Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Fire and Forget"

Cygnosic – “Siren”

Tags: , , , , , , ,


Format: (Album) 2CD ***, digital, vinyl
Skivbolag: DWA (Digital World Audio
Releasedatum: 20 januari 2017
Genre: Harsh EBM, Dark electro, Aggrotech
Bandmedlemmar: Georg Psaroudakis
Land: Grekland
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Cygnosic kommer sprida lyckorus på de mörka dansgolven

Varje gång jag lyssnar på något med dark electro-akten Cygnosic, som debuterade med “A Deity in Pain” (2009) och sedan följde upp med “Fallen” (2011), så förstår jag varför hjärnan bakom projektet, greken Georg Psaroudakis, är en av den mörkare elektroniska scenens mest efterfrågade remixmakare.

Även om låtmaterialet har dippat något på den Athenbaserade aktens två senaste fullängdare; den lite platta och intetsägande “Fire and Forget” (2013) och det senaste självtitulerade tvådelade dark electr/industrimetall-eposet “Cygnosic” (som släpptes 2014), så visar Georg ljud- och produktionstekniskt ständigt framfötterna, speciellt i jämförelse med många av de andra akterna i den här ständigt växande genren.

Det nya albumet “Siren” lägger ribban högt redan från start via det högoktaniga och härligt melodiösa titelspåret. Ingen egentlig pardon lämnas förrän man kommer till sjättespåret “Free”, där ett par långsammare atmosfäriska mellanspel ger lite andrum och i alla fall tillfälligt sänker tempot något. Tempot i övrigt är nämligen genomgående skyhögt, med greppvänliga refränger, tjusiga bryggor och snyggt programmerade pads och ledsynthar. Låtar som andraspåret “The Swarm”, får mig att tänka på en mina tidigare Cygnosic-favoriter, som den lysande “One Step Forward” från “Fallen” (2011).

“Siren” upprepar måhända samma koncept ett par gånger för mycket och i sin helhet blir albumet ganska slätstruket. Kanske hade ett par temposänkningar till varit optimalt för ett mer helgjutet helhetsintryck. Men det är å andra sidan stundtals omöjligt att sitta stilla till det här albumet, som garanterat kommer sprida ett ordentligt lyckorus bland mörka dansgolvs-DJ:s runtom i världen.

Det är tur att jag inte är bilägare just nu för med “Siren” på hög volym i bilstereon skulle jag garanterat omgående bli av med körkortet eller krascha och dö en tämligen säker död på motorvägen. Skämt åsido, albumet är måhända inte mitt personliga favoritalbum i Cygnosics nu relativt starka diskografi, men det är verkligen ett ordentligt fall framåt och stora delar av det är synnerligen en riktig fröjd för öronen.

Missa inte: “Siren”“The Swarm”“Oceans of Time”

Tracklist

01. Siren (03:41)
02. The Swarm (03:19)
03. Survive (03:31)
04. Deadly Affair (03:23)
05. Aftermath (03:20)
06. Free (03:23)
07. Again (03:38)
08. Mind Crusher (03:13)
09. What Matters (03:04)
10. Unbroken (03:43)
11. I Am The Reason (03:48)
12. Oceans Of Time (03:07)

Bonus EP ***

01. Together (03:14)
02. Fear None (03:50)
03. Reborn (03:25)
04. The Swarm (Alternative Version) (03:15)

(English version below)

Cygnosic will spread euphoria on the dark dance floors

Every time I listen to anything from dark electro act Cygnosic, who debuted with “A Deity in Pain” (2009) and then followed up with “Fallen” (2011), I understand why the brain behind the project, the Greek Georg Psaroudakis, is one of the darker electro scene’s most requested remix makers.

Although the song material took a little bit of a dip on the Athens-based act last two full length albums; The somewhat dull and bland “Fire and Forget” (2013) and the latest self-titled two-part dark electro/industrial metal-epos “Cygnosic” (released in 2014), Georg’s sound and production qualities are constantly high, especially in comparison to many of the other acts in this ever-growing genre.

The new album “Siren” sets the bar high right from the start through the high-octane and delightfully melodic title track. No pardons or breathers are actually really delivered until you come to the sixth track “Free”, where a couple of slower atmospheric interludes gives some breathing space and at least temporarily reduces the pace slightly. The pace is otherwise sky high, with catchy choruses, fancy bridges and nicely programmed pads and lead synths. Songs like the second track “The Swarm” makes me think of my past Cygnosic favorites, like the brilliant “One Step Forward” from “Fallen” (2011).

“Siren” repeats the same concept perhaps a couple of times too many and in it’s whole the album becomes rather repetetive. Perhaps a couple more of the slower interludes and tempo cuts would have been optimal for a more seamless impression. But on the other hand, it’s sometimes impossible to sit still to this album, that’s sure will give a proper load of euphoria among dark electronic dance floor DJ’s around the world.

It is fortunate that I am not a car owner right now because with “Siren” playing on high volume in the car’s stereo system I would definetely immediately lose my licence or crash and die a fairly certain death on the highway. Jokes aside, the album is perhaps not my personal favorite album in Cygnosic’s now relatively strong discography, but it really is a proper step forward and much of it is rally a real feast for the ears.

Do not miss: “Siren”, “The Swarm”, “Oceans of Time”

Cygnosic – “Fire and Forget”

Tags: , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Deathwatch Asia, Black Rain Media Group
Releasedatum: 22 mars 2013
Genre: Harsh EBM, Dark electro
Bandmedlemmar: Georg Psaroudakis
Land: Grekland
Recensent: Jens Atterstrand

Tunn och enformig “lightversion”

Cygnosic, som är ett av Greklands senaste tillskott till den mörkare delen av vår elektroniska musikscen, gjorde sin officiella albumdebut med “A Deity in Pain” under 2009. Uppföljaren “Fallen” släpptes två år därpå (2011) och nu är man tillbaka med den tredje fullängdaren “Fire and Forget”.

Utvecklingskurvan är tydlig (i alla fall sett till de första två albumen) och även om det senaste i ordningen (“Fallen”) kanske inte höll hela vägen igenom, mest på grund av en något ojämn kvalitet på låtmaterialet, så kvarstår det faktum att spår som “As We Approach the End”, (titelspåret) “Fallen” och den blytunga dräparen “One Step Forward” sannolikt är det absolut bästa som greken har lyckats pressa ur sin studio så här långt.

Georg Psaroudakis (som är hjärnan bakom Cygnosic), har album för album arbetat hårt med att slipa på sitt sound och ständigt försökt tillföra fler intressanta element i sin snabba, dansanta och osedvanligt melodiösa harsh-EBM han producerar. Ett sound som för den oinsatte skulle kunna beskrivas som någon sorts felande länk mellan GrendelHocico och God Module, där det förstnämnda bandets senare material kanske är den mest klara referensen. Det nya albumet fortsätter till större delen i samma stil som tidigare, men når tyvärr inte hela vägen.

Problemen med “Fire and Forget” är flera som jag ser det och känslan är att Cygnosic har tagit flera steg i fel riktning. Framförallt ljudmässigt, men tyvärr även låtmässigt. De vobblande basgångarna och skruvade ledande synthslingorna, som i mångt och mycket blivit hans signum, finns fortfarande där till viss del, och dessa är överlag hyfsat intressant arrangerade. Men tyvärr har det en hel del i övrigt att önska i övrigt. Jag saknar mycket av tyngden och de tjocka ljudmattorna från (framförallt) det förra albumet.

“Fire and Forget” kan lätt uppfattas som ett Cygnosic “light”. Kanske har Georg försökt med att förnya sig alltför mycket och tappat sin egna röda tråd på vägen? Det mesta låter tunnare, klenare och stundtals alltför avskalat. Även sånginsatsen, som förvisso är renare på sina håll känns väldigt tunn och slätstruken. Georg låter likadant genom alla spåren och dynamiken i hans sång från det förra albumet saknas. Det blir ensidigt och slätstruket – och ger i sin helhet en ganska trist och väldigt platt lyssningsupplevelse.

Några få höjdpunkter lyfter dock albumet från ett absolut bottenbetyg. Det inledande (titel)spåret “Fire and Forget” liksom “Escape”, “Crawl” och “Alone” representerar det lite tyngre och mustigare Cygnosic den här gången.“Mad Desire” är i sin tur en väldigt snyggt arrangerad cover av Den Harrows gamla italodiscodänga.

“Fire and Forget” innehåller alltför många upprepningar och en handfull spår som helt enkelt inte håller måttet – och kanske hade det fjorton spår långa albumet mått bra av att ha fått bantats ner med fyra eller fem spår. Cygnosics förra album “Fallen” (som jag nu inser att jag tjatat om en hel del i den här recensionen) innehåller sannolikt ett par av de bästa spåren som hela den här genren har gett oss de senaste åren.

Jag hoppas att Georg väljer att vända om från det här sidospåret och på nytt finna rätt väg på nästa album för Cygnosic har definitivt visat upp den kvalitet man besitter tidigare och det vid ett flertal tillfällen. Det som slutligen lyfter betyget till godkänt är den i stort sett prickfria produktionen.

(Red.anm: Albumet finns att tillgå i en japansk utgåva ** från Deathwatch Asia respektive en europeisk dito *** som släpps via Black Rain där de tre bonusremixerna är signerade olika akter beroende på utgåva!)

Tracklist

01. Fire and Forget (03:07)
02. Escape (03:02)
03. This is the Night (03:52)
04. Alone (03:44)
05. Crawl (03:32)
06. The Drowning (03:07)
07. Mad Desire (04:11)
08. Begin With Me (04:11)
09. One Last Time (03:10)
10. Behold the Lie (04:11)
11. Greed (03:43)
12. The Darkness (03:16)
13. Find You (03:16)
14. Until Glory (04:20)

Bonusspår (Deathwatch Asias japanska utgåva) **

15. Begin With Me (FGFC820 Remix)
16. This is the Night (Grendel Remix)
17. Behold the Line (Aaimon Remix)

Bonusspår (Black Rains Europeiska utgåva) ***

15. Escape (Chainreactor Remix)
16. Greed (Powered by Mas-Si-Osare)
17. The Darkness (AmGod Remix)

Liverapport: Who Killed the Easter Bunny 2013? (Göteborg)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,


Artister: Cygnosic, Cynical Existence, C-Lekktor
Datum: torsdag 28 mars 2013
Scen: Henriksbergs Takterass, Göteborg
Arrangör: Club Electro Sound
Rapport & Foto: Anders Nord

OBS! Missa inte fotogalleriet nedan!

När det Japanska skivbolaget Deathwatch Asia valde att göra ett stopp i Göteborg var det bara för Anders Nord att ladda kameran och bege sig till Henriksberg..

Innan banden gick på fick möjlighet att prata med Georg Psaroudakis i Cygnosic och även C-Lekktors frontman Markko. Vi pratade mest om hur den elektroniska scenen ser ut i Grekland respektive Mexico och det vi kom fram till var att det ser ungefär likadant ut där som här i Sverige. Små lokaler och med ganska liten men entusiastisk och hängiven publik.

Först ut denna kväll var Grekiska Cygnosic som hade ett färskt skivsläpp i bagaget. Den 22:a mars släppte dom sitt tredje album, “Fire and Forget”. Min kontakt med Cygnosic innan denna kväll var några få klipp på Youtube så jag var inte riktigt säker på vad jag skulle få se, men Georg gjorde ingen aggrotechare besviken. Hårda snabba basgångar vävdes ihop med aggressiv sång. En synnerligen glad överraskning!

Efter en kort paus var det dags för Fredrik Croona att äntra scenen i skepnad av sin senaste skapelse Cynical Existence. Det märks direkt att Fredrik gillar att stå på scen, han är väldigt säker i sin roll som frontperson. Med låtar som “I’m Broken”, “Face of God” och “Deception” på repertoaren kan man inte stå still som publik. Man brukar säga att det är svårt att bli profet i sin hemstad men Fredrik är en bra bit på väg. Kanske är jag inte lika överraskad över denna spelningen som Cygnosics, men det beror på att jag sett Fredrik live med både (hans andra projekt) Menschdefekt och Project Rotten. Mycket välgenomförd spelning och jag hoppas att få se Cynical Existence snart igen!

Sist ut var kvällens huvudband C-Lekktor från Mexico. Bandet som var det främsta orsaken till att jag ville åka till den inställda SGA-festivalen. Ända sedan jag hörde låten “Stigmata” för första gången har jag följt och älskat C-Lekktor. Efter ett kort intro börjar spelningen i en rasande fart. Markkos energi på scenen kan närmast jämföras med Erk Aicrag i Hocico. Det är inte många sekunder Markko står still! Halvvägs in i spelningen spelar C-Lekktor en instrumentallåt varpå Markko lämnar scenen och ställer sig längst bak i lokalen och iakttar den dansande publiken (se bild nedan). När sedan en i publiken (Läs: jag!) skriker “Stigmata!!!” och får som svar: “Yeah, why not!?” är min lycka total! När bandet går av scenen efter drygt 70 minuter är jag mycket nöjd och väldigt trött i benen efter att ha dansat mig igenom tre spelningar. Avrundar kvällen med att prata med arrangören Marko Runne, banden och goda vänner innan det är dags att bege sig hemåt.

Trots ett kallt Göteborg åker jag hem med en varm känsla inombords. Tre riktigt bra spelningar av tre band. Stort tack till alla inblandadae!