Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Flux"

Grendel – “Age of the Disposable Body”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2CD ***, digital, kassett, vinyl
Skivbolag: Infacted Recordings
Releasedatum: 27 oktober 2017
Genre: Industrial rock, aggrotech, harsh EBM
Bandmedlemmar: JD Tucker
Land: Holland
Recensent: Alexander Johansson

 

(English version below)

Urtidsdjuret har slutat väsa

Jag har följt Grendel sen “Harsh Generation” (2007) och tycker att “Void Malign” är en av de fem bästa aggrotechlåtarna som någonsin gjorts. Jag älskade “Timewave Zero” (2012) och köpte den t o m på CD, något jag endast gör med exceptionella album i dessa strömmande musiktider. 2013 var Grendel bäst på Amphi. Mina förväntningar på “Age of the Disposable Body” var skyhöga – här skulle äntligen årets album komma efter helhetsmisslyckanden från bl a Depeche Mode. Så blev det tyvärr inte. När jag i mitt usla liv som bäst behövde ett framåtblickande och modernt aggrotech-album gör Grendel en industrirockplatta. Resultatet är lika svagt som när Skinny Puppy på 00-talet och Ministry under sent 80-tal ”bytte sida” från hård synth och industri till något slags hårdrocksuttryck.

Holländaren med det supercoola artistnamnet VLRK har låtit hår och skägg växa ut och flyttat till England och fortsatt byta livemedlemmar i en imponerande hastighet. 4N174, FLRS, MRK0, M4RC, 4DD2, Paul James och Mel Allezbleu har samtliga slutat eller avpolleterats. Tyvärr har JD Tucker, som VLRK egentligen heter, inte hamnat i en omgivning som fått honom att lysa som den fluourocerande leksak på bodydansgolvet som man hade kunnat önska. På “Age of the Disposable Body” fattas det för aggrotech-musiken så centrala väsandet men även ett starkare innehåll och uttryck. Istället för att väsa försöker VLRK sjunga men rösten bär inte längre än till vad man måste kategorisera som ett dussinhårdrockssjungande vilket är plågsamt tydligt i t ex titellåten “Age of the Disposable Body” och “Flux”. VLRK har aldrig varit en stor vokalist men det är dystert att han inte arbetar hårdare med sin sång eller tar hjälp av en bättre sångare.

Med “Dead Inside” blev Grendel andra artisten i år som inspirerats av Nitzer Ebbs “Join in the Chant” (1987). Svenska queerbody-drottningen Lizette Lizette var först med “Future” och det är väl egentligen bara den och “Scorn” som hör till den hårdare skolan på detta album ska aggrotechgudarna veta. Inga låtar är i närheten av det rena hatet som Grendel åstadkom 2007 med “Hate This”. Flera av låtarna har fina intron och mellanpartier med sköna film- och radiosamplingar ovanpå tunga beats, t ex “Hexit” och “Flux”, som t o m är lite bättre i remixversionerna av Spitmask och Solar Fake på den andra CD-skivan som levereras med deluxeutgåvan. Den avslutande instrumentella “Zero Hour” är mycket filmisk och fin och påminner mycket om låtarna på Neros fantastiska “Between II Worlds” (2015).

Absolut bästa låt är “Far Away” där VLRK överlåter refrängsången till skottske The .invalid och tillsammans får de till något som hade kunnat platsa på en best of-skiva av Linkin Park, även om det är en bit kvar till “Numb” (2003) eller “In the End” (2000). Refrängen låter f ö misstänkt likt refrängen från Empathy Tests lilla mästerverk “Holding On” (2016) och sämre inspirationskällor kan man givetvis ha. “Age of the Disposable Body” når tyvärr inte upp till föregående album “Timewave Zeros” klass. Det blir tyvärr inget Grendel CD-inköp för mig i år, tyvärr tror jag det här bara kommer fungera på den viktiga tyska marknaden.

Bästa låtarna: “Far Away” och “Zero Hour”.

Tracklist

01. Magnum Opus (intro)
02. Severed Nations
03. Hex It
04. Fall Like Rome
05. Flux
06. Far Away (feat. The.Invalid)
07. AOTDB
08. Scorn
09. Dead Inside
10. Zero Hour

Bonus Disc ***

01. AOTDB (Noir Antidote remix)
02. Severed Nations (Ludovico Technique remix)
03. Flux (Assemblage 23 remix)
04. Hex It (Sølve remix)
05. Dead Inside (Shiv-R remix)
06. Far Away (Panic Lift remix)
07. AOTDB (The Ladder remix)
08. Hex It (Spitmask remix)
09. Fall Like Rome (Riot Kitten remix)
10. Flux (Alpha Quadrant remix)
11. Severed Nations (Plastic Noise Experience remix)
12, Flux (Solar Fake Remix)
13. Hex It (High Functioning Flesh remix)
14. Far Away (Peter Turns Pirate remix)

(English version below)

The Beowolf creature doesn’t wheeze anymore

I have been a Grendel fan since “Harsh Generation” (2007) and I consider “Void Malign” to be one of the five best aggrotech songs ever made. I loved “Timewave Zero” (2012) and I even bought it on CD, something I only do with remarkable albums in these streaming music times. My expectations on “Age of the Disposable Body” were very high, finally would the album of the year come, after failures from e.g. Depeche Mode. But it did not. At a time in my poor life when I really needed a strong and prospective strong aggrotech album Grendel produce industrial rock. The result reminds me of Skinny Puppy in the 00’s and Ministry in the 80’s when they changed side from industrial synth to some kind of heavy metal (we do not take easy on that in Sweden – on judgement day the synth goths will stand up for truth and beauty and conquer every stupid and ugly metal banger (this is a famous scene from a Swedish comedy show in the late 80’ties)).

The Dutchman with the super cool alias VLRK has let the hair and a beard grow and moved to England. It looks better than in 2013 when Grendel kicked ass at the Amphi festival. Former Grendel live members such as 4N174, FLRS, MRK0, M4RC, 4DD2, Paul James and Mel Allezbleu has moved on or been made redundant by VLRK. Unfortunatelly JD Tucker, VLRK’s real name, has not found an environment that make him glow stick shine on the dark trance dance floor. Instead of hiss and wheeze VLRK sings in a heavy metal style on the title track “Age of the Disposable Body” and on “Flux”. He has never been much of a singer but this metal chanting is an aesthetic mistake.

With the song “Dead Inside” Grendel becomes the second artist this year to be inspired by Nitzer Ebb’s master hit “Join in the Chant” (1987). Swedish queerbody queen Lizette Lizette came first with “Future” (2017) in January. The tracks “Dead Inside” and “Scorn” are tough but miles from the clean hate Grendel produced 2007 with “Hate This”. Some of the songs has nice and heavy intros and segments with radio and TV show samplings, e.g. “Hexit” and “Flux” that comes remixed and slightly improved by Spitmask and Solar Fake on the bonus disc that comes with the deluxe edition. The final song “Zero Hour” is very good with nice cinematic inserts and it reminds me of Nero’s amazing album “Between II Worlds” (2015) from which the track “Into the Past” was used by Batz Luhrmann in the blockbuster movie “The Great Gatsby” (2013).

The best song by far is “Far Away” and on this track VLRK leaves the chorus to Scottish The .invalid. The result would make its way to a best of-album with Linkin Park, although it can not compete with hits like “In the End” (2000) or “Numb” (2004). The chorus is actually quite similar to the chorus in Empathy Test’s beautiful “Holding On” (2016) and you can of course have much worse sources for inspiration than that. “Age of the Disposable Body” never reach the high quality of “Timewave Zero” (2012) and I unfortunately will not buy a Grendel CD this year and allthough I’m confident that this will probably work out well on the important German market, I find it very sad from an artistic perspective.

Best songs: “Far Away” and “Zero Hour”

Grendel tillbaka efter fem års tystnad

Tags: , , , , , , , , ,


Fem år efter det senaste kritikerrosade albumet “Timewave Zero” (vars musikvideo till titelspåret har passerat en miljon hits på YouTube) så presenterar Grendel, med den numera London-stationerade holländaren JD Tucker aka VLRK, det kommande albumet “Age of the Disposable Body”.

Bland de tio nykomponerade spåren finner vi precis som på den förra fullängdaren såväl klubbhits som “Dead Inside” och “Fall Like Rome” liksom melankoliska poplåtar som “Far Away” och “Flux”.

Albumet levereras, utöver den ordinarie utgåvan som släpps digitalt och på CD, även i en begränsad vinylutgåva, på kassett samt i en 2CD-deluxeversion som kan förbokas här redan nu**.

Bonusdiscen inkluderar remixer signerade både mer etablerade akter som Shiv-R, Ludovico Technique, Assemblage 23Panic Lift och Plastic Noise Experience liksom nykomlingar som Spit Mask och The Ladder.

“Age of the Disposable Body” släpps den 27 oktober via Infacted Recordings.

Tracklist CD1

01. Magnum Opus (intro)
02. Severed Nations
03. Hex It
04. Fall Like Rome
05. Flux
06. Far Away (feat. The.Invalid)
07. AOTDB
08. Scorn
09. Dead Inside
10. Zero Hour

Bonus Disc ***

01. AOTDB (Noir Antidote remix)
02. Severed Nations (Ludovico Technique remix)
03. Flux (Assemblage 23 remix)
04. Hex It (Sølve remix)
05. Dead Inside (Shiv-R remix)
06. Far Away (Panic Lift remix)
07. AOTDB (The Ladder remix)
08. Hex It (Spitmask remix)
09. Fall Like Rome (Riot Kitten remix)
10. Flux (Alpha Quadrant remix)
11. Severed Nations (Plastic Noise Experience remix)
12, Flux (Solar Fake Remix)
13. Hex It (High Functioning Flesh remix)
14. Far Away (Peter Turns Pirate remix)

 

Flux – “Motivational Chants”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital, Spotify
Skivbolag: A Different Drum, Electric Fantastic Sound
Releasedatum: 27 februari 2012
Genre: Synthpop, electropop
Recensent: Erik Uppenberg

Finskt vemod för olika smaker

Finska trion Flux består av Salla Rimmi (sång), Ville Brusi och Vesa Rainne. De två sistnämnda har ett förflutet i gruppen Neuroactive. Albumdebuten som Flux skedde 2009, och skivan ”Safe + Sound” bestod av rak och ganska traditionell synthpop, låt vara med ett eget och lätt igenkännligt sound. Andra fullängdaren ”Motivational Chants” visar på en ambition att bredda och variera sig inom ramarna.

Förstasingeln ”Claws and Teeth” vibrerar av italiensk rymddisco från åren kring 1980, och ”Defences” bjuder på en distinkt bodyrytm. Andra dansanta exempel är electrohousiga ”Life Is Full of Surprises”, samt instrumentala ”Ebon”. En kollega som hörde mig lyssna på skivan tyckte att den senare låter som gamla stadion-trance-projektet Faithless. Det är oklart om han såg detta som en komplimang eller som en förolämpning. (fortsättning nedan)


Lugnare spår är andrasingeln ”Concrete” och avslutande ”Drifter” – vemodiga singer-songwriter-visor – samt ”Slow Stomp” och ”I Come in Peace” som går i baktakt.

Det som fortfarande förenar rakt igenom är mollkänsla och ett visst vemod, understruket av Salla Rimmis höga, klara men i längden något enahanda stämma.

Jag tror att alla vänner av modern synthpop kommer att hitta något eller några spår som faller på läppen. Färre kommer att uppskatta skivan som helhet. Som framgår ovan är Flux en orkester som både har viljan att utvecklas och klarar att variera sig inom ramarna.

Men de goda föresatserna till trots är det något som saknas, och ”Motivational Chants” fastnar inte riktigt i huvudet trots många genomlyssningar. Jag får lite dåligt samvete för att jag inte kan sätta fingret på varför, då Flux så tydligt vill undvika att fastna i samma förutsägbarhet och upprepning som många andra moderna synthpopband lider av.

Tracklist

  1. Claws and Teeth  3:30
  2. Defences  3:47
  3. Concrete  4:29
  4. Slow Stomp  2:34
  5. Late Hours  3:59
  6. Life is Full of Surprises  4:02
  7. I Come in Peace  4:42
  8. So Much for Your Promises  3:53
  9. Ebon  3:51
  10. Drifter  5:02

VCMG – “Ssss”

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital, Spotify
Skivbolag: Mute Records
Releasedatum: 13 mars 2012
Genre: Minimal, Electro, Techno
Recensent: Anders Mellgren

Sparsmakad minimaltechno med suggstiva rytmer

En dag i höstas fick jag höra om något som har varit alla Depeche Mode-fans våta dröm de senaste 25-30 åren. Ett samarbete mellan två av de kanske viktigaste upphovsmännen inom synthen. Vince Clarke och Martin L. Gore skulle göra en platta ihop. Dessa två giganter som ligger bakom flera av de kommersiella listornas största hits inom genren. Låtar som “Enjoy the Silence”, “Personal Jesus”, “Love to Hate You” och “Oh L’amour”, låtar som givit eko och kanske inspirerat. Vad månde detta resultera i.

Egentligen förvånade det mig inte när det dessutom meddelades att de skulle göra minimalistisk techno. Med skyhöga förväntningar kom så första singeln. Tydlig techno och dessutom minimalistiskt. Suggestiva rytmer och väldigt sparsmakat.

Plattan släpptes så den 13 mars, men någon vecka tidigare kom jag över mitt lyssningsex. Efter första genomlyssning, mest i bakgrunden, tyckte jag mig känna igen det mesta. Likheten med musiken som spelas före Depeche Modes konserter är slående och det finns tydliga referenser till millenniets tidiga technoalster. En annan sak som är slående är diverse melodislingor som mycket väl hade kunnat ligga på nästa Depeche Mode-platta eller för all del en bortglömd bootleg i Mutes arkiv som någon glömde släppa 1987 typ. (fortsättning nedan)

Andra gången jag hörde plattan slog det mig att skivan är uppbyggd som ett DJ-set. Med ett beat som är lite återhållsamt i början och vartefter timmen går, ökar i intensitet och “sväng”. Det som förvånar mig är att plattan inte är mixad som ett enda spår, något som hade gjort helheten en tjänst.

Nåväl, hur bra är det då?

Jag tycker att plattans första tre spår mest passerar som en gäspning innan det svänger loss lite med “Windup Robot”, kanske för att den inledningsvis påminner mig om remixen av “Just Can’t Get Enough” från deras förra sammarbete för drygt 30 år sedan – “Speak & Spell”. Det finns tre spår som för mig utmärker sig lite; “Skip This Track”, “Recycle” och “Flux” – där det sistnämda kanske är det bästa. Alltså ingen av singlarna “Spock” eller “Single Blip”.

Jag hade ärligt talat väntat mig mer av dessa två herrar än detta. Men hoppas ändå på en uppföljare, kanske mest för att jag gillar idén och sättet plattan har kommit till på. Vince i Maines och Martin i Santa Barbara med E-mail som ett oumbärligt hjälpmedel. Om jag får önska så skulle dom kanske ta in en producent som en tredje part för att gjuta lite liv i den ganska tråkiga produktionen.

Betyget då? Jag tycker inte att den här skivan är dålig, men den ger mig inget. Godkänt men inte en skiva som kommer att hamna vare sig i bilen eller hemmastereon, faktum är att jag efter ett par spår i bilen kommer på mig själv med att nynna på andra låtar. Snyggt sorterad under V i skivhyllan vilket gör att den kommer att glömmas bort där den står nere vid knäna. Det ger ett betyg strax under godkänt i mina ögon, alltså en fyra.

Tracklist

  1. Lowly  5:27
  2. Zaat  6:28
  3. Spock  5:41
  4. Windup Robot  5:26
  5. Bendy Bass  6:04
  6. Single Blip  5:48
  7. Skip This Track  5:40
  8. Aftermaths  6:21
  9. Recycle  6:37
  10. Flux  5:18

Flux – “So Much For Your Promises”

Tags: , , ,


Officiella musikvideon till Flux “So Much For Your Promises”, b-sidan från det tidigare singelsläppet “Claws And Teeth”. Enjoy!

Smakprov från Electric Fantastic Sound

Tags: , , , , , ,


Latest tracks by efssweden

Ny singel från Flux remixas av Foretaste

Tags: , , , , , , , , , ,


Finska electropoptrion Flux är nu redo att följa upp förra årets kritikerrosade “Claws And Teeth” med nya singeln “Concrete”.

Förutom remixer signerade franska Foretaste, Christopher Anton (som är känd från amerikanska Information Society) och Diskodiktator inkluderas även b-sidan “Ebon”. Detta är Flux andra släpp sedan man rekryterat den nya sångerskan Salla Rimmi. Bandet släppte debutalbumet “Safe + Sound” under 2009.

Låter handlar om image och självkänsla och Ville Brusi hade mer att berätta; “Den här låten är fräsch och annorlunda jämfört med våra tidigare singelsläpp, men förutom det så är det inte så mycket mer att tillägga, förutom att det var förfärligt kallt när vi spelade in den”.

Trion arbetar för fullt med ett nytt album och “Concrete” är första smakprovet från detta.

“Concrete” släpps digitalt den 25 juli via Electric Fantastic Sound. Några andra smakprov från det svenska skivbolaget finner du just nu i vår videokategori.

Tracklist

  1. Concrete  4:32
  2. Concrete (Foretaste Remix)  4:44
  3. Concrete (Christopher Anton Remix)  4:34
  4. Concrete (Diskodiktator Remix)  4:34
  5. Ebon  3:51

Ny singel från finska Flux ute nu

Tags: , , , , , , , ,


Flux nya singel – “Claws And Teeth” finns ute nu via svenska Electric Fantastic Sound. Den finska electropop-trion bestående av sångerskan Salla Rimmi uppbackad av Ville Brusi och Vesa Rainne slog igenom på allvar med det hyllade debutalbumet
“Safe & Sound” som kom förra året.

“Claws And Teeth” kommer med b-sidan “So Much For Your Promises” och finns nu tillgänglig via de flesta digitala download butiker, samt på Spotify och bandets myspace. Den är även inkluderad i vår huvudskribent Jens Atterstrands populära Spotify-lista “P.O.P.”

Trion arbetar på ännu en fullängdare som enligt rykten dyker upp under våren 2011.

Tracklist:

  1. Claws And Teeth
  2. So Much For Your Promises