Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Fist Resist"

Guilt Trip – “Brap:tism”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: EK Product
Releasedatum: 19 Dec 2014
Genre: Industrial, Electro
Bandmedlemmar: Karl Lindberg, Magnus Nilsson
Land: Sverige
Recensent: Niklas Hurtig

 

HemsidaFacebookLast.fmwimpSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsReverbnation

(English version below)

Neostalgisk industri värdig din skivsamling

Svenska duon Guilt Trip öser ur den oändliga brunnen av influenser på deras senaste kreation ”Brap:tism”. Albumet är ytterligare en i raden av moderna Industrial-album med tydliga referenser till åttiotalets klassiker. Albumet släpptes i juletid av italienska EK Product.

Begreppet ”Brap ” myntades av Skinny Puppy och betyder ungefär: ”Träffas, koppla in elektroniska instrument, bli hög och spela in musik” men det är dock oklart om det gick till så i det här fallet.

”Brap:tism”s tolv spår presenterar ett sound som är krispigt, innovativt och innehåller inslag från andra delar av den elektroniska musikscenen vilket är välkommet. Det är också spretande i sin form och det har allt från minimalistiska inslag till mer episka episoder. Ibland får jag vibbar av Godflesh fast med burkiga gitarrer. Ljudbilden har även tydliga influenser av nordamerikansk Industrial omsvept i en elektrofunkig kappa.

Det första jag slås av är hur jag reagerar på sången. Jag uppfattar den först som oengagerad och släpig med tråkiga texter fylld av motsatser, tänk ”Yes – No”, ”Right – Wrong” o.s.v. Jag skulle kunna vara så ärlig att tycka att man inte ska försöka sjunga som ohGr om man inte har något vettigt att sjunga om och saknar den energi och det driv som han har. Om tanken var att låta lite sådär härligt helylle-amerikansk som Al Jourgensen gör så misslyckas man med det också. Nu är detta inte något som är uppenbart på alla spår och man vänjer sig på något konstigt vis. Det är definitivt inte fallet på den knasiga ”Politalk” och de fantastiska ”Wormwood” samt ”Fist Resist” som tillhör albumets höjdpunkter. Det finns inte någon riktig dal i intressekurvan utan samtliga spår innehåller inslag som gör sitt för det samlade intrycket. Avslutningen ”The Itch” påminner mycket om Dead When I Found Hers mer experimentella inslag.

Albumet växer när man väl accepterat de mer udda inslagen och man kommer till insikt med att Guilt Trip släppt ett riktigt bra album som oavkortat bör läggas till i din nostalgiosande industrisamling.

7/10 MYCKET BRA!

 

Tracklist

01. Biopticon (06:19)
02. Waiting In Pain (04:19)
03. Tick… Tock… Boom (05:10)
04. Wormwood (04:40)
05. Creep And Crawl (05:02)
06. No Way Out (03:41)
07. Wakey Wakey (04:11)
08. Claptrap (04:53)
09. Politalk (02:55)
10. Tail of a Whail (06:10)
11. Fist Resist (04:59)
12. The Itch (02:34)

 

(English version below)

Neostalgic Industrial worthy of a place in your collection

The Swedish Industrial duo Guilt Trip pours from the well of influences on their latest release “Brap:tism”, which is yet another modern Industrial album with clear references to the classics of the eighties. The album was released around Christmas by Italian label EK Product.

The term “Brap” was introduced by Skinny Puppy and roughly means “Get together, connect electronic instruments, get high and record music”. It is however unclear if that was the process in this case.

The twelve tracks on the album present a sound that is crisp, innovative and has elements from other sub genres in electronic music which is highly appreciated. It is also sprawling in its shape and sometimes contain minimalistic parts and sometimes episodes of a more epic style. From time to time I hear Godflesh but with more dormant guitars. The sound also has obvious influences from the North American Industrial scene but wrapped in a funky coating.

The first thing I notice is that the vocals seem drowsy and dull with lyrics full of contradictions like “Yes – No” and “Right – Wrong”. I could be so honest to say that if you can’t sing as high energetic as ohGr and have nothing of importance to say you shouldn’t try. If they meant to mimic Al Jourgensens typically self-confident American vocals they fail at that too. This is however nothing that is that specific on all of the tracks and somehow you get used of it. It is definitely not the case on the weird “Politalk” and the amazing “Wormwood” and “Fist Resist” which are among the highlights of the album. There is no obvious low among the tracks and they all contain something that elevates the overall experience. The finishing track “The Itch” reminds you of the more experimental sides of “Dead When I Found Her”.

“Brap:tism” grows on you as you accept the somewhat odd elements and realize that Guilt Trip has released a really good album that immediately should be placed in your nostalgic collection of Industrial gems.