Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Electro"

Guilt Trip – “Brap:tism”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: EK Product
Releasedatum: 19 Dec 2014
Genre: Industrial, Electro
Bandmedlemmar: Karl Lindberg, Magnus Nilsson
Land: Sverige
Recensent: Niklas Hurtig

 

HemsidaFacebookLast.fmwimpSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsReverbnation

(English version below)

Neostalgisk industri värdig din skivsamling

Svenska duon Guilt Trip öser ur den oändliga brunnen av influenser på deras senaste kreation ”Brap:tism”. Albumet är ytterligare en i raden av moderna Industrial-album med tydliga referenser till åttiotalets klassiker. Albumet släpptes i juletid av italienska EK Product.

Begreppet ”Brap ” myntades av Skinny Puppy och betyder ungefär: ”Träffas, koppla in elektroniska instrument, bli hög och spela in musik” men det är dock oklart om det gick till så i det här fallet.

”Brap:tism”s tolv spår presenterar ett sound som är krispigt, innovativt och innehåller inslag från andra delar av den elektroniska musikscenen vilket är välkommet. Det är också spretande i sin form och det har allt från minimalistiska inslag till mer episka episoder. Ibland får jag vibbar av Godflesh fast med burkiga gitarrer. Ljudbilden har även tydliga influenser av nordamerikansk Industrial omsvept i en elektrofunkig kappa.

Det första jag slås av är hur jag reagerar på sången. Jag uppfattar den först som oengagerad och släpig med tråkiga texter fylld av motsatser, tänk ”Yes – No”, ”Right – Wrong” o.s.v. Jag skulle kunna vara så ärlig att tycka att man inte ska försöka sjunga som ohGr om man inte har något vettigt att sjunga om och saknar den energi och det driv som han har. Om tanken var att låta lite sådär härligt helylle-amerikansk som Al Jourgensen gör så misslyckas man med det också. Nu är detta inte något som är uppenbart på alla spår och man vänjer sig på något konstigt vis. Det är definitivt inte fallet på den knasiga ”Politalk” och de fantastiska ”Wormwood” samt ”Fist Resist” som tillhör albumets höjdpunkter. Det finns inte någon riktig dal i intressekurvan utan samtliga spår innehåller inslag som gör sitt för det samlade intrycket. Avslutningen ”The Itch” påminner mycket om Dead When I Found Hers mer experimentella inslag.

Albumet växer när man väl accepterat de mer udda inslagen och man kommer till insikt med att Guilt Trip släppt ett riktigt bra album som oavkortat bör läggas till i din nostalgiosande industrisamling.

7/10 MYCKET BRA!

 

Tracklist

01. Biopticon (06:19)
02. Waiting In Pain (04:19)
03. Tick… Tock… Boom (05:10)
04. Wormwood (04:40)
05. Creep And Crawl (05:02)
06. No Way Out (03:41)
07. Wakey Wakey (04:11)
08. Claptrap (04:53)
09. Politalk (02:55)
10. Tail of a Whail (06:10)
11. Fist Resist (04:59)
12. The Itch (02:34)

 

(English version below)

Neostalgic Industrial worthy of a place in your collection

The Swedish Industrial duo Guilt Trip pours from the well of influences on their latest release “Brap:tism”, which is yet another modern Industrial album with clear references to the classics of the eighties. The album was released around Christmas by Italian label EK Product.

The term “Brap” was introduced by Skinny Puppy and roughly means “Get together, connect electronic instruments, get high and record music”. It is however unclear if that was the process in this case.

The twelve tracks on the album present a sound that is crisp, innovative and has elements from other sub genres in electronic music which is highly appreciated. It is also sprawling in its shape and sometimes contain minimalistic parts and sometimes episodes of a more epic style. From time to time I hear Godflesh but with more dormant guitars. The sound also has obvious influences from the North American Industrial scene but wrapped in a funky coating.

The first thing I notice is that the vocals seem drowsy and dull with lyrics full of contradictions like “Yes – No” and “Right – Wrong”. I could be so honest to say that if you can’t sing as high energetic as ohGr and have nothing of importance to say you shouldn’t try. If they meant to mimic Al Jourgensens typically self-confident American vocals they fail at that too. This is however nothing that is that specific on all of the tracks and somehow you get used of it. It is definitely not the case on the weird “Politalk” and the amazing “Wormwood” and “Fist Resist” which are among the highlights of the album. There is no obvious low among the tracks and they all contain something that elevates the overall experience. The finishing track “The Itch” reminds you of the more experimental sides of “Dead When I Found Her”.

“Brap:tism” grows on you as you accept the somewhat odd elements and realize that Guilt Trip has released a really good album that immediately should be placed in your nostalgic collection of Industrial gems.

 

Die Form – “Rayon X”

Tags: , , , , , ,


Format: CD, 2CD (Deluxe Edition)**, Digital, LP
Skivbolag: Out Of Line
Releasedatum: 4 juli 2014
Genre: Industrial, Electro
Bandmedlemmar: Philippe Fichot, Élaine P.
Land: Frankrike
Recensent: Niklas Hurtig

FacebookTwitterMyspaceLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloudReverbnation

(English version below)

Fantastisk klubbanpassad Industrial i neoklassisk kostym

Franska Die Form är ett av synthvärldens äldsta och intressantaste band som består främst av Philippe Fichot och sedan 90-talets början även inkluderar sångerskan och modellen Éliane P. Philippe har en mycket omfångsrik musikkarriär bakom sig med närmare femtio album och ännu fler singlar, EP:s och annat producerat. Både som huvudprojektet Die Form men även som ett antal sidoprojekt – främst inriktat mot industrial och noise – och kan mäta sig med Bill Leebs otaliga inblandningar inom den elektroniska musiken. Det var fem år sedan sist för Die Form i form (!!) av ”Noir Magnétique” och nu har fullängdaren ”Rayon X” släppts på Out Of Line.

”Die form” kan översättas till ”The form/shape (formen)” eller ”Deformed (vanställd)” och anspelar på det återkommande temat med motpoler och den deformerade/andra sidan av mänsklighetens beteende till skillnad mot normen. Det fascinerande med gruppen är att de fortfarande är relevanta trots att de producerat musik i nästan 40 år, men aldrig fått det där riktiga genombrottet.

Die Form blandar primärt engelska och franska i sina texter med små inslag av tyska och berör allt från läder, bondage, nakna kroppar, politik och djur. Just ordet ”Animal” förkommer frekvent i sångtexterna. Die Form har alltid haft en erotiskt ton i sin musik men den är inte lika framstående och tydlig som t.ex. Ordo Rosarius Equilibrios produktioner, utan hålls på ett mer invävt plan där maskiner, biomekanik och sexuella avarter samsas.

Soundet på detta album följer i stort det som gruppen historiskt använt och består av vässad elektro med industriella inslag blandat med neoklassiska element. Kontrasten mellan Philippes karga monotona sång och Élianes dynamiska operalika sång ger en härlig blandning av det som Die Form alltid handlat om.

Den oväntat klubbiga ”ReBIRTH/ReDEATH (Ich bin Tot)” visar vad Die Form kan göra i form av dansant elektro medan ”Politik” är en vacker och skruvad berättelse om vänster och höger och allt däremellan och för rent sångtempomässigt tankarna till Rammsteins ”Links 2 3 4” men med en betydligt mer filosofisk text. För övrigt är det inte helt oväntat att gruppen släpper dansanta spår då det alltid förekommit men det verkar vara mer i fokus på detta album. Die Form är den typen av musikakter som aldrig har släppt en klockren hit men som har en nästan löjligt hög lägstanivå.

”Rayon X” släpps i en enkelutgåva samt olika varianter av dubbelutgåvor ** där den andra skivan innehåller omarbetade versioner (eller tidigare varianter) av originalen på första skivan samt några spår som inte återfinns på den. De omarbetade spåren är som vanligt i dessa sammanhang något mer skruvade, ytterligare klubborienterade och inte lika fascinerande som originalen. Några är dock inte sådana utan egna spår där den vackra ”Angeline” utmärker sig.

Första delens avslutande ”Zoanthropia” är som avslutningsspår brukar vara, en mycket vacker ballad, denna gång utan text men med Élaines ljuva röst mässande som ett instrument. Die Form har med ”Rayon X” skapat ett mycket bra album med stark klubbförankring men också med intressanta och fascinerande inslag som kommer leva vidare som ytterligare en del av en fantastisk musikkarriär.

Tracklist

die_form

01. Black Leather Gloves (4:14)
02. Schaulust (Scopic Pulsion) (3:33)
03. ReBirth/ReDeath (Ich Bin Tot) (5:18)
04. La 7ème Face Du Dé (5:08)
05. Macanimania(c) (3:53)
06. Politik (4:05)
07. In The Void Of Hell (4:33)
08. Neo Fiction (4:13)
09. Bipolarity (3:34)
10. Perpetual Motion (Perpetuum Mobile) (4:31)
11. Amnesia (Amnesium) (4:22)
12. Iron Cross (3:49)
13. Mon Amour 2 (4:08)
14. Zoanthropia (3:56)

 

Bonus Disc **

01. Black Leather Gloves 1 (4:18)
02. Schaulust (4:00)
03. ReBirth/ReDeath (Ich Bin Tot) 1a (4:13)
04. ReBirth/ReDeath 1b (4:16)
05. Autolith (4:00)
06. Politik 1 (3:40)
07. In The Void Of Hell 1 (4:33)
08. La 7ème Face Du Dé 1 (3:38)
09. Prototype (4:24)
10. From Dreams To Machines (3:55)
11. Angeline (3:31)
12. Perpetual Motion 1 (Perpetuum Mobile) (4:50)
13. Eros Requiem (3:38)
14. Mon Amour 1 (4:09)

 

Fantastic club oriented Industrial in a neo-classic suit

The french group Die Form is one of the oldest and most interesting bands in the synth subgenre, and consist primarily of Philippe Fichot and since the beginning of the 90s singer and model Éliane P. Philippe has a comprehensive career in music behind him with close to 50 albums and even more singles, EPs and other material, produced both as the main project Die Form but also as a number of side projects. Primarily focusing on Industrial and Noise he can match Bill Leebs numerous involvements in the electronic music scene. It was five years since last time for Die Form in the form (!!) of “Noir Magnétique” and now the new studio album “Rayon X” has been released on Out Of Line.

“Die form” can be translated to “The form/shape” or “Deformed” and alludes the ever returning theme of opposites and the deformed/other side of human behavior, as opposite of the norm. The fascinating thing about this group is that they are still relevant despite having produced music for nearly forty years, but never got that true breakthrough.

Die Form primarily blends English and French in the lyrics with small elements of German and include everything from leather, bondage, nude bodies, politics and animals. The word “Animal” is frequently appearing in the lyrics. Die Form has always had an erotic touch in their music but it is not as prominent as for example Ordo Rosarius Equilibrios productions, but it is maintained at a more concealed level along with machines, biomechanic and sexual perversions.

The sound on this album is in general what you can expect and consists of sharp electronic sounds with Industrial and neo-classic elements. The contrast between Philippes harsh monotone voice and Élianes dynamic opera singing results in a lovely mix of what Die Form has always been about.

The unexpectedly clubby ”ReBIRTH/ReDEATH (Ich bin Tot)” really shows what Die Form can do in form of danceable electro while “Politik” is a twisted and beautiful story of left, right and everything in between and makes you think of the tempo in Rammsteins “Links 2 3 4” but with a significantly more philosophic text. It is for that matter not completely unexpected that they release danceable tracks as they have always occurred but it seems to be more in focus on this album. Die Form is that kind of group that has never released a spot on classic hit, but which has a ridiculously high standard.

“Rayon X” is released in a simple edition and various versions of the Deluxe edition where the second part contain reworked versions (Or earlier versions) of the originals on the first part aswell as a few tracks that isn’t present on it. The reworked tracks are as usual somewhat more twisted, more oriented towards the club scene and not as fascinating as the originals. Some are not reworks but new tracks where the beautiful “Angeline” stands out.

The first part ends with “Zoanthropia” and is as ending tracks usually are, a very beautiful ballad this time without lyrics but with Èlianes lovely voice chanting like an instrument. Die Form has with “Rayon X” created a very good album with a strong association to the club scene, but also with interesting and fascinating elements that will live on as yet another part of a fantastic music career.

Front Line Assembly – “Echoes”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, 2xLP (i 4 olika färger), Digital (Deluxe)**
Skivbolag: Metropolis Records
Releasedatum: 13 maj 2014
Genre: Electro-industrial
Bandmedlemmar: Bill Leeb, Jeremy Inkel, Jared Slingerland, Jason Bazinet
Land: Kanada
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Ekogenetiskt örongodis

Efter en hel del framgångar med “Echogenetic”, som släpptes förra sommaren, så presenterar nu kanadensiska Front Line Assembly det 18 spår långa påföljande remixalbumet “Echoes”.

Det märks tydligt att någon har varit extra noga med att välja ut rätt ensemble till den här samlingen av nya versioner och alla inblandade parter har verkligen gjort sitt yttersta för att pressa ur sig helt fantastiska remixer.

De redan starka originalspåren bryts varsamt ner för att sedan byggas upp på nytt och på var och ett genomförs processen på ett fantastisk sätt. De nya versionerna ger också en, i sammanhanget, väldigt unik möjlighet för lyssnaren kunna ta sig an och uppskatta spåren ytterligare en gång. Samtidigt lyckas de också med bedriften att på ett ytterst smakfullt sätt lyfta fram de olika delmomenten ur originalarrangemangen.

Majoriteten av de totalt 16 remixerna (deluxe utgåvan) är egentligen rent örongodis var och en för sig, alla med sina unika delmoment. Men det nya Daniel Myer-projektet Liebknechts råa, blytunga och tämligen avskalade version av “Deadened”, den forne bandmedlemmen Rhys Fulbers dito av “Killing Grounds”Necro Facility-medlemmen Henrik Bäckströms blytunga dansgolvsversion av “Exhale”Haujobbs sönderslitna och underbart skruvade “Blood” liksom Greg Reelys version av “Killing Grounds” förtjänar alla att nämnas lite extra, även om jag egentligen skulle kunna rada upp majoriteten av bidragen här.

Lägg därtill Youth Codes retro-industriella oldschool-tolkning av titelspåret, vars skitiga framtoning ekar från en svunnen tid och album som “Gashed Senses and Crossfire” och helheten är synnerligen komplett.

Det är ytterst sällan ett remixalbum lyckas träffa så här rätt. De alternativa versionerna, tillsammans med de två nya originalspåren “Contagion” och “Next War” som för övrigt är skrivna tillsammans med Sneaker Pimps-bekantingen Ian Pickering och som ger oss ett Front Line Assembly i en ny, intressant, annorlunda och tämligen “poppig” kostym, ger nästan känslan av att Front Line Assembly med “Echoes” har levererat ett helt nytt (och otroligt starkt) album!

8/10 STRÅLANDE!

Tracklistfront_line_assembly

01. Contagion (04:52)
02. Leveled (Sonic Mayhem) (07:35)
03. Ghosts (Comaduster) (04:59)
04. Killing Grounds (Rhys Fulber) (06:05)
05. Echogenetic (Youth Code) (03:31)
06. Deadened (Liebknetch) (04:44)
07. Next War (06:05)
08. Echogenetic (Blush Response) (04:24)
09. Exhale (Henrik Bäckström) (04:54)
10. Prototyp (Hecq) (07:30)
11. Leveled (Slighter) (06:05)
12. Heartquake (Techdiff) (04:35)
13. Blood (Haujobb) (05:04)
14. Exo (Hijacker) (05:14)
15. Ghosts (Tweaker) (05:55)
16. Ghosts (Primitive Race) (05:02) **
17. Killing Grounds (Greg Reely) (07:17) **
18. Heartquake (Cyanotic) (04:55) **

 

Echogenetic earcandy

After a great deal of success with “Echogenetic” that was released last summer the canadian outfit Front Line Assembly now presents the follow-up 18 track sized remix-album “Echoes”.

It is obvious that someone has been extra careful to choose the right ensemble for this collection of new versions and all parties involved have really done their utmost to squeeze out completely amazing remixes.

The initially strong original tracks are gently broken down, then rebuilt again and each one has carried out the process in a fantastic way. The new versions also provide one, in context, very unique opportunity for the listener to take on and appreciate the tracks once again. At the same time they also manage the feat of an extremely tasteful way to highlight the different steps of the original arrangements.

The majority of the total of 16 remixes (on the deluxe edition) are really pure ear candy in itself, and each with it’s own unique parts. But the new Daniel Myer-project Liebknecht’s raw, leaden and fairly stripped down version of “Deadened”, the former bandmate Rhys Fulbers ditto of “Killing Grounds”, Necro Facility-member Henrik Bäckström’s leaden dancefloor version of “Exhale”, Haujobb’s tattered and wonderfully twisted “Blood”, as well as Greg Reelys version of “Killing Grounds” all deserve to be mentioned a little extra, although I actually could line up the majority of the entries.

Add on Youth Code’s retro-industrial oldschool interpretation of the title track, whose gritty appearance echoes of a bygone era that reminds of albums like “Gashed Senses and Crossfire” and it all becomes peculiarly complete.

There is rarely a remix album around that manages to hit spot on. The alternative versions, along with the two new original tracks “Contagion” and “Next War” – which by the way have been co-written with Sneaker Pimps’ Ian Pickering, and delivers Front Line Assembly in a new, interesting, different and somewhat “poppy” suit – and it all provides a close feeling that Front Line Assembly’s “Echoes” actually have delivered a brand new (and incredibly strong) album!