Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Eskil Simonsson"

Kirlian Camera – “Hologram Moon”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, vinyl, digital
Skivbolag: Dependent Records
Releasedatum: 26 januari 2018
Genre: Electro, electropop
Bandmedlemmar: Elana Alice Fossi, Angelo Bergamini
Land: Italien
Recensent: Jens Atterstrand

 

(English version below)

Storslagen symfonisk electropop

Den italienska duon Kirlian Camera, som senast var albumaktuella med “Black Summer Choirs” (2013) och som dessförinnan släppte “Nightglory” (2011), är nu tillbaka med det nya albumet “Hologram Moon”, efter det att sångerskan Elana Alice Fossi tillsammans med Angelo Bergamini (alias Hal Bergman) spenderat större delen av de fem senaste åren med sidoprojektet Spectra*Paris.

Elana presenterar hela sitt register när albumet introduceras med den storslagna balladen “Hologram” varpå hon sedan får sällskap av Covenant-sångaren Eskil Simonsson i “Sky Collapse”. Låten var ett starkt bidrag i kategorin bästa duetter under 2017 och agerade även dragplåster inför albumet när den släpptes som singel i höstas. “Sky Collapse” kan i det närmaste beskrivas som en symfonisk futurepoppärla som skulle kunna förmedla en rofylld känsla på vilket mörkt dansgolv som helst.

Stora sammetslena synthmattor och breda stråkarrangemang fyller annars större delen av ljudbilden på “Hologram Moon” och bygger tillsammans med starka och känslosamma sånginsatser bred och stor atmosfär. Tempot är måhända ibland i det lägsta laget, men balanseras i sin tur upp av eleganta och originellt arrangerade electropoplåtar som “Eyes of the Moon” och de lite kantigare och mörkare electronumren “Kryostar” och “Haunted River” med refränger av sorten som lätt sätter sig. Många av spåren har storslagna symfoniska inslag, som det tjocka och fullmatade titelspåret, medan de känslosamma balladerna, som har varit en av Kirlian Cameras absoluta styrkor tidigare, ger mycket av även det här albumets originella särprägel. Allra bäst gillar jag midtempoballaden “Lost Islands” och den glittrande powerpoplåten “Polar-IHS” som, förutom ytterligare ett gästspel av Eskil Simonsson, levererar fin kontrast av mörk bubblande analog basgång och akustiskt piano.

En resandes vittnesmål berättar om när kryostjärnan faller och himlen kollapsar någonstans i en förlorad övärld efter det att stormen har passerat i månens sken. Jag är inte religiös och jag sjunger inte, men jag lyssnar gärna och oavsett hur vi själva väljer att beskåda vår mörka omvärld, så förmedlar Kirlian Cameras “Hologram Moon” en definitiv känsla av hopp där topparna är skyhöga och många.

OBS! Albumet släpps även i en begränsad vinylutgåva som kan beställas här samt i en limiterad 2CD-box som kan beställas här.

Tracklist

01. Holograms (05:34)
02. Sky Collapse (feat. Eskil Simonsson) (05:40)
03. Lost Islands (03:59)
04. Polar-IHS (feat. Eskil Simonsson) (05:21)
05. Helium3 (01:38)
06. Kryostar (05:50)
07. I Don’t Sing (05:16)
08. The Storm (04:46)
09. Eyes of the Moon (04:54)
10. Equation Echo 01 (02:18)
11. Haunted River (04:35)
12. Traveler’s Testament (04:07)

(English version below)

Grande symphonic electronic pop

Italian duo Kirlian Camera, who released “Black Summer Choirs” (2013) and before that “Nightglory” (2011), return with the album “Hologram Moon” after singer Elana Alice Fossi and Angelo Bergamini have spent most of the last five years working with their Spectra*Paris side project.

Elana puts her entire range on display when the album is introduced with the magnificent ballad “Hologram”, whereupon she then is joined by Covenant vocalist Eskil Simonsson on “Sky Collapse”. The song was a strong contributor in the best duet’s category of 2017, and also acted as a the appetizer for the album when it was released as a single this fall. “Sky Collapse” could be described as a symphonic future-pop pearl that could convey calmness to any dark dance floor out there.

Large velvet synthesizers and wide string arrangements complement most of the tracks on “Hologram Moon” and they come loaded with great and emotional vocal efforts that builds up a wide and large atmosphere. The tempo might perhaps a bit on the slower side, but it finds its counterparts in elegant and originally constructed electropop songs as “Eyes of the Moon” and the edgy and dark electro inputs like “Kryostar” and “Haunted River” with the kind of choruses that easilly stick with you. Many of the tracks feature magnificent symphonic ingredients, like on the multi-layered title track, while the emotional ballads, which have been one of Kirlian Camera’s absolute strengths before, give much of the original characteristic of this album. Best of all, I like the mid tempo track “Lost Islands” and the sparkling powerpop song “Polar-IHS”, which, in addition to another guest appearance by Eskil Simonsson, delivers a nice contrast were a dark bubbling analogue bassline meet an acoustic piano.

A traveler’s testament tells us about when the kryostar falls and the sky collapses somewhere on a lost island after the storm has passed in the moonlight. I’m not religious, and I don’t sing, but I’m happy to listen and regardless of how each of uses chooses to view our dark world, Kirlian Camera’s “Hologram Moon” brings a definite sense of hope where the many peaks are sky high.

Note: The album also comes in a limited black vinyl edition that can be ordered here – a clear vinyl edition that can be ordered here and also in a 2CD Box Edition that can be ordered here.

Covenants Eskil Simonsson gästspelar med Kirlian Camera

Tags: , , , , , , , ,


Italienska Kirlian Camera, som frontas av Siderartica– och Stalingrad-sångerskan och tillika Spectra Paris-bekantingen Elena Alice Fossi, annonserar nu ut den kommande singeln “Sky Collapse”.

Gästspelar på titelspåret gör ingen mindre än Covenant-sångaren Eskil Simonson och “Sky Collapse” levereras på såväl en fyraspårs CD-maxi liksom en begränsad 12″ vinylutgåva som kan förbokas här redan nu. (Lyssna på smakprov nedan).

Kirlian Camera gjorde sin officiella självtitulerade albumdebut redan 1981 och deras två senaste albumsläpp är “Black Summer Choirs” (2013) och “Nightglory” (2011).

“Sky Collapse” släpps den 20 oktober via Dependent Records.

Tracklist

01. Sky Collapse (feat. Covenant)
02. Sky Collapse (Dancetronic Mix)
03. Venus Maze (1700 2 2000)
04. Moonlight Sonata for Holograms (Alternative Version)

Covenant – “The Blinding Dark”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Box**, vinyl, digital
Skivbolag: Dependent Records / Metropolis Records
Releasedatum: 4 november 2016
Genre: Electro, futurepop
Bandmedlemmar: E. Simonsson, J. Montelius, A. Catjar, D. Jonasson
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

 

HemsidaFacebookLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloudReverbnation

(English version below)

Mörkt och dystert

Tre år efter det senaste studioalbumet “Leaving Babylon” (2013), återvänder nu vår svenska stolthet Covenant med bandets nionde album i ordningen sedan man debuterade med “Dreams of a Cryotank” (1994).

Covenant har sedan “Modern Ruin” (2011) velat utforska allt fler nya musikaliska jaktmarker och resan fortsätter i hög grad även på det albumet. Huvudtemat speglar omvärlden just nu, med andra ord är det mörkt och dystert och ljudbilden är bortsett från några undantag relativt komplex och experimentell.

De för bandet numera relativt typiskt starka och refrängstarka klubbhitarna uteblir dock inte helt, vilket bland annat “Sound Mirrors” och den dansanta “Cold Reading” definitivt understryker. Den förstnämnda uppfattade jag som en, med Covenant-mått mätt, relativt anonym låt när den agerade titelspår på EP:n som släpptes i somras, men för varje lyssning har den fortsatt att växa.

“The Blinding Dark” är precis som bandets senaste två album målad med en bredare palett än bandets tidigare material. Covenant hämtar numera sina musikaliska influenser ifrån en lång rad genrer och är alltmer orädda för att implementera nya grepp i sin numera ytterst originella stil, med inslag av såväl oljudsfylld ambient som suggestiv minimalistisk och tämligen opolerad techno. Det tydligaste exemplet på detta är den oväntade covern på Lee Hazelwoods “A Rider on a White Horse” (med gästspel av den svenska sångerskan Erica Lee Lundqvist) som dyker upp mitt på albumet.

Tempot på “The Blinding Dark” är relativt lågt där egensinniga spår, som den mäktiga “Morning Star” och den sorgsna och mycket vackra “Dies Irae” agerar andrum inför låtar som den tidigare outgivna livefavoriten “Close My Eyes”. Den sistnämnda har nu äntligen funnit sin plats på ett album och levereras här i en uppdaterad och något tempohöjd version. “If I Give you My Soul” är i sin tur en akustisk basgitarr-kryddad poplåt som påminner en hel del om senare låtmaterial från akter som Henric de la Cour eller Agent Side Grinder.

“The Blinding Dark” kräver ganska mycket av sin lyssnare och är helt uppenbart Covenants mest svårtillgängliga studioalbum hittills. Det har dock en fantastisk förmåga att växa med tiden, där de intressanta budskapen och detaljerna framträder mer och mer för varje lyssning.

Tracklist

01. Fulwell (02:12)
02. I Close My Eyes (05:52)
03. Morning Star (04:21)
04. Cold Reading (04:54)
05. A Rider On A White Horse (05:21)
06. Interlude (01:50)
07. Dies Irae (04:33)
08. Sound Mirrors (Fulwell) (05:03)
09. Interlude (01:06)
10. If I Give My Soul (05:43)
11. Summon Your Spirit (05:21)

Psychonaut EP **

01. The Blinding Light (07:23)
02. Death Of Ideology (07:46)
03. Death Of Identity (Excerpt) (19:20)
04. Death Of Superstition (06:06)
05. Death Of Spirituality (14:32)
06. Death Of Belief (07:43)

(English version below)

Dark and gloomy

Three years after the last studio album, “Leaving Babylon” (2013), Covenant now returns with the band’s ninth album in order since they debuteded with “Dreams of a Cryotank” back in 19994.

Ever since “Modern Ruin” (2011) Covenant have wanted to explore more and more new musical hunting grounds and the journey continues on this new album. The main theme reflects the world right now. In other words, it is dark and gloomy and the sound is apart from a few exceptions is relatively complex and experimental.

The band’s, by now rather typical, strong, powerful and chorus strong club hits are not completely absent though, which “Sound Mirrors” and the danceable “Cold Reading” definitely underlines. The first one mentioned I first perceived as a, by Covenant’s standards, relatively anonymous song when it acted title track on the EP which was released last summer. But by every listen, it has continued to grow on me.

“The Blinding Dark” is just like the band’s last two albums painted with a broader palette than their earlier work. Covenant nowadays get their musical influences from a wider range of genres and are unafraid to implement new elements in their highly original style, with elements of both ambient noise aswell as evocative minimalistic and somewhat unpolished techno. The clearest example of this is the unexpected Lee Hazelwood-cover “A Rider on a White Horse” (with guest appearance by the Swedish singer Erica Lee Lundqvist) that arrives hal way through the album.

The pace on “The Blinding Dark” is relatively low where wayward tracks, like the mighty “Morning Star” and the sad and very beautiful “Dies Irae” acts as breathers before songs like the previously unreleased live favorite “Close My Eyes”. The latter has finally found its place on an album, and comes in an updated and slightly speeded up version. “If I Give You My Soul” is in turn an acoustic bass guitar-flavored pop song that reminds a lot of recent song material from acts like Henric de la Cour or Agent Side Grinder.

“The Blinding Dark” requires quite a lot of it’s listener and is Covenant’s least accessible studio album to date. However, it has an amazing ability to grow with time, where the interesting messages and details appear more and more by each listening.

Liverapport: Covenant 20161021, Stockholm

Tags: , , , , , , , , ,


Covenant-medlemmen Daniel Jonasson bjöd in till releaseparty för det kommande albumet “The Blinding Dark” på sin klubb Synth After Work den 21 oktober.

Jens Atterstrand (text och foto) rapporterar.

 

Jens Atterstrand

 

 

Det givna fredagshänget för alla stans synthare

Ytterligare en liten men ack så naggande god livescen för synth och dess närbesläktade musikstilar börjar nu ta ordentlig form via Daniel Jonassons klubb Synth After Work i Stockholm. Afterwork-klubben är sedan länge det givna fredagshänget för alla stans synthare och den genomsyras av en gemytlig “alla känner alla”-känsla i familjär miljö. Den här fredagen stod klubben för inget mindre än (det egna bandet) Covenants releaseparty för det kommande albumet “The Blinding Dark”.

Den för kvällen närvarande trion, med sångaren Eskil SimonssonDaniel Jonasson själv och Andreas Catjar, levererade såväl den nya singeln “Sound Mirrors” som smakprov på låtarna “Dies Irae”, “Cold Reading” och “Morningstar” från det kommande albumet. Detta i en sex låtar lång spelning som inleddes med “Feedback” (från “Sequencer” (1995)) och till publikens stora förtjusning sedan avslutades med klassikern “Edge of Dawn” hämtad från bandets debutalbum “Dreams of a Cryotank” (1994).

Synth After Work har efter lyckade tillställningar med bland annat RoyaRational Youth och senast Operation Blue Eyes visat framfötterna och bjuder nu regelbundet på kvalitativa arrangemang på Temple Bar i Stockholm. Undertecknad tackar för ännu en trevlig vistelse och ser nu fram emot den framskjutna flytten till det mer klubbanpassade Stigma, då den befintliga lokalens möjligheter börjar kännas något begränsade.

På återseende!

Covenant redo för “The Blinding Dark”

Tags: , , , , , , , , , ,


Covenant gör sig nu redo att presentera detaljerna kring det nya albumet “The Blinding Dark” efter att ha bjudit på de första smakproven via EP:n “Sound Mirrors” i slutet av sommaren.

“The Blinding Dark” följer upp “Modern Ruin” (2011) och “Leaving Babylon” (2013) och blir det nionde studioalbumet i ordningen sedan debuten med “Dreams of a Cryotank” (1994).

Förhandsinformationen hintar om ett ännu en gång vidareutvecklat sound från den svenska kvartetten och hurvida “The Blinding Dark” är det mest svårtillgängliga Covenant-albumet hittills återstår att se. Titeln och temat är tydligt inspirerat av vår nutides stora problem med krig, flyende människor och tillhörande oro och konflikter. Originalmedlemmen Joakim Montelius har ännu en gång givits större utrymme i studion, och även om det kommande albumet påstås sakna bandets signifikativa hitlåtar, så var titelspåret på den föregående EP:n “Sound Mirrors” nog ett en god representant för det nya mörka och fortsatt dansanta Covenant.

På det nya albumet har man inspirerats av såväl Kraftwerk och Jean-Michel Jarre (på spår som exempelvis “Dies Irae”) men som motsats till dessa influenser, som ju föga förvånar någon, så bjuder man i andra änden på en cover av Lee Hazelwoods countrylåt “Rider on a Wild Horse” från 1977.

“The Blinding Dark” levereras, utöver den ordinarie CD-utgåvan, även i en vinylutgåva och i två olika boxutgåvor (2CD bokutgåva samt komplett box med både CD och vinyl). Boxutgåvorna samt vinylutgåvan inkluderar även bonusdiscen “Psychonaut EP”, en drygt 60 minuter lång 2-kanalig liveinspelning gjort helt utan datorer och andra hjälpmedel vid ett specialarrangemang i Österlövsskogen i Öresund den 4 september.

Covenant stod senast på scen på hemmaplan på Subkultfestivalen i Trollhättan i augusti och är även inbokad till årets upplaga av ElectriXmas i Malmö i december. Innan dess kommer man även spela i Los Angeles i mitten av oktober innan man inleder den i nuläget cirka 15 datum långa Europaturnén i Tyska Nürnberg i början av november.

“The Blinding Dark” släpps den 4 november via Dependent Records.

Tracklist

covenant_the_blinding_dark

01. Fullwell
02. I Close My Eyes
03. Morning Star
04. Cold Reading
05. A Rider On A White Horse
06. Interlude
07. Dies Irae
08. Sound Mirrors (Fulwell)
09. Interlude
10. If I Give My Soul
11. Summon Your Spirit

 

 

 

Tracklist “Psychonaut EP” (medföljer endast vinyl och de två boxutgåvorna)

covenant-theblindingdark_complete

01. The blinding light
02. Death of Ideology
03. Death Of Identity (excerpt)
04. Death of Superstition
05. Death of Spirituality
06. Death of Belief

 

 

 

 

Tracklist “Psychonaut EP Session” Bonusmaterial (medföljer endast vinylutgåvan och den kompletta boxen)

covenant-theblindingdark_book

01. Death of Identity (full version)
02. Wolf Hour
03. New Dawn

 

 

 

 

 

 

 

Liverapport: Subkultfestivalen 2016, Trollhättan

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Helgen den 12-13 augusti så arrangerades den första upplagan av den nya storsatsande festivalen Subkult.
patrik_larkniklas_hurtig

Niklas Hurtig och Patrik Lark ger här varsin sammanfattning ur lite olika perspektiv.

 

Text: Niklas Hurtig och Patrik Lark
Foto: Patrik Lark, Jens Atterstrand och Krichan Wihlborg

 

Niklas Hurtig (festivalbesökaren)

I mitten av augusti anordnades den första av förhoppningsvis många inkarnationer av Subkultfestivalen i Folkets Park i Trollhättan. Med fokus på alternativ musik och stilar såsom synth, goth, alternativ pop och liknande var tanken att föra arvet från Arvikafestivalen vidare. Med organisationer som Rätten till sin identitet, SUBRiksförbundet för subkulturer, Subvox m.fl. bakom festivalen så är intrycket att dessa verkligen brinner för allt det som festivalen står för och ämnar åstadkomma.

Trots att det var första upplagan av Subkultfestivalen fanns det en liten camping på andra sidan Göta Älv, ungefär 15 minuters promenad från Folkets Park. Där huserades ca 100 besökare från alla möjliga ställen i Sverige (och även världen) som höll festivalfanan högt med partytält, trasiga campingstolar, drickbart i mängder, härlig inställning och slumpmässig musik av alla sorts typer. Allt det som en festivalcamping ska innehålla med andra ord. Det var städat (rent generellt sagt, inte så mycket på marken kanske) och folk var väldigt trevliga och hjälpsamma trots promillehalten.

Om man ska fokusera på själva festivalområdet för en stund så kan det sammanfattas i folktomma spelningar som varvades med smockfulla, men det hade vädret en stor del i. Extra mycket då det aldrig är speciellt gynnsamt att spela runt lunch och speciellt inte om det öser ner. Huvudscenen Aura var fullstor och låg mitt i området, medan den mer klubbinspirerade scenen Stella låg i en närliggande fastighet. Över huvud taget var det nära till allt men ändå inte ”för litet”. Den lilla DJ-scenen Helgon höll besökarna varma med pumpande musik mellan akterna. Trots det regniga vädret på dagarna var kvällsakterna välbesökta. Vakterna och arrangörerna var trevliga och det hela var bra organiserat trots lite förvirring om möjligheterna till matservering strax efter öppning på fredagen. Bra priser och inte för mycket kö någonstans indikerar att det var bra dimensionerat efter besökarantalet.

Rent generellt är det ett mycket högt betyg för denna premiär nästan helt fri från barnsjukdomar, vilket tyder på professionella eldsjälar bakom det hela. En bra organisation toppat med en riktigt bra line-up bidrog till detta. Förhoppningsvis avskräckte inte vädret varken artister eller besökare så pass att det inte ska bli en uppföljare nästa år, vilket verkligen behövs för att föra Arvika-andan vidare till nya generationer!

Bästa liveakter: Tiamat och Wulfband.

Foto: Jens Atterstrand

Patrik Lark (skribent och fotograf)

Lava Bangs inledde festivalen som första liveband redan kl. 12:30 på fredagen. Det var tyvärr få som hade lyckats ta sig till Trollhättans folkpark så tidigt, dessutom duggregnade det. Men det var betydligt bättre tryck uppe på stora Aura-scenen. Lava Bangs var ett riot grrl-band med bra energi som inte skämdes för sig, ösigt och melodiöst på en gång. Förde tankarna lite till tidiga Sahara Hotnights.

Asperger Synthdrome gick upp på den mindre inomhusscenen Stella, vilket var ett bra drag då scenljuset blev mycket snyggare därinne än ute på stora scenen så tidigt på dagen. Asperger Synthdrome spelar ingenting på scenen, det är de två goth-ikonerna Adora BatBrat och Victoria Lovelace som kör singback till nostalgisk synthpop. Att sången sladdar mer än lovligt vägs upp av tjejernas patenterade och unika visuella stil, i form at kläder och smink, som gjort dem kända internationellt. Musiken får man ta för vad den är.

Then Comes Silence blir bara bättre för var gång man ser dem. I begynnelsen gick det lite långsamt och de betonade det psykedeliska, men numera har de blivit ett indierockband med kraftfulla upptempolåtar vars riff och melodier håller högsta klass. De spelade säkert fyra till fem riktiga vassa låtar i den mörkare skalan, doftandes postpunk och gothrock. Det envisa duggregnet skrämde nog bort en del, men i publiken stod flera namnkunniga musiker och såg nöjda ut. Det är ett sådant band som andra musiker gärna upplever.

Me The Tiger från Falun var överraskande bra, klart tuffare live än på skiva. I botten låg någon form av synthpop men Tobias Anderssons gitarrpålägg drev upp ljudbilden till något rivigare och mäktigare, i trakterna av vad Machinista gör. Gabriella Åströms röst satte utan vidare alla starka melodier och man förstår att det här bandet även var inbokat på M’era Luna och Infest.

Agent Side Grinder visade varför de är ett av Sveriges absolut bästa band inom den mörkare scenen. Med sin unika blandning av Joy Division, Kraftwerk och Throbbing Gristle spred de en skön melankolisk stämning från den rökfyllda scenen. Kristoffer Grips djupa stämma och karismatiska scenpersonlighet fick oss alla att glömma det lätta duggregnet. Det skitiga och lite råa retrosoundet från tape-effekter och gamla analoga synthar vävdes elegant ihop till originella låtar som “Into the Wild” och “This Is Us”. Tempot var inte lika högt som hos Then Comes Silence, istället låg styrkan i bandets karaktär och närvaro på scen. Det är alltid lika kul att se Agent Side Grinder live.

The Operating Tracks spelade en kompromisslös belgisk EBM i samma skola som The Klinik. Tyvärr tvingades EBM-tjejen Rein ställa in sitt uppträdande vilket även kom att påverka The Operating Tracks, Rein brukar dyka upp som gästartist under låten “Testify”. När hon inte kunde medverka plockades hela låten bort, vilket var synd då jag anser det vara deras allra bästa låt. Bortplockade var även de estetiska backdropfilmerna. Kvar blev bara två ganska stillastående keybordister som manglade Stella-scenens väggar och tak med riktigt hårdför body-synth mellan blixtrande lampor. Gott nog, men det var inte deras bästa framträdande.

Covenant får med sina många år på nacken räknas som Sveriges allra största synthband, inte minst i ett internationellt perspektiv, där de ofta headlinar på stora festivaler. Denna kväll bestod trion av Andreas Catjar och Daniel Myer bakom Eskil Simonsson och de hyllades i Trollhättan med ett mycket uppskattat uppehåll i regnvädret. Kanske berodde det på Daniel Myers medverkan att många låtar tycktes sakna stråkar, pads och körer. I Haujob jobbar han mest med basgångar och rytmer och så tenderade det att låta denna kväll. Det gav Eskils sång lite dåligt understöd och det sedvanliga flytet i örhängen som “Call the Ships to Port” och “Bullit” ville inte riktigt uppstå. Däremot fungerade konceptet utmärkt när Daniel Myer klev fram och sjöng ledstämman på “Lightbringer” i en ny mer rytmisk version, som kanske var spelningens mest positiva överraskning. En ny låt från kommande albumet spelades också. Den lät väldigt lovande i verserna med sitt kraftfulla och lite råa sound, men det där lilla extra i refrängen verkade saknas. Vi får väl se hur den tar sig när den kommer ut. Kul var det i alla fall att se de tre så inspirerade på scenen. Eskil gjorde flertalet glädjeskutt mellan sina stilistiska poser, Daniel Myer gav järnet som vanligt och Andreas Catjar skruvade frenetiskt på sina synthar och sitt fastspända stränginstrument. Även om det inte var den bästa spelning Covenant har gjort så var det fullt tillräckligt för att sprida en härlig stämning från den snyggt upplysta Aura-scenen och avsluta första festivaldagen på bästa sätt.

Wulfband gjorde en bejublad spelning på den lite mindre inomhusscenen Stella. Det var exakt rätt band på rätt plats i rätt sammanhang. Deras kompromisslösa energi-body piskade upp en lätt kaotisk moshpit framför scenen. Man må säga vad man vill om plojband med masker och skoltyska, men det var riktigt tajt och medryckande och mycket svårt att värja sig emot live. Denna kväll nöjde sig inte de maskerade med att bara vara två på scen. Det ramlade in flera maskerade gästartister. Hela The Operating Tracks var också uppe på scen. Chockerande nog visade sig Carolina vara en mästare i att headbanga, med sitt jättelånga hår som en vinande piska, till “Attentat”. Får en synthare verkligen göra så, frågar man sig? För de body-synthare som hade hoppats på svett-dans till något hårt så var detta den självklara höjdpunkten på festivalen. Troligen en av Wulfbands bästa spelningar hittills.

Clan of Xymox fick äran att gå ut som sista band på Subkultfestivalen. Tyvärr hade delar av bandet fastnat i Finland så de blev bara tre man på den stora Aura-scenen. Det var lite synd för Ronny är ju inte känd för att leva rövare på scenen och de andra två var fast bakom vardera synthstativ. På Castle Party i Polen nyligen var de fem, med både basist och extra leadgitarrist. Intrycket blev en smula meditativt i jämförelsen med Wulfbands spelning alldeles innan. Men så har Clan of Xymox en utmärkt repertoar av gamla fina gothklassiker som de fyrade av till Aura-scenens mäktiga ljusbad. Lite synd att Clan of Xymox fokuserade på ganska lågmälda låtar, själv hade jag gärna hört mer av de lite äldre och tuffare upptempolåtarna. Hur som helst var det en pampig avslutning på Subkultfestivalens första år.

Elektroskull ber att få tacka eldsjälarna bakom arrangemanget för en fantastisk vistelse och redaktionen ser redan fram emot nästa års upplaga.

Foto: Patrik Lark

Foto: Krichan Wihlborg

Covenant introducerar nytt album med “Sound Mirrors”

Tags: , , , , , , , ,


Svenska giganterna Covenant – med sångaren Eskil SimonssonJoakim MonteliusAndreas Catjar och Daniel Jonasson – är nu äntligen redo att presentera det första smakprovet från det kommande albumet “The Blinding Dark” som släpps senare i år.

“Sound Mirrors” är titeln på den 5-spår långa EP:n som släpps såväl i begränsad 4-spårs vinylutgåva liksom en dito CD-maxi. Utöver två remixer på titelspåret signerade Faderhead och den tidigare gästmedlemmen Daniel Myer (från ArchitectHaujobbDestroid med flera), så bjuds vi även på b-sidan “In Theory” och en bonusremix på titelspåret signerad Iszoloscope. **

“The Blinding Dark” blir bandets nionde album i ordningen sedan debuten med “Dreams of a Cryotank” som släpptes redan 1994. Covenant var senast albumaktuella med “Leaving Babylon som släpptes 2013.

Kvartetten har redan bokat in tio livedatum i Tyskland i november och kommer under december även gästa Spanien för ytterligare två konserter.

“Sound Mirrors” släpps den 16 september via Dependent Records.

Covenant_sound_mirrors

Tracklist

01. Sound Mirrors (version)
02. Sound Mirrors (faderhead remix)
03. In Theory
04. Sound Mirrors (Daniel Myer remix)
05. Sound Mirrors (iszoloscope remix) **

 

Liverapport: Covenant (+ Amusik) 20140125, Malmö

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Artister: Covenant, Amusik
Datum: 25 januari 2014
Scen: Babel, Malmö
Arrangör: Babel/Neostalgia
Rapport: Thomas Hulteberg
Foto: Thomas Johansson, TOJ Photography & Carina Paulsson

Thomas Hulteberg rapporterar från Babel i Malmö där Covenant och Amusik stod på scenen

 

Besökare

Det finns få lokaler i Malmö som lämpar sig lika bra för elektroniska konserter som Babel – en gammal kyrka som tidigare inhyste kulturhuset Jeriko: Det är högt i tak, akustiken är fantastisk och ljudanläggningen är top-of-the-line. 19:00 öppnades dörrarna för att släppa in väldigt frusna men peppade besökare och 19:30 stod förbandet Amusik redo på scenen.

Amusik beskriver sig själv som en supergrupp och består av medlemmar från Compute, Covenant, Dvala och Independent State. Spelningen på Babel är deras live-debut men det märks verkligen inte. Bandet, som helst kallar sig kollektiv, bjuder på en eklektisk blandning elektronisk musik och mitt första intryck är att det låter som Neubauten med mindre fokus på oljud och mer på atmosfär och stämning. Musiken sveper i sjok över publiken och tangerar till och från att vara hypnotisk. Ulrika som hanterar sången trollbinder publiken med sitt unika och minnesvärda uttryck. De besökare som valde att stanna en stund för länge på förfesten, missade verkligen en oerhört stark konsert som vi som var där sent kommer att glömma.

8/10 STRÅLANDE!

Covenant

Vad finns det egentligen kvar att skriva om ett band som Covenant? Åtta otroliga album – check. En drös samlingar och EPs: – check. Fler avverkade konserter än de flesta svenska synthband tillsammans – check. Höga listplaceringar – check.

Frågan är bara: Hur intressant är Covenant på scen i Malmö 2013? Svaret är: Väldigt intressant!

Bandet använder låten “Leaving Babylon” från senaste skivan (med samma titel) som intro och väcker starka förväntningar på vad som komma skall. Att de sedan väljer att spela “Ritual Noise”, ett av sina starkaste kort, redan som andra låt är ett tecken både på stort självförtroende och en mycket diger låtskatt att välja från.

Covenant blandar gammalt och nytt och bjuder på en kavalkad av fantastiska låtar: “Theremin”, “Bullet” och “Figurehead” väcker stort jubel och gensvar från publiken. De nya spåren “Thy Kingdom Come”, “Prime Movers”, “I Walk Slow” och “Ignorance and Bliss” framförs med mest energi och spelglädje av alla låtar. Delar av publiken verkar inte lika bekant med det materialet men det spelar liten roll när framförandet är klanderfritt och passionerat. Covenant älskar att stå på scen och publiken älskar Covenant tillbaka.

Slutligen är ju en Covenant-recension knappast komplett utan en hyllning till frontmannen Eskil Simonson: Stilrent klädd i svart kostym, skjorta och slips dompterar han publiken precis som han vill, sången är ren och precis så där perfekt mixad att varje ord når fram oförändrat.

Det enda smolket i bägaren för mig personligen är bristen på låten “Dead Stars” i setlisten – men det känns småaktigt att klaga.

Setlist

  • Leaving Babylon
  • Ritual Noise
  • Bullet
  • Thy Kingdom Come
  • Prime Movers
  • Edge of Dawn
  • Theremin
  • I Walk Slow
  • The Beauty and the Grace
  • 20 Hz
  • Judge of My Domain
  • Figurehead
  • Tour de Force
  • Ignorance and Bliss
  • Like Tears in Rain
  • Last Dance
  • Call the Ships to Port

Extranummer

  • Invisible and Silent
  • Babel
  • We Stand Alone

9/10 MÄSTERVERK!

[zooeffect AIGABfrDAIu2]

Covenant

[zooeffect A8NAccrncIur]

Amusik

 

 

Covenant – “Leaving Babylon”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album), CD, 2CD**, Digital, LP
Skivbolag: Dependent Records
Releasedatum: 10 september 2013
Genre: Electro, Futurepop
Master: Björn Engelmann (Cutting Room)
Bandmedlemmar: Eskil Simonsson, Joakim Montelius, Daniel Jonasson, Andreas Catjar
Land: Sverige
Recensent: Patrik Lark

 

HemsidaFacebookMyspaceLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloudReverbnation

Experimentellt och stämningsfullt

Sedan mästerverken ”United States of Mind” och ”Northern Light” har Covenant haft svårt att komma upp till sin högsta nivå. ”Skyshaper” nådde inte riktigt fram och förra albumet Modern Ruin var (enligt undertecknad) en besvikelse. En fallande formkurva således.

När sedan bandmedlemmar hoppade av och ersattes av nya låg det nära till hands att frukta ännu en missräkning. Inte steg förhoppningarna när det framkom att många av låtarna var gamla överblivna låtar som omarbetats, en del daterade så långt tillbaka som från ”Northern Lights”.

Men ”Leaving Babylon” är ett bättre album, och inte minst mer intressant och komplex, än de två föregående. Den är lite ojämn, för att inte säga polariserad i sina hopp från de förväntade klubbvänliga dansspåren i högt tempo till lugna väldigt avskalade och intima ballader med poetiskt uttryck, eller stämningsfulla instrumentala spår utan vare sig text eller egentlig melodi. Men Covenants klassiska futurepop manifesterades ändå på första singeln ”Last Dance”, som kanske är albumets bästa spår. Den innehåller alla för Covenant typiska ingredienser; massiva dansgolvsbeats och episka refränger med dystopiska stämningar och texter fyllda av filosofisk melankoli. För övrigt gick den rakt upp på tyska alternativa listan DAC:s första plats och behöll den i åtta veckor i konkurrens med bland andra Depeche Mode och Nine Inch Nails.

Det finns några låtar till som skulle kunna fungera på ett dansgolv, men de är knappast i majoritet. ”Leaving Babylon” är till stora delar en lugn skiva, atmosfärisk och stämningsfull, rent av ödesmättad och teatralisk. Det beror säkerligen delvis på att inte mindre än fem låtskrivare medverkat, förutom Eskil Simonsson och Joakim Montelius, även Daniel Myer, Daniel Jonasson och Andreas Catjar.

Covenant tillåter sig vara mer experimentella än någonsin tidigare, men de lyckas ändå hålla linjen, själva Covenant-känslan, den röda tråden. Kanske är det så enkelt att Eskils karaktäristiska röst binder samman de lösa delarna? Eller är det deras atmosfäriskt svepande sound som så tydligt sätter deras signum?

Bakom det självklara singelspåret ”Last Dance” finns fler intressanta låtar med hit-potential. ”Prime Movers” är en ganska enkel sång med tydligt dansgolvstycke som vi säkert kommer att få höra ute på klubbarna. Betydligt mer intressanta är dock låtar som “Thy Kingdom Come” och “Ignorance and Bliss” som är långt mer melodiösa och komplexa. Den sistnämnda är 6:36 minuter lång med cirka en minut långt intro av Jean Michel Jarre-inspirerade arpeggioslingor innan trumtakten kommer igång. Låten byggs upp succesivt och tar lång tid på sig att nå fram till något av ett crescendo två tredjedelar in när den egentliga refrängens suggestiva textrader breder ut sig:

“I am longing for all the things I’ll never get. I am longing for all the things I haven’t lost. I am longing for innocence and simple dreams. I am longing for ignorance and bliss.”

En kortare klubbversion av detta spår skulle kunna bli en verkligt klassisk Covenant-hit som kunde slå även ”Last Dance” på fingrarna. Även “Thy Kingdom Come” har god potential att bli ett singelspår för klubbarna om trummorna skruvas upp lite. Ytterligare ett spår är värt att nämna i sammanhanget; “Auto (Circulation)” som med sina bubblande arpeggioslingor och Eskils hypnotiskt viskande röst uppnår ett tranceliknande tillstånd.

Av de lugnare spåren är “I Walk Slow” särskilt intressant att lyfta fram. Den inleds med Andreas spelandes väldigt avskalat och naket på akustisk gitarr och Eskil nära viskande Joakims introspektiva ord, för att sedan plötsligt brytas av med ett infernaliskt oväsen från Andreas specialbyggda synth. Kontrasterna är dräpande och illustrerar Joakims sinnesstämning från tiden då han skrev den ursprungliga texten, som egentligen är mycket längre.

Produktionen är som vanligt minutiös, sannolikt snäppet vassare än tidigare. Man har dessutom använt sig av gitarrer, barock- och pianoljud och till och med införlivat en Dimbodius-cover (”Not To Be Here”) utan att för den skull tappa konceptet. På många sätt har skivan fått ett mer vuxet uttryck. Extra vuxenpoäng delas förstås ut till den limiterade dubbelversionen av ”Leaving Babylon” som innehåller den 76 minuter långa bonuslåten ”Jag är fullständigt tung”. Det är ett experimentellt stycke med författarinnan Helena Österlund läsandes absurd poesi till en ickemusikalisk ljudväv. Föga njutningsbart eller imponerande men en fingervisning om Covenants ambitionsnivå att åstadkomma något mer än bara melodiös popmusik.

Leaving Babylon” är ingen hitkavalkad men i sin helhet ändå riktigt lyckad och på en för Covenant helt ny konstnärlig nivå. Bitvis kan det dock bli mer intressant än bra. Men att gruppen när en kreativ strävan om att utvecklas och testa nya grepp känns stimulerande och höjer detta album över många andra Covenant-album.

Bästa spår: ”Last Dance”, Ignorance and Bliss”, “Thy Kingdom Come” och Prime Movers”

8/10 STRÅLANDE!

Tracklist

Covenant

01. Leaving Babylon (03:19)
02. Prime Movers (04:55)
03. For Our Time (04:22)
04. Thy Kingdom Come (04:44)
05. I Walk Slow (03:04)
06. Ignorance and Bliss (06:36)
07. Last Dance (06:16)
08. Auto (Circulation) (06:42)
09. Not to Be Here (06:30)
10. Leaving Babylon II (09:44)

 

Bonus Disc **

01. Jag är fullständigt tung (76:17)

 

Covenant presenterar “Leaving Babylon”

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Precis som vi rapporterat tidigare så återvänder svenska Covenant med det nya albumet “Leaving Babylon” tidigt i höst.

Det nya studioalbumet, som följer upp 2011 års “Modern Ruin”, blir bandets åttonde i ordningen sedan debuten med “Dreams of a Cryotank” från 1994. Albumet innehåller nio nya spår, varav några av låtarna enligt uppgift är omarbetade överblivna demos från 2002 års “Nothern Light” som aldrig tidigare har släppts.

Utöver den ordinarie utgåvan och den begränsade vinylutgåvan, så kommer “Leaving Babylon” även presenteras i en begränsad dubbeldisc-utgåva där bonusdiscen innehåller det 76 minuter långa eposet “Jag är fullständigt tung” med sång och text signerat den svenske poeten Helena Östlund.

Den stilbildande kvartetten – där den tidigare livekeyboardisten och Dupont-bekantingen Daniel Jonasson tillsammans med Andreas Catjar (från Baby Blonde & The Downs,Down in June och Lovac) – numera har tagit plats bredvid Eskil Simonsson och Joakim Montelius efter Daniel Myers avhopp, introducerade det nya materialet med EP:n “Last Dance” under den förra månaden.

“Leaving Babylon” släpps den 10 september via Metropolis respektive Dependent Records.

Tracklist

  1. Leaving Babylon
  2. Thy Kingdom Come
  3. Last Dance
  4. Prime Movers
  5. I Walk Slow
  6. For Our Time
  7. Ignorance & Bliss
  8. Auto (Circulation)
  9. Not to be Here