Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 3 september 2014
Genre: Synthpop, electropop
Bandmedlemmar: Jarmo Ollila, Johan Baeckström
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand
(English version below)
En silkeslen kärleksförklaring till åttiotalet
För 18 år sedan så etsade Daily Planet för evigt in sitt namn i den svenska synthpophistorien med “The Tide”. Debutalbumet, som släpptes via Energy Rekords 1996, förblir för evigt en milstolpe i genren med den refrängstarka, snygga och sprudlande hitkavalkaden av låtar som “Radioactive Love” och “Milky Way”.
Efter en lång tid inblandade i en rad andra projekt på varsitt håll så återvänder nu duon med sångaren Jarmo Ollila och Johan Bäckström med “Two” efter att ha introducerat det nya materialet med tvåspårssingeln “Trust/Fragile” under våren.
De nyss nämnda smakproven från det här nya albumet gjorde mig en smula besviken. Tempot var lite för lågt och trots en mycket snygg, välpolerad och ytterst analog ljudbild i sann Vince Clarke-anda så saknar jag energin, drivet och de starka refrängerna som var bandets signum när det begav sig.
De två spåren lyfter dock en hel del när de nu placeras i sin rätta omgivning och “Two” innehåller en lång rad produktionstekniskt och ljudmässigt örongodis. Arrangemangen är genomgående välbalanserade och genomtänkta och ljudbilden är en silkeslen kärleksförklaring till åttiotalet i trevlig modern tappning som för tankarna till det tidiga åttiotalets Yazoo och Erasures första studioalbum från mitten av samma decennium.
Den inledande “Forgiven”, tredjespåret “Afraid”, liksom “World in Me”, den härligt blippande “Precious Time” och den vackra avslutande balladen “Orbit” är mina personliga favoriter som definitivt ger ett lyft för helheten. De hade dock sannolikt fungerat ännu bättre omgivna av några lite tuffare och tempostarkare nummer och avsaknaden av just dessa är stor.
“Two” är ett fantastiskt snyggt producerat album men trots den trevliga ljudupplevelsen, starka sånginsatsen och de på flera ställen väldigt avancerade låttekniska finesserna så tappar den tyvärr mitt intresse lite för snabbt och får mig ständigt att längta tillbaka till “The Tide”.
Tracklist
01. Forgiven (04:41)
02. Fragile (04:02)
03. Afraid (04:28)
04. Stay with Me (04:35)
05. World in Grey (04:54)
06. Belong (05:27)
07. Precious Time (03:50)
08. Alone (04:39)
09. Trust (04:49)
10. Nobody´s Friend (03:50)
11. Orbit (05:02)
A silky declaration of love to the eighties
18 years ago Daily Planet forever etched their name in the Swedish synth pop history with “The Tide”. And the debut album released on Energy Rekords in 1996 will for eternity remain a milestone in the genre with the chorus strong, stylish and exuberant collection of hits with songs like “Radioactive Love” and “Milky Way”.
After a long period of time involved in a number of other projects in different places the duo with singer Jarmo Ollila and Johan Backstrom now return with “Two” after introducing the new material with the double single “Trust/Fragile” earlier this spring.
The aforementioned taste samples from this new album made me a bit disappointed. The pace was a little too low and despite a very good-looking, well polished and extremely analog sound in true Vince Clarke-spirit I lack the energy, drive and strong choruses that was the band’s hallmark back in the days.
The two tracks, however, gains a lot in quality when placed in their proper environment and “Two” contains a long list of production and sonic ear candy. The arrangements are consistently well-balanced and thoughtful and sound is a silky declaration of love for the eighties in a pleasant modern style reminiscent of the early eighties Yazoo and Erasure‘s first studio album from the middle of the same decade.
The initial “Forgiven”, the third track “Afraid”, “World in Me”, the wonderfully blipping “Precious Time” and the gorgeous closing ballad “Orbit” are my personal favorites that definitely gives a boost to the whole. However, they had probably worked even better surrounded by a few tougher uptempo tracks and the lack of these is great.
“Two” is a fantastic nicely produced album, but despite the pleasant sound experience, strong vocal effort and in many places very advanced songtechnical subtleties my interest unfortunately drops a little too quickly and makes me constantly yearn for “The Tide”.
