Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Frank M. Spinath"

Radioaktivists – “Radioakt One”

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD**, digital
Skivbolag: Dependent Records
Releasedatum: 30 november 2018
Genre: Electro, synthop, futurepop
Bandmedlemmar: Sascha Lange, Daniel Myer, Frank M. Spinath, Krichan Jan-Erik Wesenberg
Land: Tyskland
Recensent: Jens Atterstrand

 

(English version below)

Vågad stilmix från erfaren kvartett

När det kommer till den moderna skolan av alternativ elektroniska popmusik så är Sascha LangeDaniel Myer (HaujobbArchitects), Frank M. Spinath (SeaboundEdge of Dawn) och Krichan Jan-Erik Wesenberg (Rotersand) som tillsammans utgör den nybildade superkvartetten Radioaktivists tre vid det här laget ytterst erfarna gentlemen. Arbetet med det här projektet påbörjades redan under 2012 men då medlemmarna samtliga är aktiva inom en rad olika musikprojekt så har det tagit några år att sammanställa debutalbumet.

Radioakt One rullar omgående in lyssnaren i en bomullsmjuk matta fullproppad av snygga produktionstekniska finesser där inte mycket har lämnats åt slumpen. Seabound-sångaren Frank M. Spinath med assistans av Sascha Lange för tonsäkert och varsamt albumet framåt när de via inslag av både rockig shoegaze, dissonant industriell techno och modern dansmusik bygger upp ett brett koppel av stämningsfulla och atmosfäriska elektroniska poplåtar.

Tillbakalutad melankolisk och dovt analogbubblande minimalistisk electro som den inledande “Radioaktive”, dansgolvsrökaren “Raiders”“Lovers” och “Pieces of Me” utgör huvudtemat på Radioakt One. Avstickare görs dock i mörkare nummer som den kantigt råa “Sinner” och den av diskreta distade gitarriff kantade “Sense of Destruction”. På mellantempoballaden “Skin and Bones” möts vi sedan av en sedvanligt viskande och väsande Frank M. Spinath som levererar albumets starkaste refräng i den medryckande “Reach Out”.

Radioakt One är ett album av sorten som sakta växer snarare än att gå på knockout. Produktionskvaliteten är skyhög och detaljerna många att upptäcka samtidigt som Radioaktivists visar prov på sin breda musikaliska erfarenhet och tryggheten när det kommer till att våga blanda en lång rad olika musikaliska influenser.

Tracklist

01. Radioaktive (04:00)
02. Raiders (05:07)
03. Skin And Bones (04:01)
04. Sinner (04:38)
05. Reach Out (04:08)
06. Lovers (04:28)
07. I Want You (04:05)
08. Sense Of Destruction (04:46)
09. Pieces Of Me (05:50)
10. Leere (03:50)

Bonus disc**

01.Chicago (04:10)
02.Pointless (Demo) (03:37)
03.Raiders (Empirion Remix) (08:24)
04.Pieces Of Me (J Wolf’s Dream Cycle Remix) (08:04)
05.Raiders (Daniel Myer’s Lost Faith Remix) (04:59)
06.Skin And Bones (Redux) (04:38)
07.Sense Of Destruction (Extended) (06:23)
08.Radioactive (Full Length) (06:15)
09.Pieces Of Me (Early Demo) (06:56)
10.Sense Of Destruction (Early Demo) (04:44)

(English version below)

Daring clash of genres from experienced quartet

When it comes to the modern school of alternative electronic pop, Sascha Lange, Daniel Myer (Haujobb, Architect), Frank M. Spinath (Seabound, Edge of Dawn) and Krichan Jan-Erik Wesenberg (Rotersand) who make up the newly formed super-quartet Radioaktivists are by now three experienced gentlemen. The work on this project began already back in 2012, but since all the members are quite active in a number of other music projects it has taken a few years to complete this debut album.

Radioakt One immediately rolls up its listener in a cotton-soft carpet packed with stylish production-technical features where not much has been left to chance. Seabound front man Frank M. Spinath with the assistance of Sascha Lange gently brings the album forward along along with elements of shoegaze, dissonant industrial techno and modern dance music as it builds up a broad leash of atmospheric electronic pop songs.

Reclining melancholic and dark analog minimalistic electro like the initial “Radioaktive”, the dance floor cracker “Raiders”, “Lovers” and “Pieces of Me” forms the main theme of Radioakt One. However, detours are made in darker numbers like the angular and rawer “Sinner” and the discreetly distorted guitar riffe edged “Sense of Destruction”. On the mid tempo ballad “Skin and Bones” we are then greeted by a familiar whispering and hissing Frank M. Spinath who delivers the album’s strongest chorus in the catchy “Reach Out”.

Radioakt One is the kind of album that slowly grows rather than goes for a direct knockout. The production quality is sky-high and the details are many to discover, while Radioaktivists showcase their wide musical experiences and confidence when it comes to daring to incorporating a wide range of different musical influences.

Seadrake – “Isola”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Megahype Records
Releasedatum: 27 april 2018
Genre: Synthpop, electrorock
Bandmedlemmar: Hilton Theissen, Mathias Thürk, Rickard Gunnarsson
Land: Tyskland/Sverige
Recsensent: Jens Atterstrand

 

(English version below)

En gedigen samling välkomponerade poplåtar

Seadrake, som består av sångaren Hilton Theissen (från Akanoid och Dark Millennium), Mathias Thürk (från Minerve) och svensken Rickard Gunnarsson (med ett förflutet i bland annat Enemy Alliance, Statemachine och Lowe) har nu släppt sitt efterlängtade debutalbum efter att ha radat upp ett antal starka singelsläpp under de senaste åren.

Isola är producerat av den tyske synthpopspecialisten Olaf Wollschläger som genom åren har satt sin prägel på ett otal kända albumsläpp i genren. Med rutinerad hand och en gedigen maskinpark har han lyckats ypperligt bra med att ljudsätta och plocka fram det allra bästa ur den här samlingen av välkomponerade poplåtar.

De framtunga gitarriffen i spår som “Get in On” och “Daydream” riskerar nog att snabbt skrämma bort de allra mest inbitna synthpopspuristerna men nu hör det ju också till saken att Isola helt uppenbart inte är skapat med motivet att varken försöka vara extraordinärt, nyskapande eller för den delen med någon speciell målgrupp i siktet. Ett ljuvt skimmer av analoga basgångar och atmosfäriska synthmelodier döljer sig bortom gitarrpåläggen och albumet radar upp ett stort antal snygga produktionstekniska detaljer och mellanspel.

Jag är inte det minsta förvånad över att Seadrake har nått framgångar även på de bredare alternativtopplistorna runtom i Europa, men när det sedan kommer till frågeställningen kring om Isola kommer att bli speciellt långlivat, så rymmer det svaret nog egentligen min enda tveksamhet. Känslan är att alla hemligheterna avslöjas rätt så omgående och att det väl snabbt riskerar att mätta en hungrig lyssnare. Men samtidigt har albumet definitivt potentialen att tilltala en väldigt bred publik, folk som helt enkelt bara uppskattar starka poplåtar.

Att sångaren Hilton Theissen har en bred bakgrund både från rock och mer elektroniskt baserad musik hörs tydligt när han tonsäkert över ett brett register behärskar det mesta från falsett och nedåt. Med hjälp av olika anslag och tonläge visar han upp goda kvaliteter i allt från den symfoniska electrorockballaden “Room 316” till refrängstarka upptempohits som “What You Do to Me”, “Something Durable” och “Conformity Loves Company”. Frank M. Spinath (från Seabound, Edge of Dawn och Ghost & Writer etc) gör sedan i sin tur ett väldigt signifikativt gästspel på min personliga favoritlåt, den mörkt mystiska electropoppärlan “Lower Than This (Someday)”, som trots att den skiljer sig markant från resten av albumet fungerar förvånande bra i sammanhanget.

Hurvida Seadrake har hämtat albumtiteln från den italienska benämningen på orten i västra Slovenien, byn i den franska provinsen Alpes-Maritimes, svenska Kents album “Isola” eller ön Isola Bella vid norra Italiens kust är lite oklart även om det lutar åt det senare (eller någon annan ö?) med tanke på omslagsdesignen vars foto är signerat tysken Chris Ruiz som tidigare är känd från And One och Pakt. En sak är dock glasklar och det är att Isola är en gedigen samling välkomponerade poplåtar signerad tre väldigt begåvade herrar med olika musikalisk bakgrund som alla har tillfört sin personliga touch till slutresultatet.

Tracklist

01. What You Do To Me (03:36)
02. Get It On (04:25)
03. On The Run (03:46)
04. Something Durable (05:18)
05. Room 316 (04:27)
06. Lower Than This (Someday) (06:37)
07. Die Of Temptation (03:32)
08. Conformity Loves Company (03:39)
09. Daydream (05:07)
10. Soulsharer (05:22)

(English version below)

A solid collection of well composed pop songs

Seadrake, with the vocalist Hilton Theissen (from Akanoid and Dark Millennium), Mathias Thürk (from Minerve) and the swede Rickard Gunnarsson (previously in acts like Enemy AllianceStatemachine and Lowe) have released their highly anticipated debut album, following a number of strong single releases during the past years.

Isola is produced by the synthpop-specialist Olaf Wollschläger who down the years have put his trademark sound on a great number of albums in this genre. With a great amount of experience and a well equipped machine park he’s managed very well to set the right tone and to pick out the very best from this collection of well composed pop songs.

The highlighted guitar riffs in songs like “Get it On” and “Daydream” may perhaps quickly scare away the synth pop purists but the case with Isola is quite obvious, it wasn’t made to come out extra ordinare and or original or to aim at a certain audience anyway. A nice skimmer of analogue bass lines and atmospheric synths are hidden behind the added on guitars and the album displays a great number och production technical skills and interludes.

The fact that Seadrake already have been successfull on the less scene-specific alternative music charts around Europe doesn’t come as a surprise to me at all, but when it comes to the question regarding whether Isola will be a long-lasting album, the answer raises my only real doubt. I get somewhat the feeling that all the mysteries of the album are given away quite quickly and that it might satisfy the hungry listener a bit too fast. On the other hand it has the ability to be well recieved by a wide audience, people who simply enjoy good pop songs.

The fact that singer Hilton Theissen has experience from both rock- and electronically based music comes clear when he tonally secure and dynamically manages everything from high pitch tones and downwards. In different styled vocal approaches and tonal balance he puts his qualities on display in everything from the symphonic rock ballad “Room 316” to chorus strong up tempo hits like  “What You Do to Me”“Something Durable” and “Confirmity Loves Company”Frank M. Spinath (from SeaboundEdge of Dawn and Ghost & Writer etc.) then makes a very significant contrubution on my personal favourite, the mysteric electro pop pearl “Lover Than This (Someday)” that, even though it is quite different from the rest of the songs, works suprisingly well in its enviroment.

Whether Seadrake has picked up the album title from the italian name of the city in the west of the Slovenia, the village of the french province Alpes-Maritimes, swedisg indie pop act Kent’s known album “Isola” or the island on the coast line of the north of Italy is unclear, even though the cover photo of the album (by Chris Ruiz from And One and Pakt) suggests the latter (or perhaps some other island?). What is completely certain though, is that Isola is a colid collection of well composed pop songs by three experienced gentlemen who all have added their own personal touch to the end result.

Seadrake redo för albumdebut

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Den nybildade trion Seadrake, som består av Minerve-bekantingen Mathias Thürk, svensken Rickard Gunnarsson (från Enemy AllianceStatemachine och Lowe) samt sångaren Hilton Theissen (från Akanoid och Dark Millennium) som tidigare har samarbetat med akter som The MissionMinistryJochim Witt och Queens of the Stoneage, gör sig nu redo att presentera debutalbumet “Isola”.

Seadrake har sedan man släppte singeln “Daydream” (2015) gjort ytterligare fyra singelsläpp, senast den populära “Lower Than This (Someday)” med gästspel av Frank M. Spinath (som sedan tidigare är känd en lång rad projekt, som Seabound, RadioaktivistsEdge of DawnGhost & Writer och soloprojektet Lionhearts). (Se musikvideorna nedan).

Bakom produktionen av den tio spår långa fullängdaren finner vi ingen mindre än synthpopmaestron Olaf Wollschläger, vars långa meritlista inkluderar giganter i genren som And OneMeshMelotron men även band som Paradise Lost och In Strict Confidence.

Seadrake levererar modern elektronisk pop med lätta akustiska inslag och den långa raden med influenser som de tre bandmedlemmarna med relativt olika bakgrund och erfarenheter har plockat med sig på vägen.

OBS! Missa intervjun med Rickard Gunnarsson som du kan läsa här!

“Isola” släpps den 27 april via Megahype.

 

Tracklist

01.What You Do to Me
02.Get It On
03.On the Run
04.Something Durable
05.Room 316
06.Lower Than This (Someday)
07.Die of Temptation
08.Conformity Loves Company
09.Daydream
10.Soulsharer

Intervju: Seadrake (Rickard Gunnarsson)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Jens Atterstrand fick en pratstund med den forne Enemy Alliance, Statemachine och Lowe-medlemmen Rickard Gunnarsson från den nu albumaktuella trion Seadrake, som i övrigt består av Mathias Thürk (från Minerve) och sångaren Hilton Theissen (från Akanoid och Millennium), inför släppet av deras första album Isola.

 

 

(Foto: Chris Ruiz Photography)

(English version below)

Hej Rickard! Från de (för oss) kanske mest kända banden Enemy Alliance, Statemachine och Lowe till det nya projektet Seadrake. Kan du berätta lite mer kring hur allt startade?

– Hallå, Jens! Egentligen började min ”musikkarriär” ju långt tidigare än så, men det är väl med Statemachine, eller snarare tonårsbandet Enemy Alliance, som jag kom in på synthmusik. Seadrake startades av Mathias Thürk (från tyska synthpopbandet Minerve) och var från början ett slags projekt med olika sångare. När Mathias och sångaren Hilton Theissen (från electrogruppen Akanoid och metalbandet Millennium) började skriva låtar och jag sen joinade upp i studion i Köln, så upptäckte vi att allt klickade och Seadrake blev till. Vi alla är skivbolagskollegor sen gammalt och har remixat varandra och turnerat ihop i våra tidigare band.

Ja, ni är ju tre personer som har ganska olika bakgrund. Har det gjort arbetet med det här albumet extra intressant?

– Vi har alla vuxit upp med ungefär samma musik, trots att vi kommer från helt olika ställen. Mathias är från Östberlin (DDR), Hilton är född i Kapstaden (Sydafrika) och jag från innersta Stockholm. Däremot så har vi rätt avskild musiksmak vilket kan ge det hela en extra krydda, men också bidra till väldigt högljudda och minst sagt intensiva diskussioner i studion. Vid de tillfällena brukar jag låtsas att jag inte förstår tyska (skrattar).

Tyske synthpopsmaestron Olaf Wollschläger, vars oändligt långa meritlista innefattar stora namn som And One, Mesh, Melotron men även akter som In Strict Confidence och Paradise Lost har stått för stora delar av produktionen av Isola. Hur var det att jobba med honom?

– Ah, du menar “O-Love”.. En av de roligaste tyskarna jag träffat faktiskt. Tidigare har jag bara jobbat med producenter som varit i samma band konstigt nog (som Mårten Kellerman, Leo Josefsson, Mehdi Bagherzadeh och Tobias Ersson), så för min del var det nytt att jobba med någon som enbart jobbade på soundet. När man proddar och spelar i samma band så får man lätt en jargong som alla förstår, säger jag “Benny- eller Lowe-piano” så fattar alla vad det handlar om. Så var det inte riktigt här och dessutom är ju termerna såklart annorlunda på tyska. Olaf är helt klart en av de bästa synthpopsproducenterna och jag hoppas vi kan jobba ihop igen!

Frank M. Spinath (från Seabound, Edge of Dawn, Ghost & Writer, Radioaktivists) gästspelar också på ett spår. Hur kom det samarbetet till?

– När Mathias startade bandet så var tanken att det skulle vara ett ”featuring”-projekt, lite som Kleerup, så då tog han in olika sångare och artister på de låtar han hade skrivit. “Lower Than This (Someday)” med Frank var en av de låtarna. Min tanke var först att vi skulle släppa den som en enskild singel efter albumet, men det är en låt som verkligen växer när man lyssnar på den, så nu känns den självklar på albumet Isola. Förhoppningsvis får vi med oss Frank på kommande spelningar!

Ja, på tal om livespelningar. Hur ser era närmsta planer ut?

Isola släpps nu på fredag den 27 april och vi firar det med releaseparty och fotoutställning på ett galleri i Stockholm tillsammans med Chris Ruiz (från And One, Pakt) som är vår hovfotograf. Efter det så blir det rep i studion i Düsseldorf och därefter Castle Party Festival 15 juli i Polen. 15 september gigar vi på Debaser Strand i Stockholm och i november/december åker vi på Tysklandsturné.

Albumet toppar redan (i skrivande stund) den tyska webbshopen Poponauts försäljningslista. Är ni förvånade över den positiva responsen?

– Isola är en platta som jag själv tycker om att lyssna på, så självklart blir jag glad över att det finns likasinnade själar ute i världen. Jag hoppas såklart att det kommer bli en succé, men jag blir fortfarande överraskad när singlar som “Lower Than This (Someday)” och “Something Durable” går upp tyska alternativlistan. Häromdagen fick jag reda på att vi gått upp på de norska listorna också, det är om något helt surrealistiskt! Jag trodde norrmännen bara gillade Robin och A-Ha (skrattar).

Slutligen, eftersom Elektroskull.com trots allt är (i huvudsak) en publikation med svenskt och skandinaviskt huvudfokus – har du något bra budskap eller hälsning till de svenska läsarna och kanske de som känner till dig sedan tidigare?

– Stay true to synthpop! Och förövrigt anser jag att Karthago bör förstöras!

Elektroskull.com och undertecknad vill ge ett stort tack till Rickard Gunnarsson som tog sig tiden att ge den här intervjun. Läs mer om albumsläppet och kolla in musikvideorna till bandets första handfull singelsläpp här!

Förboka Isola och beställ bandets tidigare singlar här!

(English version below)

 

Hi Rickard! From the (to us) perhaps most known bands Enemy Alliance, Statemachine and Lowe to the new project Seadrake. Can you tell us a bit more about how it all began?

– Hey there, Jens! Well, my musical career started long before that, but I guess Statemachine or rather my teenage band project Enemy Alliance are the ones that got me into electronic music. Seadrake was founded by Mathias Thürk (from the German synth pop band Minerve) and the idea from the start was to involve different vocalists. When Mathias and the singer Hilton Theissen (from electro act Akanoid and metal band Millennium) started writing songs and I then joined them in the studio in Cologne it all just came together and Seadrake was born. We’re all label colleagues since before and we have remixed each other’s music and have toured together in our previous bands. 

Yeah, you’re three individuals from quite different backgrounds. Have that made the work on this album even more interesting?

– We’ve all grown up with the same styles of music even though we come from totally different backgrounds. Mathis is from East Berlin (old DDR), Hilton is born in Capetown (South Africa) and myself from the inner city of Stockholm, Sweden. But indeed we do have a rather different personal taste in music that spices things up but also brings along some rather loud and to say the least intense discussions in the studio. At those moments I usually pretend that I don’t understand German (laughs).

German synthpop maestro Olaf Wollschläger, who’s almost infinite list of work contains big acts like And One, Mesh and Melotron but also the likes of In Strict Confidence and Paradise Lost has done most of the production work on Isola. What was the experience working with hime like?

– Oh, you mean “O-Love”.. One of the funniest germans I’ve met, actually. I’ve previously only worked with produceras that have been part of the same band (like Mårten Kellerman, Leo Josefsson, Mehdi Bagherzadeh and Tobias Ersson) so for me it was a new experience working with someone who only worked on the actual sound. When you produce and work with music together as a band you usually find a common way of describing things in a way that everyone understands. If I say “Benny- or Lowe-piano” everyone understands what that means. That was not really the case (working with Olaf) and the terms are obviously quite different in German. Olaf is one of the best synth pop producers out there and I hope we can work with him again!

Frank M. Spinath (from Seabound, Edge of Dawm, Ghost & Writer and Radioaktivists) makes a gues appearance on one of the tracks. How did that cooperation come about?

– When Mathis started the band the idea was for it to be a project featuring different vocalist, a little bit like Kleerup, so he brought in different singers and artists on the songs he had written. “Lower Than This (Someday)” with Frank was one of the songs. My first tought was to release it as a separate single after the album but it’s a song that really grows and now it feels as a natural part on the album Isola. Hopefully we can bring Frank along to our upcoming gigs!

Speaking of concerts. What do your upcoming plans look like?

– Isola will be released this Friday April the 27:th and the release party is combined with a photo exhibit in a gallery in Stockholm along with our inhouse photographer Chris Ruiz (from And One, Pakt). After that we will rehearse in the studio in Düsseldorf and then we play Castle Party in Poland on the 15:th of July. On the 15:th of September we play Debaser Strand in Stockholm and during November and December we go on a German tour.

The album allready (right now) got the spot on the German webshop Poponauts sales list. Are you surprised about the positive reponse?

– Isola is an album that I enjoy listening to myself and ofcourse I’m glad that there are common souls around the world. Ofcourse I hope for a success, but I still get surprised when singles like “Lower That This (Someday)” and “Something Durable” goes into the German Alternative charts. The other day I found out that we’ve entered the Norwegian charts aswell wich is kind of surrealistic! I thought Norwegians only liked Robin and A-Ha (laughs).

Finally, since Elektroskull.com after all is a webzine with a (mainly) swedish and scandinavian focus – do you have anything special to say to the swedish readers, perhaps to those who have followed your work from before?

– Stay true to synthpop! And forthermore I think that Karthago must be destroyed!

Elektroskull.com and yours truly sends a big thank you to Rickard Gunnarsson for taking the time to give us this interview. Read more about the album release and watch the videos for Seadrakes earlier singles here!

Pre-order Isola and buy Seadrakes earlier singles here!

Lionhearts – “Lionhearts”

Tags: , , , ,


Format: (Album) 2CD, digital
Skivbolag: Dependent Records
Releasedatum: 26 maj 2017
Genre: Electro, synthpop
Bandmedlemmar: Frank M. Spinath, (Ben Lukas Boysen)
Land: Tyskland
Recensent: Alexander Johansson

FacebookLast.fmtidalSpotifyDiscogsBandcamp

(English version below)

Spirituell gemenskap med DM

Den tyska duon Lionhearts debutalbum är en ytterst välproducerat och välljudande historia med en vemodigt filmisk atmosfär, inte alls olik det sena Depeche Modes produktioner från “Exciter” och framåt. Sångaren Frank Spinath har bl.a sjungit i Edge of Dawn och Seabound men tar med Lionhearts på sig ett större ansvar även för låtskrivandet enligt pressmaterialet. Med sig har han Ben Lukas Boysen som skapat elektronisk musik under sitt alter ego HECQ sen mitten av 00-talet.

Efter instrumentiella ambient-introt “Flashback” kommer albumets huvudnummer “The Ardent City”, en kall Kraftwerk-knapprande synthmatta ovanpå ett mjukt maskinmyller inte långt ifrån DM:s mästerverk “World in My Eyes”. Låten “Threat” fungerar på liknande sätt fast den är mindre pop, utan lite hårdare och mer minimalistisk, inte lika bra som HECQ:s mäktiga “Sura” (2010), men ändå ett utmärkt exempel på modern dansmusik.

“Gone” försöker Spinath sig på att sjunga med en frasering som påminner om Trent Reznor i NIN och han gör det med den äran. Jag har tidigare tyckt att hans vokalinsatser har varit ojämna men det är de inte på Lionhearts. Singeln “Murder” och fina “To What I Don’t Know” är också starka synthlåtar med bra sång. Lionhearts utmanar faktiskt De/Vision om förstaplatsen på den tyska symfonisynthtronen.

Men Lionhearts delar tyvärr samma grundproblem som DM gjort i många år nu – det fattas naturliga hittar, även om “Cloud”, “No Going Back” och “Gone” står ut från det jämntjocka intryck album av den här typen – genomtänkta, genomarbetade och välproducerade – ofta ger upphov till. Jag hade samma invändning mot Seabounds förra album “Speak in Storms” (2014) som ändå är en rakare platta än Lionhearts som har mer introverta partier färgade av klassisk impressionistisk musik från bl a den ryske 1800-talstonsättaren Modest Musorgskij. För de som vågar tänka nytt kan det vara bra att veta att Lionhearts debut är precis lika bra som “Spirit”.

Bäst låtar: “The Ardent City”, “To What I Don’t Know” och “Murder”

Tracklist

01. Flashback (01:46)
02. The Ardent City (06:05)
03. Abandon (01:33)
04. Gone (03:47)
05. Cloud (04:10)
06. Kite (03:39)
07. Murder (04:37)
08. Hint (01:32)
09. Threat (04:41)
10. To What I Don’t Know (04:05)
11. No Going Back (04:46)
12. In The Sand (05:31)

(English version below)

Lionhearts has a certain spirit

The German duo Lionhearts debut album is well-produced and well-sounding piece with a sad and cinematic atmosphere, not far from the late Depeche Mode’s productions, from “Exciter” and onwards. The vocalist Frank Spinath has sang in Edge of Dawn and Seabound before. But as a member of Lionhearts he has taken a larger responsibility for the songs and the production. On his side is Ben Lukas Boysen who has created electronic music with the moniker HECQ since the middle of the 00’ties.

After the instrumental ambient intro “Flashback” comes the best song on the album, “The Ardent City”. Some chilly clicking Kraftwerk notes above a soft bass synth groove that share a lot of emotional similarities with DM’s “World in My Eyes”. Unfortunately is does not have a melody as distinct as the one in DM’s masterpiece. The song Threat has a simular musical setup but it is less pop and a bit harder and more minimalistic, not as great as HECQ’s impressive “Sura” (2010), but an excellent modern dance music sample.

On the song “Gone” Spinath is trying to sing with the phrasing of Trent Reznor from NIN and he is fairly succesfull. I used to think that his vocals were uneven but they are not on the album Lionhearts. The single “Murder” and fine “To What I Don’t Know” are strong synth songs with good vocals. Lionhearts actually challenge De/Vision on the informal top position in the German synth symphony genre (and that is, obviously, the finest genre).

Lionhearts share an unfortunate problem with late DM – there are no genuine hit songs – even if “Cloud”, “No Going Back” and “Gone” are different from the elegant produced melancholy on the rest of the songs on the album, they are simply not enough better rating. These kind of albums, thoughtful, elaborate and well-produced often share this aesthetic shortcoming. I had the same objection against Seabound’s latest album, “Speak in Storms” (2014). and that was a pretty straight album in comparison with the introverted, impressionist melodies characterized by the Russian 19th century composer Modest Mussorgsky that Lionhearts mention in the PR material.

Everybody that are looking out for new music should know that Lionhearts debut has as much spirit as “Spirit”.

Best songs: “The Ardent City”, “To What I Don’t Know” and “Murder”

Seabound- och Edge of Dawn-sångare släpper nytt med Lionhearts

Tags: , , , , , , ,


Frank M. Spinath, sångaren bakom projekt som SeaboundEdge of Dawn och Ghost & Writer, presenterar nu det nya projektet Lionhearts tillsammans med den Hecq-bekante Ben Lukas Boysen.

Hittills har många imponerande projekt från, den till vardags hårt arbetande, psykologen alltid varit tänkta att i slutändan formas till en duo. Spinath har tagit hand om sånginsatsen medan hans kollaboratörer har tagit kontrollen över det musikaliska.

Med Lionheart har dock Frank M. Spinath själv varit alltmer inblandad även i musiken där Ben Lukas Boysen mer har intagit en roll som producent. Låtarna har samlats likt drivved under årens lopp och när det gäller innehållet, så spinner de över ett brett spektra av ämnen utan att på något sätt ge intrycket av att ha kommit till av en slump. Frank M. Spinath har valt att arrangera sina kompositioner på ett sätt som påminner om den impressionistiska klassiska cykeln “Pictures at an Exhibition” av den ryska kompositören Modest Mussorgsky, som iscensätter smådelar av mindre bildmotiv med olika ämnen. Således kommer Lionhearts självtitulerade album att framträda som ett konsekvent album tillägnat olika ämnen och utöver det ordinarie, tolv spår långa, albumet levererar bonusdiscen en “continous mix” där alltsammans sammanfogas av med hjälp av de instrumentala inslagen, med en genomgående process av förändring från ljusare till gradvis kallare och mörkare delmoment. Centrala ämnen som sökande, öde och skuld är hörnstenarna i Spinaths låtmaterial och precis som är fallet med målningar så utelämnar de sällan sina dolda betydelser vid första anblicken.

Albumet är utmärkt arrangerat av Ben Lukas Boysen, vars ljudbild ger ett alldeles speciellt djup till spåren och denna blandning av mörka och tvetydiga ämnen möter en elektronisk lätthet i kompositionerna där de imponerande arrangemangen bjuder in till en djup och hypnotisk resa som inbjuder till att upptäcka mångfalden av Spinaths ljuduniversum.

(Lyssna på det första smakprovet, det omarbetade Seabound-spåret “Murder” nedan)

“Lionhearts” släpps den 26 maj via Dependent Records.

Tracklist

01. Flashback
02. The Ardent City
03. Abandon
04. Gone
05. Cloud
06. Kite
07. Murder
08. Hint
09. Threat
10. To What I Don’t Know
11. No Going Back
12. In The Sand

CD 2

01. Lionhearts (Continuous mix)

Frank M. Spinath gästspelar på nya projektet Liquid Newt

Tags: , , , , , ,


Belgaren Didier Salvatore, som till vardags agerar både livekeyboardist och låtskrivare i trion Diskonnekted, presenterar nu det nya sidoprojekt Liquid Newt via den första singeln “Walk With Scars”.

För sånginsatsen står Seabound-frontmannen Frank M. Spinath som sedan tidigare även är känd från projekt som Edge of DawnGhost & Writer och Radioaktivists.

Den fyra spår långa singeln inkluderar utöver originalversionen och två remixer även demoversionen av låten och enligt uppgift är mer material med Liquid Newt planerat inom kort.

Lyssna på ett kort smakprov nedan.

“Walk With Scars” finns ute nu via Dependent Records.

Tracklist

Dider_2

01. Walk With Scars
02. Walk With Scars (Remix)
03. Walk With Scars (Diskonnekted Remix)
04. Walk With Scars (Demo)

Seabound och Iris delar singel

Tags: , , , , , , , , ,


Seabound, den tyska synth/futurepopduon med Frank M. Spinath och Martin Vorbrodt, som efter åtta års tystnad återvände med det nya albumet “Speak in Storms” tidigt i våras slår nu sina påsar ihop med Amerikanska synthpopparna i Iris på det gemensamma singelsläppet “Radiant Turbulence”.

EP:n – som levererades exklusivt på bandets gemensamma turné tidigare – inkluderar två omarbetade Seabound-demos från 1996, en Architect-remix på “A Grown Man”, en remix av Iris-spåret “Phenom” samt det splitternya smakprovet “Cries of Insanity”.

Den sistnämnda är hämtad från det kommande Iris-albumet “Radiant” som vi rapporterat tidigare är planerat för släpp senare i år. Den Texas-baserade synthpopakten med Andrew Sega i spetsen var senast albumaktuella med “Blacklight” som släpptes 2010.

“Radiant Turbulence” släpps den 9 september via Dependent Records.

Tracklist

01. Seabound – “Molly” (re-recording from 1996 demo)
02. Seabound – “Science” (re-recording from 1996 demo)
03. Seabound – “A Grown Man (Architect remix)”
04. Iris – “Phenom (Elevated Mix)”
05. Iris – “Cries of Insanity”

Recension: Seabound - "Speak in Storms"iris

Seabound – “Speak in Storms”

Tags: , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD**, Digital, Box
Skivbolag: Dependent Records
Relasedatum: 14 februari 2014
Genre: Synthpop, Futurepop, Electro
Bandmedlemmar: Frank M. Spinath, Martin Vorbrodt
Land: Tyskland
Recensent: Alexander Johansson

HemsidaFacebookMyspaceLast.fmSpotifyDiscogsReverbnation

Välproducerad arenasynth med stort anslag

Den tyska duon Seabound väntade så länge med att förbättra detaljer på “Speak in Storms” under hösten att skivbolaget hann ge dem tillåtelse att komplettera lanseringen 2014 med en vacker box med bonusmaterial designat av en av mina personliga musikaliska favoriter – Nico J i Sydafrikanska Acretongue (som också har remixat Seabound vid ett par tillfällen).

Och det märks att Seabound arbetat länge på albumet. “Speak in Storms” är duons femte fullängdare och deras hittills mest helgjutna och välproducerade. Över hela plattan ligger en mjuk fyllig bas som driver musiken framåt och skapar samma arenarockiga känsla som Depeche Mode haft live senaste decenniet. Live-likheten med halvgudarna från Basildon beror nog också på att Seabound håller sig med livetrummis. Tyvärr gör den långsamma och symfoniska uppbyggnaden på både “For Life” och “Contraband” att det tar lite väl lång tid innan låtarna kommer igång. Trots en hygglig mängd BPM på flera av låtarna så skapar den mjuka fylliga basen en lätt känsla av seghet. Ni vet, den Depeche Mode haft på både “Sounds of the Universe” och “Delta Machine”. En låt som “Liberty Rose” hade fungerat mycket väl på “Delta Machine”. Hade Seabound låtit en extra sångare, kvinna eller man, sjunga refrängen på “Nothing But Love” hade de kunnat få en Apoptygma Berzerk-Kathy’s Song-hit.

En invändning mot denna fina platta är väl främst att det saknas naturliga hittar bland allt högklassigt välljud. Den som gillar “Delta Machine” torde med andra ord ha mycket lätt uppskatta “Speak in Storms”. Så jag tror att Seabound har alla chanser att göra mycket bra ifrån sig på alla tyska festivaler i sommar och ser själv fram emot att se dem igen på Amphi.

De svagare låtarna “Grown Man” och “Lair” är svag arenarock på synthsymfoniska ben där en bättre sångare än Frank M. Spinath, typ en Dave Gahan, Mark Hockings i Mesh eller Matthew Bellamy från Muse, hade kunnat få det att växa. Spinath är ingen dålig sångare, alls icke, men han gnekar för mycket i de högre registren och det hade behövts en ännu större personlighet för att hantera det storslagna anslaget Seabound faktiskt har. De hade behövt en röst som bär i stormen.

Bäst låtar: “Nothing But Love”, “For Another Day” (som har titulerats “For Another Life” på Spotify men det är fel) och bonusspåret “When She is Hungry” (som bara inkluderas på deluxeversionens bonusdisc).

6/10 BRA!

Tracklist CD1

Seabound

01. For Life (04:20)
02. Contraband (04:56)
03. For Another Day (04:13)
04. Liberty Rose (04:47)
05. A Grown Man (05:19)
06. Everything (06:06)
07. Lair (04:25)
08. The Escape (04:40)
09. Nothing But Love (05:32)
10. Black Feathers (07:21)

 

Tracklist CD2**

01. When She’s Hungry (04:11)
02. Everything (EvvvilKing Remix by Steril) (06:27)
03. For Another Day (Dead When I Found Her Remix) (04:08)
04. A Grown Man (Andrew Sega Remix) (05:22)
05. For Another Day (Wesenberg Rework) (04:37)
06. Black Feathers (Requiem) (07:20)

 

Seabound presenterar “Speak in Storms”

Tags: , , , , , , , , ,


Nästan sju år har passerat sedan tyska Seabound, med sångaren och låtskrivaren Frank M. Spinath (som under de senaste åren även har varit inblandad i Edge of Dawn och Ghost & Writer) och Martin Vorboth, släppte bandets senaste fullängdare “Double-Crosser” (2006).

Men  i början av nästa månad så är det äntligen dags igen: Den nya fullängdaren “Speak in Storms” blir bandets fjärde i ordningen sedan debuten med “No Sleep Demon” (2002) och innehåller tio nyskrivna spår.

Albumet släpps även i en begränsad dubbeldiscutgåva** där bonusdiscen inkluderar det exklusiva bonusspåret “When She’s Hungry” samt remixer signerade bland andra SterilDead When I Found Her och Iris-bekantingen Andrew Sega. (Lyssna på smakprov nedan!)

“Speak in Storms” släpps den 11 februari via Metropolis Records (några dagar tidigare via tyska Dependent Records)

Tracklist CD1

seabound_speak_in_storms

01. For Life
02. Contraband
03. For Another Day
04. Liberty Rose
05. A Grown Man
06. Everything
07. Lair
08. The Escape
09. Nothing But Love
10. Black Feathers

 

Tracklist CD2**

01. When She’s Hungry
02. Everything (EvvvilKing Remix by Steril)
03. For Another Day (Dead When I Found Her Remix)
04. A Grown Man (Andrew Sega Remix)
05. For Another Day (Wesenberg Rework)
06. Black Feathers (Requiem)