Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Fallen"

Cygnosic – “Siren”

Tags: , , , , , , ,


Format: (Album) 2CD ***, digital, vinyl
Skivbolag: DWA (Digital World Audio
Releasedatum: 20 januari 2017
Genre: Harsh EBM, Dark electro, Aggrotech
Bandmedlemmar: Georg Psaroudakis
Land: Grekland
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Cygnosic kommer sprida lyckorus på de mörka dansgolven

Varje gång jag lyssnar på något med dark electro-akten Cygnosic, som debuterade med “A Deity in Pain” (2009) och sedan följde upp med “Fallen” (2011), så förstår jag varför hjärnan bakom projektet, greken Georg Psaroudakis, är en av den mörkare elektroniska scenens mest efterfrågade remixmakare.

Även om låtmaterialet har dippat något på den Athenbaserade aktens två senaste fullängdare; den lite platta och intetsägande “Fire and Forget” (2013) och det senaste självtitulerade tvådelade dark electr/industrimetall-eposet “Cygnosic” (som släpptes 2014), så visar Georg ljud- och produktionstekniskt ständigt framfötterna, speciellt i jämförelse med många av de andra akterna i den här ständigt växande genren.

Det nya albumet “Siren” lägger ribban högt redan från start via det högoktaniga och härligt melodiösa titelspåret. Ingen egentlig pardon lämnas förrän man kommer till sjättespåret “Free”, där ett par långsammare atmosfäriska mellanspel ger lite andrum och i alla fall tillfälligt sänker tempot något. Tempot i övrigt är nämligen genomgående skyhögt, med greppvänliga refränger, tjusiga bryggor och snyggt programmerade pads och ledsynthar. Låtar som andraspåret “The Swarm”, får mig att tänka på en mina tidigare Cygnosic-favoriter, som den lysande “One Step Forward” från “Fallen” (2011).

“Siren” upprepar måhända samma koncept ett par gånger för mycket och i sin helhet blir albumet ganska slätstruket. Kanske hade ett par temposänkningar till varit optimalt för ett mer helgjutet helhetsintryck. Men det är å andra sidan stundtals omöjligt att sitta stilla till det här albumet, som garanterat kommer sprida ett ordentligt lyckorus bland mörka dansgolvs-DJ:s runtom i världen.

Det är tur att jag inte är bilägare just nu för med “Siren” på hög volym i bilstereon skulle jag garanterat omgående bli av med körkortet eller krascha och dö en tämligen säker död på motorvägen. Skämt åsido, albumet är måhända inte mitt personliga favoritalbum i Cygnosics nu relativt starka diskografi, men det är verkligen ett ordentligt fall framåt och stora delar av det är synnerligen en riktig fröjd för öronen.

Missa inte: “Siren”“The Swarm”“Oceans of Time”

Tracklist

01. Siren (03:41)
02. The Swarm (03:19)
03. Survive (03:31)
04. Deadly Affair (03:23)
05. Aftermath (03:20)
06. Free (03:23)
07. Again (03:38)
08. Mind Crusher (03:13)
09. What Matters (03:04)
10. Unbroken (03:43)
11. I Am The Reason (03:48)
12. Oceans Of Time (03:07)

Bonus EP ***

01. Together (03:14)
02. Fear None (03:50)
03. Reborn (03:25)
04. The Swarm (Alternative Version) (03:15)

(English version below)

Cygnosic will spread euphoria on the dark dance floors

Every time I listen to anything from dark electro act Cygnosic, who debuted with “A Deity in Pain” (2009) and then followed up with “Fallen” (2011), I understand why the brain behind the project, the Greek Georg Psaroudakis, is one of the darker electro scene’s most requested remix makers.

Although the song material took a little bit of a dip on the Athens-based act last two full length albums; The somewhat dull and bland “Fire and Forget” (2013) and the latest self-titled two-part dark electro/industrial metal-epos “Cygnosic” (released in 2014), Georg’s sound and production qualities are constantly high, especially in comparison to many of the other acts in this ever-growing genre.

The new album “Siren” sets the bar high right from the start through the high-octane and delightfully melodic title track. No pardons or breathers are actually really delivered until you come to the sixth track “Free”, where a couple of slower atmospheric interludes gives some breathing space and at least temporarily reduces the pace slightly. The pace is otherwise sky high, with catchy choruses, fancy bridges and nicely programmed pads and lead synths. Songs like the second track “The Swarm” makes me think of my past Cygnosic favorites, like the brilliant “One Step Forward” from “Fallen” (2011).

“Siren” repeats the same concept perhaps a couple of times too many and in it’s whole the album becomes rather repetetive. Perhaps a couple more of the slower interludes and tempo cuts would have been optimal for a more seamless impression. But on the other hand, it’s sometimes impossible to sit still to this album, that’s sure will give a proper load of euphoria among dark electronic dance floor DJ’s around the world.

It is fortunate that I am not a car owner right now because with “Siren” playing on high volume in the car’s stereo system I would definetely immediately lose my licence or crash and die a fairly certain death on the highway. Jokes aside, the album is perhaps not my personal favorite album in Cygnosic’s now relatively strong discography, but it really is a proper step forward and much of it is rally a real feast for the ears.

Do not miss: “Siren”, “The Swarm”, “Oceans of Time”

Liverapport: Fields of the Nephilim 20130428, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Artister: Fields of the Nephilim
Datum: söndag 28 april 2013
Scen: Debaser Medis, Stockholm
Rapport & Foto: Patrik Lark

OBS! Missa inte fotogalleriet nedan!

Med kameran i högsta hugg besökte Patrik Lark Debaser Medis förra söndagen för att beskåda en av gothrockens stora giganter: Fields of the Nephilim, som avslutade sitt sverigebesök för den här gången..

Fields of the Nephilim är ett av de där riktigt stora gothrockbanden som nämns i alla sammanhang då genren ska definieras. Om de är större än Bauhaus, The Mission och Sisters of Mercy kan diskuteras, men till skillnad från de senare så har Fields of the Nephilim fortfarande rykte om sig att vara ett riktigt bra liveband. Det var ganska många år sedan Sverige förärades ett besök och när det nu väl hände blev det tre datum i rad, med start i Malmö på fredagen, Göteborg på lördagen och sist ut Stockholm på söndagen. Skulle de ha något krut kvar till Stockholmsspelningen, kunde man undra?

Spelningen var bokad till Debaser Medis som var en precis lagom lokal för tillställningen, biljetterna sålde precis slut. I Malmö bjöds publiken på förbandet Dark Side Cowboys, men tyvärr följde de inte med på de andra två spelningarna. Det var dock snart glömt när tjock rök puffade in på scenen och fyra musiker klev in och började spela den i stort sett instrumentala ”Shroud (Exordium)”.  En mäktig, närmast ceremoniell stämning infann sig genast. Men först till andra låten ”Straight to the Light” kom översteprästen själv in. Carl McCoy såg precis så väderbiten ut som man hade förväntat sig med sin tillknölade cowboyhatt, snörda läderbrallor, läderväst och bylsiga skjorta, och allt översköljt av en oändlig mängd vitt damm. Man kunde tro att de har sin replokal i Utahs saltöken, eller kanske troligare hos en brittisk mjölnare. Själv har jag aldrig förstått kopplingen mellan goth och cowboys. Det tycks mig lite långt att gå från andra typiska gothteman, som viktorianska vampyrer, morbid postpunk och BDSM till Sergio Leones spaghettiwestern. Kort och gott det obskyra verkar vara den röda tråden som binder dessa influenser samman. Nåväl, Carl McCoy har en gång för alla cementerat sin mytiska gestalt in i gothhistorien. På scen är hans rörelsemönster stillsamt och svepande, till skillnad från de flesta andra förgrundsfigurer inom rockscenen. Hans gutturala och growlande sång är dock mäktig och kraftfull, och har egentligen mer med metallmusik än gothrock att göra. I kvällens fjärde låt ”From the Fire” kom rösten till sin fulla rätt. Hans auktoritet har alltid varit självklar, inga onödiga gester behövs. Det är musiken och hans röst som ska tala. Fields of the Nephilims musik är inte i första hand medryckande utan mer stämningsfull och mässande. Mängden rök på scenen torde överträffa de flesta rockband. Jag vill ändå minnas att det var mer på spelningen i Leipzig förra året, under Wave Gotik Treffen, då man mest skymtade ett par cowboyhattar i den färgsatta röken. Kvällens låtar snittade på 6:30 minuter. Det är förstås ingen slump att den senaste liveskivan heter ”Ceremonies” (2012)  och innehåller nio av kvällens tolv låtar, eller att skivans ockulta symboler är upphängda i form av backdrops på scenen. Framträdandet är på många sett mer av en magisk mässa än en renodlad spelning. Fields of the Nephilims musik är ingen renodlad gothrock, utan innehåller en hel del inslag av främst metall och psykedelisk rock. Texterna behandlar Cthulhu, Mesopotamisk mytologi och ockultister som Aleister Crowley. Efter ett antal låtar åkte Carl McCoys solglasögon av, sådana där som folk hade i slalombackarna under mitten av 80-talet, cirkelrunda med täckytor i sidan vid tinningarna. Ett par övernaturliga, nästan självlysande irisar spände istället blicken i publiken. Plötsligt såg den sumeriske cowboyprästen lite mer vampyrisk ut i sina stilenliga kontaktlinser. Man kunde tro att någon illasinnad hade svetsat fast mikrofonen i mickstativet, för han tar aldrig loss den därifrån, utan envisas med att släpa runt stativet som vore det en stöttekäpp, balansstav eller ett gitarrsubstitut.

Efter de två inledande låtarna från albumet ”Mourning Sun” följde lite överraskande två låtar från ”Fallen”, den ickeofficiella skivan som gavs ut utan bandmedlemmarnas medgivande. Mittenpartiet kom att domineras av gamla hittar från ”The Nephilim” -skivan och singeln ”Psychonaout”. Däremot spelades ingen låt från ”Elizium”, inte ens ”For Her Light”, en av gruppens mest kända låtar, till undertecknads förtret. Huvudsetet avrundades med det drygt elva minuter långa titelspåret från ”Mourning Sun”. Första extranumret blev gamla godingen ”Preacher Man” följt av ett mer otippat titelspår från dödsmetallskivan ”Zoon” som Carl McCoy gjorde under den period han var avhoppad från Fields of the Nephilim.

För andra gången gick de väderbitna ut från scenen, men det skulle bli mer. Tydligen hade man inte bränt allt sitt krut i Malmö och Göteborg, tvärtom gav man i Stockholm ytterligare ett extranummer. En Fields of the Nephilim-konsert är ju inte fullständig förrän den nästan tio minuter långa ”Last Exit for the Lost” har klingat ut. Den började väldigt lugnt men drevs av musikerna hela tiden upp i tempo, mot ett mäktigt crescendo. Men så var det då definitivt slut och antagligen dröjer det några år innan vi får se en ny sådan här urladdning från dem på en svensk scen igen.

Setlist

  • Shroud (Exordium)
  • Straight to the Light
  • One More Nightmare
  • From the Fire
  • Love Under Will
  • The Watchman
  • Psychonaut
  • Moonchild
  • Mourning Sun

Extranummer

  • Preacher Man
  • Zoon (Wake World)

Extranummer (2)

  • Last Exit for the Lost

Cygnosic – “Fire and Forget”

Tags: , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Deathwatch Asia, Black Rain Media Group
Releasedatum: 22 mars 2013
Genre: Harsh EBM, Dark electro
Bandmedlemmar: Georg Psaroudakis
Land: Grekland
Recensent: Jens Atterstrand

Tunn och enformig “lightversion”

Cygnosic, som är ett av Greklands senaste tillskott till den mörkare delen av vår elektroniska musikscen, gjorde sin officiella albumdebut med “A Deity in Pain” under 2009. Uppföljaren “Fallen” släpptes två år därpå (2011) och nu är man tillbaka med den tredje fullängdaren “Fire and Forget”.

Utvecklingskurvan är tydlig (i alla fall sett till de första två albumen) och även om det senaste i ordningen (“Fallen”) kanske inte höll hela vägen igenom, mest på grund av en något ojämn kvalitet på låtmaterialet, så kvarstår det faktum att spår som “As We Approach the End”, (titelspåret) “Fallen” och den blytunga dräparen “One Step Forward” sannolikt är det absolut bästa som greken har lyckats pressa ur sin studio så här långt.

Georg Psaroudakis (som är hjärnan bakom Cygnosic), har album för album arbetat hårt med att slipa på sitt sound och ständigt försökt tillföra fler intressanta element i sin snabba, dansanta och osedvanligt melodiösa harsh-EBM han producerar. Ett sound som för den oinsatte skulle kunna beskrivas som någon sorts felande länk mellan GrendelHocico och God Module, där det förstnämnda bandets senare material kanske är den mest klara referensen. Det nya albumet fortsätter till större delen i samma stil som tidigare, men når tyvärr inte hela vägen.

Problemen med “Fire and Forget” är flera som jag ser det och känslan är att Cygnosic har tagit flera steg i fel riktning. Framförallt ljudmässigt, men tyvärr även låtmässigt. De vobblande basgångarna och skruvade ledande synthslingorna, som i mångt och mycket blivit hans signum, finns fortfarande där till viss del, och dessa är överlag hyfsat intressant arrangerade. Men tyvärr har det en hel del i övrigt att önska i övrigt. Jag saknar mycket av tyngden och de tjocka ljudmattorna från (framförallt) det förra albumet.

“Fire and Forget” kan lätt uppfattas som ett Cygnosic “light”. Kanske har Georg försökt med att förnya sig alltför mycket och tappat sin egna röda tråd på vägen? Det mesta låter tunnare, klenare och stundtals alltför avskalat. Även sånginsatsen, som förvisso är renare på sina håll känns väldigt tunn och slätstruken. Georg låter likadant genom alla spåren och dynamiken i hans sång från det förra albumet saknas. Det blir ensidigt och slätstruket – och ger i sin helhet en ganska trist och väldigt platt lyssningsupplevelse.

Några få höjdpunkter lyfter dock albumet från ett absolut bottenbetyg. Det inledande (titel)spåret “Fire and Forget” liksom “Escape”, “Crawl” och “Alone” representerar det lite tyngre och mustigare Cygnosic den här gången.“Mad Desire” är i sin tur en väldigt snyggt arrangerad cover av Den Harrows gamla italodiscodänga.

“Fire and Forget” innehåller alltför många upprepningar och en handfull spår som helt enkelt inte håller måttet – och kanske hade det fjorton spår långa albumet mått bra av att ha fått bantats ner med fyra eller fem spår. Cygnosics förra album “Fallen” (som jag nu inser att jag tjatat om en hel del i den här recensionen) innehåller sannolikt ett par av de bästa spåren som hela den här genren har gett oss de senaste åren.

Jag hoppas att Georg väljer att vända om från det här sidospåret och på nytt finna rätt väg på nästa album för Cygnosic har definitivt visat upp den kvalitet man besitter tidigare och det vid ett flertal tillfällen. Det som slutligen lyfter betyget till godkänt är den i stort sett prickfria produktionen.

(Red.anm: Albumet finns att tillgå i en japansk utgåva ** från Deathwatch Asia respektive en europeisk dito *** som släpps via Black Rain där de tre bonusremixerna är signerade olika akter beroende på utgåva!)

Tracklist

01. Fire and Forget (03:07)
02. Escape (03:02)
03. This is the Night (03:52)
04. Alone (03:44)
05. Crawl (03:32)
06. The Drowning (03:07)
07. Mad Desire (04:11)
08. Begin With Me (04:11)
09. One Last Time (03:10)
10. Behold the Lie (04:11)
11. Greed (03:43)
12. The Darkness (03:16)
13. Find You (03:16)
14. Until Glory (04:20)

Bonusspår (Deathwatch Asias japanska utgåva) **

15. Begin With Me (FGFC820 Remix)
16. This is the Night (Grendel Remix)
17. Behold the Line (Aaimon Remix)

Bonusspår (Black Rains Europeiska utgåva) ***

15. Escape (Chainreactor Remix)
16. Greed (Powered by Mas-Si-Osare)
17. The Darkness (AmGod Remix)

Cygnosic – “As We Approach the End”

Tags: , , ,


Grekiska Cygnosic, som senare den här månaden är aktuella med sitt tredje album “Fire and Forget” presenterar en musikvideo till “As We Approach the End” hämtad från den andra fullängdaren “Fallen” från 2011. Enjoy!

Cygnosic presenterar uppföljaren

Tags: , , , , , , ,


Knappt två år efter det senaste albumet “Fallen” (som släpptes under sommaren 2011), så är det grekiska harsh EBM/dark electro-projektet Cygnosic redo att presentera uppföljaren “Fire and Forget”.

Albumet blir det tredje i ordningen efter debuten med “A Deity in Pain” från 2009. (Lyssna på det första smakprovet “This is the Night” nedan).

Bakom projektet, som grundades under 2006, står den atenbaserade musikern Georg Psaroudakis, som inför debutalbumet plockades upp av amerikanska BLC Productions under 2009 för att året därpå sedan skriva på för det japanska skivbolaget Deathwatch Asia.

Det nya albumet innehåller fjorton nya spår och har även funnit europeisk distribution via tyska Black Rain Media Group.

“Fire and Forget” släpps den 22 mars via Black Rain respektive Deathwatch Asia.

Tracklist

  1. Fire and Forget
  2. Escape
  3. This is the Night
  4. Alone
  5. Crawl
  6. The Drowning
  7. Mad Desire
  8. Begin with Me
  9. One Last Time
  10. Behold the Lie
  11. Greed
  12. The Darkness
  13. Find You
  14. Until Glory

Electro Spectre – “Dangerous Game”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album), CD, Digital
Skivbolag: Crab Key Records
Releasedatum: 2 september 2012
Genre: Synthpop, Electropop
Recensent: Joakim Holfve

 

En mörkare, vuxnare och dovare uppföljare

Tre år efter att debutalbumet “Watch It All Turn” såg dagens ljus (2009), så är nu norska Electro Spectre tillbaka med uppföljaren. Med sin mission att skapa en ny “Violator” siktar man så högt det bara går – och faktum är att man inte är långt ifrån!

Electro Spectre har sina hemmatillhörigheter i Oslo och består av Isak Rypdal och Alexander Björneboe. Med debutalbumet “Watch It All Turn” satte norrbaggarna genast sin egen prägel på skandinavisk synthpop och fick en hel del välförtjänt beröm. Duon själva vill gärna se sig som Norges svar på halvgrannarna från de brittiska öarna – Depeche Mode. Och att försöka leva upp till ett band som är ett av världens största, mest framgångsrika och älskade är definitivt ingen dålig målsättning! (fortsättning nedan)

Ljudbilden på “Dangerous Game” har tydligt svängt från föregångaren – till något bättre. “Watch It All Turn” hade sin svaga partier, när det poppiga fick ta för stor plats och allt blev glättigt. Det nya albumet är betydligt mörkare, vuxnare och dovare. Att Electro Spectres inspiration kommer från Depeche Mode-album som “Violator” och “Songs of Faith and Devotion” lyser igenom redan på den inledande ”Love Thief” och ligger sedan inkokt ända fram till den “Stripped”-doftande avslutningen “Fallen”. “America” och “Tokyo Shuffle” låter som om de var tjugo år gamla Depeche-dängor samtidigt som balladen “The Bell” vaggar in lyssnaren i svart trygghet. Det akustiska har i princip helt fått stå tillbaka för syntharnas dova, metalliska men mjuka och varma klang. Sånginsatsen är klanderfri, där både Isak och Alexander visar prov på storartad sång.

Det sägs ju att man ska sno från andra när de gör något bra. Electro Spectre har tagit fasta på detta och har skamlöst lånat – eller inspirerats, som det lite finare kallas, från de nyss nämnda legendariska Depeche Mode-albumen och blandar det i sin tur med det bästa från “Ultra”. Det glättiga från “Watch It All Turn” är bortblåst, de sämre spåren utrensade och produktionen är klanderfri. Allt fokus har lagts på att skapa en synthmusik som 2012 nästan känns främmande – men som jag utan att tveka ett ögonblick välkomnar med öppna armar!

Electro Spectre ville göra en ny “Violator” och ingen annan har kommit närmare.

Tracklist

  1. Love Thief  3:46
  2. Dancing Girl  3:22
  3. Want  3:54
  4. World Keeps Turning  3:57
  5. America  3:30
  6. Flaming Red  4:07
  7. The Bell  3:58
  8. Tokyo Shuffle  3:27
  9. Miracle  2:20
  10. Fallen  7:37

Cygnosic – “Fallen”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: CD, Digital
Skivbolag: Deathwatch Asia
Releasedatum: 22 juli

Genre: Dark Electro

6/10

Mellanmjölk gjord på aggro

Grekland kanske inte spottar ur sig en positiv ekonomi just nu men de kan i alla fall leverera skivor. Cygnosic – hemmahörande i medelhavslandet, släppte nyss sitt andra studioalbum – “Fallen”.

Man har tidigare hypat detta med singeln “One Step Forward” som lovade gott. Med ett rätt standardiserat aggrosound försöker man erövra läsaren på ren brutal kraft. Ibland lyckas det, ibland inte.

Det mest slående med Cygnosic är blandningen mellan de melodiösa och rätt softade syntharna och den rätt ofta överdistade sången. Den sistnämnda påminner om Uberbyte och där som här blir den lite för mycket. Det känns lite för mörkt, lite för mycket Lordi.

“Fallen” börjar mycket lovande med “As We Approach The End” som i mina ögon är en av de bästa låtarna på skivan. Ett skönt uppbeat blandas med härligt smådistade synthar. Annars är de fyra minuterna av “Bury Your Hate” en positiv stund och de alldeles utmärka remixerna av bland andra X-Fusion, Siva Six och C-Lekktor får inte missas.

Annars är det tyvärr inte mycket mer som är riktigt bra. Inget är heller riktigt dåligt. En träffande beskrivning av “Fallen” är ljummen. Det blir lite mellanmjölk av en platta som har potential men inte håller hela vägen, inte griper tag i en tillräckligt.

Snygga samplingar, härliga beats och sköna synthslingor. “Fallen” är en bra skiva – men inte fantastisk.

// Joakim Holfve, ElektroSkull – Synthportalen

(Provlyssna/köp hela albumet nedan!)

Tracklist

  1. As We Approach The End
  2. The Fallen
  3. One Step Forward
  4. Decide
  5. Realize
  6. Bury Your Hate
  7. What Lies Behind
  8. The Time Has Come
  9. Altered Directions
  10. Blindfold
  11. Bury Your Hate (X-Fusion Rmx)
  12. As We Approach The end (Preemptive Strike 0.1 Rmx)
  13. Decide (Siva Six Rmx)
  14. What Lies Behind (C-Lekktor Rmx)
  15. As We Approach The End (DJ Liquix Rmx)