Format: (Album) CD, digital, vinyl
Skivbolag: Energy Rekords
Releasedatum: 28 juni 2019
Genre: Electropop, synthpop
Bandmedlemmar: Eddie Bengtsson, Marina Schiptjenko
Land: Sverige
Recensent: Stefan Last

(English version below)

Finslipat hantverk och en gnutta mörker

Sedan comebacken som duo för nio år sedan har Eddie Bengtsson och Marina Schiptjenko gått från klarhet till klarhet, så nya Fakta för alla har mycket att leva upp till.

Influenserna från artister som Gary Numan, Ultravox samt husgudarna Sparks och de glammigare tongångarna från 70-talet finns fortfarande där, och kanske är Numan-vibbarna tydligare än någonsin när ljudbild och texter som helhet tagit sig en något mörkare ton än duon visat upp tidigare. Alldeles särskilt gäller detta inledande titelspåret ”Fakta för alla” och låtar som ”Blöder du” och ”Kloner”, medan synthstråkarna som kickar in runt tvåminutersstrecket i fantastiska ”Första smällen” utan problem hade platsat på Ultravox’ Rage in Eden.

Instrumentala ”Glans & gloria” med sin bedrägligt enkla men pådrivande synthslinga föreställer jag mig lämnar plats för Eddie att improvisera loss på sin synth vid kommande livespelningar, och i låtar som ”Klara färdiga gå” och ”Okänd man” visas ett mer klassiskt Page-sound upp.

Albumet avslutas med en dubbeldos av ”Maskin”. Här strålar ovan nämnda influenser samman i en perfekt sammanfattning av albumet. Första dosen ges i form av en klart Visage-doftande anrättning medan dos nummer två, ”Maskin (Repris)”, skulle kunnat vara det där film- eller TV-temat som John Barry och John Carpenter aldrig samarbetade på.

Det lyckade samarbetet med Richard Flow från Machinista som medproducent som inleddes på förra plattan fortsätter, och Fakta för alla lever definitivt upp till de höga förväntningar som alltid ställs på ett nytt Page-album. Eddie Bengtsson har själv sagt att det är det bästa album bandet har gjort, och jag får nog hålla med om det. Klart är i alla fall att årets hittills bästa svenska album i genren är här.

Tracklist

01. Fakta för alla (05:20)
02. Puls (05:48)
03. Blöder du (04:27)
04. Första smällen (04:38)
05. Klara färdiga gå (03:51)
06. Alla ljuden i ditt rum (05:03)
07. Glans & gloria (04:35)
08. Kloner (06:04)
09. Okänd man (05:07)
10. Maskin (04:23)
11. Maskin (repris) (02:04)

(English version below)

Finely tuned craftsmanship and a touch of darkness

Since their comback as a duo nine years ago Eddie Bengtsson and Marina Schiptjenko have gone from strength to strength, so the new album Fakta för alla has a lot to live up to.

The influences from artists like Gary Numan and Ultravox along with house gods Sparks and 70s glam are still there, and the Numan vibes become particularly obvious as both sound and lyrics take on a tone that is darker than we’ve heard from the duo before. This is quite evident in album opener ”Fakta för alla”, ”Blöder du” and ”Kloner”, while the synth strings kicking in around the two minute mark in the amazing ”Första smällen” wouldn’t have been out of place on Ultravox’ Rage in Eden.

I imagine the instrumental ”Glans & gloria” with its deceptively simple yet impelling synth line leaves room for Eddie to go nuts improvising at future live events, and on tracks like ”Klara färdiga gå” and ”Okänd man” a more classic Page sound is on display.

The album wraps up with a double dose of ”Maskin”. Here the above mentioned influences converge in a spot on conclusion of the album as a whole. The first dose is administered in the form of a clearly Visage-tinted offering while dose number two, ”Maskin (Repris)”, could have been that movie or TV theme that John Barry and John Carpenter never collaborated on.

The fruitful collaboration with Richard Flow from Machinista as co-producer that began on the previous album continues, and Fakta för alla definitely delivers on the high expectations that is always placed upon a new Page album. Eddie Bengtsson himself has said that it’s the best album the band has ever released, and I think I just might agree. One thing is clear though, and that is that the best Swedish album of the year so far in this genre is here.

Svenska elektroniska popduon Page med Eddie Bengtsson och Marina Schiptjenko följer nu upp förra årets hyllade fullängdare Det är ingen vacker värld men det råkar vara så det ser ut (2017) med EP:n Start som släpps både digitalt och i en begränsad CD-utgåva.

Utöver de helt nya låtarna (titelspåret) “Start”, “Stör ej” och “Nere för räkning”, så inkluderas även en exklusiv remix (redux?!) av norska Apoptygma Berzerk på låten “Krash” hämtad från senaste albumet.

(Lyssna på smakprov nedan)

Page bildades 1980 av Eddie Bengtsson, Anders Eliasson och Marina Schiptjenko som i modern tid även är känd från band som BWO och Julian & Marina. Eddie Bengtsson är även känd från Sista mannen på jorden och This Fish Needs a Bike.

Page gjorde något av en comeback med Hemma (2013) och har sedan den (sena) albumdebuten Hallå! (Var tog månbasen vägen) (1994) släppt sex studioalbum.

Start EP släpps i Sverige den 7 juli (resten av världen 29 juni) via Energy Rekords.

Tracklist

01. Star
02. Stör ej
03. Nere för räkning
04. Krasch (Apoptygma Berzerk redux)

My God Damn Territory har släppt en video till “142” som är hämtad från deras senaste album “Kajser und Marit” som släpptes 2016 via Energy Rekords.

Format: (EP) CD***, vinyl, digital
Skivbolag: Energy Rekords
Releasedatum: 30 juni 2017
Genre: Electropop, synthpop
Bandmedlemmar: Eddie Bengtsson, Marina Schiptjenko
Land: Sverige
Recensent: Stefan Last

(English version below)

Klassiska tongångar och nya grepp i lyckad symbios

Eddie Bengtsson och Marina Schiptjenko presenterar sitt tredje album sedan återföreningen med ”Nu” 2010. Med ”Det är ingen vacker värld men det råkar vara så det ser ut” ger de oss som titeln antyder sin unika synvinkel på vardagens små (och ibland stora) motgångar och förtretligheter.

Från inledande ”Krasch”, ett härligt retroäventyr som i marschtakt krossar allt motstånd i fyra och en halv minut, till sista tonen ebbat ut så visar Eddie återigen sin osvikliga förmåga att klämma ur sig den ena poppärlan efter den andra.

Senaste singeln ”Lägger av” är klassisk Page ända in i märgen och min gissning är att den kommer att bli en livefavorit. Efterföljande ”Låt det gå” är svårstoppad med sin bubblande Moroder-basgång som obönhörligt driver låten framåt.

”Det var ingenting” inleds lite försiktigt, men knappt halvvägs lägger Bengtsson och Schiptjenko i en extra växel och låten lyfter till helt nya höjder. Mot slutet kompletteras kompositionen med en pianoslinga som påminner om Ultravox kring ”Rage In Eden”-eran. Två tummar upp!

På ”Utanför” blir Gary Numan-influenserna påtagliga men utan att för den skull kännas övertydliga. En något tyngre sida av Page än vi kanske är vana vid, men den smälter in väl med plattans övriga låtar och bidrar till en dynamisk helhet.

För de som väljer att lyssna digitalt eller på vinyl avslutas albumet med ”Tid för en kyss”, en låt som lätt skulle kunna bli en radiohit om svenska stationer bara vore lite mer öppensinnade. CD-köpare får ytterligare en handfull spår, bl.a. några covers samt ”I Know, You Know”, en av Eddies få utflykter i det engelska språket. Bland coverlåtarna sticker ”Spår” ut lite extra och understryker Gary Numans inflytande då det är Eddies svenska tolkning av hans låt ”Tracks”.

Till sin hjälp i studion den här gången har Page haft Richard Flow (Machinista, Vision Talk) som agerat medproducent, och det är alldeles uppenbart att han är väl insatt i bandets sound och historia. Ljudbilden har tagit ett steg framåt, men utan att förlora det där unika tilltalet som är Pages varumärke. Plattan är ytterligare ett guldkorn i bandets förträffliga katalog som förhoppningsvis kommer att fortsätta växa en lång tid framöver.

Tracklist

01. Krasch (04:35)
02. Spottar långt (04:24)
03. Lägger av (03:12)
04. Låt det gå (03:04)
05. Det var ingenting (04:14)
06. Är det jag som är en idiot? (04:11)
07. Utanför (03:45)
08. Sånt som inte går (03:18)
09. Min gata (04:52)
10. För någon (03:37)
11. Tid för en kyss (03:21)

Bonus tracks ***

12. Paus (00:13)
13. Spår (03:55)
14. Så Skönt Att Va Här (03:49)
15. Känn Det Här (03:35)
16. I Know, You Know (03:42)

(English version below)

Classic sounds and a new approach in successful symbiosis

Eddie Bengtsson and Marina Schiptjenko present their third album since the reunion with ”Nu” in 2010. As the title suggests, with ”Det är ingen vacker värld men det råkar vara så det ser ut” (”It’s Not A Pretty World But This Happens To Be What It Looks Like”) they give us their unique look at the little (and sometimes big) setbacks and annoyances of everyday life.

From the opening ”Krasch”, a wonderful retro adventure that marches on and crushes all resistance for four and a half minutes, until the last note has faded out, Eddie once again displays his unfailing ability to produce one pop gem after the other.

The latest single ”Lägger av” is classic Page to its core and my guess is that this will turn out to be a live favourite. The following ”Låt det gå” is hard to stop with its bubbly Moroder bass line that relentlessly drives the track forward.

”Det var ingenting” opens quite gently, but just before the half-way point Bengtsson and Schiptjenko shifts it up an extra gear and the song takes off to entirely new heights. Towards the end the composition is completed with an added piano that reminds of Ultravox around the ”Rage In Eden” era. Two thumbs up!

On ”Utanför” the Gary Numan influences are evident but without feeling overly obvious. A somewhat heavier side of Page than we might be used to, but it blends in well with the rest of the songs and adds to the dynamics of the album.

For those who choose to listen to the album digitally or on vinyl the album closes with ”Tid för en kyss”, a track that could easily become a huge radio hit if only Swedish stations were a little more open minded. CD buyers are treated to another couple of tracks, among them a few covers as well as ”I Know, You Know”, one of Eddie‘s few excursions into the English language. The standout track among the covers is ”Spår” which further underlines Gary Numan‘s influence as it’s Eddie‘s Swedish interpretation of his song ”Tracks”.

Richard Flow (Machinista, Vision Talk) has been helping Page out in the studio this time, and it’s quite obvious that he knows the band’s sound and history well. The sound has been carefully refined, but without losing that unique approach that is the Page trademark. This album is another gem in the band’s magnificent catalogue which will hopefully keep growing for a long time yet.

Format: (EP) CD, digital
Skivbolag: Energy Rekords
Releasedatum: 2 februari 2017
Genre: Electropop, synthpop
Bandmedlemmar: Eddie Bengtsson, Marina Schiptjenko
Land: Sverige
Recensent: Stefan Last

(English version below)

Man kan lita på Eddie och Marina

Jag var nog inte den enda som satte andan i halsen för en sekund när jag läste orden ”Page” och ”Lägger av” i samma rubrik, men det stod snart klart att det inte var någon fara å färde utan att det istället var dags för singel nummer två inför det kommande albumsläppet.

När man tänker på Page, så tänker man sig samtidigt ett speciellt sound, ett sound som liksom är Page i ett nötskal. Chansen är stor att soundet du tänker på är precis det du får på nya ”Lägger av”. En glimrande poppärla med som tar en tillbaka till tiden runt ”Glad”. Låten lär inte göra något Page-fan besviken. Produktionssamarbetet mellan Eddie och Richard Flow (från Machinista och Vision Talk) visar sig synnerligen lyckat.

Om Eddie Bengtsson brukar tilldelas epitetet Sveriges Vince Clarke med hänvisning till hans pionjäranda och betydelse för den svenska synthpoppens utveckling så får nog Johan Baeckström sägas axla titeln rent soundmässigt. Johan sätter sin tydliga prägel på remixen av ”Sånt som inte går”, en av låtarna från förra singeln. Den andas väldigt mycket tidiga Erasure cirka ”The Circus”. Toppklass!

Covenants Joakim Montelius ger sig i sin tur på ”Spottar långt” med sin East Frisian Remix. Det ska erkännas att jag inte följer Covenant jättenoga, men jag uppskattar en hel del av det de gör och de finns representerade i min CD-samling. Som popkille måste jag dock säga att den här remixen inte gör något för mig personligen. Kanske passar den bättre för inbitna Covenant-fans och de som gillar mörka, ambienta ljudlandskap. Jag ser dock fram emot att få höra originalversionen som kommer att finnas med på det kommande albumet.

Slutligen dammar Page av den mer än 30 år gamla godingen ”Det syns ingen snö” som vi tidigare hört på samlingen ”The Lost Tapes” och ger den nya versionen namnet Musikälskarversion Demo. Tempot är högre än på originalet och den har iklätts en modernare skrud. En perfekt avslutning på EP:n!

Eddie och Marina har visat sig lika pålitliga leverantörer av elektronisk kvalitetspop sedan återföreningen med albumet ”Nu” 2010 som de var innan de gick skilda vägar i mitten av 90-talet. Nu väntar vi bara på nästa album ”Det är ingen vacker värld men det råkar vara så den ser ut”. Bara titeln gör ju att man vill höra det på direkten!

Tracklist

01. Lägger Av (Singel Version) (03:10)
02. Sånt Som Inte Går (Johan Baeckström Remix) (03:39)
03. Spottar Långt (East Frisian Remix av J. Montelius) (03:41)
04. Det Syns Ingen Snö (Musikälskarversion Demo) (04:49)

(English version below)

You can rely on Eddie and Marina

I probably wasn’t the only one who’s heart skipped a beat when reading the words ”Page” and ”Lägger Av” (Swedish for ”quits”) in the same headline, but it was soon clear that there was nothing to worry about and that it was instead time for the second single leading up to the forthcoming album release.

When you’re thinking of Page you’re most likely also thinking of a certain sound, a sound that is sort of Page in a nutshell. Chances are that the sound you’re thinking of is exactly what you get on the new single ”Lägger av”. A sparkling pop gem that takes you back to the time of the ”Glad” album, it is unlikely to disappoint any fan of Page. The production collaboration between Eddie and Richard Flow (from Machinista and Vision Talk) proves highly successful.

If Eddie Bengtsson is often referred to as the Swedish Vince Clarke for his pioneering spirit and his role in the evolution of Swedish synthpop, then surely the same title must go to Johan Baeckström purely for his sound. Johan gives his very personal touch to the remix of ”Sånt som inte går”, one of the tracks from the last single. It’s very much in the spirit of early Erasure circa ”The Circus”. Pure class!

Joakim Montelius of Covenant gives ”Spottar långt” a major rework with his East Frisian Remix. I’ll admit to not following Covenant very closely, but I do enjoy a lot of what they do and they are represented in my CD collection. As I’m more of a pop kind of guy I must say that this remix doesn’t really do anything for me personally. Perhaps it’s more suited for the hardcore Covenant fans and those who enjoy dark, ambient soundscapes. I do however look forward to hearing the original version which will appear on the album.

To end the EP Page gives ”Det syns ingen snö” a proper overhaul, naming the new version Musikälskarversion Demo (Swedish for Music Lover Version Demo). The original version could be heard on the ”The Lost Tapes” compilation. The tempo has been kicked up a notch and the sound has been brought up to date. A perfect EP closer!

Eddie and Marina have proven to be just as reliable as providers of quality electronic pop since their reunion with the album ”Nu” in 2010 as they were before they went their separate ways in the mid 90s. Now all we can do is to wait for their next album ”Det är ingen vacker värld men det råkar vara så den ser ut” (roughly translates to ”It’s not a pretty world but this happens to be what it looks like”). The title alone makes you want to hear it straight away!

Den svenska mörka industrial-duon Seven Trees, med (numera USA-stationerade) Henrik Karlsson och Johan Kronberg, återvänder nu med den femspårs-EP:n “Trauma Toxicity” efter 20 års tystnad.

Seven Trees första och enda debutalbum, den mycket hyllade “Embracing the Unknown” (1997) släpptes, efter bandets två första demokassetter “The Sum of All Fears” (1994) och “To Live is Regret” (1995), via den legendariska etiketten Zoth Ommog och distribuerades i Sverige av Energy Rekords. Till såväl bandet som fansens stora glädje släppte sedan tyska Infacted Recordings en remastrad och förlängd version av albumet titulerad “Expanding the Unknown” (som även inkluderade bonusmaterial hämtat från de två tidigare nämnda kassetterna) i skivbolagets populära klassikerserie 2013, där albumet levererades i en version med ordentligt förbättrad ljudkvalitet.

De sista åren har Seven Trees på distans arbetat allt mer frekvent med nytt material och utöver den kommande EP:n så är mer på väg. Redan nu kan ni provlyssna det första smakprovet “Azure” direkt hämtat från den kommande EP:n (nedan).

OBS! Missa heller inte vår purfärska intervju med ena bandmedlemmen Henrik Karlsson (nedan).

“Trauma Toxicity” släpps den 14 april via Progress Productions.

Tracklist

01. Azure
02. Black Ice
03. Dead Cells
04. You Slit My Soul
05. Cold Waves Of Silence

Redaktör Jens Atterstrand fick en kort pratstund med Henrik Karlsson inför släppet av den kommande EP:n

– Hej Henrik! Så, efter tjugo långa år är ni äntligen tillbaka med nytt material. Den första frågan är obligatorisk: Hur känns det?

Hej Jens! Det känns riktigt kul att äntligen vara tillbaka. Vi har båda gjort musik på tu man hand kontinuerligt sedan dess, men har inte riktigt slutfört något av det vi har gjort. Efter att vi fick förfrågan om att vara med på en samling för fem-sex år sedan så började vi rota bland gamla och nya låtar och till slut föll det sig naturligt att starta upp Seven Trees igen.

Vi bestämde oss att börja lite lugnt med en EP och testa lite hur det funkar. Men visst är vi en aning nervösa, vi lyssnar egentligen inte så mycket på den typ av musik som vi gör, så vi har ingen aning om vad folk kommer att tycka och har ingen större koll på hur dagens tyngre synth låter.

Personligen har jag i princip bara följt de stora banden och deras utveckling, som Skinny Puppy, Front Line Assembly, Haujobb och Covenant för att nämna några. I övrigt så är jag inte så värst insatt.

– 2014 flyttade du själv till USA, hur har det fungerat att arbeta med musiken tillsammans på distans?

Det funkar över förväntan faktiskt. Det som sätter käppar i hjulen är tidsskillnaden, man får vänta över natten på att få att få svar och input, men överlag går det bra även om det som sagt är frustrerande att allt tar längre tid. Man saknar också väldigt mycket att sitta och göra musik ihop.

Som vi jobbar nu så lägger vi upp allt i molnet och så jobbar man vidare med vad man känner att man har bra input på. Slutresultatet skulle förmodligen se väldigt annorlunda ut om vi var på samma plats båda två, men eftersom vi är väldigt nöjda med resultatet av vad vi gör så får man väl anse att det funkar fint trots förutsättningarna.

– Nytt land, ny kultur för din egen del, hur har det påverkat dig? Finns det några faktorer där som har påverkat musiken?

Det var riktigt jobbigt i början (just när jag hade flyttat). Även om man vet att det är rätt illa ställt med rätt mycket här (i min mening), så tror jag inte att man förstår vidden av det förrän man befunnit sig här ett tag. Direkt fylldes mitt Facebookflöde med artiklar om abortmotstånd, angrepp på sjukvårdsreformer som redan är illa nog som de är, intolerans mot homosexuella, om politiker som vill att man ska lära ut kreationism i skolan, you name it!

Det är en ganska hätsk stämning här och också mycket hat skulle jag vilja säga, på ett sätt som jag inte upplevt förut. Ett väldigt dividerat land, särskilt nu sen Trump kom till makten, men efter ett tag så valde jag att skratta åt allt det sjuka och se det positiva istället, det vill säga att 50% faktiskt röstar efter vad jag själv tror på, så gott det går med amerikanska mått.

Jag tror att det har påverkat mig vad det gäller musiken på det sättet att jag gör mer musik för att få något slags utlopp och också koppla bort allt som händer här. Men vi är inte och kommer aldrig att vara ett politiskt band så det är inget som kommer fram i texter och så vidare.

– 2013 släppte Torben Schmidt (Infacted Recordings) en remastrad och utökad version av ert debutalbum. Var det på något vis ett startskott som ledde fram till det här nya materialet? Bidrog det på något vis till mer fokus på nytt material?

Det var nog startskottet till att vi skulle börja tänka lite mer seriöst när gäller Seven Trees och det var kul att äntligen få det gamla materialet att låta ungefär som det var tänkt från början, Zoth Ommogs mastring var ju under all kritik.

Nånstans där växte det fram mycket nostalgi och vi mindes att vi jobbade fantastiskt bra tillsammans när vi gjorde “Embracing the Unknown” och det blev en naturlig följd att tänka lite mer i banor om att faktiskt jobba med något slags mål, en ny platta. Sen har det dröjt väldigt länge att få klart det nya materialet av personliga skäl, men nu känns det grymt skönt och kul när vi äntligen har nytt material ute.

– Kommer ni fortsätta arbeta mer frekvent med nytt material nu? Och finns det någon möjlighet att få se Seven Trees på scen igen inom en snar framtid, trots den logistiska problematiken?

Ja, vi har en 20-25 låtar som vi jobbar rätt seriöst med nu, vi får se vad det blir av det, vi är rätt perfektionistiskt lagda, så vi slipar gärna på materialet omsorgsfullt och länge, ibland lite för länge skulle nog utomstående tycka. Min fru tycker att det putsas för mycket och att en veckas trumprogrammering inte är nödvändigt, hehe.

Vi har planerat in ett släpp till i juni, men vi får se om vi hinner få det färdigt, annars blir det i augusti. Vi har fått ett par erbjudanden om att spela live och diskuterar det just nu. Vi får se, det blir ju inte helt enkelt att repa ihop.

– Trots att du gjort flytten över Atlanten, så vet jag ju att du fortfarande har relativt god kontakt med den svenska synth- och alternativscenen. Har du någon sista hälsning till alla de fans som följt er kanske ända sedan de två första kassetterna och som är överlyckliga över att det äntligen kommer nytt material?

Jag tycker att det är helt fantastiskt kul att folk kommer ihåg oss efter så lång tid som 20 år och att den platta vi gjorde då verkar ha betytt mycket för många. Det värmer otroligt och jag blir konstant förvånad över det när jag läser kommentarer vi får nu när vi har en ny platta på gång. Att ha gjort något som verkar ha berört många, det är svårt att toppa den känslan. Hoppas att det nya materialet faller er i smaken det också!

Daily Planet, som efter nästan två decenniers frånvaro återvände med dubbelsingeln “Trust/Fragile” tidigare i våras, är nu redo att presentera detaljerna kring bandets andra fullängdare “Two”.

Den svenska electropopduon, som består av Mr. Jones Machine-sångaren Jarmo Ollila (som tidigare också har varit inblandad i La Vogue, One Hit Wonder och Red Light Distrikt) samt Johan Bäckström, albumdebuterade med “The Tide” som släpptes via Energy Rekords redan 1996.

I samband med att “Two” annonserades ut presenterar man även det tredje smakprovet – “Nobody’s Friend” med tillhörande musikvideo signerad Daniel Bäckman (B.I.M. Media) (se nedan).

Daily Planet är inbokade till årets upplaga av Electronic Summer som arrangeras den 29-31 augusti på Brewhouse i Göteborg där man står på scenen tillsammans med bland annat Covenant, Assemblage 23, Client, Beborn Beton, Legend och Pouppée Fabrikk.

“Two” släpps den 3 september via Progress Productions.

Tracklist

01. Forgiven
02. Fragile
03. Afraid
04. Stay with Me
05. World in Grey
06. Belong
07. Precious Time
08. Alone
09. Trust
10. Nobody´s Friend
11. Orbit

Nästan fjorton år har nu passerat sedan Cat Rapes Dog under TCM Musikproduktionsgesellschaft-flagg släppte bandets sjunde och senaste fullängdare “People as Prey” under oktober 1999.

Det Christer Hermodsson-producerade albumet (som här hemma i Skandinavien släpptes på licens av SubSpace Records) skulle till att bli det sista livstecknet från bandet… fram till nu.

För redan under förra året så stod det nämligen klart: Den svenska kvartetten, med John Lindqwister, Annelie Bertilsson, Jonas Avertoft och Magnus Fransson, planerade nämligen att göra comeback med ett nytt album efter alla dessa år.

Nu är detaljerna helt klara: “Life Was Sweet” släpps tidigt i höst, klockar in på cirka 35 minuter och innehåller nio nya spår av bandets punkiga electro, som av tidningen Expressen en gång har beskrivits som den perfekta mixen av Front 242 och The B-52’s.

Albumet kommer även släppas i en begränsad 2-disc utgåva där bonusdiscen innehåller det bästa från bandets tre första kassetter som släpptes mellan 1986 och 1988.

Cat Rapes Dog bildades redan 1986 och presenterade den första kassetten “Property Produces Bodily Injury” året därpå. Den släpptes via Håkan Ehrnsts lilla bolag Front Music Production, som sedan slogs ihop med Energy (A Division of Hot Stuff) och Electronic Beat Association och blev Energy Rekords under 1990.

1989 gjorde bandet sin officiella albumdebut med “Maximum Overdrive” och har utöver det tidigare nämnda sista albumet även släppt “God, Guns & Gasoline” (1990), “The Banzai Beats” (1991), “Moosehair Underwear” (1993), “Biodgradable” (1995) och “The Secrets of God” (1998). Utöver detta har man även släppt ett tiotal singlar/EP:s.

Gudar, vapen och bensindränkta (och återvinningsbara!) älghårsunderkläder… Hallelujah!! Cat Rapes Dog är tillbaka.

“Life Was Sweet” släpps den 3 september via Artoffact Records.

Tracklist

1. God Hates Christians
2. Dead Coming Back
3. Through A Glass Darkly
4. Falling Apart
5. Vote!
6. River Of Pain
7. Crystal Ball
8. Head Around
9. A Thousand Years

Pouppée Fabrikk har inte presenterat något nytt material sedan EP’n “Elite Electronics” som släpptes 2001. ‘

Den svenska kvartetten, som består av frontmannen och sångaren Henrik Nordvargr Björkk, Christian Riemslaag, Leif Holm och Jonas Aneheim, albumdebuterade redan 1990 (via Energy Rekords) med “Rage” och släppte sedan ytterligare fyra album under nittiotalet:

“Portent” (1991), “We Have Come to Drop Bombs” (1994), “Djävulen” (1995) och “Your Pain – Our Gain” (1999) och i samband med bandet återförening för snart tre år sedan så skrev man på för det belgiska skivbolaget Alfa Matrix.

Frontmannen Henrik har dock inte legat på latsidan sedan Pouppée Fabrikk var högaktuella i slutet på nittiotalet. Han har varit aktiv i en lång rad olika projekt, bland annat All Hail The Transcending Ghost, D.I.N., Econocon, Goatvargr, Incinerator, Körperwelten, L/A/B, Lorv, Marvargr, Mz.412, Naer Mataron, Nordvargr / Drakh, Resignation, Thee Maldoror Kollective och under det förra året dessutom med Nexus Kenosis och debutalbumet “Elsewhen” som släpptes via Progress Productions.

Frontmannen Henrik Nordvargr Björkk är nu redo att lämna följande statusrapport

“När vi återförenade Pouppée Fabrikk under 2009, så förstod vi nog inte hur svårt det skulle vara att tillsammans skapa en ny platta. Geografiska avstånd, karriärer, familjer och en icke-gemensam teknisk plattform visade sig vara svåra hinder för att få något gjort. Men efter tre års kämpande så kom vi fram till lösningen; vi gör en platta som vi gjorde dem förr – avskalat, skitigt, enkelt och med teknik som är äldre än oss själva.”

“Sagt och gjort – vi har nu äntligen skapat en ny fullängdare som skulle kunna varit gjord på 80-talet. Ingen fejkad polish, inga avancerade program, inget tjafs, bara gamla maskiner, svett och testosteron! Vi använde dessutom våra gamla (och de flesta aldrig i något format tidigare släppta) demos som “blueprint” till skivan, så några spår har tidigare släppts, dock i andra versioner.”

“Kort summerat kan man säga att vi gjort upp med vårt förflutna för att bana vägen framåt. Vi har summerat och koncentrerat vad vi anser är riktig EKM. Vi har ställt det blå skåpet på plats. Ett 11 låtar långt MMA-pass för själen. Det kommande albumet, som har titeln “The Dirt” är inspelat och klart och skall nu bara mixas och mastras. I skrivande stund finns inget releasedatum spikat, men jag skulle tro att den kommer ut innan sommaren.”

Uppdatering 2013-03-26: Det första smakprovet – EP’n “Bring Back the Ways of Old” finns ute nu! Provlyssna/köp hela EP’n nedan (via bandcamp). Enjoy!

Foto: Jens Atterstrand (Bodyfest 2010)

Cat Rapes Dog återvänder med ett nytt (ännu titellöst) album under 2013. Detta enligt bandets officiella hemsida. Den nya fullängdaren är nästan helt färdiginspelad och blir den första sedan “People As Prey” som släpptes för nästan fjorton år sedan (1999).

Cat Rapes Dog bildades under mitten av åttiotalet av Joel Rydström, Magnus Fransson och tredjemedlemmen Stefano. 1987 släppte man demokassetten “Properly Produces Bodily Injury” varpå man två år senare gjorde sin officiella debut med EP’n “Columna Vertebralis” (1989) via Håkan Ehrnsts skivbolag Front Music Production, skivbolaget somsedan slöts samman med Energy (A Division of Hot Stuff) och Electronic Beat Association och bildade Energy Rekords under 1990.

Annelie Bertilsson anslöt till bandet 1990 inför 12″ “Fundamental” och blev efter detta permanent medlem. Cat Rapes Dog albumdebuterade med “Maximum Overdrive” 1989 som året därpå fick sin uppföljare med “God, Guns & Gasoline”.

Bandet gjorde sitt stora genombrott under 1993 med “Moosehair Underwear”, som producerades av Die Krupps-duon Jürgen Engler och Chris Lietz i deras kända Atom H studio. Under inspelningarna av uppföljaren “Biodegradable” (1995) lämnade originalsångaren Joel Rydstöm oväntat bandet vilket ledde till en nästan tre år lång paus innan man 1998 återvände med “The Secrets of God” med den nye sångaren John Wreibo Lindqwister och den nye medlemmen Jonas Avertoft efter att man också gort ett skivbolagsbyte från Energy Rekords till SubSpace Communications.