Subscribe via: RSS

Tag Archive | "EK Product"

Halo Effect – “Let the Stars Can Shine Away”

Tags: , , , , , ,


 

Italienska Halo Effect presenterar videon till “Let the Stars Can Shine Away”. Låten är hämtad från bandets nya album Shout som finns ute ny via Space Race Records som kan beställas här!

Nytt album från synthpoparna i Halo Effect

Tags: , , , , , , , ,


Synthpopakten Halo Effect, som släppte cover-EP:n Mode to Cure förra året och som innan dess har släppt Life is Perfect (2015) och Recoding (2012) är nu åter aktuella med nytt material.

Shout är titeln på den nya skapelsen från den italienska trion, som numera består av Alessandro PolinoriJohn Andrew Peverieri och Marco Cattani.

Shout finns ute digitalt sedan den 25 maj och släpps även i en begränsad CD-utgåva som kan förbokas här redan nu. Albumet är producerat av Retrogramme-bekantingen Rob Early och innehåller elva nya spår av Halo Effects snygga och melodiösa moderna mix av electro, synthpop och EBM.

Lyssna på det första smakprovet “The Last Goodbye” och spana in videon till “Let the Stars Can Shine Away” (nedan).

Halo Effect bildades 2001 och debuterade med New Romantic Industry (2007) efter att ha släppt flertalet EP:s och singlar sedan 2003.

Shout släpps den 1 juni via Space Race Records.

Tracklist

01. In Love and Death
02. The last Goodbye
03. So hard to sleep at Night
04. Melt My Brain
05. Bleed
06. Let the Stars can shine away
07. Love is black
08. We’ll meet again for the last Dance
09. The Innocence
10. I never meant to hurt
11. Just beyond the Fall from Grace

 


Cardinal Noire – “Deluge”

Tags: , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Audiotrauma
Releasedatum: 23 februari 2018
Genre: Industrial, electro-industrial
Bandmedlemmar: Kalle Lindberg, Lasse Alander
Land: Finland
Recensent: Niklas Hurtig

FacebookLast.fmwimpSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcamp

(English version below)

Nervöst och kompakt oljud

De finska experimentmakarna Kalle Lindberg och Lasse Alander följer upp det självtitulerade debutalbumet Cardinal Noire (2015) med bandets andra fullängdsalbum Deluge via det franska skivbolaget Audiotrauma.

Albumet levererar nio spår av kompakt electro-industrial utan några utsvävningar till närliggande musikstilar. “Controlled Addiction” är ett av de bästa spåren på albumet och sätter tonen direkt med sin kaotiska ljudbild fylld av russin ur den industriella kakan. Vissa spår låter som en “best of” bestående av en uppsjö olika ljud i en löst sammansatt form. Apropå titelspåret, så får det anses vara albumets ballad, kanske i konkurrens med “Relance” med sitt nedvridna tempo och de melodiösa bakgrundssyntharna. De ständigt nervösa oljuden är dock lika framtonade på detta spår som på övriga albumet.

Deluge innehåller fantastiska melodiska partier men allt dränks i en kavalkad av förvrängda ljud från synthar och diverse märkliga maskiner. Albumet är ingen lättsmält promenad i parken utan kräver sin publik. Kalles röst är allt som oftast starkt förvrängd med en intensitet och ärlighet som ändå känns fräsch, om än inte lika aggressiv som Sara Taylors. Spåren är korta och kompakta men känns ändå inte lika väldisponerade som Youth Codes maximerade käftsmällar.

Sista spåret “Bury My Heart in a Landfill” avslutar med en rockigt malande historia om brustna hjärtan och isolation. Ljudbilden är ganska intressant, som en blandning av rock och industri fast med sin bas i det elektroniska spektrat och inte i motsatsen, som ex. Nine Inch Nails. Deluge är ett bra album som, likt sin föregångare, bättre finner sin plats i hemmastereon eller hörlurarna än på dansgolvet då kaoset överskuggar de dansanta partierna.

Tracklist

01. Narchon Kfrcphl
02. Controlled addiction
03. Useful Idiot
04. Deluge
05. Community Collapse
06. No Reformation
07. Relance
08. Plague Eviction
09. Bury My Heart in a Landfill

(English version below)

Nervous and compact noise

The finish duo of experimental noise Cardinal Noire – consisting of Kalle Lindberg and Lasse Alander – presents the follow up to the self titled debut from 2015 with the second release Deluge via the french label Audiotrauma.

The album delivers nine tracks of compact electro-industrial without ever reaching beyond the core sound toward associated styles of music. “Controlled Addiction” is one of the best tracks on the album and immediately sets the bar with its chaotic soundscape filled with the best pieces from the industrial cookie. Some tracks even have a “best of” kind of presentation comprising of a multitude of different sounds in a loosely coherent mould. The title track should be considered as the ballad of the album, perhaps in competition with “Relance” with its downtuned tempo and the melodic background synthezisers. The ever nervous noises are though just as cranked up on this track as on the rest of the album.

Deluge contains some great melodic parts, but everything is drowned in a cavalcade of distorted sounds from synths and various strange machines. The album is not in any way an easy walk in the park but it sure requires its listener. Kalles’s voice is mostly severely distorted with an intensity and honesty, which still feels fresh, albeit not as aggressive as for example Sara Taylor’s. The tracks are short and compact but still not as well-posited as the maximized facepunches of Youth Code.

The final track “Bury My Heart in a Landfill” concludes with a rock-styled twisted story about broken hearts and isolation. The sound is quite interesting, like a mix of rock and industrial with its main foundation in the electronic style and not the opposite in the style of for example Nine Inch Nails. Deluge is a good album that, like its predecessor, is best fitted on your home stereo system or your headphones, rather than on the dance floor as its chaos oversshines the danceable parts.

Guilt Trip – “Body:Parts”

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Double album) 2CD, digital
Skivbolag: EK Product
Releasedatum: 8 december 2017
Genre: Electro-industrial, industrial
Bandmedlemmar: Karl Lindberg, Magnus Nilsson
Land: Sverige
Recensent: Niklas Hurtig

HemsidaFacebookLast.fmSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsReverbnation

(English version below)

Mastodontalbum når nästan ända fram

Guilt Trip är tillbaka inte bara med ett, utan faktiskt två hela fullängdsalbum i ett paket och på Body:Parts har de samlat ihop det de lyckats skruva ihop sedan föregångaren Brap:tism (2015).

“The Great Leap Forward” startar med en skruvad historia i lågt tempo med sköna synthar som direkt ger vibbar från de bästa stilbildande akterna från 80- och 90-talet. Sången på “A Pit of Shit” påminner starkt om Oghrs nyarga röst på Skinny Puppys Weapon från 2013 och visst är det nästan övertydligt vilket band som är den stora inspirationskällan. En rolig detalj är dessutom att albumomslaget är förvillande likt Front Line Assemblys Caustic Grip från 1990.

“Chains” tar vid introduktionsspårets sköna bakgrundssynthar, om än något vemodigare och införlivar dem i ytterligare en långsam och lite tillbakadragen produktion. Första spåret som sticker ut från den uppmålade mallen är “Bite the Bait”, där lekfulla elektroniska ljud samspelar med minimala tonarter och mullrande basljud. Sången är en lek med tempo, tonart och ord i en kombination som får en att dra på smilgroparna.

Det man kan sakna är den där riktiga golvvältaren som vrider upp tempot och aggressiviteten. Tyvärr fortsätter första halvan av albumet i samma lugna mak och därefter utan några större utropstecken. Vi får helt enkelt hållas till andra halvan tar vid som vrider upp ett högre tempo och andra spåret “Burn ’til Death”, vilket är dubbelalbumets längsta spår, ljuder in någonstans mellan aggrotech och psytrance. Refrängen kan mäta sig med VNV Nations mest dansanta och euforiska dansgolvsvältare.

Texterna avhandlar stort som smått, om världen, om samhället, om demokrati, om fascism. En sorts röd tråd jag tycker mig identifiera är hur de med makt alltid drar i alla trådar och styr agendan för de utan någon.

De breda syntharna och elektroniska ljuden på den melodiska “Nemesis” är den hittills mest DJ-vänliga låten med sina catchiga texter som direkt sätter sig på plats. “Blood Flood” är en peppande historia både textmässigt och i ljudbilden med rappa distade gitarrer och 4-4 uptempo. Industrins motsvarighet till The Offspring kanske? Avslutande “Fashcismus Ein Verbrechen Bleibt” är en ren EBM-dänga och känns naturlig i den nygamla våg av EBM som dragit igenom Sverige de senaste 10-15 åren och som fortfarande med värdighet håller fanan högt.

På det stora hela är det ett ganska spretigt album som inte har någon USP (Unique Selling Point) utan blandar friskt mellan tempo, instrument, framtoning och sång på ett sätt som inte håller ihop det hela på samma sätt som ttill exempel Fix8:Sed8:s fantastiskt tajta Foren6 från förra året.

Guilt Trip är på vissa spår snubblande nära illavarslande förglidningar av ljudbilden även om de i slutändan håller ihop det hela på ett konsistent sätt. Topparna är mycket höga och helhetsintrycket av detta mastodontalbum på totalt 24 spår blir med beröm godkänt, men det innehåller ändå kanske lite väl många spår för att hålla intresset uppe och få lyssnaren att fokusera till fullo.

Tracklist CD1

01. The Great Leap Forward (04:26)
02. A Pit Of Shit (05:17)
03. Church And State (04:19)
04. Chains (04:25)
05. Empires (04:23)
06. Bite The Bait (04:38)
07. Seething Not Breathing (03:49)
08. Future Passed (04:17)
09. Dead Abuse (04:07)
10. Time Enough (04:07)
11. Sick Trick Trickle (03:39)
12. What Is Your Pleasure Sir? (03:43)

CD 2

01. Conform Bad Form (04:27)
02. Burn ’til Death (06:04)
03. Don’t Drink Don’t Swollow (05:18)
04. Moontrap (05:17)
05. Nemesis (05:41)
06. Aim Straight Aim True (04:07)
07. Fed the Dead Head (04:08)
08. Bombs For Salvation (04:44)
09. A Class For Sacrifice (04:03)
10. Blood Flood (04:59)
11. Deep Down Drown (04:17)
12. Fashcismus Ein Verbrechen Bleibt (04:07)

(English)

Mastodontal album that reaches almost all the way

Guilt Trip returns not only with one, but actually two full length albums in one package and on Body:Parts they’ve assembled what they have put together since the release of Brap:tism in 2015.

“The Great Leap Forward” begins as a low paced twisted story with beautiful synth work that instantly provide vibes from the genre’s most original acts of the 80’s and 90’s. The vocals on “A Pit of Shit” is reminiscent of Ohgr’s latter angry styled voice on Skinny Puppy’s Weapon from 2013, and Guilt Trip’s main sources of inspiration are indeed quite obvious. A fun detail is also the striking resemblance of the cover compared to the one of Front Line Assembly’s Caustic Grip from 1990.

“Chains” continues the beautiful background synth work from the introductory track, albeit slightly more melancholic and inserted in a slower and slightly more laid back production. The first track that really stands out from the main template is “Bite the Bait”, where playful electronic sounds interact with minimal tones and a sort of muddy bass line. The song is a play with pace, tone and words in a combination that instantly puts a smile on my face.

What one could miss is that real dancefloor stomper that turns the pace and that adds some aggressiveness. Unfortunately, the first half of the album continues in the same calm spell and without any big exclamation marks. We simply have to hold on for the second that turns the pace on the second track “Burn to Death”, which is the longest track of the double album and it ends up somewhere in between aggrotech and psytrance. The chorus could be compared to some of VNV Nation’s most danceable and euphoric dance floor hits.

The lyrics deals with both major and minor topics of the world, society, democracy and fascism. The red thread I find is how the ones with all the power always seem to pull the strings for everyone else.

The wide synths and electronics of the melodic “Nemesis” makes it the most DJ-friendly song so far, with its catchy lyrics that immidiately falls into place. “Blood Flood” is a uplifting story both lyrically and soundwise with its pacey guitar riffs on top of the four to the floor beat. Industrial music equivalent to The Offspring perhaps? The final “Fashcismus Ein Verbrechen Bleibt” is a pure EBM track that falls naturally in line with the new oldschool wave of EBM that has been a popular take from Swedish acts of the past 10-15 years and that with dignity still keeps the flag flying high.

On the whole, it’s a pretty sprawling album that has no real USP (Unique Selling Point) and that mixes together a variety of styles with different pace, instrumentation, appearance and songs that doesn’t come together all the way like on for example Fix8: Sed8’s amazingly tight and held together Foren6 from last year.

Guilt Trip is on some tracks staggeringly close to ill-fated glitches of their sound stage, even if they ultimately cluster the whole thing together in a consistent way. The tops are very high and the overall impression of this 24-track mastodontal album should be praised, but it may still contain too many tracks to keep the audience on their toes and get the full focus of its listener.

Rituell body från Struck9

Tags: , , , , , , , ,


Colombianska anhalt/oldschool EBM-akten Struck9, som sedan förra sommaren återfinns på italienska etiketten EK Product, är nu tillbaka efter åtta års tystnad med uppföljaren till debutalbumet “Democracy” som släpptes 2010.

På “Ritual Body Music” presenteras tio nya spår samt två bonusremixer signerade svenska Autodafeh samt norska Atropine.

Struck9 startade 2008 och projektet har sina rötter i klassisk oldschool EBM och industrial inspirerade av band som Frontline Assembly, Signal Aout 42, Nitzer Ebb, Pouppee Fabrikk, Bigod 20 och Front 242 och låttexterna är ofta inspirerade av revolutionärer som Mao Tse-tung och andra aktivister som ofta agerat mot det politiska systemen.

Lyssna på smakprov från albumet nedan som kan förbokas på CD här redan nu!

“Ritual Body Music” släpps den 30 mars via EK Product.

Tracklist

01.Ritual Body Music
02.Execute
03.Interconnected
04.Bodytemple
05.Zero Day
06.Kapital
07.Resist
08.No Fracking U.S.A.
09.999MB
10.Peace
11.Zero Day (Autodafeh Remix)
12.Execute (TX81Z Overkill remix by Atropine)

 

Mechatronic – “Still Life”

Tags: , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Space Race Records (EKProduct)
Releasedatum: 2 februari 2018
Genre: Synthpop, bodypop
Bandmedlemmar: Wilhelm Äretun, Emma Hortlund
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

(English version below)

Melodiös lekfullhet möter starka refränger

Drygt tre år har passerat sedan Uppsaladuon Mechatronic senast var albumaktuella med “Dystopia” (2014) men nu, genom  det nya albumet “Still Life” tar sångaren Wilhelm Äretun och Emma Hortlund oss vidare på en resa i bandets charmanta och refrängstarka bodypoplandskap.

Mechatronic får mig ofta på väldigt bra humör och “Still Life” hör inte till undantagen. Det fortsätter att återspegla duons melodiösa lekfullhet via snygga oktavbasar över en handfull starka upptempolåtar. Albumet låter inte vänta på sig utan sätter full fart direkt med hjälp av mörka vocoderpålägg i den (efter introt) inledande “A Life Pretending”.

Wilhelm Äretun, som själv har uttalat egna önskemål om att försöka bli en bättre sångare, tar ett rejält kliv framåt på de nya låtarna som samtliga även har fått en ordentlig produktionsteknisk ansiktslyftning. Influenserna från både EBM och futurepop finns fortfarande representerade i Mechatronics låtskapande och de rena popmelodierna som är duons absoluta styrka, lyfts fram på ett ypperligt sätt i snyggt arrangerade låtar som “Black Heart” och “Illusions”, som också är mina personliga favoriter.

När det gäller låtarnas kvalitet, i vanlig ordning så blandar och ger Mechatronic lite och jag hade gärna sett fler inslag i stil med “Killing Time” för att bryta det något strömlinjeformade mönstret. Topparna är dock relativt höga och “Still Life” får mig under vissa partier av någon anledning att tänka på Ashbury Heights tidiga material, vilket definitivt inte är något dåligt betyg. Den stora överraskningen lämnas för övrigt till sist när duon ställer om till ett tyskt electro-mode i den hårdkokta “Malicious Intent”.

Kära Wilhelm och Emma: Drygt tre år är en alldeles för lång väntan och att försöka stå still och hålla käften på er nästa livespelning kommer minst sagt att bli svårt!

Tracklist

01. Still Life (Intro) (00:53)
02. A Life Pretending (05:24)
03. Illusions (05:18)
04. Killing Time (06:11)
05. Until The End (05:46)
06. Contagious (04:07)
07. Black Heart (04:36)
08. Everlasting (04:52)
09. Rewind (05:19)
10. Creatures (03:49)
11. Beautiful Shadows (04:36)
12. Pushing Flower (05:03)
13. Lullaby (04:50)
14. Malicious Intent (03:56)

(English version below)

Melodic playfulness meets strong choruses

Just over three years have passed since the swedish duo Mechatronic was on everyones lips with the release of “Dystopia” (2014) and on their new album “Still Life” singer Wilhelm Äretun and Emma Hortlund takes us on another journey through the band’s charming and catchy land of bodypop.

Mechatronic often puts me in a very good mood and “Still Life” is no exception. It continues to represent the duo’s melodious playfulness lead out by nifty octave bases on a hand full of strong uptempo tracks. The album goes full speed ahead right from the start with the addition of some nice beautiful dark vocoder add ons on the first track (after the intro) “A Life Pretending”.

Wilhelm Äretun, who earlier has expressed his own desire to try to become a better vocalist, takes several steps forward on the new songs, and all of them have also received a proper production technical facelift. Influences from both EBM and futurepop are still represented in Mechatronic’s songwriting, and the pure pop melodies that are their absolute strength are highlighted in nicely arranged songs such as “Black Heart” and “Illusions” which are my personal favorites.

Mechatronic’s song quality takes, as usual, a few bumps here and there, and perhaps I would have liked to hear more songs like “Killing Time” to break that somewhat streamlined pattern. However, the peaks are relatively high and “Still Life” for some reason make me think of Ashbury Heights’s early material here and there, which definitely is not a bad thing when it all comes around. The big surprise though is left untill the end, when the duo switches into somewhat German electro mode on the hard-boiled “Malicious Intent”.

Dear Wilhelm and Emma: Just over three years is too long of a waiting and trying to shut up and stand still on your next gig will be quite difficult indeed!

Rebirth – “Darkness”

Tags: , , , , , ,


 

EBM-duon Rebirth med Bruno Ruch och Olivier Moser presenterar en video till “Darkness”. Låten är hämtad från deras debutalbum “The Worst Dream” som finns ute nu via EKProduct. Beställ CD-utgåvan här!

We the North – “Unhealing”

Tags: , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Space Race Records (EK Product)
Releasedatum: 27 oktober 2017
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Johan Hansson
Land: Sverige
Recensent: Jens Atterstrand

HemsidaFacebookLast.fmtidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcamp

(English version below)

En kompetent samling elektroniska poplåtar

Stockholmaren Johan Hansson, som tidigare kanske är mest känd för sitt futurepopprojekt Unitary, släppte under hösten “Unhealing”, uppföljaren till “Dayblind” som 2016 introducerade oss till hans senaste skapelse We the North.

Hurvida melankolisk musik fungerar bäst under årets mörkare och kallare höst- och vintermånader tänker jag låta vara osagt. Själva konceptet “anpassa musiken efter årstiden” står givetvis fritt för alla därute att anamma, eller inte, som de själva vill. Men som så vackert heter så gäller givetvis inga regler utan undantag och med detta sagt så innebär det ju inte på något vis att man inte kan njuta av vemodig synthpop, som till exempel We the North, bara under den här tiden på året.

Ensamhet, ångest och personliga livskriser är teman som står i huvudfokus på “Unhealing”. Albumet är måhända en något ojämn, men samtidigt är den en kompetent och välproducerad samling elektroniska poplåtar stöpta i ett format som hämtar influenser från såväl åttiotalets klassiska synthpop som en lång rad andra elektroniska stilar. Den ter sig också som väldigt naturlig vidareutveckling av We the Norths koncept. Jag finner måhända inte lika många enskilda låtar som sticker ut på samma sätt som de gjorde på det första albumet, men å andra sidan är lägstanivån istället snäppet bättre vilket ger ett bra helhetsintryck även om topparna är lägre den här gången.

När jag recenserade We the Norths första album “Dayblind”, så påpekade jag att jag saknade de riktigt starka melodierna (och kanske också lite mer driv i låtarna). En hel del av detta presenteras nu med råge i starkt refrängdrivna och melodistarka upptempolåtar som “Nightcall”,  “Never Alone” och den sprudlande och blippiga synthdiscodängor som “Standing By” och “Us”. Men även om jag finner många fler anledningar till att dansa den här gången, så vilar samtidigt ett sådär lagom tillbakalutat skimmer över “Unhealing”, som även ger utrymme till fina temposkiftningar via sorgsna midtempoballader som “Repair”. Plus i kanten för den avslutande i stort sett instrumentala “Sapiens” som för mina tankar till Vangelis.

Johan Hansson genomför inte någon omvälvande synthpoprevolution på We the Norths andra fullängdare, men “Unhealing” är ett melodiöst, snyggt och trivsamt tillskott under den moderna synthpophimmel och delar av albumet kommer definitivt hålla mig sällskap i den fortsatta färden genom vinterns kyla och mörker mot vårmånadernas ljus och värme.

Tracklist

01. Unhealing (03:28)
02. Nightcall (04:33)
03. Never Alone (03:41)
04. A Lonely Choir (04:03)
05. Standing By (03:30)
06. Repair (04:23)
07. Us (03:29)
08. Wash Away (04:11)
09. Sapiens (04:05)
10. Nightcall (TourdeForce Remix) (05:18)

(English version below)

A competent collection of electronic pop songs

Stockholm-based Johan Hansson, who is probably best known for his future pop project Unitary, have released “Unhealing”, the sequel to “Dayblind” the album that back in 2016 introduced us to his latest creation We the North.

However melancholic music works best during the year’s darker and colder autumn and winter months is up to each and every one to decide for themselves. The concept of “customizing music after the season” itself is of course free for everyone to embrace, or not, as you wish to do. But, as always there are no rules without exception and with that said it doesn’t mean that you can’t enjoy melancholic synth pop, like We the North, only during this time of the year.

Lonelyness, anguish and personal life crisis are some of the themes that are the main focus on “Unhealing”. The album may be a bit uneven, but at the same time it is a competent and well-produced collection of electronic pop songs, stamped in a format that captures influences from the eighties classic synthpop as well as many other electronic styles. It also appears as a quite natural development of We the North’s concept. I may not find as many individual songs that stand out the way they did on the first album, but on the other hand, the lowest level here is much higher, wish gives better overall impression even though the peaks are lower this time around.

When I reviewed We the North’s first album “Dayblind”, I pointed out that I missed the really strong melodies (and maybe a bit more drive) in the songs. A lot of this is now presented in abundance in driven and melodic upptempo songs like like “Nightcall”“Never Alone” and the sparkling and blippy “Standing By” and “Us”. But even though I find many more reasons to dance this time, there is a somewhat nice layed back skimmer resting over “Unhealing”, which also gives room for nice tempochanges in melancholic sad mid-tempo ballads like “Repair”. Extra credit should also be given for the last and mostly instrumental track “Sapiens” that brings Vangelis to mind.

Johan Hansson doesn’t convey a revolutionary synth pop revolution on We the North’s second full length. But “Unhealing” is a melodious, nice and pleasant addition under the skies of modern synth pop, and parts of the album will definitely keep me company in the continued journey through the winter’s cold and darkness towards the spring’s sunlight and warmth.’

Uppdaterade Autodafeh-klassiker även på vinyl

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Svenska EBM-trion Autodafeh, med Anders OlssonJesper Nilsson och Mika Rossi, presenterar nu uppdaterade versioner av ett antal av bandets klassiker liksom den helt nya låten “Religion and Politics” på den samlingen “The Vintage Collection”.

CD-utgåvan levereras i digipak och inkluderar fyra bonusspår och utöver detta släpps även en begränsad vinylutgåva som kan förbokas här redan nu.

Autodafeh bildades 2007, albumdebuterade med “Hunt for Glory” året därpå och var senast albumaktuella med “Digital Citizens” (2015). Den skånska trion ligger även bakom det hårdslående sidoprojektet Agrezzior där Menticide– och Dupont-bekantingen Johan Damm bidrog med sånginsatsen på bandets första album “Dominator” (2010), ett album på vilket även den, numera avhoppade, fjärdemedlemmen Rob (från Guerrilla) också medverkade.

Spana in videon till klassikern “Hunt For Glory” nedan.

Anders Olsson och Mika Rossi har också släppt rockig synthpop som Endless Shame vars senaste inteckningen i diskografin gjordes med “Elevator” (2012) och varit inblandade i projekt som Bonanza BrotherEchoknocks och Injector.

“The Vintage Collection” släpps den 19 januari via EK Product.

Tracklist

01. Heaven Screams
02. Identity unknown
03. Ready to go
04. Divided we fall
05. Religion and Politics
06. No Names
07. Dark Sky
08. Hunt for Glory
09. Hall of Fame
10. Airborne
11. Secret Ground
12. Retro Electric
13. Bodycount
14. Exercise your Brain

 

Guilt Trip återvänder med dubbelalbumet “Body Parts”

Tags: , , , , , , , , , ,


Den svenska industrial-duon Guilt Trip, som består av sångaren Magnus Nilsson och Karl Lindberg, återvänder nu med besked!

Duon var senast albumaktuella med “Brap:tism” (2014) och släppte dessförinnan “Feed the Fire” (2013) via den svenska etiketten Complete Control Productions.

Det nya dubbelalbumet “Body Parts”, som kan förbokas här redan nu, innehåller hela 24 spår av en uppdaterad tappning av duons breda mix av influenser, med en touch av futurism och avante garde, klassisk electro-industrial, industrirock och melodiös atmosfärisk mörk electro (lyssna på smakprov nedan).

Guilt Trip föddes ur askorna av åttiotalsakten Chirurgie Estetique, albumdebuterade med “Reborn” redan 1999 och har även släppt “Stigmartyr” (2001) och “Branded” (2009).

“Body Parts” släpps den 1 december via EK Product.

Tracklist

CD 1

01. The Great Leap Forward   4:26
02. A Pit of Shit   5:17
03. Church and State   4:19
04. Chains   4:25
05. Empires   4:23
06. Bite the Bait   4:38
07. Seething not Breathing   3:49
08. Future Passed   4:17
09. Dead Abuse   4:07
10. Time Enough   4:07
11. Sick Trick Trickle   3:39
12. What is your Pleasure sir?   3:43

CD 2

13. Conform Bad Form   4:27
14. Burn ’til Death   6:04
15. Don’t Drink Don’t Swollow   5:18
16. Moontrap   5:17
17. Nemesis   5:41
18. Aim Straight Aim True   4:07
19. Fed the Dead Head   4:08
20. Bombs For Salvation   4:44
21. A Class for Sacrifice   4:03
22. Blood Flood   4:59
23. Deep Down Drown   4:17
24. Fashcismus ein Verbrechen Bleibt   4:07