Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Fake"

Spetsnaz – “For Generations to Come”

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD (digipak), Digital
Skivbolag: Scanner (Dark Dimensions) (Broken Silence)
Releasedatum: 1 mars 2013
Genre: EBM, Oldschool EBM
Bandmedlemmar: Pontus Stålberg, Stefan Nilsson, (Daniel Malmlöf)
Producent: Spetsnaz (Downstairs)
Master: Spetsnaz (Downstairs)
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

Andas mognad och mörker under ytan

Efter mycket sveda och värk, pillande på detaljer i studion, och en hel del röra i de båda medlemmarnas privatliv, så är nu svenska Spetsnaz, som består av sångaren Pontus Stålberg och batteristen Stefan Nilsson, äntligen tillbaka med det nya albumet “For Generations To Come”.

Snart sex år har passerat sedan det senast begav sig – när man under Out Of Line-flagg presenterade “Dead Angle” (2007) och förutom ett skivbolagsbyte – där man nu skiftat Out Of Line mot Dark Dimensions dotterlabel Scanner, så har det också hänt en hel del både med örebroduons sound och framtoning i stort under den här tiden.

Spetsnaz tidiga material uppfattades enligt många (ja, även av undertecknad) som en i största allmänhet rätt slätstruken och simpel kopia av genrens brittiska pionjärer Nitzer Ebb. Men album för album så har man nu sakta men säkert mognat och skapat ett mer säreget och personligt sound, med en egen själ och identitet. Och detta tillsammans med en allt bättre känsla för produktion och ett allt bättre låtsnickrande, så har man skapat ett sound som i sin tur gjort att man givits (välförtjänta) möjligheter att ge konserter långt utanför Sveriges gränser, där man inte bara gästat Mexico City utan också agerat mer eller mindre huvudakt vid flera mindre och mellanstora festivaler runtom i Europa under de senaste åren.

Innan jag fortsätter skall vi dock ha några saker klara för oss: Oldschool-EBM handlar som alla vet inte om att uppfinna hjulet på nytt, det vet alla som lyssnat in sig någotlunda på det genren erbjudit genom åren. Och faktum är ju att denna i sig egentligen inte ger inte utrymme för några större utsvävningar musikaliskt, så enkelt är det.

Men i Spetsnaz fall i synnerhet och i genrens fall i allmänhet, så vill jag också poängtera att det är just det som är utmaningen och svårheten i vissa lägen. Och på “For Generations To Come” så lyckas Spetsnaz i det hela sett fantastiskt bra!

Men nej, det är inte kärnfysik det handlar om den här gången heller, om någon nu fick den uppfattningen. De snärtiga rytmerna och skruvade analoga basgångarna, de rullande sequencerslingorna och snygga syntharna finns fortfarande där och de delar av sin musik där man presterat osedvanligt bra tidigare lyckas man bra med den här gången också. Och för att överhuvudtaget förstå vad jag menar när jag påpekar att Spetsnaz har vuxit, mognat och tagit sitt sound vidare efter de här dryga fem åren så måste man som lyssnare klara av att skrapa lite på ytan..

“For Generations To Come” innehåller ett överliggande mörker som jag inte hört dem leverera tidigare (ja, du hade rätt Pontus!) och bortom de tidigare nämnda (igenkännande) delarna i musiken så finner man atmosfär, små intill perfekta melodislingor, hisnande stråkar, genomtänkta (stundtals geniala och ibland skrämmande nattsvarta) låttexter och en härlig variation i materialet som normalt sett är svår att finna i den här genren. EBM i allmänhet och oldschool-EBM i synnerhet har ju på något sätt hela sin grund fast förankrad ett byggande av upprepningar och loopar.

Tempot känns, i alla fall inledningsvis, något högre än på tidigare material och de första tre-fyra spåren tar ordentligt och taktfast tag om upplevelsen omgående. Det är först på sjätte spåret – den smått geniala och dovt mullrande “Thorncrown” som tempot sänks något.

Bortsett från ett par något intetsägande spår på slutet, så innehåller “For Generations To Come” väldigt få svagare låtar, vilket också gör det lika svårt att i sin tur ta ut några egentliga favoriter. Men för att nämna några personliga “hits” så är det inledande “Ignorance is Bliss” (med den underbara refrängen), “Between Whatifs and Might Have Beens”, den fullkomliga dräparen “Fake!” och den svängiga och melodiösa “Dead Mans Eyes” som rullas upp i ett härligt mellantempo.

Det är i dagens läge väldigt få album i den här genren som verkligen lyckas med bedriften att hålla mig intresserad och uppmärksam hela vägen. Men på “For Generations to Come” så lyckas Spetsnaz fantastiskt bra! Plus i kanten för den härliga hyllningen till Örebros vattentorn som pryder omslaget och den höga ljudkvaliteten signerad bandet själva och den “dolde” tredjemedlemmen Daniel Malmlöf. Låt det nu bara inte dröja ett halv decennium till nästa grabbar..

Tracklist

01. Ignorance is Bliss (04:04)
02. Onwards (03:39)
03. Free Fall (03:25)
04. Between Whatifs and Might Have Beens (03:33)
05. Fake! (04:13)
06. Thorncrown (03:51)
07. Mine (04:25)
08. Brainfood (03:37)
09. Who Made You God? (03:18)
10. Dead Mans Eyes (03:27)
11. True to Form (03:40)
12. Elegy (03:51)

 

System Syn – “All Seasons Pass”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: CD, Box, Digital
Skivbolag: Metropolis Records
Releasedatum: 11 oktober 2011

Genre: Electro

6/10

Emosynth fyllt av känslor

Det finns produktiva artister och så finns det Clint Carney. Inte bara är han grundare av System Syn och Fake, utan även medlem i God Module och Imperative Reaction. Som om det inte vore nog är tre av dem, alla utom Fake – samtidigt albumaktuella den här hösten!

Somliga verkar ha haft fullt upp den senaste tiden och jag kan bara önska Clint Carney en trevlig julvila.

Förutom en bister uppsyn bjuder Carney på, likt Imperative Reactions senaste album, på en popflirtig synthmusik som andas lika mycket Funker Vogt som Placebo. Blandningen blir intressant – på sina ställen. Det är inget fel på “All Seasons Pass” i sig,  men den ger ett rätt menlöst intryck vid en första genomlyssning. Carneys röst är det inget fel på utan kanske det som är albumets största behållning. Sannhistorien om en ung kvinnas sista dagar i livet berättas med känslor långt bak i halsen, något Carney även skrivit en bok om med samma titel som albumet.

Jag vet inte om det finns något sådant, men på sina ställen vill jag kalla System Syn för emosynth. Skillnaden från förra årets “Strangers” är markant. Från att ha gått från oslipad darkelectro har Chris Carney helt klart bemästrat sin musikaliska arsenal bättre och “All Seasons Pass” är rent produktionsmässigt en långt bättre produkt än några av sina föregångare. På sina ställen faller även alla pusselbitarna på plats och på spår som “An Excuse Never Received” och “Homecoming” målar System Syn upp en ljudbild som exploderar, rycker med och berör.

System Syn och Chris Carney har förvandlats. Om det är till det positiva eller negativa är nog upp till var och en men musikaliskt är det ett fall framåt. De många timmarna i studion med Imperative Reaction och God Module tog nog mycket tid, men har betalat tillbaka i kvalitet. “All Seasons Pass” står inte högst upp på min julklappslista, men vill man ha lättsamt poppig deppsynth är Chris Carney mannen att fråga.

// Joakim Holfve, Elektroskull – Synthportalen

Tracklist

  1. God Damn  3:54
  2. Path Of Least Resistance  3:11
  3. Ordinary Life  4:07
  4. An Excuse Never Recieved  3:14
  5. Mercy  4:09
  6. Good Night  3:43
  7. Homecoming  4:20
  8. Absence  3:09
  9. The Lesson  5:11
  10. Funeral  3:45
  11. Confession  4:20

System Syn inkluderar bok med nya “All Seasons Pass”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Los Angeles-baserade Clint Carney – som är känd från God Module, Imperative Reaction och även sitt andra soloprojekt Fake – är nu redo att presentera nya albumet “All Seasons Pass” med sitt alter ego System Syn.

Albumet är baserat på Clints egna bok med samma titel som berättar den sanna historien om en ung kvinnas sista dagar i livet sett från hennes egen – och människorna i hennes närhets synvinkel.

Den nya fullängdaren levereras i flera olika paket tillsammans med boken, armband, klistermärke, t-shirt m.m. För mer info, samt ljudklipp från “All Seasons Pass” – se bandets hemsida.

“All Seasons Pass” är System Syn‘s sjätte studioalbum sedan debuten “Premeditated” från 2004 och är uppföljare till “Strangers” som släpptes under april förra året. Clint Carney är även sedan en tid tillbaka heltidsmedlem i trion God Module (tillsammans med Courtney och Jason Bangert) som även även de är albumaktuella igen.

Clint är även livekeyboardist i Imperative Reaction som också släpper nytt album inom kort. De tre banden beger sig under hösten ut på den gemensamma USA-turnén “Triptych Tour”Clint Carney får med sitt System Syn sällskap på scenen av keybordisterna Adam Vex (från Imperative Reaction) och Adam Strange – samt gitarristen Jake Strange och trummisen John Siren. Läs mer om turnén i vår välfyllda konsertkategori.

“All Seasons Pass” släpps under oktober via Metropolis Records.

Tracklist

  1. God Damn
  2. Path Of Least Resistance
  3. Ordinary Life
  4. An Excuse Never Recieved
  5. Mercy
  6. Good Night
  7. Homecoming
  8. Absence
  9. The Lesson
  10. Funeral
  11. Confession

Dual Density splittras – exklusiv intervju med Jonas Asp

Tags: , , , , , ,


Efter att debutalbumet “Soul Ecstasy” och uppföljande singelsläppet “Fake” knappt blivit varma i skivhyllorna så har den svenska electropoptrion Dual Density tagit beslutet att splittras. Vi fick en exklusiv intervju med Jonas Asp som hade mer att berätta..

ElektroSkull: Hej Jonas! Nyheten om Dual Densitys splittring har nått oss nu. Hur har diskussionerna gått internt i bandet den sista tiden och vad fick er att ta beslutet?

Jonas Asp: Hej Jens! Man kan säga att beslutet uppkom av 2 olika anledningar. 1. Det finns stora ålderskillnader och skillnader i livssituation i bandet. Jag och Pontus är i 35-års åldern med arbete, familjer, hus etcetera, medan Tess precis gått ut gymnasiet. Detta medför att vi har olika syn på livet samt olika syn på hur mycket tid man kan lägga på ett hobbyband som Dual Density. 2. var att vi hade väldigt olika syn på hur album nr.2 skulle låta. Jag och Pontus ville dra soundet mot ett “synthigare” håll då vi kände med album 1 att vi hamnat i ett “ingenmansland” då vi verken var synth eller eurotechno. Tess ville dock att vi skulle ta steget ut helt och nischa om oss till ett eurotechno band och lämna synthscenen bakom oss. Så här är nog den stora anledningen till att vi lade ner.

ElektroSkull: Ja, vi var på ju väg att recensera ert album på sidan, efter det att vi även gjort en intervju med er osv, men när vi väl hörde plattan så var det just det du beskriver i soundet som fick oss att tveka. Vi är ju ett nishact synthwebzine och även om vi tycker albumet hade många höjdpunkter musikaliskt så passade det inte riktigt in i vår sfär av musik. Har ni (du och Pontus) några konkreta planer på nya projekt?

Jonas Asp: Jag och Pontus har gjort musik tillsammans sen Amiga 500 tiden så vi kommer att dra igång ett nytt projekt efter nyår. Vi har redan lite material klart, då vi känt att Dual Density var på väg ner, så har vi jobbat med lite annat i bakgrunden. Men något mer konkret har jag inte om det nya projektet.

ElektroSkull: Dual Density överlevde inte så länge. Vad har ni tagit med er för positiva respektive negativa erfarenheter på vägen, vad kan ni dra nytta av i framtiden?

Jonas Asp: Att inte skaffa en sångerska i övre tonåren! Nej, skämt åsido. Vi har väl lärt oss vart vi ska lägga ribban för vad vi klarar av i tid att lägga på musiken. Vi har dock lärt oss mycket om mixning och mastring av Niklas Ringström som producerade plattan. Vi har även fått mycket kontakter i branchen som vi kommer att använda oss av nu i vårt nya projekt. Men vi kommer att ta det lugnare! Även rollfördelnignen i ett eventuellt nytt “band” kommer att vara hårt deffinierade redan vid start så vi slipper en massa “revirpinkande”.

Vi tackar Jonas för hans tid och önskar alla parter lycka till i framtiden!