Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Dependent Records
Releasedatum: 20 oktober 2017
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Agi Taralas, Stefan Böhm
Land: Tyskland
Recensent: Jens Atterstrand
(English version below)
Elektroniskt popörongodis och postpunkigt vemod
En gång i tiden anklagades Depeche Mode för att ha stulit samplingar av industripionjärerna Einstürzende Neubauten. Så var aldrig fallet, i alla fall inte om man skall lita på Mute Records-grundaren Daniel Miller. Liknelsen kan kanske verka lite långsökt, men den finner i alla fall en gnutta av relevans när det kommer till några av de många röda trådarna i ljudbilden på Our Banshees, av väldigt många väldigt efterlängtade, officiella debutalbum “4200”.
Producenten, låtskrivaren och den, från powernoise-projektet Mono No Aware, sedan tidigare bekante Stefan Böhm, som vid sin sida har sångaren Agi Taralas, är dock långt ifrån några nykomlingar i sammanhanget. Faktum är att bandet bildades redan 1998, efter det att de båda medlemmarna varit inblandade i Cascade Falls. Duon har även släppt musik under bandnamnen Kaanbalik och Pzycho Zone (sedmera Pzychobitch) och Stefan Böhm har också arbetat med akter som L’ame Imortelle.
“4200” radar upp tolv mörka, dynamiska och ytterst välproducerade elektroniska poplåtar med en ständigt närvarande industriell nerv ovanpå komplexa rytmer där starka ledande melodier avlöser varandra. Med stort självförtroende inleder Our Banshee albumet med de två tungt rytmiska och oljudsfyllda mellantempospåren “Christ” och “Devious” varpå en gästspelande Ben Harris sedan bidrar med ett smakfullt postpunkigt gitarrpålägg i den melankoliska och vemodiga “The River”.
“4200” är bjuder på generösa intron och mellanspel. Dansanta och refrängstarka hitlåtarna “It’s Not Real” och “Undone to the Light” levererar två av albumets överdoser av elektroniska popörongodis, medan den riviga och på modersmålet framförda “Wenn die Erde bebt” sedan för tankarna till band som And One eller Melotrons allra bästa stunder.
Sångaren Agi Taralas har ett anslag i rösten som påminner en del om De/Vision-sångaren Steffen Keth. Han gör genomgående en väldigt stark insats och även om den inte är helt fläckfri, så kommer den allra mest till sin rätt i några av albumets lugnare spår, som den svartrockiga “Hope & Despair” och den underfundiga, men ack så originella och väldigt vackra avslutande “Endless”. Den sistnämnda är, den ganska banala och simpla låttexten till trots, en av mina absoluta favoritballader för året.
“4200” i sin helhet är ett gott hantverk och albumet innehåller väldigt få svagare spår. Att skapa något intressant, spännande och originellt i en genre där olika stilar ständigt blandas och vidareutvecklas till något nytt är i dagens läge ganska svårt, men på “4200” har Our Banshee lyckats imponerande bra.
Tracklist
01. Christ (04:16)
02. Devious (04:37)
03. The River (04:14)
04. It’s Not Real (04:24)
05. Wenn Die Erde Bebt (05:32)
06. Hope & Despair (04:41)
07. The Answer (04:08)
08. You Had It Coming (04:39)
09. B2B (04:44)
10. Undone To The Light (04:31)
11. Down & Out (06:09)
12. Endless (05:28)
(English version below)
Electronic pop ear candy and postpunky melancholia
Once upon a time, Depeche Mode was accused of having stolen some samples from industrial pioneers Einstürzende Neubauten. Howerer, that was never the case, atleast not if you trust in the Mute Records founder Daniel Miller. The reference might seem a bit like a long shot, but a snout of relevance is found when it comes to some of the many red threads in the sound of Our Banshee’s, by many highly-anticipated, official debut album “4200”.
The producer, songwriter and from the powernoise project Mono No Aware, formerly known Stefan Böhm and the vocalist Agi Taralas, are far from newcomers in the context. In fact the band was formed allready back in 1998, after the two members were involved in Cascade Falls. This duo has also released music under band names like Kaanbalik and Pzycho Zone that later on became Pzychobitch and Stefan Böhm has also worked with acts like L’ame Imortelle.
“4200” lines up twelve dark, dynamic and extremely well-produced electronic pop songs with a continously present industrial nerve on top of complex rhythms with non-stop strong and conductive melodies. With great self-confidence Our Banshee introduces the album with the two heavily rhythmic and noisy interstitial songs “Christ” and “Devious”, whereupon a guest-starring Ben Harris then add some nice and postpunk styled guitars to the quite melancholic “The River”.
“4200” offers generous intros and intermediates. The dancable hit songs “It’s Not Real” and “Undone to the Light” with their grippy choruses delivers two of the album’s overdoses of electro pop earcandy while delivered in German, the raw and dirty “Wenn die Erde bebt” then reminds of acts like And One or Melotron’s best moments.
The singer Agi Taralas has a tonal style and approach in his voice that reminds me of Steffen Keth from De/Vision. He makes strong efforts all the way through, and even though he is not completely faughtless, he does the best job in some of the album’s slower tracks, such as the dark rock styled “Hope & Despair” and the subtle, but so original and very beautiful last song “Endless”. The latter is, despite the rather banal and simple lyrics, one of my absolute favorite ballads for the year.
“4200” in it’s whole represents good craftmanship and it contains very few weaker tracks. To create something interesting, exciting and original in a genre where different styles are constantly mixed and further developed into something new is nowadays quite difficult, but Our Banshee has managed this in a very impressive way on “4200”.
