Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Forgotten Tears"

Hocico – “Artificial Extinction”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD box**, Digital, vinyl
Skivbolag: Out of Line
Releasedatum: 19 juli 2019
Genre: Dark electro, Harsh EBM
Bandmedlemmar: Erk Aicrag, Rasco Agroyam
Land: Mexiko
Recensent: Jens Atterstrand

HemsidaFacebookTwitterMyspaceLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsSoundcloudReverbnation

(English version below)

Ett steg fram, två steg tillbaka

Ett nytt album från Hocico har sällan gjort mig besviken. Rent ljudmässigt är Artificial Extinction en rätt tydlig fortsättning på Ofensor (2015) med en lätt touch av de dubstep- och punkrockinfluenserna som duon har använt sig utav alltmer under senare tid. Albumet adderar inte något som helst revolutionerande nytt till Hocicos pantenterade formula, men samtidigt är allt sådär ypperligt genomproffsigt, genomtänkt och snyggt även den här gången. Med en stark slagkraft och svårslagen träffsäkerhet som efter några veckors lyssnande har fått mig att bli precis lika tagen som vanligt.

Hocico fortsätter att envist och målfokuserat att monotont sparka stenhårt i solar plexus-trakten med hjälp greppvänliga iskalla ledsynthar, avgrundsdjupa basgångar och låt-teman som kretsar kring den mänskliga rasens ondskefulla undermedvetna och rasens, till synes oundvikliga, undergång. “Dark Sunday”, “Shut Me Down!” och “Psychonaut” påminner förvisso mycket om låtar de gjort tidigare. Men acceptera inga imitationer, Hocico är utan tvivel fortfarande genrens stora dominant!

Mörka dystopiska mellanspel agerar tacksamma vilopauser inför det som komma skall. Den kalla, dissonanta och hotfulla men samtidigt väldigt vackra “El Ballet Mecanico” agerar snyggt intro till det fullmatade och mörka medryckande titelspåret.

Det jag uppskattar allra mest med Artificial Extinction är att Hocico i större utsträckning än på länge verkar ha hittat tillbaka till sina rötter. Mina absoluta favoriter är den spanskspråkiga “Palabras De Sangre” (Ord av blod) som, tillsammans med den avslutande mörka electro balladen “Quiet Zone (in dead silence)”,  de tydligaste referenserna till det “klassiska” Hocico-soundet från tiden strax efter millennieskiftet. En tid när akten skapade vilt tumult på mörka dansgolv världen över med hits som “Forgotten Tears”.

Hocico har sedan länge representerat den absoluta toppen av genren och Artificial Extinction utgör ytterligare ett högklassigt tillskott till duons kvalitativa diskografi.

Tracklist

Relaterad bild

01. Dark Sunday (06:02)
02. El Ballet Mecanico (04:28)
03. Artificial Extinction (05:14)
04. Blinded Race (04:41)
05. Shut Me down! (05:44)
06. Psychonaut (05:51)
07. Damaged (05:24)
08. Breathing Under Your Feet (04:49)
09. Cross The Line (05:14)
10. Palabras de Sangre (06:42)
11. Quiet Zone (in dead silence) (04:43)

Bonus disc **

01. Damaged (Remixed by Hallucinator)
02. Artificial Extinction (Remixed by ErilaZ)
03. Cross the Line (Remixed by Tragedy of Mine)
04. Dark Sunday (Remixed by LUCKIID)
05. Cross The Line (Remixed by Zardonic)
06. Dark Sunday (Remixed by Poizon Party IV)
07. Shut Me Down! (Remixed by Kreign)
08. Shut Me Down! (Remixed by 89s†)
09. Palabras de Sangre (Remixed by Nohycit)
10. Artificial Extinction (Remixed by Static of Masses)

(English version below)

One step forward, two steps back

A new album from Hocico has rarely disappointed me and in terms of the sound. Artificial Extinction is a fairly obvious continuation of Ofensor (2015) with a light touch of the dubstep- and punk rock influences that the duo have used more of in recent years. The album does not add any revolutionary new to the pantented Hocico formula, but at the same time everything is so utterly  professional, well thought out and neat even this time around. With a strong punch and hard hits, which after a few weeks listening has made me just as blown away as usual.

Hocico continues to stubbornly and goal-oriented monotonically kick you rock hard somewhere near the solar plexus area, with addictive cold synth hooks, deep bass-lines and themes that revolve around the human race’s vicious subconscious and the race’s, apparently inevitable, downfall. “Dark Sunday”, “Shut Me Down!” and “Psychonaut” certainly reminds a lot about some songs they have done before. But accept no imitations – Hocico is undoubtedly still the great dominators of the genre!

Dark dystopian interludes greatfully acts like breathers before what lies ahead. Like the cold, dissonant and horrifying, but at the same time very beautiful “El Ballet Mecanico”, which makes a nice intro to the bold, catchy and dark title track.

What I appreciate the most when it comes to Artificial Extinction is that Hocico seem to have found their way back to the roots to a greater extent than in a long time. My absolute favorites are the Spanish “Palabras De Sangre” (Word of Blood) and the concluding dark electro ballad “Quiet Zone (in dead silence)” which represent the album’s clearest references to the “classic” Hocico sound around the time just after the turn of the millennium. A time when the act created wild tumult on dark dance floors all over the world over with hits like “Forgotten Tears”.

Hocico has for a long time now represented the absolute top of the genre and Artificial Extinction makes another high-quality addition to the duo’s qualitative discography.

Hocico på offensiven

Tags: , , , , , , , , , ,


Efter det senaste studioalbumet “El Último Minuto Antes De Que Tu Mundo Caiga” (2012), samlingen “Los Días Caminando En El Fuego (20 Years Keeping The Blood Boiling)”, liveskivan “Die Hölle Über Berlin” (2014) och nyutgåvan av monsterhiten “Forgotten Tears” som släpptes tidigare i år så presenterar nu Hocico det kommande albumet “Ofensor”.

Den mexikanska duon med sångaren Erk Aicrag och andremedlemmen Rasco Agroyam gjorde efter de två första kassettsläppen sin officiell albumdebut med “Odio Bajo El Alma” (1997) och “Ofensor” blir bandets åttonde studioalbum i ordningen.

Utöver den ordinarie utgåvan så levereras “Ofensor” både i en begränsad dubbeldiscutgåva ** och dito t-shirt bundlingar tillsammans med remixdiscen “Invasor”. För hardcore-fansen ger man dessutom en extra begränsad box i A5-format *** som utöver remixdiscen även inkluderar CD-maxin “Agresor” med tre exklusiva bonusspår.

Det första smakprovet “Bienvenido A La Maldad” finns ute nu med tillhörande video (se nedan).

“Ofensor” släpps den 27 november via Out of Line Music.

hocico

Tracklist

01. Déjà-Vu Siniestro
02. Relentless
03. Sex Sick
04. Bienvenido A La Maldad
05. El Destello En El Cristal
06. Heart Attack
07. I Will Be Murdered (4 Minutes of Horror)
08. Ofensor
09. Mind Circus
10. The 5th Circle
11. Auf Der Flucht
12. In the Name of Violence
13. Muerte en Reversa

 

Remix-CD “Invasor” **

01. Black Opium (Aneto Remix by Heimataerde)
02. Sexsick (Touched by Stahlnebel & Black Selket)
03. Mind Circus (Darkstaar vs. AJ Afterparty Remix)
04. Black Opium (Flames From Hell by Salem Witch Switch)
05. Heart Attack (Remixed by Jak Syn)
06. Relentless (Elektrosauerkraut Remix von Ost+Front)
07. Black Opium (H.EXEcution by H.exe)
08. Ofensor (Remixed by Powerotik)
09. Sexsick (Remixed by Twisted Destiny)
10. Heart Attack (Unzyme’s Hyperventilation Shaft Remix)
11. Ofensor (Remixed by Orbitales)

 

Bonus MCD “Agresor” ***

01. Black Opium
02. What Are You Doing in My Dream?
03. Made of Hate

 

Hocicos monsterhit i ny tappning

Tags: , , , , , , , , , ,


Hocicos allra största publik- och klubbfavorit “Forgotten Tears”, som hämtad från den mexikanska duons sjätte fullängdare “Signos De Abberacion” (2002), belönas nu med ett välförtjänt singelsläpp.

Listan av band i genren som har inspirerats av låten, som ständigt fortsätter att skapa glädjekaos både i publikhav och på mörka dansgolv runtom i världen, är lång.

På den kommande 9 spår långa EP:n, som släpps i 999 handnumrerade exemplar i digipak, inkluderas den nya och omarbetade “Re-covered version” samt remixer signerade giganterna Leaether Strip och Blutengel liksom nykomlingarna Devil Sight.

Bland de övriga spåren finner vi även en cover på “Untold Blasphemies” av skivbolagskollegorna Jöger 90, den tidigare outgivna b-sidan “Never Be Tamed” och instrumentalspåret “Limbotic” som användes som intro på bandets “Memorias Atrás Tour”.

Hocico, som består av sångaren Erk Aicrag och Rasco Agroyam, släppte under mitten av nittiotalet de två kassetterna “Autoagresión Persistente” ‎ (1994) och “Triste Desprecio” (1996) för att sedan göra sin officiella albumdebut med “Odio Bajo El Alma” (1997).

Bandet var senast albumaktuella med “El Último Minuto Antes De Que Tu Mundo Caiga” (2012) och släppte även samlingen “Los Días Caminando En El Fuego (20 Years Keeping The Blood Boiling)” (2013) och livealbumet “Die Hölle Über Berlin” förra året (2014).

“Forgotten Tears” släpps den 25 september via Out of Line.

hocici_forgotten_tears

Tracklist

01. Forgotten Tears (Re-covered Version)
02. Never Be Tamed
03. Forgotten Tears (Original Version)
04. Forgotten Tears (Blutengel Remix)
05. Forgotten Tears (Leaether Strip Remix)
06. Limbotic (Memorias Atrás Tour Intro)
07. Untold Blasphemies (Jäger 90 Cover Version)
08. Forgotten Tears (ONT_1129 Remix)
09. Forgotten Tears (Devil Sight Remix)

 

 

Liverapport: Hocico (+ D-Tox, Pretty Addicted) 20130913, Göteborg

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Artister: Hocico, D-Tox, Pretty Addicted
Datum: fredag 13 september 2013
Scen: Musikens Hus, Göteborg
Arrangör: Codebar
Rapport & Foto: Anders Nord

 

Anders Nord greppade kameran och begav sig till Musikens Hus i Göteborg för att spendera en helkväll tillsammans med Hocico, D-Tox och Pretty Addicted i Codebars regi.

Efter diverse arrangörsstrul tog Codebar över stafettpinnen för Hocicos 20-års spelning i Göteborg. Kvällen till ära var det två förband som skulle värma upp publiken inför huvudakten.

Först ut var brittiska Pretty Addicted, som består av sångerskan Pretty Viscious som i för dagen fick förstärkning av keyboardisten Carl Remning.

In på scenen hoppar en kvinna som ser ut som om hon ätit svart bläck iförd strumpbyxa, en kort kjol, en halvöppen jacka med texten “cunt” skriven på ryggen och tre lager genomskinlig gladpack som bh. Trots att jag inte har hört Pretty Addicted innan så ryktes jag snabbt med i energin som utstrålades. Och med låtar som “Backstabbers in the Twilight Zone”, “Clown” och “Slut Junkie” lyckades de underhålla publiken i den dryga halvtimman spelningen varade.

Efter en kort paus var det dags för nästa band, svenska D-Tox, att äntra scen. Om Pretty Addicted lyckades få igång publiken så höjde D-Tox ribban ytterligare ett snäpp! Sångaren Dan Strandberg for fram och tillbaka över scenen och eldar upp publiken som nu hade ökat en aning i storlek sedan spelningen innan och de var med på noterna. Det dansades, knuffades och vid vissa tillfällen sjöngs det även med. Precis som i spelningen innan kände jag inte till mycket om bandet, men jag rycktes med så fort bandet gick på scen!

D-Tox är ett svenskt aggrotechband som levererar och jag ser verkligen fram mot nästa gång jag får möjlighet att se dem!

Efter en lite längre paus var det äntligen dags för huvudnumret: Hocico – bandet som startades för 20 år sedan av de två kusinerna Erk Aicrag (aka Erik Garcia) och Racso Agroyam (aka Oscar Mayorga) i Mexiko.

Bandets kännetecken har varit provocerande texter, hårda basgångar och en extremt energisk sångare och kvällens spelning var inget undantag, maken till scenenergi har sällan skådats! Erk hoppar runt som en duracellkanin på scenen och det märks att verkligen gillar det han gör. Jag har nu sett Hocico ett tiotal gånger och den här spelningen landar på topp tre. Och hur skulle den inte kunna göra det när de spelade en hitkavalkad som bestod av bland annat: “Forgotten Tears”, “Bite Me”, “Bloodshed” samt “Dog Eat Dog”.

Utöver dessa låtar bjöds det även på det nya spåret “Thy Kingdom Come” (hämtad från den nya fullängdaren “Los dias caminando en el fuego”). Nämnas bör också att man spelade den fantastiska b-sidan “It Doesn’t Exist” ifrån singeln “Vile Whispers”. En låt som i mina öron borde varit med på den senaste fullängdaren “Tiempos de furia”. Gillar du Hocico och inte har hört “It Doesn’t Exist” så leta upp den – du kommer inte bli besviken!

Efter drygt 80 minuter var spelningen över och med en utmattad kropp på grund av allt dansande och knuffandes i mitten under tre spelningar begav jag mig hemåt, väldigt nöjd med kvällen.

Stort tack till alla band, alla trevliga människor och till Codebar för ett superbt arrangemang! På återseende Hocicones.

[zooeffect AkOAWSrigidY]