Stockholmsbaserade Fatal Casualties med Stefan Ljungdahl och Ivan Hirvonen presenterar det första smakprovet från bandets nya album “Filter” som släpps inom kort.

Fatal Casualties presenterar videon till “Kramp” som är det första första smakprovet från det kommande abumet “Filter”.

Efter att ha gjort stor succé med samlingen “Swedish Electro Vol. 1” förra vintern så följer nu facebook-fenomenet (gruppen) Swedish Electro Scene, som startades (och administreras)  av greken Nikos Konstantinou, upp med en andra volym av samlingen.

“Swedish Electro Vol. 2” släpps den 15 december och innehåller tidigare outgivna spår/remixer från:

#366: A Life Lived, Andy Planck, Arachnophobias, Art Fact, Asfalt, Atari Cowboy, Chaos All Stars, Cryo, Denormal, Dpoint, Electro Act, Fatal Casualties, Henric de la Cour, International, Kite, Liebe, Machinista, Mechatronic, Neurobash, Nude Librarians, Optic, The Phistols, Radiant, Ro 13, Sad Sad Zoo, Sine City, Social Ambitions, Steelberry Clones, That Secret, The Pain Machinery, Train to Spain, Vladimir From Vostok och Wolf Dragonard.

Lyssna på smakproven nedan och håll koll på släppet via facebookeventet här:

https://www.facebook.com/events/407760976018420/

I samband med släppet arrangeras även ett releaseparty på Bunker Bar i Stockholm den 21 december!

Artister: Vanguard, Monovibes, Fatal Casualties
Datum: 8 juni 2013
Scen: KGB, Stockholm
Arrangör: Klubb PlusMore
Foto & Rapport: Patrik Lark

Patrik Lark greppade kameran och begav sig till KGB i lördags när Klubb PlusMore ställde Vanguard, Monovibes och Fatal Casualties på scen. Han levererar nu följande rapport från kvällen..

OBS! Missa inte fotoalbumet nedan!

Klubb PlusMore hade egentligen tänkt sig en minifestival på KGB med fyra synthband den här kvällen. Men kanske var det tur att New Modern Angels tvingades ställa in på grund av sjukdom. Det är nämligen svårt att klämma in så många band på en och samma kväll på just KGB. Detta för att de har restriktioner om att inte spela någon högljudd livemusik efter klockan 23:30. Första bandet Vanguard skulle ursprungligen gått upp redan klockan 20:00, men fick nu möjlighet att spela vid 21:00 istället.  Det var nog lyckosamt, för jag har nog aldrig sett så pass många stå uppställda i källaren framför KGB:s minimala scen vid ett så tidigt klockslag. Det ska tilläggas att det samtidigt var spöklikt tomt på övre plan. Det fanns med andra ord ett märkbart intresse för Vanguards spelning, och inte helt oberättigat. Vanguard är egentligen en göteborgsduo bestående av Jonas Olofsson och Patrik Hansson, men är live utvidgade till ett fyrmannaband. De spelar en synnerligen melodiös form av synthpop i samma skola som Erasure, och de gör det bra. Låtarna är skickligt uppbyggda med bra flyt. Frågan är om de inte rent av hör till ett av de svenska toppnamnen inom den här genren? Lite märkligt då att de satts att spela först. Det visade sig nämligen att inget av de andra banden lyckades locka lika stor publik, trots senare speltider.

Monovibes är också en göteborgsduo och ligger inte så långt ifrån Vanguard i genrebeskrivningen, bara aningen mer dystopiska och inte fullt så catchy. Fredrik Nero och Niklas Hugosson har gjort en grej av att inte vara ännu ett laptopband och hade släpat med sig en spännande maskinpark bestående av analogsynthar. Det är sannerligen inte var dag man får se en urgammal ARP Axxe (1975-1981) spelas live på scen! Inte vet jag om det var min analog-fetischism som fick mig att höra i syne, men nog tyckte jag att Monovibes sound lät betydligt kraftfullare och fetare än de andra bandens. Det blev rent av lite ståpäls när maskinist Niklas Hugosson kopplade om syntharna och pluggade in något så exotiskt som synkning via CV/Gate. Alltså, ingen laptop, inga bakgrundstaper, inte ens MIDI, utan spänningsstyrd synk. Det är vad jag kallar old school! Kanske var det kvällens höjdpunkt när bägge killarna ställde sig och vred improviserat på de analoga rattarna, så att filtren fräste, under ett instrumentalt låtparti.

Sist ut var Fatal Casualties, en duo bestående av Stefan Ljungdahl och Ivan Hirvonen, och nu var det sannerligen slut på synthpoppandet. Fatal Casualties spelar någon slags industrimusik modell avantgarde, helt befriad från tralliga refränger. Musiken är tämligen svårsmält, men definitivt mer unik och egensinnig än de tidigare bandens. Stefan Ljungdahl spelade synth i bästa Kraftwerk-stil, det vill säga med en stenstods ansiktsuttryck. Vokalisten Ivan Hirvonen var hans diametrala motsats i sin säregna spasmiska dans och plötsliga vansinnesvrål i den plågade mikrofonen. Det kanske inte gick hem hos alla, men bandet ska ändå ha en eloge för att de skapat något genuint eget. Hur ofta ser vi det inom synthscenen?