Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Edith Frances"

Liverapport: Crystal Castles 20161028, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , , ,


Crystal Castles gästade ett utsålt Berns i Stockholm den 28 oktober.

Jens Atterstrand (text och foto) rapporterar.

 

 

Jens Atterstrand

 

 

 

(English version below)

Den kanadensiska duon Crystal Castles är ett band vars musik är i ständig rörelse. Deras senaste album “Amnesty” (som släpptes tidigare i år) har en om möjligt ännu råare och kantigare framtoning än bandets tidiga ibland nästan stämningsfyllda och ofta chiptune-skimrande skruvade electropop. Crystal Castles musik handlar nu ännu mer om hårdslående, experimentell och oljudsfylld electro än om starka melodier och harmonier, något som också blir extra tydligt när duon spelar live. Jämfört med den ständigt svartklädde och lent sjönsjungande originalsångerskan Alice Glass, så är det också tydligt att den nya sångerskan Edit Frances, som ersatte Alice under 2014, har velat sätta sin alldeles egna prägel på bandets framtoning både när det gäller röstanslag och attityd.

När Crystal Castles kliver in på scenen inför ett för kvällen sedan länge utsålt Berns i Stockholm genom ett tjockt lager av rök omgivna av dussinet snabbt pulserande kritvita strobe-lampor så blir detta extra tydligt och redan halvminuten in i den inledande “Concrete” så har Edith Frances publiken i sin högra hand. Pulsen sjunker sällan under den nitton låtar långa konserten, tempot är genomgående högt och flera av bandets tidigare spår har smakfullt omarbetats till explosiva och dansanta liveversioner till den vilt hoppande och dansande publikens stora förtjusning. Andningspauserna är extremt korta och när den smattrande blip-bloppiga “Intimate” (från bandets andra album “II” (2011)) övergår i ett av konsertens två till synes helt fritt improviserade DJ-set, så förstår man varför Crystal Castles har geniförklarats av såväl hippa klubbkids som synthare världen över.

Spelningen avslutas i fullkomlig extas med ett fyra spår långt extranummer som avslutas med Platinum Blonde-covern “Not in Love” och den vackra “Wrath of God” varpå en på många håll genomsvettigt men lyckligt leende publikhav sakta lämnar salongen.

(English version below the photo album)

The Canadian duo Crystal Castles is a band whose music is in constant motion. Their latest album “Amnesty” (that was released earlier this year) has a possibly even rawer, edgier appearance than the band’s early almost atmospheric and often chiptune-shimmering screwed electropop. Crystal Castles music is now even more about hard hitting, experimental and noise-filled electro than about strong melodies and harmonies, which also becomes particularly obvious whenever the duo plays live. Compared with the ever black-clad and smooth original singer Alice Glass, it is also clear that the new singer Edit Frances, who replaced Alice back in 2014, has wanted to put her very own signature on the band’s appearance in terms of both vocal approach and attitude.

When Crystal Castles steps on to the stage in front of a for the occasion since long sold out Berns in Stockholm through a thinck layer of smoke surrounded by a dozen of rapidly pulsating bright white strobe lights it becomes particularly clear and already half a minut into the intro “Concrete”Edith Frances has got the audience in her right hand. The beat rarely drops during the nineteen songs long concert, the tempo is consistently high, and several of the band’s earlier tracks have been tastefully redesigned into explosive and danceable live versions all to the bouncing and dancing audience’s delight. The pauses are extremely short, and when the clattering and blippy “Intimate” (from the band’s second album “II” (2011)) gets mixed into one of the concert’s two seemingly completely improvised DJ sets, you understand why Crystal Castles are being called geniuses by both hip club kids as well as electroheads all over the world.

The show ends in utter ecstasy with a four track long encore that ends with the Platinum Blonde-cover “Not in Love” and the beautiful “Wrath of God” whereon a in many places soaking wet but happy smiling crowd slowly leaves the venue.