Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Europa!"

Liverapport: Bleed Out+Klubb Död (Anna Öberg, Sturm Café, Wulfband) 20181201, Stockholm

Tags: , , , , , , , ,


Niklas Hurtig (text & foto) spenderade årets första decemberlördag med att gå på både releaseparty och en Bodyfest i miniformat signerad Klubb Död med Wulfband, Sturm Café och Anna Öber & Härsk på Nalen Klubbs scen. Foto: Jonas Fransson (Klubb Död).

 

 

 

 

Bleed Out

Jimmy Svensson (från ALVAR, TitansYabibo Hazurfa) och Alexander Nilsson har slagit sina kloka ihop och skapat nya projektet Bleed Out och bjuder kvällen till ära in till releasepartaj för den stenhårda och kompakta debut-EP:n Rotting Heart med tillhörande livespelning. Händelserna ägde rum på det minimala konst-galleriet Momangen en våning under och ett stenkast från den hektiska Folkungagatan på Södermalm i Stockholm.

Bleed Out är en lika slagkraftig duo som amerikanska Youth Code med högt tempo, skrikiga texter och trasig, melodiös industrisynth som ramverk. Sverige har sedan början av 2000-talet varit en av de ledande nationerna när det kommer till EBM, både den gamla och nya skolans diton och kanske kan Bleed Out med sin hardcore-industrial bana väg för nästa stora våg vi ser inom den här typen av musik?

Foto: Niklas Hurtig

Klubb DÖD: Wulfband / Sturm Café / Anna Öberg & Härsk

Några timmar och någon kilometer norrut efter Bleed Outs käftsmäll trängs ca 300 inbjudna i Nalen Klubb på Östermalm i Stockholm. Kvällen till ära är slutsåld och man kan inte annat än tänka att det känns som ett Bodyfest i miniformat. Tre akter ska klaras av under kvällen och först ut är Anna Öberg & Härsk.

För de som inte vet är det artistisk synthpop av det lite hårdare slaget vi bjuds på. Musikerna på scen ser ut som något taget ur en Miyazaki-film och sångtexterna är märkligt uttryckta och tycks vara helt fristående från musiken. Som om man gjort musik baserat på ett urval av poetiska texter. Det är inte dåligt, men långt ifrån något som passar alla denna kväll. 

Foto: Jonas Fransson/Klubb Död)

Sturm Café har alltid varit publikfriare med sin studsiga och raka body utan krusiduller. Det är stolpiga texter på tyska men det är fantastiskt dansant och medryckande. “Europa” och “Koka Kola Freiheit” fungerar verkligen utmärkt live, vilket publiken tycks hålla med om.

Foto: Jonas Fransson/Klubb Död)

Kvällens huvudnummer Wulfband är ytterligare ett exempel på den svenska framgångsvågen inom EBM, här uppskruvat till 11! Med ljudkaos, stenhårda beats och sporadiska inslag av elgitarrer är det inte svårt att förstå varför Wulfband är bland den bästa inom genren som går att uppleva live just nu. Sångaren är en lika karismatisk, om ändock maskerad, frontman som Skinny Puppys Nivek Ogre vilket drar med sig publiken genom hela set:et. Spelningen avslutar med en moshpit framför scen och EBM kan inte upplevas på ett finare sätt än så här!

Foto: Jonas Fransson/Klubb Död)

Sturm Café – “Es Geht”

Tags: , , , , , , ,


Format: (EP) CD, digital
Skivbolag: SCR (Eget)
Releasedatum: 15 maj 2017
Genre: EBM
Bandmedlemmar: Jonatan Löfstedt, Gustav Jansson
Land: Sverige
Recensent: Carolina Lindahl

 

HemsidaFacebookLast.fmwimpSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampSoundcloudReverbnation

 

Munter, dansvänlig och prestigelös EBM

Ett barn har fötts i Sturm Cafés bodyfabrik! Två år efter sitt senaste albumsläpp “Europa!” har Gustav Jansson och Jonatan Löfstedt gemensamt kalvat fram en rykande färsk EP. Jag tror att jag talar för hela den världsomspännande husmansbodyscenen när jag utropar “ÄNTLIGEN!”. Eller “ENDLICH!” om man hellre vill skrika på tyska. Och det vill man ju förstås.

Sturm Café krystade ut sitt debutalbum “So Seelisch, So Schön” år 2005 och har sedan dess etablerat sig som ett av Sveriges främsta kött och potatis-bodyband. Under sina 12 aktiva år har de serverat flera putslustiga hits som passat utmärkt både till fest och vardag. Ja, i alla fall min vardag. 

Den nyfödda EP:n heter “Es geht” och innehåller sammanlagt sex spår. Låtarna bär tyska namn och sjungs alla på tafflig skoltyska enligt uråldrig Sturm Caféiansk tradition. Skivan inleds med den samtidigt glada och melankoliska låten “Eine Frage”. Låttexten verkar handla om en förvirrad man som undrar vad som är fel och gärna vill ha en förklaring (tänk vilken tur att jag, precis som Sturm Café, behärskar tafflig skoltyska och därför kan förstå deras låttexter).

Skivans andra spår kretsar kring en svensk historisk händelse. Låten heter “Anckarström” och handlar förstås om mannen som sköt ihjäl kung Gustav III på maskeradbalen år 1792. Låttextens tema passar väl med skivans omslag som är prytt med en stiliserad bild av masken som kungen bar under festkvällen. Att sjunga om svensk historia är minst sagt ovanligt för ett bodyband, men jag uppskattar deras ansats att förena musik och folkbildning. “Varför bara lyssna när man kan lära sig något också?” föreställer jag mig att Gustav och Jonathan resonerade när de satt i studion. Ett nobelt initiativ av två uppenbart gedigna filologer! Låten är medryckande med fin melodi och korusvänlig refräng som lyder: “Anckarström, Anckarström, hat mich getötet, hat mich getötet! Anckarström, Anckarström, hat mich geschossen, hat mich geschossen!”. Grovt översatt blir det: “Anckarström har dödat mig, Anckarström har skjutit mig!”. Lyssnaren får alltså uppleva den tragiska händelsen genom kungens ögon. Rafflande!

Den dramatiska kungamordstrudelutten åtföljs av “Arsenal”. En snabb och typiskt bodypumpig låt vars sound är mycket karakteristiskt för Sturm Café. Låten är gladlynt, lättsmält och svängig med en oerhört trallvänlig refräng.

Näst ut på tur är “Traummann”. Musiken är monoton och repetetiv och låttexten består av korta, loopade fraser. De långa looparna och repetitionerna ger känslan av en klubbremix. Som att det här är en förlängd klubbmix av en originallåt. Jag hade faktiskt hellre hört originalet. Men nu finns det ju inget sådant, så jag byter istället till nästa låt.

“Zurück zu den alten Zeiten” (tillbaka till den gamla tiden) heter det femte spåret på den här skivan. Ett låtnamn som väcker frågor. Handlar den kanske om tidsresor? Eller kan det vara en psykologisk låt om regression? Kanske är det en återblick på en passerad tidsepok eller rentav en kommentar till USA:s tillbakagång till gamla tiders tankesätt? Med frågor i hågen minns jag ordspråket “den som söker, han finner” och sätter ivrigt igång låten för att finna. Efter ett intro bestående av viskningar och en loopad sampling kommer den första versen som visar sig handla om en man som har tappat sin mobiltelefon. En studsig basslinga och söt TV-spelsmusikliknande melodi skapar ett trivsamt sound ovanpå vilket mobiltelefontragedin kan utspela sig. Det verkar som att mannen med borttappad telefon känner sig vilse och upplever sig ha kastats tillbaka till en tid då inga mobiltelefoner fanns.

Sist ut har vi “Voodoo Sex” som är en lugnt rytmisk låt med hypnotiska melodislingor, kyrkklockeliknande ljud och en låttext som handlar om det ockulta och mystiska. Ett förhäxande avslut!

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att “Es geht” rymmer både högt och lågt. Skivomslaget är snyggt och musiken är välgjord på flera sätt, samtidigt som Jonatan Löfstedt missar många toner och låttexterna till stor del består av nonsens. Men jag tror faktiskt att allt detta samverkar för att skapa vad Sturm Café är. De har alltid inkorporerat humoristiska inslag i sin produktion och har nog aldrig haft som ambition att vara varken felfria eller tillrättalagda. Det är det jag uppskattar med Sturm Café. De skapar munter, dansvänlig och prestigelös EBM utan att vara fina i kanten.

Tracklist

01. Eine Frage (02:52)
02. Anckarström (04:05)
03. Arsenal (04:10)
04. Traummann (05:15)
05. Zurück zu den alten Zeiten (04:46)
06. Voodoo Sex (04:38)

 

Sturm Café – “Europa!”

Tags: , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Sturm Café Records (eget)
Releasedatum: Mars 2015
Genre: EBM
Bandmedlemmar: Jonatan Löfstedt, Gustav Jansson
Land: Sverige
Recensent: Carolina Lindahl

 

HemsidaFacebookLast.fmwimpSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampSoundcloudReverbnation

Kött och potatis-EBM för den hungrige

Tio år efter släppet av sitt debutalbum “So Seelisch, So Schön” (2005) kommer äntligen Sturm Cafés andra fullängdsalbum – “Europa”. Debutalbumet har spelats flitigt såväl på svenska bodygolv som mitt flickrum, och det gläder mig att Gävleduon har lyckats värpa nytt material.

Sturm Café, som utgörs av Jonatan Löfstedt och Gustav Jansson, går att sortera in i samma kategori som Spark!, EkoBrottsMyndigheten och Kropp. Kategorin jag tänker på är förstås svensk, festlig fulsynth. Det här är kött och potatis-EBM för den hungrige. Det är rättframt, opretentiöst och medryckande. Receptet för Sturm Cafés husmansbody är egentligen enkelt. Dumglättiga melodier vilar på en fläskig basgångsbädd och garneras med häftiga samplingar och tyska floskeltexter som sjungs med svensk brytning. Råvaror vilka man köper på synthmusikens motsvarighet till City Gross, snarare än Östermalmshallen. Det är varken fint eller elegant, men man blir mätt och glad.

Albumet innehåller 14 låtar. Två av dessa, “Der Löwe ist Zurück” och “Koka Kola Freiheit”, släpptes redan för fem år sedan. Teman som genomsyrar albumets låttexter är krigshistoria, politik och samhällskritik. Sturm Café är sin musikaliska stil trogen, men trots det blir det inte tråkigt. De må använda sig av enkla ingredienser, men de vet precis hur de ska kombinera dem för att det ska bli något nytt och spännande av det.

Låtarna “Ich habe eine Ansicht”, “Stark, Schön und Elegant” och “Scheissnormal” är omedelbara klassiker.  Det är omöjligt att inte ryckas med och glatt sjunga ”Scheissnormal, ich bin so scheissnormal, ich bin ein scheissnormaler Jugend!”Att lyssna på Sturm Café och gilla det är som att runka. Det är trevligt, kul och härligt. Men efteråt kommer skammen, skulden och insikten om vilken billig underhållning det är man befattar sig med. Det är fult och ovärdigt. Kanske bestämmer man sig för att hädanefter sova med händerna på täcket och bara lyssna på Jean-Michel Jarre och The Knife. Men likt förbannat är man där och fumlar igen dagen efter. Sturm Cafés musik har helt enkelt en dragningskraft likt en pubertetsstinn manslem. Ett guilty pleasure.

Det enda som sticker ut som direkt negativt i den här kakburken av syndigt smaskiga trudelutter är låten “Feuer und Eisen”. I den har de försökt skapa ett hårt och minimalistiskt sound, med nyckelord som mässas genom hela låten på ett nitzerebbesque sätt. Tyvärr känns det onaturligt, rått och ofärdigt. Rentav döbakt. Döbakt dödvikt. Som att någon har tryckt ner en ogräddad kanelbulle i gottekakburken. “Feuer und Eisen” orsakar ett missljud i den annars utmärkta hitkavalkaden. Kanske hade albumet klarat sig bättre utan det spåret.

Sammanfattningsvis kan jag bara gratulera Sturm Café till ett starkt, nytt album, och gratulera synth-klubbscenen som nu har några nya dängor att riva av på dansgolven. Många år har gått sedan jag hörde Sturm Café för första gången, och det är med lättnad i hjärtat jag kan konstatera att deras musik fortfarande är både stark, schön och inte det minsta elegant.

7/10 MYCKET BRA!

Tracklist

sturm_café

01. Europa (04:29)
02. Stark, Schön und Elegant (04:45)
03. 1632 (03:38)
04. Koka Kola Freiheit (03:38)
05. Meistermann (03:49)
06. Feuer und Eisen (03:02)
07. Ich habe eine Ansicht (04:09)
08. Sicherheit (03:28)
09. Doof (03:51)
10. Die Ende (04:28)
11. Halt Auf (04:35)
12. Scheissnormal (03:58)
13. Kaufkraft (04:12)
14. Der Löwe ist Zurück (03:34)
15. Koka Kola Freiheit (Thomas P Heckmann Remix) (05:01)