Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Fixt"

Scandroid – “Afterglow”

Tags: , , , , ,


 

Scandroid presenterar en video till “Afterglow”. Låten är hämtad från det andra kritikerrosade fullängdsalbumet “Monochrome”, som bland annat har nått framgångar på iTunes elektroniska topplista i hela fyra länder däribland både Sverige och USA och en andraplats i både England och Tyskland.

Bakom Scandroid finner vi Klayton som sedan tidigare är känd från bland annat Celldweller och Circle of Dust.

Scandroid – “Monochrome”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital, kassett
Skivbolag: FIXT Music
Releasedatum: 27 oktober 2017
Genre: Synthpop, synthwave
Bandmedlemmar: Klayton
Land: USA
Recensent: Stefan Last

 

HemsidaFacebookTwitterLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampSoundcloud

(English version below)

Scandroid sitter kvar på synthwavetronen!

För knappt ett år sedan satt jag och knåpade ihop min årsbästalista för 2016 och hade med stor möda just lyckats få ihop ett urval som kändes rätt. Då postar någon ett videoklipp på Facebook på någon som gör en cover på Tears For Fears ”Shout”. Det där lät riktigt intressant tänkte jag och kollade upp artistnamnet Scandroid. Det visade sig vara ett nytt projekt av den Detroit-baserade producenten Klayton och att debutalbumet just släppts. Efter första genomlyssningen var det bara att konstatera att jag skulle bli tvungen att knuffa ut någon från listan för att ge plats åt en ny tiopoängare. Ett år senare är det redan dags för album nummer två.

”Monochrome” inleds lite försiktigt med introspåret ”2518” innan ”Afterglow” kliver in och visar att den självbetitlade debuten inte var en engångsföreteelse. Efter några genomlyssningar har den också klivit fram som ett av mina favoritspår på albumet tillsammans med andra upptemponummer som det pulserande titelspåret ”Monochrome” och den energiska popdängan ”A Thousand Years”.

Fläskiga sequencerbasgångar, precist programmerade rytmer, kristallklara synthar och en och annan gitarr dominerar i en produktion som genomsyrar hela albumet. Klaytons vokala insatser levereras med en självsäkerhet som ger slutprodukten ytterligare pondus. Det finns även några strategiskt utplacerade instrumentaler som bidrar till albumets variation, såsom ”Oblivia” och ”On The Face Of The Deep”, och på vilka Scandroids synthpop/synthwave-hybrid övergår i mer renodlad synthwave.

Precis som på debuten, där Scandroid gjorde en cover på ovan nämnda ”Shout”, så tolkas en 80-talsklassiker även på ”Monochrome”. Den här gången är det Michael Jacksons ”Thriller” som får genomgå en ordentlig synthifiering. Låten släpptes passande nog digitalt lagom till årets Halloween-firande. Även Star Wars-temat ”The Force Theme” kläs upp i en välsittande synthwavekostym.

Jag gav debuten full pott när jag recenserade den förra året, och det är inte långt borta det upprepas den här gången. Det stod och vägde länge men slutar med en stark nia i betyg. Kanske var det nyhetens behag som tippade över vågskålen för debuten, men faktum kvarstår – idag finns ingen som får hybriden mellan synthpop och synthwave att låta lika bra som Scandroid.

Beställ Scandroids “Monochrome” på CD, vinyl eller kassett här!

Tracklist

01. 2518 (01:47)
02. Afterglow (05:22)
03. Rendezvous (04:11)
04. Thriller (05:52)
05. Oblivia (04:45)
06. Monochrome (04:52)
07. The Force Theme (05:21)
08. Future Bloodline (04:45)
09. A Thousand Years (04:33)
10. On The Face Of The Deep (03:42)
11. The Veil (04:48)
12. Searching For A Lost Horizon (02:58)
13. Thriller (PYLOT Remix) (04:49)

(English version below)

Scandroid still sits comfortably on the synthwave throne!

Less than a year ago I was putting the finishing touches on my best-of-the-year list for 2016, and after much head-scratching I had finally come up with a selection that felt right. Then someone posts a video clip on Facebook of someone doing a cover of Tears For Fears”Shout”. I thoght it sounded really interesting and did some checking up on the artist named Scandroid. Turns out it was a new project by Detroit-based producer Klayton and that the debut album had just been released. Atfer the first listen-through I immediately realised I had to kick someone off the list as I needed to make room for a new full score album. A year later and it’s already time for album number two.

”Monochrome” opens quite subtley with the intro track ”2518” before ”Afterglow” comes on and proves that the self-titled debut wasn’t just a one-off stroke of luck. After a couple of listens it has also stepped forward as one of my favourites on the album along with other uptempo numbers such as the pulsating title track ”Monochrome” and the energetic pop stomper ”A Thousand Years”.

Fat sequenced bass lines, precisely programmed drums and crystal clear synths along with a guitar here and there dominates in a production that permeates the album. Klayton‘s vocals are delivered with a confidence that contributes further to the solid end product. There are also a few instrumentals strategically placed throughout the album that adds to its variation, such as ”Oblivia” and ”On the Face of the Deep”, and on which Scandroid‘s synthpop/synthwave hybrid drifts more into pure synthwave territory.

Just like on the debut, where Scandroid covered the above mentioned ”Shout”, an 80’s classic gets the Scandroid treatment on ”Monochrome” as well. This time it’s Michael Jackson‘s ”Thriller” that gets significantly synthed up. The track was appropriately released digitally just in time for Halloween. The Star Wars theme ”The Force Theme” also gets dressed up in a well-fitting synthwave suit.

I gave the debut a full 10/10 grade when I reviewed it last year, and it gets very close to that this time around too. It was a close call, but I ended up giving it a strong 9/10 score. Perhaps it was the pleasure of hearing something brand new that tipped the scale for the debut, but the fact remains – there’s no one today that makes the hybrid between synthpop and synthwave sound as good as Scandroid.

Celldweller – “Electric Eye”

Tags: , , ,


 

Celldweller presenterar videon till den nya singeln “Electric Eye” som finns ute nu via FiXT.

Circle of Dust – “Machines of Our Disgrace”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital, kassett
Skivbolag: FiXT
Releasedatum: 9 december 2016
Genre: Industrial Metal
Bandmedlemmar: Klayton
Land: USA
Recensent: Krister Mörtsell

 

HemsidaFacebookTwitterLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampSoundcloudYoutube

(English version below)

Dystopisk sci-fi electro med metalgitarrer

Tänker tillbaks på 80-talet och kriget mellan synthare och hårdrockare. Jag hade svårt att välja sida, men blev hårdrockare, men lyssnade ändå på kassettband med Depeche Mode, New Order, Howard Jones osv, mot slutet av 80 talet så tog hårdrocken över mer och mer och blev allt hårdare, så i början av 90-talet dök det helt plötsligt upp något nytt, det var som en dröm, det var både synth och hårdrock! Ett av de första banden jag hörde i genren var Circle of Dust, deras debutalbum kom 1992 och i min värld var det revolutionerande. Den första skivan spelades varv på varv och den perfekta mixen av thrashmetalgitarrer, trummaskiner, sci-fisamplingar och en allmänt dystopisk ljudbild var precis vad jag behövde. Förstod sedan att Front Line Assembly redan hade gjort samma sak något år tidigare, men det hade jag missat. Circle of Dust gjorde några album till innan mannen bakom projektet tröttnade och började göra annan musik (bland annat som Argyle Park och senare och lite mer välkänt som Celldweller och nu även under synthwave-monikern Scandroid). Den musiken tilltalade mig dock inte lika mycket.

Mycket vatten har hunnit flyta under broarna och numer är det inte ofta jag lyssnar på dessa skivor, men under slutet av 2016 läste jag att Circle of Dust skulle släppa nytt material (samt remastrade versioner av sina tidiga skivor) Så hur låter det nu så här ca 25 år senare?

Mycket är sig likt, det är fortfarande thrashmetalriff blandat med samplingar från sci-fi-filmer, analoga och digitala synthar i en skön blandning. Vissa partier är hård EBM medan andra delar är mer soft och ambient. Rent produktionsmässigt så har han större kunnande nu, men det är inte samma wow-känsla som när man aldrig hade hört något liknande. Jag tycker mig också sakna lite av den sorgsna känslan som fanns på de tidiga skivorna, det är lite för välproducerat och för glassiga melodier. Men några riktigt bra spår finns det. “Contagion”,“alt_Human”, “Neophyte” och avslutande instrumentala “Malacandra” är låtar som jag gillar skarpt.

 

Tracklist

01. Re_Engage (01:20)
02. Machines Of Our Disgrace (05:25)
03. Contagion (05:25)
04. Embracing Entropy (feat. Celldweller) (06:53)
05. Humanarchy (05:00)
06. Signal (00:30)
07. Alt_Human (05:00)
08. Hive Mind (05:57)
09. Outside In (06:15)
10. Neurachem (04:44)
11. K_OS (03:30)
12. Neophyte (06:00)
13. Malacandra (06:03)
14. Untitled (07:00)

(English version below)

Dystopian sci-fi electro with metal guitars

Thinking back to the 80’s and the war between electro and metal. I had a hard time choosing side, but in the end metal won, but I still had my cassettes with Depeche Mode, New Order and Howard Jones, and by the end of the 80’s the metal took over more and more and also got harder. But then in the early 90’s I found something new and it was like a dream! It was both electro and metal at the same time! One of the first bands I heard in this crossover-genre was Circle of Dust, the first album came out in 1992 and in my world it was a revolution. I was listening again and again to that record and the perfect mix of thrashmetal guitars, drum machines, sci-fi samples and a generally dystopic sound was exactly what I needed. I later found out that Front line assembly already had done this years before, but I hadn’t heard them. Circle of Dust made some more albums and then the man behind the project went onto other musical projects (like for example Argyle Park and the more wellknown Celldweller and nowadays also the synthwave moniker Scandroid)

A lot of water has been floating down the river since that, and I no longer listen to these albums daily, but during the end of 2016 I read that Circle of Dust was working on new material (and also would release some remastered versions of his earlier records). Som how is it to listen to this now, 25 years later?

Most of it is very familiar, it’s still thrash metal riffs mixed up with samples from sci-fi movies, analog and digital synthesizers in a nice blend. Sometimes it’s hard EBM, while other parts are more soft and ambient. His production skills are probably better now but it’s not the same wow-feeling as before, when you’ve already heard this style of music. I also think there was more of sad feelings over the music back then, it’s sometimes a little over-produced and some melodies are “too happy” for my taste. But there are some really great tracks. My favourites is “Contagion”, “alt_Human”, “Neophyte” and the closing instrumental tune “Malacandra”.