Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Electronic Summer"

Liverapport: Electronic Summer 2016, Göteborg

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Electronic Summer bjöd in till stort 5 års jubileum på Brewhouse i Göteborg den 25-27 augusti.

Jens Atterstrand

Här kommer liverapporten signerad Jens Atterstrand (text & foto)

Torsdag

Trots avsaknaden av tidigare års gratisbuffé så är det ett relativt välfyllt Brewhouse som väntar redan på torsdagkvällen när jag anländer lagom i tid för att avnjuta Karin Bolins (Alison) ljuva stämma som för kvällen fick agera stand-in för den hastigt insjuknade chiptunepopparen DigidroidAlison är en stark lokal akt för arrangörerna att ha i rockärmen och de gör få besvikna när en numera sångmässigt mognare och tonsäkrare Karin levererar ett känslosamt och varierat set toppat med bandets populära Yazoo-cover.

Torsdagskvällen är verkligen en fantastisk bonus som arrangörerna bjuder på. Utöver ett Vanguard – som trots att de fortfarande har en bit kvar verkligen har vuxit som liveband sedan de nervöst debuterade för några år sedan – så bjöds vi även på (ytterligare en) comeback när publikfavoriterna i Mars TV som (trots att de inte hade hunnit repa ordenligt) verkligen gav mersmak och om möjligt byggde upp än större förhoppningar inför framtiden om de nu äntligen kan få tummen ur och leverera nytt material även på skiva vill säga.

Den avslutande spelningen med Spark! levererade i sin tur en av festivalens absoluta höjdpunkter redan på torsdagskvällen. Jag såg dem själv senast på Progress Productions tillställning förra senhösten och ringrostigheten och ovanan i den nya konstellationen med den “nye” sångaren Christer Hermodsson har nu verkligen satt sig som en smäck. En suverän spelning och en fantastisk avslutning av festivalens första kväll!

Fredag

Synthpopduon Ashbury Heights, som sedan debuten i början av 2000-talet har existerat i tre olika konstellationer,  inledde sedan händelserna på fredagen. Frontmannen Anders Hagström, som sedan det senaste albumet numera har den nye sångerskan Tea F. Thimé vid sin sida, levererade ett svängigt och snyggt set som trots en inte hundraprocentig sånginsats och vissa mindre tekniska bekymmer blev en bra aptitretare inför kvällen.

Kraftwerk-bekantingen Wolfgang Flür levererade sedan ett minst sagt ojämnt DJ-set innehållande såväl smått geniala medryckande partier som riktigt trist plastig techno med Kraftwerk-vibbar. Tyvärr missade jag hans presentation av boken “I Was A Robot” och med närmare eftertanke kanske det hade varit mer intressant att lyssna på än hans musik, de charmiga videoklippen på videoskärmen föreställande de tidiga dagarnas Kraftwerk-medlemmar till trots. Då var energiknippet Claus LarsenLeaether Strip klart mycket bättre! Jag kan inte sluta imponeras över den spelglädje, utstrålning och fullständiga närvaro som dansken fortsätter att leverera efter alla dessa år. Blytungt, energiskt och med en setlista som inte kan ha gjort många Leaether Strip-fans besvikna.

Och när sedan en som pånyttfödd Stefan Ackermann (som tidigare drabbats av en stroke) kliver in på scenen och tillsammans med en energisk Bruno Kramm med tillhörande helgalen keyboardshow sätter ner foten med en helt fantastisk insats (som i vissa partier för tankarna till konserter som M’era Luna 2002) så kan jag enkelt konstatera att ännu en riktigt bra kväll är till ända!

Lördag

En härlig comeback av den norska nittiotalsakten Chinese Detectives inledde den avslutande kvällen. Desiree Grandahl levererade festivalens överlägset bästa sånginsats med en nästan skrämmande hög dynamik och tonsäkerhet. Bandet provspelade även en ny låt som verkligen gjorde mig nyfiken på att snart få höra nytt material från bandet inom kort. Ett proffsigt och spelglatt Saft, som nu har blivit ordentligt varma i kläderna efter att ha gjort ett antal spelningar sista året, följde sedan innan tyska Solitary Experiments bjöd på sin välljudande men tyvärr något oengagerad mörka och sedvanligt tyska futurepop.

Efter detta en fullkomlig urladdning av ett spelglatt Grendel som dock tyvärr alltid har låtit bättre på skiva och trots gitarrist på scenen och en bra liveshow så klickade det inte riktigt den här gången heller.

Avslutningen var dock värd att vänta på när Welle:Erdball stod redo att bjuda Göteborg på sin sedvanligt vackra, tokroliga och galna show innehållande såväl robotar som änglavingar, flaggor och allt därtill. Jag skall erkänna att jag inte längre lyssnar speciellt mycket på Welle:Erdball till vardags men live är de ett riktigt glädjefyllt energiknippe varje gång, så även den här kvällen.

Elektroskull tackar ödmjukast för ännu en fantastisk vistelse i Göteborg på ett lika välorganiserat, intressant och varierat Electronic Summer som vi blivit vana vid numera. Alla inblandade gör ett fantastiskt jobb!

 

Liverapport: Inför Electronic Summer 20150725, Göteborg

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Årets upplaga av Electronic Summer närmar sig med stormsteg och i sedvanlig ordning var det dags för förfesten som arrangeras dryg en månad innan själva festivalen går av stapeln.

anders_nord

Anders Nord begav sig till Jazzhuset i Göteborg en kall sommarkväll med regn i luften för att avnjuta Vogon Poetry och Machinista.

(OBS! Foto kommer förhoppningsvis inom kort!)

 

Strax efter klockan 23 så var det dags för Vogon Poetry att göra entré i den nästan fulla konsertlokalen. Tre stiligt uppklädda herrar levererade synthpop i en dryg halvtimme och de främsta leden i publiken var med på noterna direkt. Efter ett tyskt intro var det dags för kvällens första låt “Bring the Revolution” som sedan följdes upp med livepremiären av bandets nya singel “Never Too Late” som släpptes dagen innan spelningen.

Vogon Poetry bjöd på en medryckande, sex låtar lång, spelning som avslutades med en av mina favoritlåtar: “The Diceman”. En låt som minst sagt går i Yazoo’s fotspår. En mycket bra spelning av ett band jag tror mycket på om den breda synthmassan upptäcker dom.

Den 4 september kommer det hållas releasefest på Jazzhuset för Vogon Poetrys nya fullängdare “The Prefect Stories”, som släpps den 28 augusti. För er som inte var på Jazzhuset denna kväll av någon anledning, anslut till resten av oss som skall dit! Det kommer vara värt varenda krona!

Klockan passerade midnatt när Machinista besteg scenen. John (från Cat Rapes Dog, Basswood Dollies mm), Rickard Blomqvist (Haze For Sale och Vision Talk) och gitarristen Judas genomförde ett 10 låtar långt gig. Låtar från debutalbumet “Xenoglossy” blandades med spår från det nya albumet “Garmonbozia”.

Johns scenvana märktes direkt. Han kom in på scenen och den var hans, ingen annans. Scennärvaron var total! Med låtar som “Take Comfort in Being Sad”, “Salvation” och “Molecules and Carbon” i bagaget kan det liksom inte gå fel och bandet har utvecklats enormt sedan de spelade på Electronic Summer förra året. Johns sång har blivit ytterligare ett par snäpp bättre sen 2013. Detta är ett band som kan gå långt. För det är bra, riktigt bra!

Nu är det bara att ladda (kamera) batterierna och se fram mot den fjärde upplagan av Electronic Summer som går av stapeln, i sedvanlig ordning, på Brewhouse den 28-30 augusti. Lineupen detta år består bland annat av VNV Nation (som spelar båda kvällarna med olika setlists), Psyche, som firar 30 år, Project Pitchfork och Sturm Café.

Hoppas vi ses både på Electronic Summer och Vogon Poetrys releasefest!

Liverapport: Electronic Summer 2014 (Dag 1)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Jens Atterstrand

Synthsveriges nu väl inpräntade incitament Electronic Summer arrangerades som vanan sig bör på Brewhouse i Göteborg den 28-30 augusti. Redaktör Jens Atterstrand rapporterar från den första (ordinarie) kvällens händelser..

Rapport: Jens Atterstrand
Foto: Jens AtterstrandAnders Nord

 

Electronic Summer har blivit en riktigt angenäm sommartradition vid det här laget och arrangörerna har gjort ett riktigt bra arbete med att år efter år locka den svenska synthpubliken att genomföra resan till Brewhouse i Göteborg för (numera) tre dagar med liveakter och olika happenings – som det i olika former ständigt återkommande Depeche Mode-temat, utställningar, quiz och mycket annat.

En blandad kompott av nykomlingar och mer etablerade namn i olika stilar har givit festivalen bredd och de olika sidoeventen är ett perfekt upplägg för de som händelsevis inte uppskattar den ena eller andra som för tillfället råkar stå på scenen. Till den första ordinarie kvällen (man har även infört en bonuskväll redan på torsdagen sedan ett tag tillbaka) hade man i år bokat in den pånyttfödda synthpopduon Daily Planet som var först ut på fredagen.

Bandet som släppte den svenska synthpopklassikern “The Tide” redan 1996 och duon med Mr.Jones Machine– och La Voux-bekantingen Jarmo Ollila vid mikrofonen spelar åttiotalsinspirerad synthpop med modern touch. Daily Planet presenterade uppföljaren “Two” i samma veva som festivalen gick av stapeln och trots att bandet måhända inte är världens roligaste band att beskåda på en scen så var deras framträdande väldigt välljudande och uppskattat även om jag personligen inte är störtförtjust i det nya albumet. Att få höra klassiker som “Radioactive Love” och “Milky Way” var värd entrébiljetten i sig självt.

Ett reformerat Client, där den nya sångerskan Nicole sedan en tid tillbaka har ersatt Sarah Blackwood vid mikrofonen följde näst och deras spelning gav ett liknande intryck som Daily Planets. Välljudande och väl framfört men tyvärr med en till synes relativt oinspirerad Katie Holmes på keyboard.

De svenska bodylegenderna Pouppée Fabrikk lyfte däremot stämninen till högre höjder. Bandet har hållt igång sedan början av nittiotalet och varje gång jag sett dem under senare år så imponeras jag av det faktum att de fortfarande ser ut att ha så oerhört roligt tillsammans efter alla dessa år när de visar upp fantastisk energi och spelglädje.

Covenant avslutar kvällen inför ett vid det här laget utsålt Brewhouse. Bandet representerar den estetiska perfektionen i de här sammanhangen med mycket nytänkande när det kommer till sina liveframträdanden. En kraftfull ljusshow och en scen fullkomligt täckt av rök med den originelle sångaren Eskil Simonson och hans unika scenspråk gör det till en fröjd att få avnjuta bandet.

Lineupen för årets upplaga är långt ifrån festivalens starkaste hittills, men den suveräna inramningen och proffsiga insatsen från arrangörerna, vars nytänkande onekligen bör inspirera andra arrangörer inom scenen gör att det alltid är en trevlig upplevelse.

Elektroskull tackar arrangörerna och alla inblandade för ännu en fantastisk festival som givetvis kommer att ha vår fulla uppmärksamhet även fortsättningsvis.

(OBS! Håll utkik efter Anders Nords rapport från den andra kvällen som kommer inom kort!)

[zooeffect AULAT9bPUV0c]

[zooeffect AAPAt8bOD2AK]

 

Page presenterar “Hemma”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Efter comebacken med “Nu” från 2010 så är den svenska electropopduon Page nu redo att presentera det nya albumet “Hemma”.

Den nya fullängdaren innehåller elva nya spår (samt en bonusremix**) och är producerat tillsammans med Håkan Hultberg.

På två av spåren har även tagit progammeringshjälp av Magnus Gladén och Jonas Sjöström.

(Lyssna på remixen av “Som ett skal” nedan!)

Page består numera av sångaren och frontmannen Eddie Bengtsson och Marina Schiptjenko (även känd från BWO och Julian & Marina) och har tidigare haft medlemmar som Anders EliassonMikael Thornqvist och John Liljestrand.

Eddie Bengtsson är även känd från S.P.O.C.K, This Fish Needs a Bike och Sista mannen på jorden.

Bandet bildades 1980 och slog igenom med singeln “Dansande Man” som släpptes via bandets egna skivbolag Eskimo Records 1983.

Utöver det förra albumet “Nu” så har man sedan albumdebuten med “Hallå! (Vart tog månbasen vägen?)” från 1994 även släppt “Glad” (1995), “Hur så?” (1996) och “Helt nära” (1997).

Bandet stod på scen vid årets upplaga a Electronic Summer i Göteborg (där man även förhandssläppte det nya albumet) och kommer även ge en konsert på “Smör, synthpop & kärlek #2” den 14 december på Nalen i Stockholm.

“Hemma” släpps den 27 september via Wonderland Records.

Tracklist

Page

  1. Som ett skal
  2. Djur
  3. Varmare
  4. Motorcykel-Sussi
  5. När vi har tid
  6. Inget mer att se
  7. Smakar som förr
  8. Är du rädd för mig?
  9. Lyssnade på min radio
  10. Hon tog mig med storm
  11. Kommer när du kallar
  12. Som ett skal (Mr Doonut Goes Italo Remix) **

Liverapport: Electronic Summer 2013, Göteborg (Dag 2)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Artister: Page, Vanligt Folk, Tyske Ludder, DAF
Datum: fredag 30 augusti 2013
Scen: Brewhouse, Göteborg
Arrangör: Electronic Summer (Depeche Mode Party GBG)
Rapport & Foto: Anders Nord & Jens Atterstrand

Efter en mycket trevlig torsdag var det äntligen dags att bege sig till Brew House med nyladdade batterier.

Först ut på scen denna dag var en liten repris från gårdagen, Page. Denna gång med en fullängdsspelning! Något efter utsatt tid äntrar Eddie och Marina scenen. Duon börjar med de tre spåren från nya albumet som vi bjöds på under torsdagen innan det är dags för ett potpurri med låtar från Pages gedigna låtskatt. En spelning som innehåller låtar som “Står i din väg”, “En dag på zoo”, “Som skjuten ur en kanon” och publikfavoriten “Dansande man” kan man inte göra annat än att gå ifrån spelningen med ett leende på läpparna.

Nästa band ut var Vanligt folk. Scenen hade dekorerats med en enorm Svensk flagga med ”Vitt skum” sprayat på. När musiken börjar ljuda ur högtalarna studsar tre personer in på scen i hawaii-inspirerade skjortor. Det är inte en sekund stiltje på scenen, fullt ös från första till sista tonen. Men vad tyckte jag om spelningen? Det var en udda upplevelse och med extremt mycket energi men inte min kopp te. Däremot verkade bandet väldigt uppskattat av publiken och det är det som räknas, inte en trångsynt recensents åsikt.

Näst på tur denna kväll var Tyske Ludder, som hade samma laguppställning som på Amphi vilket innebar att Tactical Sekts trummis Jay Taylor var med på scen. Som alltid på en Tyske Ludder-spelning är det svårt att lämna den oberörd. Bakgrundsvideon som matar ut hemskheter, från 1939 fram till invasionen av Irak, har svårt att lämna någon oberörd.

Utöver de givna låtvalen som “Canossa”, “An vordester front”, “Panzer” och den nya singeln “Bambule” så bjöd bandet även på en Kent-cover! När bandet framförde “Socker” på väldigt knagglig svenska kunde jag bara le åt det. Det var inte speciellt bra men det var väldigt kul att få vara med den enda gången låten framfördes! Tyske Ludder gör som vanligt en kanonspelning. Bra låtval, energiskt och medryckande.

Sen var det äntligen dags för kvällens huvudband: DAF. Duon som inte behöver någon närmare presentation. Trycket var enormt redan från start, man såg hur publiken pressades ihop under de första tonerna till “Verschwende deine jugend”. Trycket blev så hårt att under låt tre, “Der Mussolini”, så började kravallstaket ge efter. Tack vare vakter och några av oss fotografer som var på plats undveks vad som kunde blivit riktigt otrevligt. Spelningen fick avbrytas och publiken var väldigt hjälpfull när de ombads backa så att vakterna kunde fixa staketet igen. Som tack för hjälpen fick publiken höra låten ännu en gång.

Det märks att Gabi Delgado och Robert Görl har lite över 30 år ihop som band. Det är fruktansvärt tajt och scennärvaron är total. Fanns nog inget DAF-fan som kunde vara missnöjd med spelningen. “Alle gegen alle”, “Muskel”, “Als wärs das letzte mal”, “Kebabträume” och “Nacht arbeit” var några av låtarna på repertoaren denna kväll. Ren EBM-magi med andra ord!

Efter spelningen var det dags att bege sig hemåt och ladda inför lördagen. Mr Jones Machine, Spark!, S.P.O.C.K och Apoptygma Berzerk skall då försöka toppa en helt fantastisk fredag!

[zooeffect AMPA2SrNRx-a]

[zooeffect AMCAAS7aRh7e]

Liverapport: Electronic Summer 2013, Göteborg (Dag 1)

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Artister: Alison, Page, Julian & Marina, Machinista
Datum: torsdag 29 augusti 2013
Scen: Brewhouse, Göteborg
Arrangör: Electronic Summer (Depeche Mode Party GBG)
Rapport & Foto: Jens Atterstrand

Även i år bjöd Electronic Summer på en tredje bonuskväll på torsdagen. Jens Atterstrand var på plats med kameran i högsta hugg och avger härmed följande liverapport…

 

Trots arbetsdag för de allra flesta så var det förvånadsvärt mycket folk redan på “förfesten” när Göteborgsbaserade Alison med Karin Derne i spetsen var först ut som ersättare till Planet R som i sista stund hade tvingats ställa in sin spelning.

En om möjligt lite ringrostig duo som inte spelat på ett bra tag levererade en handfull egna hits och ett urval av Yazoo-covers. Skyltdockorna Bob & Bob (som spelar sequencer!) var på plats med sina modularsynthar – och när allt kommer kring så låter Alison väldigt bra!

Karin har en härlig utstrålning på scenen och Alison anno 2013 ser ut att må väl. Hoppas verkligen det ger lust till att skriva nytt material då jag definitivt inte har fått nog av deras härligt retroanalogt klingande och väldigt rappa electropop.

Som en extrabonus hoppade sedan Page in och rev av tre låtar från det nya albumet “Hemma” (som även delades ut gratis till de lyckliga besökare som löst tredagarsbiljett till festivalen). Några nya grepp anas på det nya albumet, det är lite rappare, sexigare men Page förblir Page och fortsätter i mångt och mycket i samma spår. En trevlig försmak på vad som komma skall under helgen då duon kommer leverera en full spelning.

Julian & Marina följde sedan – och till skillnad mot det akustiska experimentet i Stockholm gav man nu (givetvis) sitt material den elektroniska originalbehandlingen. Romantisk femtiotalsinspirerad electropop som duon själva valt att kalla electro-crooner. En bra sånginsats av Julian och duon ser ut att trivas väldigt bra tillsammans. Många leenden och ett härligt scenspråk som går hand i hand med deras musik!

Nykomlingarna Machinista, som består av Richard Flow (från Vision Talk och Haze For Sale) och sångaren John Lindqwister (från Cate Rapes Dog och Basswood Dollies), avslutade sedan kvällen med en härligt energisk spelning som trots en något förkyld sångare med halsont var kvällens absoluta behållning. Låtmaterialet varierar förvisso något i kvalitet – men med härlig energi och högt tempo så är Machinista definitivt något att hålla utkik efter framöver. Ett album är mer eller mindre klart och detta dyker förhoppningsvis upp inom kort!

Electronic Summer-gänget har samlat på sig en hel del erfarenhet vid det här laget och det märks. Bortsett från en garderob som öppnade något försenat och ett mindre bekymmer med påfyllning av gratisbuffén som bjöds så är det imponerande att se arrangörerna arbeta genomtänkt och smidigt med att rodda om scenen mellan banden och styra allt i övrigt i lokalen.. Elektroskull är laddade inför de kommande två kvällarna! Häng med oss…

Liverapport: Electronic Winter 2013, Göteborg

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Artister: The Mobile Homes, Dead Eyes Open, Lustans Lakejer, Sista Mannen På Jorden, Iris, Emmon, Robert Enforsen
Datum: lördag 12 januari 2013
Scen: Brewhouse, Göteborg
Rapport & Foto: Jens Atterstrand

OBS! Ett litet urval av de totalt 52 (!) bilderna från kvällen ligger under liverapporten. Resterande 45 (!) bilder finns här!

Depeche Mode Party Göteborg i samarbete med PK Musik gjorde tillsammans slag i saken och introducerade tvådagarsfestivalen Electronic Summer under det förra året. Med ett genomgående Depeche Mode-tema så presenterade man under två kvällar både svenska och internationella inslag på scenen. Efter succén med Electronic Summer så var det givet att festivalen även skulle ges i en vinterversion. Temat den här gången hade fokus på svensk synth och synthhistoria – med inslag från både klassisk media på området (bl.a. Release Music Magazine), skivbolag samt mycket annat.

The Mobile Homes var först ut på scenen inför en, trots den tidiga starttiden, imponerande stor publik. Hurvida det var gratisbuffén festivalen bjöd sina gäster på eller de svenska synthpoplegenderna som lockat så mycket folk såpass tidigt på kvällen låter jag vara osagt, men herrarna i The Mobile Homes såg verkligen ut att trivas på scenen bättre än på mycket länge! Och detta trots en inte helt perfekt insats med en del småmissar.

Bandet har aldrig varit några duracellkaniner på scenen, det mesta lunkar på i sitt sedvanliga tempo, men sångaren Hans Erkendal såg i alla fall ut att trivas. Hela bandet hade dessutom, till synthpublikens stora förtjusning, bytt ut sina färgglada och neutrala kläder mot sina klassiska bombarjackor och kängor kvällen till ära. Liksom tidigare medverkade producenten och den nyrekryterade bandmedlemmen Sami Sirviö, som till vardags är gitarrist i Kent, på scenen.

Efter detta följde Dead Eyes Open på den lilla scenen. Jag har inte sett bandet live sedan mitten av nittiotalet vilket gjorde det svårt att sätta några egentliga förväntningar på spelningen. Tyvärr är ljudet (liksom i somras) inte det bästa på den lilla scenen men Dead Eyes Open gjorde trots detta en godkänt insats. Om möjligt tyckte jag mig ana en hel del effekter på sången vilket kanske inte gör bandets starka låtmaterial till sin bästa rätt, men förhoppningen är väl att det blir bättre när bandet blivit varmare i kläderna igen. Nytt material är ju dessutom enligt uppgift på gång senare i år.

Lustans Lakejer klev sedan upp på den stora scenen. Johan Kinde med band låter fortsatt väldigt bra och även om jag sett dem ett antal gånger de sista åren så tröttnar jag aldrig på att se dem live! Det senaste albumet är väldigt starkt och uppblandat med bandets klassiker och en och annat kort ordvits av herr Kinde så levererar de en snudd på helt perfekt spelning igen!

Sista Mannen på Jorden följde sedan. Ingen favorit för mig personligen, då jag tycker bättre om Eddie Bengtssons huvudprojekt Page, men Eddies glädje på scenen smittar verkligen av sig och bandet har ju faktiskt skrivit en hel del bra låtar genom åren. Alla framfördes med bravur den här kvällen inför en väldigt positiv och tät publikmassa framför den lilla scenen.

Amerikanska Iris med en hörlursbeklädd Andrew Sega gjorde sedan entré på den stora scenen. Iris har genom åren gett oss ett antal fantastiska låtar, men tyvärr dominerades kvällens set av nyare material, som genomgående har ett mer akustiskt och gitarrkryddat sound än det gamla som jag gillar allra bäst. Personliga favoriter, som “Wait Move On” och “Sorrow Expert” levererades tämligen sent och soundet gjorde mig en smula besviken.

Emmon på den lilla scenen strax därpå var en av kvällens stora behållningar. Utvecklingskurvan för Emmon på scenen är minst sagt imponerande. Det låter bättre och bättre live, scenspråket och Emmas härliga energi ger mersmak varje gång nuförtiden och jag ser verkligen fram emot nytt material som enligt rykten nu är på väg.

Sedan var det dags för avslutningen – och vilken avslutning sedan! Den forne Elegant Machinery- och Hype-sångren Robert Enforsen har nog aldrig låtit bättre. I alla fall inte vad jag kan minnas. Träffsäkert, tonsäkert, energiskt och med en fantastisk spelglädje river han av en samling av Elegant Machinery och Hype-hits, i många fall dessutom i nyarrangerade versioner gentemot originalen. Tack Robert, jag blev tårögd! Ge oss en soloplatta nu!

Elektroskull vill givetvis också leverera ett stort tack till arrangörerna för en helt fantastisk kväll på Brewhouse. Hoppas vi ses snart igen!

Liverapport: Electronic Summer 2012, Göteborg

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Artister: Vanguard, Marilyn and the Rouge, Parralox, Universal Poplab, De/Vision, Page, Spetsnaz, Mars TV, Psyche, Servoskudd, Mesh, Digidroid, Melotron
Datum: fredag 31 augusti + lördag 1 september

Scen: Brewhouse, Göteborg

Rapport: Jens Atterstrand

Foto: Anders Nord

OBS! Missa inte fotoalbumet nedanför rapporten!

Depeche Mode Party Göteborg i samarbete med PK Musik höll i den nya festivalen Electronic Summer, som lockade uppåt tusen besökare till Brewhouse i Göteborg under två kvällar. Det genomgående temat var en hyllning till Depeche Mode, med ett renodlat dansgolv som visade musikvideos och varvade hits från det legendariska bandet. Utöver detta bjöds det både på Depeche Mode-quiz, singelträff i Depeche-tema, drinkar med relaterade namn som “Ice Machine” och “Strangelove” samt en look-a-like tävling. Fredrik “Schlatta” Svensson var på plats med sin massiva skiv- och merchandise-samling – ett långbord som var till bredden packat med skivor och tillbehör! Minst sagt imponerande.

Lineupen på de två scenerna, som temaenligt döpts om till “Oberkorn” och “Large Amounts”, hade tyngpunkten på synth- och electropop och under den första kvällen inledde de Göteborgsbaserade nykomlingarna Vanguard (som fick rycka in i sista sekunden efter att Söderut tvingats boka av på gund av sjukdom).

Framträdandet var trions andra efter livedebuten på Romo Night tidigare och det är tydligt att bandet saknar en hel del rutin i sådana här sammanhang. Det var lite tafatt, nervöst och stundtals väldigt falskt, men bandet hade bra kontakt med hemmapubliken och bjöd på ett härligt engagemang och energi. Debutalbumet “Sanctuary” håller ganska bra klass och jag är övertygad om att även liveframträdandena kommer bli bättre vad det lider. Ljudet på den lilla scenen var också under all kritik, vilket heller inte var nykomlingarna till speciellt stor hjälp.

Härligt jazziga Marilyn and the Rouge följde upp med sin melodiösa, svävande och atmosfäriska electropop. Med en snygg retrodoftande videoprojektion, två starka EP’s i bagaget och en grym sånginsats av Marilyn Lindh så var det en angenäm upplevelse. Duon bjöd givetvis också på en Depeche Mode-cover kvällen till ära med en soft version av “Stripped”.

Australiensiska Parralox var näst, med sin minimala, saftiga och moderna electropop toppad med en oerhört snygg videoprojektion – där den absoluta höjdpunkten var “Sharper than a Knife”, där klassiska (synth)skivomslag användes i synnerligen intressanta animationer ihop med låttexten. Ljudproblemen fortsatte tyvärr på den lilla scenen då sångerskan försvann något i myllret vid flera tillfällen men Parralox är fullblodsproffs och det låter väldigt bra live!

Universal Poplab inledde sedan på den stora scenen. Trion har varit tysta under några år men trots detta så var känslan att man aldrig varit borta! Fantastisk scennärvaro, härlig kontakt med publiken och det syns tydligt att man verkligen tycker om det man gör. Total spelglädje! Det låter också väldigt, väldigt bra om Universal Poplab anno 2012 och jag hoppas verkligen att man tar sig i kragen och levererar ett nytt album inom kort.

De/Vision stod sedan för avslutningen den första kvällen. Men trots det nya (och starka) albumet “Rockets & Swords” och flertalet starka diton (fyllda med hits) i bagaget, så har de nästan aldrig lyckats fånga min uppmärksamhet live. Och tyvärr lyckades man inte den här gången heller. Steffen Keth vandrar runt på scenen i sin egen värld, likt en zombie och trots att det mesta låter väldigt bra så blir det väldigt sömnigt i längden. Keyboardisten Thomas Adam har numera fått sällskap av en livetrummis, vilket passar bra på de mer akustiska spåren, men samtidigt känns väldig malplacerat på bandets klassiska (och mer elektroniska) kavalkad av hits. Setlisten dominerades också lite för mycket av de två (förvisso starka) senaste albumen med bara ett fåtal avstickare till gamla klassiker som “Try To Forget” och “Your Hands On My Skin”.

Andra dagen inleddes med ett sidoevent på Bio Roy, där den gästande Depeche Mode-legenden Alan Wilder efter en frågestund tillsammans med Sebastian Hess och fansen hade världspremiär av sin nya Recoil-bluray “A Strange Hour in Budapest”. En intressant frågestund med Alan och en riktigt snygg och mycket välproducerad liveinspelning.

Första band upp på lördagen var de inhemska favoriterna Page med Eddie Bengtsson och Marina Schiptjenko. Duon ser ut att fortsatt gilla det man gör och bjöd på en härlig spelning i sann Page-anda med tillhörande roliga mellansnack av Eddie. Tyvärr fortsatte ljudproblemen på den lilla scenen även på lördagen och duon tvingades också surt få avbryta sin spelning mitt i extranumren på grund av tidsbrist.

Spetsnaz bjöd sedan med sin Nitzer Ebb-inspirerade body på ett trevligt avbräck i synthpopfloran. Bandet har via många liveframträdanden samlat på sig stor rutin och efter att ha inlett sin karriär som en ren och skär Nitzer-ripoff så börjar nu Pontus Ståhlberg och Stefan Nilsson sakta men säkert hitta en egen identitet. Det låter fortsatt väldigt bra om Spetsnaz, så även 2012.

Tyvärr hade mitt alter ego DJ Elektroskull via Solar Driftwood ett inbokat DJ-set samtidigt som Mars TV spelade, vilket var synd då jag är en av de många som verkligen lagt manken till att se bandet när de väl spelar live. Även Mars TV klagade på dåligt ljud på den lilla scenen, något som tyvärr verkar vara ett bestående problem för lokalen, vilket är synd. Hoppas jag slipper vänta förgäves på ett album från duon som har flera låtskatter i sin repertoar.

Psyche ställde sig sedan på den stora scenen och inledde en nästan 30 år lång nostalgitripp levererad med Darrin Huss fantastiska sånginsats som trängde in i både märg och ben. Hits från en lång karriär radades upp och den härliga karismatiske frontmannen. Jag har sett Psyche några gånger nu, men det har nog aldrig låtit så bra som den här gången!

Norska Servoskudd var näst upp på den lilla scenen och levererade sin dansanta och lite hårdare futurepop i stil med sina landsmän och storheter som Apoptygma Berzerk och Icon of Coil som också toppas med sång på norska. Annorlunda och innovativt men ganska tråkigt i längden.

Mesh gjorde sedan en bombastisk och storartad insats på den stora scenen. Videoskärmarna bandet haft på scenen under senare år var med och helheten är väldigt snygg och proffsig. Bandet är rutinerat och med flera duktiga livemusiker på scen så har man nu kommit så nära ett fullblods arenaband man kan komma. Fantastisk säger många. Stundtals ganska förutsägbart och trist kan jag tycka, men det kanske också beror på att jag nu sett dem flera gånger med just den här liveshowen.

Britterna följdes upp av Digidroid (aka Johannes Hedberg, tidigare i Thermostatic) som på den lilla scenen levererade ett småtrevligt pottpuri av chipmusik, electropop och italodisco som fick det att rycka bra i benen.

Tyska giganterna Melotron avslutande sedan på den stora scenen. Det sägs att frontmannen och sångaren Andy sedan länge velat besöka Sverige igen och det verkade onekligen som att han var nöjd över att äntligen få stå på scenen i vårt avlånga land igen med en härlig publikkontakt, stor spelglädje och ett långt set innehållande flera extranummer. Jag har alltid gillat Melotron och även om bandets material ibland blir lite för slätstruket och enformigt så låter det väldigt bra, även live. Andys sedvanliga Dave Gahan-moves och upprepade hälsningar till publiken på svenska avslutade så en väldigt bra festival.

Personliga hälsningar, stor eloge och tack till Sebastian Hess och Henrik Wittgren samt alla inblandade för en väldigt bra festival. Det ryktas redan om en alternativ Electronic Winter-festival och en uppföljare av Electronic Summer nästa år och jag ser verkligen fram emot detta!

Tyvärr gick nästan alla mina konsertbilder från festivalen förlorade. Jag hoppas dock kunna rädda en del av dessa och de kommer upp inom kort. Håll utkik!

Vanguard

Vanguard

Vanguard

Parralox

Universal Poplab

Universal Poplab

Universal Poplab

Universal Poplab

De/Vision

De/Vision

De/Vision

De/Vision

Alan Wilder (Recoil och Depeche Mode)

Page

Page

Page

Page

Spetsnaz

Spetsnaz

Mars TV

Psyche

Psyche

Psyche

Mesh

Mesh

Mesh

Mesh

Digidroid

Melotron

Melotron

Melotron

Melotron

Recoil (Alan Wilder) gör världspremiär i Göteborg

Tags: , , , ,


Precis som vi rapporterade tidigare så är Recoil under september aktuellt med en bluray-utgåva av liveinspelningen “A Strange Hour in Budapest”, som spelades in i Budapest under 2010 års Selected-turné.

Nu ger sig den forne Depeche Mode-medlemmen ut på turné för att promota släppet, en turné som inleds med världspremiär i samband med den nya festivalen Electronic Summer som äger rum på Brewhouse i Göteborg den 31 augusti – 1 september.

Premiären sker på Bio Roy på lördagen den 1 september klockan 14.00 (dörrarna öppnar en timme innan). Electronic Summer-festivalen komer senare under kvällen även i en frågestund tillsammans med Alan Wilder.

På turnén kommer man också besöka Zürich (21 september), Budapest (28 september), Prag (29 september), Berlin (26 oktober) för att sedan avsluta i polska Lodz den 28 oktober. Läs mer om visningen och festivalen samt köp biljetter via bannern nedan!