Finska Flux Fin, som gästade Elektroskulls 5-års jubileum på Göta Källare i Stockholm 2015, är tillbaka med nytt material. Lyssna på den nya singeln “Hibernatives” som finns ute nu inklusive en remix av Diskodiktator via Electric Fantastic Sound.

Den svenska synthpopduon Native Cry, med Kent Björnsson och Martin Philip, som via Memento Materia gav oss “Origo” (1993) har nu båda gått vidare för att producera ny musik på egen hand.

Martin Philip, som även i början av nittiotalet har släppt musik under namnet Countzero, har gett oss fem fullängdare sedan 2008 med “Butler” (2012) som den senaste inteckningen i diskografin.

Nu är det även dags för Kent Björnsson att presentera eget material. Under namnet Paug presenterar han tvåspårssingeln “Fält” som finns ute nu via Electric Fantastic Sound.

Lyssna på ett smakprov nedan och avnjut hela singeln på skivbolagets hemsida.

Format: (Album) CD, Digital

Releasedatum: 26 maj (CD) / 2 juni (Digital)

Skivbolag: Electric Fantastic Sound

Genre: Synthpop, Electropop

Bandmedlemmar: Johan Billing, Magnus Johansson

Land: Sverige

Recensent: Alexander Johansson

Hög standard?

Skånske kulturbäraren och S.P.O.C.K.-bekantingen, Johan Billing, har släppt ett nytt album tillsammans med Magnus Johansson under alter egot Diskodiktator. Jag är full av beundran inför Johan och hans synthetiserande och finner “Malmö C” rakare och mer electro än före detta S.P.O.C.K.-kollegan Eddie Bengtssons två 80-talsorienterade synthpop-projekt, Page och Sista mannen på jorden. Detta är beröm, även om den senares popsnickeri har en väldigt mycket finare fernissa och fler bottnar. Diskodiktatorn serverar synthpop med grund i The Human Leagues “Being boiled” och Yazoos “Happy People”, med nippriga ljud, hyggliga beats och en del dansant electro.

Så är det det här med skojsynth, denna märkliga subgenre, som jag är djupt skeptisk till, även om jag någon gång charmats av en takt eller två och en vitsig sciencefiction-rad av S.P.O.C.K. eller liknande lustifikation av Ekobrottsmyndigheten och Spark!. Synth är väl en fråga om liv och död? Om konst! Egentligen är det väl bara övergränsenvulgära könsrockarna Onkel Kånkel som klarar av att lösa den omöjliga ekvationen synthpop och humor med någon slags, ursäkta det misspassande uttrycket, elegans? (Nu tänkte du på Andrew Fletcher i Depeche Mode också, men det är för att du är ond!) Även om man måste vuxenskämmas för att man, som jag, faktiskt tycker det.

På den förmildrande sidan ska sägas att “Lågan som brinner” är hygglig pop och “Malmö C” inte står så många nummer efter Depeche Modes “My Secret Garden” från “A Broken Frame”. Fast jo, det gör den. Tyvärr gör inte Diskodiktators pratsång musiken rättvisa heller. Tvärtom. Singeln “Inte så svårt” tror jag skulle kulle fungera hyggligt i någon slags gangsterrapversion à la Busta Rhymes “Fire it up”, med de ”tre-fyra olika bastrummor som ligger och slås mot varandra och en arg bas”, som Johan förklarar i Spotify-spåret “Inte så svårt – Förklarad”. Men rösten. Och skånskan. Ack, detta föga njutbara svenska idiom. Diskodiktators hörselgångstyranni är så enpartismärtsamt att det är tufft att ta in hela albumet på en rak genomlyssning utan pauser. Utspätt, i goda bodyvänners lag på en (sluten?) fest, kan eventuellt en låt eller två få smyga sig in mellan “CP-Åke” och “Schnitzel-Fritz” på en spellista man aldrig vill ska visas offentligt.

Tracklist

01. Inte så svårt (03:40)
02. Möt min blick (03:05)
03. Triangeln stannar här (03:37)
04. Fyra åtta fyra två (03:57)
05. Du vet så mycket mer (03:20)
06. Personlig stil (03:37)
07. Sorgenfri (04:15)
08. Segla säkert (01:27)
09. Det skulle bli helt klart (03:25)
10. Lågan som brinner (04:21)
11. Malmö C (04:06)
12. När tiden står still (03:47)

2004 släppte den svenska synthpopduon Diskodiktator sitt senaste album – “The World According To Diskodiktator” som fick bandet nominerade till “Årets nykomling” på 2005 års Swedish Alternative Music Awards – men sedan dess har duon, som består av Johan Billing (tidigare S.P.O.C.K) och Magnus Johansson (TopGun), pendlat mellan ytterligheter utan att göra något större väsen av sig. 2011 och 2012 släppte man coveralbumen “Five Year Mission” respektive “Degraded Faces” men under hösten 2013 började planer på något nytt ta form.

Från början var det meningen att det skulle bli ett nytt coveralbum men under resans gång återupptäckte man glädjen i att berätta något eget och på den vägen gick det; under årets sista månader skrev man närmare 30 låtar som sedan kokades ner till hälften som det slipades vidare på.

“Vi har aldrig arbetat så tidigare” säger Johan Billing som är huvudsaklig låtskrivare. “Tidigare har det mest handlat om att skriva en låt efter frukost, spela in och mixa den efter lunch och sen släppa den digitalt lagom till kvällsmaten. Nu lät vi i stället låtarna ligga och vila mellan varven och samtliga titlar på albumet har arbetats om och skruvats till i flera omgångar.”

Någonstans på vägen upptäckte man också att det var dags att ta bladet från tungan och börja sjunga på svenska. Johan fortsätter förklara: “När man skriver texter på ett annat språk blir det lätt lite fånigt och det är lätt att gömma sig bakom en fasad av ‘det är inte på riktigt’ och jag ville komma bort från det där. På svenska blev det mycket personligare och samtidigt mycket lättare att nyansera innehållet på ett helt annat sätt.”

Innehållet på albumet “Malmö C” kan vid en första anblick te sig skrämmande, inte minst den första singeln “Inte så svårt” fick en handfull människor att reagera negativt. “Vi hade långa diskussioner med folk som feltolkade texten och ville få den att handla om främlingsfientlighet men när man för tusende gången förklarat att den inte alls handlade om det och de vägrade ge med sig ger man lätt upp” säger Johan. “Jag ser det hellre som att vi håller upp en spegel mot samhället och väljer man att tolka budskapet på ett främlingsfientligt sätt tycker jag det säger mer om den som tolkar det så än om oss…”

Albumet är inspelat i hemstaden Malmö och den röda tråden är den samma; i samtliga låtar finns mer eller mindre tydliga kopplingar till Sveriges tredje största stad och om hur det är att bo där. Till sin hjälp har man använt en imponerande samling gamla klassiska analoga synthesizers men också modern musikteknik. Magnus Johansson: “Både Johan och jag har ett speciellt förhållande till gamla synthar och speciellt sådana från Korg men här har vi använt oss av det bästa från båda världar; både gammalt och nytt samsas och kompletterar varandra. Den som lyssnar noga kommer säkert känna igen en hel del klassiska synthar.”

Mastringen av albumet har gjorts av Brian Hazard (Color Theory) i USA och för att få till den optimala CD-upplevelsen lät man Alexander Hofman (S.P.O.C.K) sätta ihop låtordningen på skivan. Dessutom blandade man också tidigt i projektet in Gordon Schumway (AutoAuto) som mixkonsult. “Vi ville göra det här på riktigt och vis av erfarenheten vet vi att man lätt blir hemmablind om man försöker sköta allt själv. Att låta någon annan lyssna med färska öron och kommentera under resans gång har tvingat oss att lyfta produktionen flera steg” avslutar Johan.

“Malmö C” släpps i tre versioner; en på CD och två digitala utgåvor. Den ena digitala versionen med titeln “Malmö C förklarad” innehåller kommentarer från bandmedlemmarna där de förklarar respektive spår, inte olikt det som både Pet Shop Boys och Erasure gjort på sina senaste släpp. Magnus förklarar varför: “Det var ett enkelt sätt att ge mer djup åt låtarna. Förr i tiden hade man kanske skrivit det i en booklet men nu kändes det naturligt att spela in kommentarerna i stället. Det var dessutom förbaskat roligt att tvingas tänka till lite om vad låtarna betyder för oss.”

“Malmö C” släpps den 26 maj på CD (digitalt den 2 juni) via Electronic Fantastic Sound. (“Malmö C förklarad” släpps digitalt den 31 maj)

OBS! Håll utkik efter den kommande tävlingen här på Elektroskull med ett antal exemplar av albumet i potten!

Tracklist

01. Inte så svårt
02. Möt min blick
03. Triangeln stannar här
04. Fyra åtta fyra två
05. Du vet så mycket mer
06. Personlig stil
07. Sorgenfri
08. Segla säkert
09. Det skulle bli helt klart
10. Lågan som brinner
11. Malmö C
12. När tiden står still

Topgun remixar Diskodiktator. Samtliga remixer släpps den 24 mars och singeln i sig landar veckan efter den 31 via Electric Fantastic Sound.

Format: (Album) CD, Digital
Skivbolag: Electric Fantastic Sound
Releasedatum: 10 juni 2013
Genre: electropop, synthpop
Master: Brian Hazard
Bandmedlemmar: Anders Karlsson, Mikael Aborelius
Land: Sverige
Recensent: Erik Uppenberg
Köp: TBA

Mindre polerat och mycket mer varierat

Svenska duon Social Ambitions debuterade med några trespårs singlar runt 2007–2008. Där bjöds en rad hittiga melodier – min favorit är låten ”Distance” – men med ett ofta anonymt sound. Ett synthpopband bland andra i den mer traditionella skolan.

Sångaren Anders Karlsson, ej att förväxla med sin namne i den hårdare bodydansorkestern The Pain Machinery, är en karismatisk scenpersonlighet och live förmådde gruppen att lyfta materialet. På skiva (eller, snarare, fil) kändes det enahanda i längden.

Debutalbumet ”Almost Gone” kom 2010 och i sommar släpptes andra fullängdaren ”Hunger” – för första gången även i en fysisk utgåva. Social Ambitions har utvecklats och står i dag står för en mindre polerad och betydligt mer varierad upplevelse, inte bara på grund av att de nu släpper låtar både på svenska och engelska.

Ljudmässigt har gruppen rört sig från sin 90-talsdoftande synthpop mot ett modernare och (mestadels i god mening) spretigare electropopsound, som vi känner det sedan tidigt 2000-tal. Skillnaden är märkbar till och med i jämförelse med EP:n ”Anticipation”, som kom så sent som förra året.

Jag hör i dag fler ekon av New Order än Depeche Mode. Inledande ”Berget” känns som tidiga New Order, till exempel ”Temptation”. ”Boulevard of Hope” och ”Hate is a Bottomless Pit” påminner om svenska band i samma anda: Gentle Touch, Embassy och Ljusår. Social Ambitions på svenska för däremot mina tankar till Mauro Scocco, som i ”Hotet”, ”Feber” och förstasingeln ”Skrämselhicka”.

Möjligen kan man tycka att albumet spretar för mycket. Vad är egentligen Social Ambitions eget sound? Jag föredrar ändå variationen på ”Hunger” och viljan att söka sig vidare jämfört med det mer sammanhållna men också mer formelbundna synthpopljudbilden på tidigare Social Ambitions-släpp.

Mina personliga favoriter är snabba låtar som poplåten ”We’re Alone” och monotont smattrande electrorökaren ”Yoni Berlin”, medan jag har svårare att ta till mig albumets lugnare låtar som den avslutande trojkan ”Bits and Pieces”, ”Skrämselhicka” och ”Hotet”.

Få kommer att gilla allt, men gillar du synthpop och electropop kommer du att hitta guldkorn utifrån din egen smak på ”Hunger”.

Tracklist

01. Berget (04:00)
02. Boulevard of Hope (03:32)
03. Feber (04:36)
04. Hate is a Bottomless Pit (04:16)
05. We’re Alone (03:43)
06. Yoni Berlin (05:18)
07. Herzshlagen (04:30)
08. Bits and Pieces (05:18)
09. Skrämselhicka (05:01)
10. Hotet (03:38)

Efter att ha presenterat sig med de tre digitala EP-släppen “Burning” (2007), “Innocence” (2007) och “The Strip” (2008), så albumdebuterade Social Ambitions med “Almost Gone” under 2010. Albumet inkluderade två singelsläpp, titelspåret “Almost Gone” och “Do You Want to Go” och erhöll en av nomineringarna på Manifestgalan när det begav sig.

Under 2011 följde man upp med den fristående singeln “Commandments” och förra sommaren släppte man i sin tur femspårs-EP’n “Anticipation”.

Nu är den Stockholmsbaserade elektroniska popduon, som består av Anders Karlsson och Mikael Aborelius, tillbaka med bandets andra fullängdare “Hunger”.

Det nya materialet har redan introducerats tidigare under året med de två digitala singelsläppen “Skrämselhicka” samt “Yoni Berlin” (lyssna nedan), det innehåller tio spår, varav hälften av dessa är skrivna på svenska och är i sin tur mastrat av Color Theory-bekantingen Brian Hazard.

Uppdatering 20130601 – Tredje singelsläppet från albumet “Berget” finns ute nu! (Lyssna nedan)

“Hunger” släpps den 10 juni via Electric Fantastic Sound.

Tracklist

1. Berget
2. Boulevard of Hope
3. Feber
4. Hate is a Bottomless Pit
5. We’re Alone
6. Yoni Berlin
7. Herzshlagen
8. Bits and Pieces
9. Skrämselhicka
10. Hotet

Den Stockholmsbaserade electropopduon Social Ambitions följer upp den senaste singeln “Skrämselhicka” med “Yoni Berlin” som är det andra smakprovet från bandets kommande andra fullängdare som släpps senare under året via Electric Fantastic Sound. Duon albumdebuterade med “Almost Gone” (2010) och följde upp med EP’n “Anticipation” förra sommaren. Enjoy!

Genom ett initiativ av facebookgruppen Swedish Electro Scene i samarbete med en handfull svenska skivbolag, däribland Progress Productions, Electric Fantastic Sound, Wonderland Records och Complete Control Productions samt ett antal fristående artister och band, så släpps nu den 27 spår stora digitala samlingen “Swedish Electro Vol 1”.

Samlingen innehåller ett urval av det bästa från både välkända svenska band som Cryo, Code 64, Emmon, The Pain Machinery, Social Ambitions, Unitary, Spark! och många fler. Utöver detta även (för den svenska marknaden!) något mer okända akter och nykomlingar som Vanguard, DPoint, Neurobash, Radiant och Cold Connection, för att nämna några.

“Swedish Electro Vol 1” presenterar det mesta och det bästa av vad den alternativa elektroniska musikscenen har att erbjuda och spinner från electro- och synthpop till EBM och industrial. Med på samlingen finns också ett antal (för samlingen) exklusiva spår och remixer.

“Swedish Electro Vol 1” erbjuds via bandcamp som “name your price”, vilket betyder att du som köpare själv väljer ditt pris. Antingen laddar du ner den gratis och tar tillvara på en finfin möjlighet att provlyssna material från dessa artister eller så bidrar du med en liten slant för deras hårda slit i studion.

Lyssna/Ladda ner samlingen nedan. Sverige är fantastiskt! Enjoy.

Format: (EP) Digital, Spotify
Skivbolag: Electric Fantastic Sound
Releasedatum: 27 februari 2012
Genre: Synthpop
Recensent: Katti Cernak

Söt och naiv synthpop som inte når ända fram

(Red.anm: Efter debutalbumet “Almost Gone” (2010), som bland annat erhöll en av nomineringarna i synthkategorin vid Manifestgalan när det begav sig så återvände tidigare i våras stockholmsduon Social Ambitions, som består av Anders Karlsson och Mikael Aborelius, med femspårs-EP’n “Anticipation”.)

Det är omöjligt att ta miste på Social Ambitions största influenser; de andas svenskt 80-tal som Nasa, Page, Elegant Machinery och S.P.O.C.K. Jag stiftade bekantskap med denna duo under ett minigig i en pubkällare en novembertisdag 2010. Mitt intryck av dem var ”söt och naiv synthpop”, vilket består efter att ha lyssnat på ”Anticipation”. Men till skillnad från nyss nämnda föregångare inom genren når de inte riktigt fram. Det låter ooriginellt och melodierna faller tyvärr fort i glömska. Det låter inte dåligt, men det tillför heller ingenting.

Om Social Ambitions lyckas få till en mer egen touch på framtida material, utan att nödvändigtvis frångå 80-talsinfluenserna, kan säkert dessa ambitiösa herrar bli några man minns.

Tracklist

1. Rockers in My Head  3:41
2. A Man  5:46
3. Angel  4:21
4. Rain  4:01
5. Open Field  3:50