Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Eget
Relasedatum: 15 augusti 2018
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Jonas Andresen, Fredrik Bjerkland
Land: Norge
Recensent: Alexander Johansson
(English version below)
ARVIKAAA!
Många månvarv har gått sen jag och mina svartalfvänner badade nakna i Glafsfjordens kalla vatten efter en fotförtärande festivaldag. Men den vackraste av festivaler lever vidare i våra själlösa kroppar och hyllas (nästan) varje år i Köln under Amphi-festivalen ljudligt med det enda stridsropet som har en rent ontologisk kraft och som samtidigt får oss att vilja plocka upp det berömda bredsvärdet och ge oss ut på slagfältet (som på VNV Nation i Stockholm nyligen!) och huliganvråla som låtsasfarliga vikingaförbröder. Vi talar givetvis om det stämbandsförstörande vrålet ARVIKAAA!
De Arvikafödda vännerna Jonas Sori Andresen och Fredrik Bjerkland har med bas i Norge marinerat sitt Frecvens-band sen 2009, vilket får betraktas som både väl och länge och alldeles rätt eftersom slutresultaten blivit så pass välsmakande. De trakteras utsökta små hors-d’œuvre-melodier, snittar av ödsligt ekande trummor och basgångar samt ljumma kanapéer av värmande texter om existentiell ensamhet t ex i fina minimalistiska This is My End.
Frecvens gjorde 2017 en Empathy Test och levererade två (!) fantastiska album. 2018-uppföljaren This is My End tar vid där A New Day (2017) och Someone to Talk with (2017) slutade. Det är samma lågmälda, långsamma, eleganta och vemodiga synth, sprungen ur stämningarna någonstans mellan Depeche Modes “The Things You Said” (1987) och Martin Gores Counterfeit EP (1989). De nämner själva Depeche Mode, Mesh och Kent som viktiga inspirationskällor och ska ha gjort covers på ett par Depechelåtar. På This is My End finns inte en svag låt, alla behövs i detta lågmälda allkonstverk. Det är återhållsamt, syntetiskt och vackert med en passande känslosam sånginsats. Vissa låtar har vers och refräng men andra innehåller snarare ett naket mässande av ett fåtal onliners som berör och nynnsäkert sätter sig. Tempot är genomgående långsamt men på bästa spåren “Someone Else” och “How I Feel” trakteras midtempo.
This is My End brädar båda de fina synthpopalbumen Utopia (2018) av Johan Baeckström och Technophobic (2018) av Tobias Bernstrup och borde självfallet ha nominerats till Årets synt på Manifestgalan både 2017 och 2018. ARVIKAAA!
Bäst låtar: “Escape”, “Someone Else” och “How I Feel”
Tracklist
01.Questions (02:18)
02.Escape (03:48)
03.Relif (03:46)
04.This Is My End (03:52)
05.Someone Else (03:40)
06.Day Off (04:40)
07.Silence (03:36)
08.Dark Desire (02:07)
09.They Know (02:21)
10.Right Beside You (02:28)
11.Shake Like An Angel (03:52)
12.How I Feel (04:37)
(English version below)
Swedish synth Vikings cry ARVIKAAA!
I sometimes remember, what is possible a lifetime ago, when I and my dark goth friends swam naked in the Glafsfjord’s cold water after a hard day’s dancing and chanting at the festival in the small city of Arvika in Sweden. We use to celebrate this golden age of the Arvika festival at the Amphi festival in Cologne each year with the vocal cord damaging Viking roar, every now and then, the thunder cry ARVIKAAA!
The two Arvika-born friends, Jonas Sori Andresen and Fredrik Bjerkland, have from their base in Norway marinated their fine band Frecvens since 2009. The final result is delicious. Frecvens serves delicate hors-d’œuvre melodies, picaditas of desolated drums and bass sounds and lukewarm canapés of warming lyrics, e.g. in the minimalistic This is My End where the chorus singed actually are, this is my life.
In 2017 Frecvens made an Empathy Test heroic contribution with two amazing albums. The 2018 album This is My End proceed the efforts from the albums A New Day (2017) and Someone to Talk with (2017) with the same sad, elegant and low-key synth music that we could find at Depeche Mode’s “The Things You Said” (1987) and Martin Gore’s Counterfeit EP (1989). Frecvens mentions Depeche Mode, Mesh and Swedish band Kent as vital sources of inspiration and you can find their Enjoy the Silence cover on YouTube. There are no weak tracks at the This is My End-album. Every song contributes on Frecvens’ Gesamtkunstwerk. It is beautiful, clinically cold and synthetic with an emotional song effort. Some songs have the traditional pop composition with verses and choruses but others have a bare composition of only a few oneliners that are easy to hum. The tempo is slow almost all through the album but the best songs “Someone Else” and “How I Feel” are midtempo feasts.
This is My End beats the two fine Swedish synth-pop albums Utopia (2018) by Johan Baeckström and Technophobic (2018) by Tobias Bernstrup. Frecvens should have been nominated to the award Best Synth at the Manifest gala in both 2017 and 2018 (and they were not). ARVIKAAA!
Best tracks: “Escape”, “Someone Else” and “How I Feel”
