Den nybildade tyska duon Deadly Injection bjuder på body i den klassiska skolan inspirerad av sena åttio- och tidiga nittiotalsakter som Psychopomps och Leaether Strip (lyssna nedan).

Deadly Injection grundades av Louis Cyphre 2013 varpå andremedlemmen FeeLidae gjorde honom sällskap inför arbetet med debutalbumet Taste Me! som inleddes 2016 varpå bandet uppmärksammades av den italienska EBM-fokuserade etiketten EK Product.

Taste Me! släpps den 2 november via EKProduct.

Tracklist

01. Intro
02. Black Gold
03. Human Disease
04. Blind Eyes
05. Taste Me!
06. Castrate The Rapist
07. Kevorkian
08. Deadly Injection
09. Bastard
10. Hypocrite
11. Oppression
12. Gulag
13. Sandy

Italienska Halo Effect presenterar videon till “Let the Stars Can Shine Away”. Låten är hämtad från bandets nya album Shout som finns ute ny via Space Race Records som kan beställas här!

Synthpopakten Halo Effect, som släppte cover-EP:n Mode to Cure förra året och som innan dess har släppt Life is Perfect (2015) och Recoding (2012) är nu åter aktuella med nytt material.

Shout är titeln på den nya skapelsen från den italienska trion, som numera består av Alessandro Polinori, John Andrew Peverieri och Marco Cattani.

Shout finns ute digitalt sedan den 25 maj och släpps även i en begränsad CD-utgåva som kan förbokas här redan nu. Albumet är producerat av Retrogramme-bekantingen Rob Early och innehåller elva nya spår av Halo Effects snygga och melodiösa moderna mix av electro, synthpop och EBM.

Lyssna på det första smakprovet “The Last Goodbye” och spana in videon till “Let the Stars Can Shine Away” (nedan).

Halo Effect bildades 2001 och debuterade med New Romantic Industry (2007) efter att ha släppt flertalet EP:s och singlar sedan 2003.

Shout släpps den 1 juni via Space Race Records.

Tracklist

01. In Love and Death
02. The last Goodbye
03. So hard to sleep at Night
04. Melt My Brain
05. Bleed
06. Let the Stars can shine away
07. Love is black
08. We’ll meet again for the last Dance
09. The Innocence
10. I never meant to hurt
11. Just beyond the Fall from Grace

Format: (Double album) 2CD, digital
Skivbolag: EK Product
Releasedatum: 8 december 2017
Genre: Electro-industrial, industrial
Bandmedlemmar: Karl Lindberg, Magnus Nilsson
Land: Sverige
Recensent: Niklas Hurtig

(English version below)

Mastodontalbum når nästan ända fram

Guilt Trip är tillbaka inte bara med ett, utan faktiskt två hela fullängdsalbum i ett paket och på Body:Parts har de samlat ihop det de lyckats skruva ihop sedan föregångaren Brap:tism (2015).

“The Great Leap Forward” startar med en skruvad historia i lågt tempo med sköna synthar som direkt ger vibbar från de bästa stilbildande akterna från 80- och 90-talet. Sången på “A Pit of Shit” påminner starkt om Oghrs nyarga röst på Skinny Puppys Weapon från 2013 och visst är det nästan övertydligt vilket band som är den stora inspirationskällan. En rolig detalj är dessutom att albumomslaget är förvillande likt Front Line Assemblys Caustic Grip från 1990.

“Chains” tar vid introduktionsspårets sköna bakgrundssynthar, om än något vemodigare och införlivar dem i ytterligare en långsam och lite tillbakadragen produktion. Första spåret som sticker ut från den uppmålade mallen är “Bite the Bait”, där lekfulla elektroniska ljud samspelar med minimala tonarter och mullrande basljud. Sången är en lek med tempo, tonart och ord i en kombination som får en att dra på smilgroparna.

Det man kan sakna är den där riktiga golvvältaren som vrider upp tempot och aggressiviteten. Tyvärr fortsätter första halvan av albumet i samma lugna mak och därefter utan några större utropstecken. Vi får helt enkelt hållas till andra halvan tar vid som vrider upp ett högre tempo och andra spåret “Burn ’til Death”, vilket är dubbelalbumets längsta spår, ljuder in någonstans mellan aggrotech och psytrance. Refrängen kan mäta sig med VNV Nations mest dansanta och euforiska dansgolvsvältare.

Texterna avhandlar stort som smått, om världen, om samhället, om demokrati, om fascism. En sorts röd tråd jag tycker mig identifiera är hur de med makt alltid drar i alla trådar och styr agendan för de utan någon.

De breda syntharna och elektroniska ljuden på den melodiska “Nemesis” är den hittills mest DJ-vänliga låten med sina catchiga texter som direkt sätter sig på plats. “Blood Flood” är en peppande historia både textmässigt och i ljudbilden med rappa distade gitarrer och 4-4 uptempo. Industrins motsvarighet till The Offspring kanske? Avslutande “Fashcismus Ein Verbrechen Bleibt” är en ren EBM-dänga och känns naturlig i den nygamla våg av EBM som dragit igenom Sverige de senaste 10-15 åren och som fortfarande med värdighet håller fanan högt.

På det stora hela är det ett ganska spretigt album som inte har någon USP (Unique Selling Point) utan blandar friskt mellan tempo, instrument, framtoning och sång på ett sätt som inte håller ihop det hela på samma sätt som ttill exempel Fix8:Sed8:s fantastiskt tajta Foren6 från förra året.

Guilt Trip är på vissa spår snubblande nära illavarslande förglidningar av ljudbilden även om de i slutändan håller ihop det hela på ett konsistent sätt. Topparna är mycket höga och helhetsintrycket av detta mastodontalbum på totalt 24 spår blir med beröm godkänt, men det innehåller ändå kanske lite väl många spår för att hålla intresset uppe och få lyssnaren att fokusera till fullo.

Tracklist CD1

01. The Great Leap Forward (04:26)
02. A Pit Of Shit (05:17)
03. Church And State (04:19)
04. Chains (04:25)
05. Empires (04:23)
06. Bite The Bait (04:38)
07. Seething Not Breathing (03:49)
08. Future Passed (04:17)
09. Dead Abuse (04:07)
10. Time Enough (04:07)
11. Sick Trick Trickle (03:39)
12. What Is Your Pleasure Sir? (03:43)

CD 2

01. Conform Bad Form (04:27)
02. Burn ’til Death (06:04)
03. Don’t Drink Don’t Swollow (05:18)
04. Moontrap (05:17)
05. Nemesis (05:41)
06. Aim Straight Aim True (04:07)
07. Fed the Dead Head (04:08)
08. Bombs For Salvation (04:44)
09. A Class For Sacrifice (04:03)
10. Blood Flood (04:59)
11. Deep Down Drown (04:17)
12. Fashcismus Ein Verbrechen Bleibt (04:07)

(English)

Mastodontal album that reaches almost all the way

Guilt Trip returns not only with one, but actually two full length albums in one package and on Body:Parts they’ve assembled what they have put together since the release of Brap:tism in 2015.

“The Great Leap Forward” begins as a low paced twisted story with beautiful synth work that instantly provide vibes from the genre’s most original acts of the 80’s and 90’s. The vocals on “A Pit of Shit” is reminiscent of Ohgr’s latter angry styled voice on Skinny Puppy’s Weapon from 2013, and Guilt Trip’s main sources of inspiration are indeed quite obvious. A fun detail is also the striking resemblance of the cover compared to the one of Front Line Assembly’s Caustic Grip from 1990.

“Chains” continues the beautiful background synth work from the introductory track, albeit slightly more melancholic and inserted in a slower and slightly more laid back production. The first track that really stands out from the main template is “Bite the Bait”, where playful electronic sounds interact with minimal tones and a sort of muddy bass line. The song is a play with pace, tone and words in a combination that instantly puts a smile on my face.

What one could miss is that real dancefloor stomper that turns the pace and that adds some aggressiveness. Unfortunately, the first half of the album continues in the same calm spell and without any big exclamation marks. We simply have to hold on for the second that turns the pace on the second track “Burn to Death”, which is the longest track of the double album and it ends up somewhere in between aggrotech and psytrance. The chorus could be compared to some of VNV Nation’s most danceable and euphoric dance floor hits.

The lyrics deals with both major and minor topics of the world, society, democracy and fascism. The red thread I find is how the ones with all the power always seem to pull the strings for everyone else.

The wide synths and electronics of the melodic “Nemesis” makes it the most DJ-friendly song so far, with its catchy lyrics that immidiately falls into place. “Blood Flood” is a uplifting story both lyrically and soundwise with its pacey guitar riffs on top of the four to the floor beat. Industrial music equivalent to The Offspring perhaps? The final “Fashcismus Ein Verbrechen Bleibt” is a pure EBM track that falls naturally in line with the new oldschool wave of EBM that has been a popular take from Swedish acts of the past 10-15 years and that with dignity still keeps the flag flying high.

On the whole, it’s a pretty sprawling album that has no real USP (Unique Selling Point) and that mixes together a variety of styles with different pace, instrumentation, appearance and songs that doesn’t come together all the way like on for example Fix8: Sed8’s amazingly tight and held together Foren6 from last year.

Guilt Trip is on some tracks staggeringly close to ill-fated glitches of their sound stage, even if they ultimately cluster the whole thing together in a consistent way. The tops are very high and the overall impression of this 24-track mastodontal album should be praised, but it may still contain too many tracks to keep the audience on their toes and get the full focus of its listener.

Colombianska anhalt/oldschool EBM-akten Struck9, som sedan förra sommaren återfinns på italienska etiketten EK Product, är nu tillbaka efter åtta års tystnad med uppföljaren till debutalbumet “Democracy” som släpptes 2010.

På “Ritual Body Music” presenteras tio nya spår samt två bonusremixer signerade svenska Autodafeh samt norska Atropine.

Struck9 startade 2008 och projektet har sina rötter i klassisk oldschool EBM och industrial inspirerade av band som Frontline Assembly, Signal Aout 42, Nitzer Ebb, Pouppee Fabrikk, Bigod 20 och Front 242 och låttexterna är ofta inspirerade av revolutionärer som Mao Tse-tung och andra aktivister som ofta agerat mot det politiska systemen.

Lyssna på smakprov från albumet nedan som kan förbokas på CD här redan nu!

“Ritual Body Music” släpps den 30 mars via EK Product.

Tracklist

01.Ritual Body Music
02.Execute
03.Interconnected
04.Bodytemple
05.Zero Day
06.Kapital
07.Resist
08.No Fracking U.S.A.
09.999MB
10.Peace
11.Zero Day (Autodafeh Remix)
12.Execute (TX81Z Overkill remix by Atropine)

Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Space Race Records (EKProduct)
Releasedatum: 2 februari 2018
Genre: Synthpop, bodypop
Bandmedlemmar: Wilhelm Äretun, Emma Hortlund
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Melodiös lekfullhet möter starka refränger

Drygt tre år har passerat sedan Uppsaladuon Mechatronic senast var albumaktuella med “Dystopia” (2014) men nu, genom  det nya albumet “Still Life” tar sångaren Wilhelm Äretun och Emma Hortlund oss vidare på en resa i bandets charmanta och refrängstarka bodypoplandskap.

Mechatronic får mig ofta på väldigt bra humör och “Still Life” hör inte till undantagen. Det fortsätter att återspegla duons melodiösa lekfullhet via snygga oktavbasar över en handfull starka upptempolåtar. Albumet låter inte vänta på sig utan sätter full fart direkt med hjälp av mörka vocoderpålägg i den (efter introt) inledande “A Life Pretending”.

Wilhelm Äretun, som själv har uttalat egna önskemål om att försöka bli en bättre sångare, tar ett rejält kliv framåt på de nya låtarna som samtliga även har fått en ordentlig produktionsteknisk ansiktslyftning. Influenserna från både EBM och futurepop finns fortfarande representerade i Mechatronics låtskapande och de rena popmelodierna som är duons absoluta styrka, lyfts fram på ett ypperligt sätt i snyggt arrangerade låtar som “Black Heart” och “Illusions”, som också är mina personliga favoriter.

När det gäller låtarnas kvalitet, i vanlig ordning så blandar och ger Mechatronic lite och jag hade gärna sett fler inslag i stil med “Killing Time” för att bryta det något strömlinjeformade mönstret. Topparna är dock relativt höga och “Still Life” får mig under vissa partier av någon anledning att tänka på Ashbury Heights tidiga material, vilket definitivt inte är något dåligt betyg. Den stora överraskningen lämnas för övrigt till sist när duon ställer om till ett tyskt electro-mode i den hårdkokta “Malicious Intent”.

Kära Wilhelm och Emma: Drygt tre år är en alldeles för lång väntan och att försöka stå still och hålla käften på er nästa livespelning kommer minst sagt att bli svårt!

Tracklist

01. Still Life (Intro) (00:53)
02. A Life Pretending (05:24)
03. Illusions (05:18)
04. Killing Time (06:11)
05. Until The End (05:46)
06. Contagious (04:07)
07. Black Heart (04:36)
08. Everlasting (04:52)
09. Rewind (05:19)
10. Creatures (03:49)
11. Beautiful Shadows (04:36)
12. Pushing Flower (05:03)
13. Lullaby (04:50)
14. Malicious Intent (03:56)

(English version below)

Melodic playfulness meets strong choruses

Just over three years have passed since the swedish duo Mechatronic was on everyones lips with the release of “Dystopia” (2014) and on their new album “Still Life” singer Wilhelm Äretun and Emma Hortlund takes us on another journey through the band’s charming and catchy land of bodypop.

Mechatronic often puts me in a very good mood and “Still Life” is no exception. It continues to represent the duo’s melodious playfulness lead out by nifty octave bases on a hand full of strong uptempo tracks. The album goes full speed ahead right from the start with the addition of some nice beautiful dark vocoder add ons on the first track (after the intro) “A Life Pretending”.

Wilhelm Äretun, who earlier has expressed his own desire to try to become a better vocalist, takes several steps forward on the new songs, and all of them have also received a proper production technical facelift. Influences from both EBM and futurepop are still represented in Mechatronic’s songwriting, and the pure pop melodies that are their absolute strength are highlighted in nicely arranged songs such as “Black Heart” and “Illusions” which are my personal favorites.

Mechatronic’s song quality takes, as usual, a few bumps here and there, and perhaps I would have liked to hear more songs like “Killing Time” to break that somewhat streamlined pattern. However, the peaks are relatively high and “Still Life” for some reason make me think of Ashbury Heights’s early material here and there, which definitely is not a bad thing when it all comes around. The big surprise though is left untill the end, when the duo switches into somewhat German electro mode on the hard-boiled “Malicious Intent”.

Dear Wilhelm and Emma: Just over three years is too long of a waiting and trying to shut up and stand still on your next gig will be quite difficult indeed!

EBM-duon Rebirth med Bruno Ruch och Olivier Moser presenterar en video till “Darkness”. Låten är hämtad från deras debutalbum “The Worst Dream” som finns ute nu via EKProduct. Beställ CD-utgåvan här!

Svenska EBM-trion Autodafeh, med Anders Olsson, Jesper Nilsson och Mika Rossi, presenterar nu uppdaterade versioner av ett antal av bandets klassiker liksom den helt nya låten “Religion and Politics” på den samlingen “The Vintage Collection”.

CD-utgåvan levereras i digipak och inkluderar fyra bonusspår och utöver detta släpps även en begränsad vinylutgåva som kan förbokas här redan nu.

Autodafeh bildades 2007, albumdebuterade med “Hunt for Glory” året därpå och var senast albumaktuella med “Digital Citizens” (2015). Den skånska trion ligger även bakom det hårdslående sidoprojektet Agrezzior där Menticide– och Dupont-bekantingen Johan Damm bidrog med sånginsatsen på bandets första album “Dominator” (2010), ett album på vilket även den, numera avhoppade, fjärdemedlemmen Rob (från Guerrilla) också medverkade.

Spana in videon till klassikern “Hunt For Glory” nedan.

Anders Olsson och Mika Rossi har också släppt rockig synthpop som Endless Shame vars senaste inteckningen i diskografin gjordes med “Elevator” (2012) och varit inblandade i projekt som Bonanza Brother, Echoknocks och Injector.

“The Vintage Collection” släpps den 19 januari via EK Product.

Tracklist

01. Heaven Screams
02. Identity unknown
03. Ready to go
04. Divided we fall
05. Religion and Politics
06. No Names
07. Dark Sky
08. Hunt for Glory
09. Hall of Fame
10. Airborne
11. Secret Ground
12. Retro Electric
13. Bodycount
14. Exercise your Brain

Den svenska industrial-duon Guilt Trip, som består av sångaren Magnus Nilsson och Karl Lindberg, återvänder nu med besked!

Duon var senast albumaktuella med “Brap:tism” (2014) och släppte dessförinnan “Feed the Fire” (2013) via den svenska etiketten Complete Control Productions.

Det nya dubbelalbumet “Body Parts”, som kan förbokas här redan nu, innehåller hela 24 spår av en uppdaterad tappning av duons breda mix av influenser, med en touch av futurism och avante garde, klassisk electro-industrial, industrirock och melodiös atmosfärisk mörk electro (lyssna på smakprov nedan).

Guilt Trip föddes ur askorna av åttiotalsakten Chirurgie Estetique, albumdebuterade med “Reborn” redan 1999 och har även släppt “Stigmartyr” (2001) och “Branded” (2009).

“Body Parts” släpps den 1 december via EK Product.

Tracklist

CD 1

01. The Great Leap Forward   4:26
02. A Pit of Shit   5:17
03. Church and State   4:19
04. Chains   4:25
05. Empires   4:23
06. Bite the Bait   4:38
07. Seething not Breathing   3:49
08. Future Passed   4:17
09. Dead Abuse   4:07
10. Time Enough   4:07
11. Sick Trick Trickle   3:39
12. What is your Pleasure sir?   3:43

CD 2

13. Conform Bad Form   4:27
14. Burn ’til Death   6:04
15. Don’t Drink Don’t Swollow   5:18
16. Moontrap   5:17
17. Nemesis   5:41
18. Aim Straight Aim True   4:07
19. Fed the Dead Head   4:08
20. Bombs For Salvation   4:44
21. A Class for Sacrifice   4:03
22. Blood Flood   4:59
23. Deep Down Drown   4:17
24. Fashcismus ein Verbrechen Bleibt   4:07

Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: EK Product
Releasedatum: 29 september 2017
Genre: Electro, electro-industrial
Bandmedlemmar: Simeon Fitzpatrick, Rob Early
Land: Australien/USA
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

En bred mix av stilar från skickligt kollektiv

Australiensaren Simeon Fitzpatrick (från Project K11) och den amerikanska Retrogramme-bekantingen Rob Early slår nu sina påsar ihop under bandnamnet 11Grams och presenterar, tillsammans med en dryg handfull gästvokalister och musiker, det första albumet “Panacea”.

Det första intrycket man får av “Panacea” är att arrangemangen är byggda med relativt bekanta electro-industriella byggstenar, många av dem lånade av scenens kanske allra mest kända akter. “Machine Malfunction” och “Immortal” (med gästspel på sång av Chad Collier från Impulse Control) är de tydligaste exemplen på just detta, när de temaenligt framförs iklädda en väldigt Vancouversk electro-industriell ljudkostym med den klassiskt råa, karga och dystopiskt futuristiska framtoningen som vanligt levereras med densamma.

Men skenet bedrar sin lyssnare väldigt snabbt och precis som när det kommer till Rob Earlys tidigare projekt Retrogramme så duggar överraskningarna tätt. “Panacea” målas upp med en ytterst bred palett och hämtar sina influenser från en lång rad stilar vilket understryker att 11Grams definitivt vill framstå som något mycket mer än ytterligare en i raden av Front Line Assembly-wannabees eller dylikt. Rapinslaget i “The Stalker”, som levereras av en gästspelande Roy Retrofit från Red This Ever, för tankarna till experimentella akter som Meat Beat Manifesto, medan technoinfluenserna gör sig ständigt påminda albumet igenom. Allra tydligast framträder de i spår som “I Feel it Like a Drug” och “Visions” (med Wojciech Król från Clicks och Controlled Collapse) som påminner en del om Velvet Acid Christs tidiga material med ständigt närvarande acidsynthar, samplingar och smakfullt sammansatta oljud och effekter. Av de tre instrumentala inslagen som albumet dessutom bjuder på, så är “Cutaneous” i sin tur det jag finner mest intressant. Österländska körer och skruvade IDM- och dubstep-detaljer får här sällskap av ett tjockt och vackert arrangemang av stråkar och andra bakgrundsljud.

“Panacea” innehåller inte speciellt många svaga spår, möjligtvis kan jag finna de remixade versionerna, bortsett från Daniel Myers suveräna dansgolvsversion av “The Stalker”, och den tjatiga electropopdängan “Synthetic” (med Lisa P. Duse) något överflödiga. I sin helhet är dock albumet en alldeles utmärkt sammansättning av spår från den ytterst kompetenta Rob Early som som besitter såväl de produktionstekniska kunskaperna som krävs för att skapa en komplex men samtidigt medryckande och snygg ljudbild liksom har det stora mod som krävs för att våga blanda såpass många olika stilar på ett och samma album.

Tracklist

01. Machine Malfunction (04:36)
02. Feel It Like A Drug (04:34)
03. The Stalker (feat. Roy Retrofit) (05:54)
04. The Stalker 2 (Daniel Myer Version) (04:49)
05. Immortal (feat. Chad Collier) (04:47)
06. Visions (feat. Wojciech Król) (04:36)
07. S.O.D. (Give Me Death) (05:33)
08. Cutaneous (04:23)
09. Synthetic 3.5 (feat. Lisa P. Duse) (04:26)
10. Synthetic 4.0 (Xavier Swafford Version) (04:14)
11. Twist The Knife (04:33)
12. Machine Malfunction (Atropine Version) (05:05)

(English version below)

A wide range of styles from a skilled collective

The Australian Simeon Fitzpatrick (from Project K11) and American Retrogramme-acquaintance Rob Early have put their heads together under the band name 11Grams and along with a number of guest vocalists and musicians they now present us to their first album “Panacea”.

The first impressions of the arrangements on “Panacea” are that it uses some quite familiar electro-industrial blocks to build the foundation, some borrowed from this scene’s perhaps most famous acts. “Machine Malfunction” and “Immortal” (with a vocal guest appearance by Chad Collier from Impulse Control) are the most obvious examples of this, as they come dressed up in a quite Vancouverish electro-industrial suit with the classic raw, bold and dystopic futuristic appearance that usually comes with it.

But everything is not always as it seems and just like when it comes to Rob Early’s earlier music project Retrogramme, the surprises are many. “Panacea” is painted using a extremely wide palette and retrieves its influences from a wide range of styles, which emphasizes that 11Grams definitely wants to appear as something much more than just another Front Line Assembly wannabee or so. The addition of rap in “The Stalker”, delivered by guest starring Roy Retrofit from Red This Ever, makes me think of experimental acts like Meat Beat Manifesto, while the techno influences are quite constant all the way through the album. Most clearly they appear in tracks like “Feel It Like a Drug” and “Visions” (starring Wojciech Król from Clicks and Controlled Collapse), which reminds me of the early days of Velvet Acid Christ with constantly present acid synths, samples and tastefully inserted sounds and effects. When it then comes to the three instrumental tracks offered, “Cutaneous” is the one what I find most interesting. Eastern choirs and twisted IDM- and dubstep styled details are jointed by a thick and beautiful arrangement of strings and other background sounds.

“Panacea” doesn’t contain that many weakers tracks, allthough I could find the remixed versions, apart from Daniel Myer’s superb dance floor version of “The Stalker”, somewhat superfluous aswell as the somewhat irritating electropop song “Synthetic” (with Lisa P. Duse). In its whole, however, the album consists of a good combination of tracks from the highly skilled Rob Early who possess both the technical knowledge needed to create a complex yet catchy and stylish soundstage, while also showing alot of courage to blend in so many of different styles on one album.