Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Douglas J. McCarthy"

Liverapport: Nitzer Ebb (+Priest) 20181207, Stockholm (foto)

Tags: , , , , , , , ,


Nitzer Ebb fick support av de svenska nykomlingarna Priest när de stod på Krakens scen i Stockholm den 7 december.

Patrik Lark (Darklark) bjuder på lite bilder från kvällen.

 

 

 

 

Nitzer Ebb

Priest

Black Line – “Treason, Sedition and Subversive Activities”

Tags: , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, digital
Skivbolag: Osignerat
Releasedatum: 25 maj 2017
Genre: EBM, electro, experimental
Bandmedlemmar: Douglas J. McCarthy, Cyrusrex, Ken Marshall, Zack Meyers, Brad Apodaca, Anthony Baldino, Baseck Michael Dietel, Bon Harris, Jon Bates, Paul Barker, Christian Eigner, Mark Walk
Land: USA
Recensent: Jens Atterstrand


Hemsida
FacebooktidalSpotifydeezergoogleplayitunesDiscogsBandcampSoundcloud

(English version below)

Face down, nose down

Att Nitzer Ebb– och Fixmer/McCarthy-sångaren Douglas J. McCarthys röstresurser sträcker sig långt bortom agiterat EBM-stönande och skrikande är ett faktum jag varit väl medveten om ända sedan bandet släppte sitt andra enligt mitt tycke, bästa album, “Belief” (1988). Men jag måste verkligen erkänna att jag blev, först tämligen överraskad och sedan fullkomligt golvad, när Douglas, efter en lång rad musikaliska utflykter och experiment med varierande slutresultat, nu delvis har återförenats med Nitzer Ebb-bundsförvanten Bon Harris och tillsammans med ett koppel av nästan dussinet andra kollaboratörer presenterar “Treason, Sedition and Subversive Activities” under den nya monikern Black Line.

Vid sin sida under produktionen har Douglas, utöver Bon Harris, haft inga mindre än Ken Marshall (från Scaremeister och The Humble Brothers), Jon Bates (som bland annat producerade Susanne Sundførs succéalbum “Ten Love Songs”), Cyrus “Cyrusrex” Makarechian och Depeche Modes livetrummis Christian Eigner för att nämna några. De tretton spåren pendlar från melodiös och skruvad electro och EBM till underfundiga electroblues-experiment och mörkare ljudlandskap. Med tanke på det stora antalet inblandade så håller det hela ihop förvånandsvärt bra.

Det inledande mellantempospåret “Sedition” sätter tonen direkt och presenterar Douglas svängiga anslag i rösten på ett alldeles förträffligt sätt. Faktum är att denna, tillsammans den påföljande “Losing You” med sina tunga rytmer och grovhuggna analoga basgång samt tredjespåret “Keep Digging” mycket väl hade kunnat platsa på ett sent Nitzer Ebb-album. Ljudbilden i dessa får mig att tänka på album som “Showtime” (1990) och “Ebbhead” (1991) från nyss nämnda band.

“No Crime” är en av årets bästa låtar och min solklara favorit på albumet. En ordentligt dansant mörk pärla som bottnar i en ljuvt bubblande analog basgång och en snygg och originell trumprogrammering för att sedan toppas med en nervbitande refräng, ständigt omgiven av ett myller av snygga ljud och oljud. “Shut it Down” är en annan underbart skruvad och fartfylld skapelse som garanterat kommer skapa vilda orgier på de mörka dansgolven. Låten har ett rivigt och ytterst smakfullt inplacerat samplat gitarriff tillsammans med en något argare och råare Douglas vid mikrofonen. Tillsammans med de långsammare och mer experimentella spåren som den mystiska “Big City” och electroblues-inslagen i spår som “Can’t Breathe” och “Layers” platsar de perfekt och ger fin tempomässig variation.

“Face down, nose down!”. Jag är fullkomligt golvad! Årets hittills bästa album är här.

Tracklist

01. Sedition (04:42)
02. Losing You (04:30)
03. Keep Digging (03:17)
04. No Crime Prelude (00:41)
05. No Crime (04:10)
06. Snap (03:24)
07. Shut It Down (04:17)
08. Can’t Breathe (03:59)
09. Big City (02:34)
10. Layers interlude (01:23)
11. Layers (03:30)
12. First Moment (01:16)
13. The Last Moment (08:54)
14. Changed (Venetian Snares Mix) (04:47)

(English version below)

Face down, nose down

The fact that the vocal abilities of Nitzer Ebb and Fixmer/McCarthy singer Douglas J. McCarthy extends far beyond agitated EBM-moans and screams is something I’ve been quite aware of since the band released their second, and in my opinion, best album, “Belief” back in 1988. But I must really admit that I became, first quite surprised and then completely knocked, when Douglas, after a long series of musical excursions and experiments with varying end results, now has somewhat reunited with his old Nitzer Ebb associate Bon Harris and along with almost a dozen of other collaborators to present “Treason, Sedition and Subversive Activities” under the new moniker Black Line.

In addition to Bon Harris, Douglas have worked with none the less than Ken Marshall (from Scaremeister and The Humble Brothers), Jon Bates (who produced Susanne Sundfør’s highly acclaimed album “Ten Love Songs”), Cyrus “Cyrusrex” Makarechian and Depeche Mode live drummer Christian Eigner to name a few. The thirteen tracks sprawls from melodic and twisted electro and EBM to subtle electroblues experiments and darker soundscapes. Given the large number of people involved, the whole thing fits together surprisingly good.

The introductory mid tempo song “Sedition” sets the tone straight away and presents Douglas moody and swinging voice on display in a excellent manner. In fact, this, together with the subsequent “Losing You” with its heavy rhythms and coarse analogue bass and the third track “Keep Digging”, could well have fitted on later Nitzer Ebb album. The sound of these tracks makes me think of albums like “Showtime” (1990) and “Ebbhead” (1991) from the previously mentioned band.

“No Crime” is one of the best songs of the year and my clear favorite on the album. A very dancable dark electro pearl that is built upon a sweet bubbling analogue bass and a stylish and original drum programming and topped off with a gripping chorus constantly surrounded by a bunch of great sounds and noises. “Shut it Down” is another wonderfully twisted uptempo creation that will surely create wild orgies on the dark dance floors. The song has a riveting and extremely tastefully placed sampled guitar riff along with a somewhat more angry and raw Douglas at the microphone. Together with the slower and more experimental tracks, such as the mysterious “Big City” and the electroblues elements in tracks like “Can’t Breathe” and “Layers”, they perfectly align and provide nice temporal variation.

“Face down, nose down!”. I’m completely knocked out! This year’s best album so far is here.

Adult. – “They’re Just Words (feat. Douglas J. McCarthy)”

Tags: , , ,


 

Amerikanska duon Adult. med Adam Lee Miller och Nicola Kuperus får sällskap av Nitzer Ebb-sångaren Douglas J. McCarthy på deras nya singel “They’re Just Words”.

Douglas J. McCarthy & Cyrux Rex / DJMREX (Intervju & konsert)

Tags: , ,


Douglas J. McCarthy (Nitzer Ebb) och Cyrus Rex pratar synthar och spelar live. Rekommenderas varmt!

Liverapport: Fixmer/McCarthy (+ Celldöd) 20140912, Stockholm

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Fredagen den 12 september så gästade Fixmer/McCarthy Stockholm och Nalen med support av Celldöd. Våra utsända Patrik Lark och Jens Atterstrand greppade sina kameror, snörade kängorna och levererar här följande rapport från kvällen som arrangerades av Electronic Sound Sweden.Jens Atterstrandpatrik_lark

Rapport: Jens Atterstrand

Foto: Patrik Lark & Jens Atterstrand

 

Intrycken är många och flera saker kan snabbt konstateras efter det att The Pain Machinery-bekantingen Anders Karlsson för första gången på allvar fick äran att presenterar sitt nya projekt Celldöd inför ett tämligen förväntansfullt- om än relativt glest publikhav – där många tyvärr gjorde det stora misstaget att planera sin ankomst först till huvudakten.

Celldöd levererar ett synnerligen dansant ihopkok av EBM-ljudande analoga basgångar, skruvade loopar, effekter och en energisk Anders Karlsson vid sparkarna och mikrofonen. Frontmannen assisterades på trummor av Marsupium Massacre-frontmannen Jan Spanedal, som även har ryckt in som The Pain Machinerys livetrummis tidigare, bland annat vid deras framträdande på Wave Gotik Treffen.

Detta tillsammans med den abstrakta och väldigt acid-doftande videoprojektionen i bakgrunden gör att Celldöds experimentella kompositioner fungerar skrämmande bra även i livesammanhang! Publiken tar bara efter några få minuter sina första danssteg för kvällen och och jag finner det omöjligt att inte ryckas med. Ljudbilden är statiskt taktfast men samtidigt spännande och överraskningsmomenten är många. Hela setet sitter ihop i en lång dansant mix och det svänger så det står härliga till! Kanske skulle akten passa ännu bättre framåt småtimmarna i ett mörkare klubbsammanhang – men en sak är klar: Ni som valde att förfesta er igenom Celldöds set på annat håll gjorde ett fatalt misstag och missade verkligen något riktigt bra!

Efter ännu en stunds smakfullt blandad pausmusik signerad DJ “The Hawk” Hawking så var det sedan dags för huvudakten Fixmer/McCarthy. Sidoprojektet, som ser Nitzer Ebb-sångaren Douglas J. McCarthy tillsammans med den franske technoproducenten Terence Fixmer, har släppt två album under 2000-talet. Debuten “Between the Devil” kom 2004 och uppföljaren “Into the Night” släpptes fyra år senare (2008).

Materialet spinner från svängig melodiös kraftfull electro i midtempo till mer EBM-doftande taktfasta nummer och inledningsvis dröjer det till dess att duon plockar upp ett par tilltufsade remixer av Nitzer Ebb-klassiker som “Join in the Chant” och “Control I’m Here” innan det blir ordentligt drag i lokalen även om publiken är snabbt med på noterna.

Den totala stämningen infinner sig till slut även när duon framför sitt egna material, men det är de gamla klassikerna som verka gå hem allra bäst. Douglas J. McCarthy förblir en legend och han står den här kvällen för en stark välljudande insats med suverän publikkontakt och frontmannens sedvanliga utstrålning och karisma går det inte att ta miste på.

Det enda ofrånkomliga är nog just det faktum att duons egna material kanske inte riktigt verkar kunna bära upp ett liveframträdande på egen hand? Ovsett vilket så har Celldöd och Fixmer/McCarthy levererat en riktigt trevlig show och hade det inte varit för den usla planeringen där man inbillade sig att en enda bartender skulle hinna med att serva hela den törstiga synthpubliken så hade inramningen varit fullt godkänd.

[zooeffect AMBAE-b2MRyw]

[zooeffect AUGAy-bBN9Pn]

Douglas J. McCarthy – “Move On”

Tags: , , ,


Nitzer Ebb-sångaren Douglas J. McCarthy presenterar en video till “Move On” hämtad från hans solodebut “Kill Your Friends” som släpptes i vintras. Enjoy!

Douglas J. McCarthy – “Kill Your Friends”

Tags: , , , , ,


Format: (Album) CD (Digipak), LP(+bonus CD**), Digital**
Skivbolag: Pylon Records
Releasedatum: 27 november 2012
Genre: Electro, Experimental
Mix: TBA
Master: Peter Black
Land: England (USA)
Recensent: Jens Atterstrand
Köp: TBA

En samling flummiga experiment

När ökända och etablerade frontmän försöker sig på den svåra konsten att göra solo-karriär, så är manuset ofta i stort sett färdigskrivet: Artisten i fråga har gått ett antal år och funderat ut egna idéer, samlat på sig influenser från andra genrer och musikstilar som de gärna skulle vilja “prova på”. Och allt som oftast handlar det i sin tur om musik som ligger en bra bit ifrån den som de förknippats allra mest med sedan tidigare.

Så när Nitzer Ebb-sångaren Douglas J. McCarthy efter mycket om och men nu presenterar sin solodebut “Kill Your Friends”, efter att ha dödat det mesta av de högt ställda förväntningarna redan i höstas med det oerhört sömniga singelsläppet “Hey”, så kan vi snabbt bocka av ännu en ökänd sångare på listan av de som tidigare gjort exakt samma sak.

“Kill Your Friends” är fylld med en samling soulfunkiga, oengagerade elektroniska experiment signerad Mr. Nitzer Ebb i egen hög person och albumet spretar likt en lövtom spinkig ek på senhösten! Vi får allt från halvtaskig bluesdoftande electrofunk till lågmäld jazzig electropop. Och även om Douglas stundtals briljerar som den duktiga sångare som han tidigare presenterat genom åren, på ett antal melodiösa och svängiga Nitzer Ebb-låtar, så är det inte speciellt mycket som överhuvudtaget får mig att lyfta på ögonbrynen.

För de som lyckas hålla sig vakna även några låtar efter inledningen med den (relativt) medryckande “Death is King”, så är sjättespåret “Move On” en av de i övrigt oerhört få höjdpunkterna. Och faktum är att dess uppenbara framtoning får mig att fundera över om den i själva verket är något som blivit över från ritbordet till det senaste Nitzer Ebb-albumet “Industrial Complex”.

Bland bonusremixerna finns i samtliga fall bättre versioner av låtarna än originalen, vilket ju aldrig någonsin kan vara ett bra betyg!

Douglas har under de senaste åren gjort några riktigt bra gästspel, med bland annat Motor, Yasmin Gate och And One som färskaste i minnet. Och samarbetet med Terence Fixmer under monikern Fixmer/McCarthy har dessutom gett oss två väldigt starka album under 2000-talet. Men jag hoppas innerligt att han nu ger upp det här småflummiga experimentet snabbt som attan, sluter upp med Bon och Jason igen och istället ger fansen ett nytt Nitzer Ebb-album som plåster på såren. För lite ont gör det, minst sagt!

Observera att den ordinarie CD-utgåvan inkluderar den 12 originalspåren medan den begränsade, färgade och signerade vinylutgåvan inkluderar en bonus-CD som också ger samtliga 18 spår (dock med remixer/originalspåren separerade, med några av remixerna på vinylen och i sin tur en del av originalspåren på bonus-CD’n), denna säljs även i ett paket med den ordinarie CD’n, t-shirt och klistermärken. Se Discogs för alla detaljer.

Tracklist

01. Death is King (04:04)
02. Hey (04:04)
03. Demon Prophet (04:51)
04. Find You (04:56)
05. The Last Time (04:26)
06. Move On (05:06)
07. Evil Love (05:04)
08. Love in the Back Room (04:29)
09. Nothing After This (04:42)
10. Taken (04:58)
11. All Kind of Wrong (04:52)
12. Lovers Arms (03:53)

Bonus Remixer

01. Death is King (Souldrider Remix) (07:22)
02. Taken (DJ Spun & Jonah Sharpe Rong Remix) (07:32)
03. Hey (Manuel Tur Ibiza Mix) (04:28)
04. Death is King (Original 12″ Mix) (06:58)
05. Demon Prophet (Original 12″ Mix) (06:16)
06. Move On (Original 12″ Mix) (07:15)

Douglas J. McCarthy – “Move On”

Tags: , , ,


Nitzer Ebb-sångaren Douglas J. McCarthy presenterar ytterligare ett smakprov från det kommande soloalbumet “Kill Your Friends” som släpps den 23 november via Pylon Records. Enjoy!

Motor – “Man Made Machine”

Tags: , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital, Spotify
Skivbolag: CLRX (Novamute)
Releasedatum: 13 april 2012
Genre: Electro
Recensent: Anders Mellgren

Uppdaterat sound och en ny inrikning för Bryan Black and Mr No

“Man Made Machine” – som Motors senaste alster heter, har även titelspåret som förstasingel och på den gästar Martin L. Gore (från Depeche Mode). Den singeln skapade klar nyfikenhet inför det kommande albumet, där även Nitzer Ebb-sångaren Douglas J. McCarthy gästar.

Inledande “Messed Up” skvallrar om att det är ett lite tyngre sound som levereras och även med fler vokala inslag än vad vi är vana vid. Skönt driv i syntharna och en härligt avspänd inställning till sången tycker jag. Kreativ programmering eller faktiskt “livespelat” för att få lite känsla i svänget. Jag tycker att låtarna och soundet påminner lite om det som Alan Wilder har skapat under sitt alter ego Recoil på de senaste plattorna, något som jag gillar.

Singeln kommer som tredje spår och pryder sin plats som plattans bästa. Med det inte sagt att resten inte håller utan snarare att det här är en skiva att pryda hyllan med eller snarare valfri spelare med. Douglas dyker upp på “The Knife” lite senare på plattan och det är faktiskt tryggt att höra en bekant röst till, spåret skulle kunna vara ett klassiskt Nitzer Ebb-spår om det bara hade producerats lite “skitigare”. Jag har svårt att lyft fram några spår som bättre än andra förutom singeln och jag tycker heller inte att det behövs.

Albumet bildar någon slags helhet som jag tycker är ovanligt idag, när nästan allt som görs ska vara en potentiell singel, vilket ofta kan göra att dagens album känns lite spretiga. Mitt tips till dig som läsare är att lägga den här skivan som ett eget spår i Spotify ett tag för att senare beställa ett hårdvaru-ex om du känner som jag, det har jag gjort.

Tracklist

  1. Messed Up  3:31
  2. Hyper Lust (feat. Billie Ray Martin)  2:48
  3. Man Made Machine (feat. Martin L.Gore)  4:32
  4. Control  4:10
  5. Pleasure in Heaven (feat. Gary Numan)  3:16
  6. Automne  4:33
  7. Autographic  2:47
  8. The Knife (feat. Douglas J. McCarthy)  3:11
  9. Hello  3:51
  10. In the Dark  3:37
  11. Between the Night  5:13

Douglas J. McCarthy – “Hey”

Tags: , , ,


Format: (Singel), Digital, Spotify
Skivbolag: Shaboom Black Records
Releasedatum: 9 april 2012
Genre: Electronic, Experimental
Recensent: Lisa Zetterström

Förvånande lågmäld solodebut av Nitzer Ebb-frontmannen

Efter att ha gästspelat med andra artister de senaste åren, bland annat med And One (på deras senaste platta “S.T.O.P.”), och med Motor, så är det dags för Douglas J. McCarthy att ta steget till att släppa eget. Douglas är för många inom EBM/synthscenen något av en hjälte, vilket i mångt och mycket beror på att han är sångare i det tidlösa och stilbildande EBM-bandet Nitzer Ebb.

Därför kan det tyckas något förvånande, men ändå inte, att han väljer att göra ett soloprojekt som varken känns EBM eller för den delen synth. Jag vet inte exakt hur jag ska klassificera denna musik, men rätt experimentell, lågmäld. Hans singel ”Hey” framstår som något obegriplig, och för mig är det något oklart vad Douglas vill förmedla med denna låt: Jag känner ingenting speciellt. Det är ingen låt jag skulle spela upp för någon jag gillar, om man säger det så. Douglas ska släppa en fullängdare senare i sommar, och jag hoppas innerligt att de andra låtarna på skivan är intressantare. Experimentell musik i all ära, jag gillar sådan musik, men man ska ju känna något också. Få ett intryck. Jag får tyvärr inget.

Det finns även några remixer på samma singel, men de är ungefär lika intetsägande. Mono Electric-remixarna har förvisso ett sound som jag gillar, och som drar upp betyget lite, men de lyckas ändå inte rädda singeln avsevärt.

Tracklist

  1. Hey (Radio Mix)  4:02
  2. Hey (Extended Mix)  5:34
  3. Hey (Reverse Commuter Mix)  5:54
  4. Hey (Mono Electric Orchestra Mix)  8:32
  5. Hey (Mono Electric Orchestra Dub)  8:32