rytmerna. Vorwärts nach weit” innehåller förvisso fortfarande en hel bunt spår som jag gärna hoppar över och tillsammans med detta några lite fantasilösa upprepningar. Tolv spår kanske var i mesta laget och tillsammans med de fyra alternativa remixerna så blir öronen en smula trötta, men trots detta så är jag övertygad om att alla fans av oldschool-EBM kommer kunna ta till sig det mesta som levereras här.

Tracklist

01. Mein Kreuz (03:05)
02.
Vorwärts Nach Weit (03:52)
03.
Alles Dreht Sich Im Kreis (03:13)
04.
Take My Pain (02:06)
05.
John Kills (02:49)
06.
Volle Kraft Voraus (01:01)
07.
Der Maschinist (03:26)
08.
Geile Zeit (03:23)
09.
Life Is Fading Away (03:10)
10.
Freak (03:52)
11.
Tränen In Der Tiefe (03:30)
12.
Frequenzangriff (04:10)
13.
Mein Kreuz (Miniton Mix) (02:29)
14.
Vorwärts Nach Weit (Index Mix) (02:56)
15.
John Kills (Wellencocktail Remix) (03:24)
16.
Mein Kreuz (Skyla Vertex Remix) (03:23)