Ad:Key presenterar ett kort smakprov från deras kommande album “Anthropozän” som släpps i sommar via Emmo.biz Records.
Subscribe via: RSS
Ad:Key presenterar ett kort smakprov från deras kommande album “Anthropozän” som släpps i sommar via Emmo.biz Records.
NZ, som presenterade sig via 12″-maxin “Your Pure Heart” (2012) och som förra året släppte “Raw & Pure” och “Agressions”, återvänder nu med den tredje EP:n “Against You!”.
“Against You!” innehåller fem nya spår från den hårdslående Österrikiska duon som relativt snabbt har blivit ett hett namn i oldschoolscenen.
Utöver den ordinarie CD-utgåvan, så presenteras den nya EP:n även i en samlarbox med alla tre släppen på CD i en box med badge och klistermärken som är begränsad till 100 exemplar.
Alla ni som redan inhandlat de två första släppen på CD behöver heller inte misströsta då man även erbjuder en likadan box utan de två första släppen, även denna begränsad till 100 exemplar.
“Against You!” släpps den 29 maj via Emmo.biz Records.
Apoptygma Berzerk följer nu upp den fristående singeln “Major Tom” (2013) och förra årets experimentella tvåspårssingel “Stop Feeding the Beast” med EP:n “Videodrome”.
Den norska akten, som alltjämt frontas av Stephan Groth, debuterade med “Soli Deo Gloria” redan 1993 och anses av många vara en av grundarna till vad vi idag kallar futurepop. Bandet framför idag mer gitarrtung electrorock och var senast albumaktuella med “Rocket Science” som släpptes 2009.
Under senare år har man experimenterat en hel del, vilket man nu ser ut att fortsätta med på EP:n som innehåller tre spår och levereras i en till 500 exemplar (100 svarta med slipmat och 400 blå) begränsad vinylutgåva.
“Videodrome” släpps den 28 april via Emmo.biz Records.
Format: (EP) CD, Digital
Skivbolag: Emmo.biz Records
Releasedatum: 7 november 2014
Genre: EBM
Bandmedlemmar: André Schitteck, Christoph Lemke
Land: Tyskland
Recensent: Lasse Johanson
(English version below)
Den här tyska duon, som består av André Schitteck och Christoph Lemke, har gjort musik i olika konstellationen under en längre tid i band som Proceed och Dr. Dupont för att nämna några.
André och Christoph levererar här ett ypperligt smakprov från den kommande fullängdaren. Det är energi och analoga tongångar som genomsyrar detta alster.
Man startar upp med “People” som är en hård, kompromisslös dänga som andas sent 80-tal. Ljudbilden har sedan “Hass” smutsats till en aning, men för den delen så är det en väldigt tydlig ljudbild där ingenting försvinner i mängden.
Andraspåret, tillika titelspåret “Ein mann mehr”, är precis så man vill höra denna typ av musik: Smattrande trummor, energiska analogbasar och sång på tyska. Om öppningsspåret var bra så lyfter skivan med denna låt. De två kommande spåren är mer som utfyllnad, men för den delen är det riktigt bra låtar. Jag personligen kommer utan tvekan lyssna en hel del på “Loyalty” framöver.
Efter de fyra originalspåren så följer (som sig bör) en handfull remixer av i det här fallet av väldigt namnkunniga band som Orange Sector, Plastic Noise Experience och Spark!. Av dessa så är “Ich Bin” (från det föregående albumet) den som andas “Ein mann mehr” mest där Orange Sector har gjort ett riktigt bra jobb i remixerstolen. Titelspåret har ärats med tre remixar, där Plastic Noise Experiences remix gör den till en riktigt härlig dansgolvsvältare.
Denna release ger mig hopp om framtiden, trots att den andas dåtid, och kommer albumet i närheten av den här EP:n så kommer jag att njuta i fulla drag!
Se videon här!
(English version below)
This German duo consists of André Schitteck and Christoph Lemke and they’ve been making music in various constellations for a long time in bands like Proceed and Dr. Dupont to name a few.
André and Christoph delivers an excellent taste of the upcoming full-length album and it is energy and analog sounds that permeate this work.
It starts up with “People” which is a tough, uncompromising wallop that breathes late 80’s. The sound is a bit more dirty compared to “Hass” but is not at all imprecise. Overall the soundstage is very clear where nothing is lost.
The second track, wich is also the title track “Ein Mann mehr” is exactly how you want to hear this kind of music: Clattering drums, energetic analog basslines and singing in German. If the opening track was good – this EP really lifts with this song. The next two tracks are more like fillers, but for that matter there are really good songs to be found here. Personally will undoubtedly listen alot to “Loyalty” from here on.
After the four original tracks we’re given (as usual) a handful of remixes, in this case by well-known bands like Orange Sector, Plastic Noise Experience and Spark!. Of the bunch it is “Ich bin” (from the previous album) that breathes “Ein mann mehr” the most where Orange Sector has done a really good job. The title track has been honored with three remixes, where Plastic Noise Experience’s remix makes it a lovely dance floor-filler.
This release gives me hope for the future, even though it breathes of the past and if the forthcoming album gets even close to this EP I will enjoy it to the fullest!
(English version below)
Exakt men grym kopia av tidiga Nitzer Ebb
Österrikiska EBM-duon NZ vet exakt vad de är ute efter. De gillar den old school EBM som DAF gjorde under det tidiga 80-talet och som Nitzer Ebb sedan förädlade under den senare halvan av decenniet. NZ:s egen musik är precis så taktfast och minimalistisk som dessa tidiga föregångares, med samma militant smattrande sequencerbasgångar och auktoritära röstpålägg som de. Faktum är att om du befann dig på ett dansgolv, och ovetandes om NZ fick höra ett av spåren, skulle du kunna ta miste och faktiskt tro dig dansa till en Nitzer Ebb-låt från ”That Total Age”. Likheten är så slående att du kanske skulle komma på dig själv med att fundera på vilken av de gamla klassikerna det är som spelas; ”Murderous”, ”Violent Playground” eller ”Let Your Body Learn”?
Låtarna är NZ:s egna men soundet så exakt in i minsta detalj. Basarna verkar vara framskruvade på DAF:s egen Korg MS20 eller Nitzer Ebb:s Pro-One. De metalliskt perkussiva inslagen som är så typiska för ”That Total Age” finns också med och rösten artikulerar på exakt samma sätt som Douglas McCarthys vid den tiden. Allting är så precist imiterat att de nästan uppnår konstnärlig höjd i och med det. Inte helt otippat visar det sig att världens hittills främsta Nitzer-emulator Spetsnaz finns med på ett hörn. Bakom mixning och mastering står nämligen Pontus Stålberg, sångaren i Spetsnaz.
Någon som helst innovation står alltså inte att finna i NZ:s musik, det här handlar enbart om en nostalgisk reproduktion av ett sound som en gång tände upp hela EBM-genren. De högenergiska och aggressiva låtarna från ”That Total Age” har egentligen aldrig överträffats och därför sönderspelats på alla klubbar genom åren. Nu finns det plötsligt två EP-skivor med nya fräscha låtar i samma stil. Och det låter bitvis ruskigt bra.
Första EP:n ”Raw and Pure” inleds stenhårt av ”Terror for Money”, som jag tycker är det allra bästa spåret. Efterföljande ”Your Pure Heart” är bara snäppet sämre och bägge hade nog kvalat in sig på ”That Total Age” om de hade funnits till då. ”Trigger Me” är inte dålig men har inte samma medryckande rytmkänsla, hook eller refräng som föregående två. Detsamma kan sägas om sista spåret ”Russian War” också. Totalt sett en väldigt stabil EP utan några platta spår.
Andra EP:n ”Agressions” inleds med det instrumentala spåret ”Empire” där bland annat Margret Thatchers patriotiska röst dyker upp som voice over-effekt i slutet. Låten som bara är 2:06 känns lite som ett introspår. ”Totalism” kompenserar för den lite avvaktande inledningen med sitt vansinnestempo och totala urladdning. ”Nothing But Yourself” och ”WDYTTYA” är mellanakter till EP:s sista och bästa spår ”No Time to Stay” som driver upp tempot rejält igen.
Men kan man verkligen gilla en kopia? Tja, NZ rekommenderas varmt till alla er som länge har väntat på att Nitzer Ebb ska göra en ny ”That Total Age”-skiva. Ni väntar troligen förgäves, men här har ni kopian som är minst lika bra som originalet, och med två starka EP:s lär inte fullängdaren låta vänta på sig. Ni får helt enkelt ta att det står NZ istället för Nitzer Ebb på omslaget. Jag behöver väl knappast säga att också omslagen imiterar Nitzer-stilen?
Bästa spår: ”Terror for Money”, ”No Time to Stay”, ”Your Pure Heart”
(English version below)
Austrian EBM duo NZ know exactly what they are after. They like the old school EBM that DAF did in the early 80s and as Nitzer Ebb then processed in the latter half of the decade. NZ‘s own music is just so rhythmic and minimalist as these early predecessors, with the same militant pattering sequenced basslines and authoritative vocals as them. In fact, if you were on a dance floor and heard one of their tracks, not knowing NZ, you’d be mistaken and actually believe you dance to a Nitzer Ebb song from “That Total Age“. The resemblance is so striking that you might find yourself thinking about which of the old classics that are being played; “Murderous“, “Violent Playground” or “Let Your Body Learn“?
The songs are NZ‘s own but the sound as accurate in every detail. Basses seem to be tweaked out on DAF‘s own Korg MS20 or Nitzer Ebb‘s Pro-One. The metallic percussive elements that are so typical for “That Total Age” is also available and the voice articulate exactly like Douglas McCarthy’s at the time. Everything is so accurately imitated that they almost reach artistic heights in and with it. Not surprisingly, it turns out that so far the world’s premier Nitzer emulator Spetsnaz is part of the game. Behind the mixing and mastering is namely Pontus Stålberg, vocalist of Spetsnaz.
Any innovation is therefore not to be found in NZ‘s music, this is purely about a nostalgic reproduction of a sound that once lit up the whole EBM genre. The high-energy, aggressive songs from “That Total Age” has never really been surpassed and therefore been played at all the clubs over the years. Now there are suddenly two EPs with fresh new songs in the same style. And it sounds brutally good.
The first EP “Raw and Pure” begins very hard with “Terror for Money“, which I think is the best track. Subsequent “Your Pure Heart” is only just a little less good and both would have qualified to “That Total Age” if they had existed then. “Trigger Me” is not bad but does not have the same compelling sense of rhythm, hook or chorus as the previous two. The same goes for the last track “Russian War“. Overall, a very solid EP with no flat track.
The second EP “Agressions” opens with the mainly instrumental track “Empire” which includes Thatcher’s patriotic voice emerges as the voice over power at the end. The song is only 2:06 and feels a bit like an intro track. “Totalism” compensates for the slightly hesitant beginning with its insane pace and total discharge. “Nothing But Yourself” and “WDYTTYA” is between acts to EP’s final and best track “No Time to Stay” which drives up the pace and excitement considerably again.
But can you really like a copy? Well, NZ is highly recommended to all of you who have long been waiting for Nitzer Ebb to make a new “That Total Age” album. You’re probably waiting in vain, but here you have the copy that is at least as good as the original, and with two strong EP:s the full-length album should not be far away. You may simply have to take it that it says NZ instead of Nitzer Ebb on the cover. Do I have to say that even the covers mimics the Nitzer style?
Best tracks: ”Terror for Money”, ”No Time to Stay”, ”Your Pure Heart”
Nordarr, som senast var albumaktuella med “Hass” som släpptes förra våren, är åter aktuella med nytt material.
Den kommande EP:n heter “Ein Mann Mehr” och innehåller fyra nya spår och utöver detta även remixer signerade bland andra Spark!, Orange Sector och Pastic Noise Experience.
Den tyska EBM-duon med André Schitteck och Christoph Lemke (som även är känd från soloprojektet Mr. Dupont) gästade Stockholm och Bodyfest under 2012.
Bandet gjorde sin officiella albumdebut med “Neues Von Gestern” (2010) och titelspåret från den nya EP:n levereras med tillhörande musikvideo (se nedan).
“Ein Mann Mehr” släpps den 7 november via Emmo.biz Records.
(English version below)
Den amerikanske sångaren Dan von Hoyel, vars röst är välbekant från den svensk-amerikanska synthpoptrion Titans som under 2012 gav oss “For the Long Gone”, utgör nu ena halvan av den nya duon Harmjoy tillsammans med Olåf Å. Reimers från Tyske Ludder.
Efter ett par aptitretande EP:s tidigare under året så kommer nu debutalbumet “Silver Lining of the Mourning Cloud” som levererar en modern och dansant futurepop som gör ett tydligt avstamp i den numera klassiska skolan. Taktfasta rytmer med snygga lager av softa pads och varma svepande stråkarrangemang som ständigt vilar på en botten av analog basgångar.
Det är medryckande och refrängstarkt på flera ställen och även om Dans röst och sångstil blir något enformig och intetsägande genom ett helt album, så är det svårt att inte ryckas med i melodiösa fräsare som “Inside Out”, “We Can Pass”, “Whispers and Rumours” och “First Person Shooter”.
Bandet har gjort sitt bästa för att försöka variera tempo och anslag men de lyckas tyvärr inte hela vägen. Topparna är höga men lägstanivån är snäppet för låg för att förtjäna ett absolut toppbetyg. Men bortsett från detta så bör fans av band som (exempelvis) Assemblage 23 och Solitary Experiments omedelbart spana in Harmjoys debutalbum som bär den mystiska och mycket vackra titeln “Silver Lining of the Mushroom Cloud”.
(English version below)
The American singer Dan Von Hoyel, whos voice is familiar from the swedish-american synthpoptrio Titans that gave us “For the Long Gone” back in 2012, now makes up one half of the new duo Harmjoy together with Olaf Å. Reimers from Tyske Ludder.
After a couple of appetizing EP:s earlier this year we now get the debut album “Silver Lining of the Mourning Cloud” that gives modern and danceable futurepop which makes it’s clear starting point in the nowadays classic school. Rhythmic beats with nice layer of chill pads and warm sweeping string arrangements that constantly rests on a base of analogue basslines.
It’s catchy and chorus strong in several places and even though Dan‘s voice and vocal style becomes somewhat monotonous and bland through a whole album, it’s hard not to get carried away by melodious hits like “Inside Out”, “We Can Pass”, “Whispers and Rumours” and “First Person Shooter”.
The band has done their best to try to vary the pace and grants but they unfortunately did not succeed all the way. The peaks are high, but the lowest level is just a bit too low to deserve a top grade. Despite this, fans of bands like (for example) Assemblage 23 and Solitary Experiments should immediately check out Harmjoys debut album that carries the mysterious and very beautiful title “Silver Lining of the Mushroom Cloud”.
Efter ett antal covers, singelsläpp och EP:s under de sista åren så är nu danske Claus Larsen redo att presentera ett nytt studioalbum med sitt huvudprojekt Leaether Strip.
Den kommande fullängdaren “Aescapism” följer upp 2011 års “Untold Stories – The Melancholic Sessions” samt förra årets instrumentalalbum “Serenade For the Dead II” och materialet är en mix av danskens klassiska EBM och hans nya lite lugnare och mer melankoliska låtskapande. Bland de femton nyskrivna låtarna finner vi även ett samarbete med kanadensiska Decoded Feedback som gästspelar på “Exinction Protocol”.
“Aescapism” levereras i en dubbeldiscutgåva där bonusdiscen innehåller ett stort antal remixer där kändare namn som Die Krupps, Enter and Fall, AD:Key och Decoded Feedback får sällskap av danska kollegor som Monospore, Neotek och Vaylon. Utöver detta även ett svenskt bidrag signerat Cryo.
“Aescapism” släpps den 15 mars via Emmo.biz Records.
Den tyska duon Nordarr, med André Schitteck och Christoph ”Dr. Dupont” Lemke, har verkligen inte legat på latsidan. Här släpper man ett nytt album. Inte bara ett dussinalbum, utan ett riktigt bra album.
Att man har fått hjälp av Pontus Stålberg från svenska Spetsnaz med produktionen hörs direkt. Ljudbilden är mer polerad än på debuten. Speciellt sången har man utvecklat till ett mer lättlyssnat format utan att tappa tyngd.
Musiken är en blandning av traditionell Spetsnaz och tidiga Nordarr: Hårda smattrande basgångar med rytmiska trummor som ackompanjemang. Det här tilltalar mig, det är hårt och dansant och av albumets tolv spår så kan jag utan problem plocka ut minst sju låtar som kan fylla vilket synthdansgolv som helst!
Öppningsspåret “Krach”, “Abschaum” och “Hate Me” är några av de bästa spår som sett dagens ljus den här våren och det är något som borde göra Nordarr till ett givet kort till årets upplaga av Bodyfest. Den som lever får se om vi får äran att höra detta live i Stockholm till hösten.
I januari 2004 så träffades de båda medlemmarna Jonas Rundberg och Ronny Larsson, som båda har ett förflutet i en rad band sedan början av nittiotalet – och bestämde sig för att börja skriva musik tillsammans under bandnamnet Container 90.
Efter nästan fem års tystnad så är nu den kungsörbaserade anhalt EBM-duon tillbaka med det nya albumet “Working Class League”.
Container 90 debuterade med EP’n “Epigone Idols” under 2004, som släpptes via det svenska skivbolaget Sham Recordings. Ytterligare en EP – “Der Container Klang” släpptes året därpå (2005) innan bandet under 2006 gjorde albumdebut med “Scandinavian Masters”.
Två år senare (2008) kom sedan uppföljaren “World ChampionShit”, som släpptes via det tyska skivbolaget Out Of Line.
Det kommande albumet släpps via Emmo.biz Records och levereras utöver den ordinarie utgåvan på CD även i en begränsad specialugåva som inkluderar ett “Container 90 party-kit” (!). Utöver detta även digitalt och på vinyl.
“Working Class League” släpps den 26 april via Emmo.biz Records.