Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Don’t Cry"

Iris – “Radiant”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: (Album) CD, Digital**, Box**, Box**
Skivbolag: Dependent Records
Releasedatum: 24 oktober 2014
Genre: Synthpop
Bandmedlemmar: Reagan Jones, Andrew Sega
Land: USA
Recensent: Jens Atterstrand

HemsidaFacebookLast.fmSpotifyDiscogsSoundcloud

(English version below)

Storslagen, elegant och vacker

Efter en första aptitretande tvåspårssingel (som delades med tyska Seabound och släpptes under bandets gemensamma turné förra året) så är nu Amerikanska Iris tillbaka med bandets sjätte fullängdare “Radiant”.

Drygt fyra år har passerat sedan man gjorde den senaste inteckningen i diskografin med den något lågmälda “Blacklight” som släpptes under Infacted Recordings-flagg 2010 och den Texas/New York-baserade duon, med Andrew Sega och Reagan Jones, har genomgått mycket sedan man debuterade med “Disconnect” för femton år sedan.

Även om soundet har förändrats en hel del sedan man slog igenom med hiten “Annie, Would I Lie to You” (under bandnamnet Forgiving Iris 1995) och skapade kaos på de alternativa dansgolven med clubversioner av “Sorrow Expert” och “You’re the Answer” i början av millenniet så är det lika mycket som består: Reagan Jones kraftfulla, klagande och välljudande stämma är lika unik nu som då och melodierna och arrangemangen liksom låttexterna är fortfarande lika originella.

Intensiteten och drivet som jag saknade mycket av på “Blacklight” infinner sig nästan omgående på “Radiant”. Den lyckas vara kraftfull och storslagen men på samma gång elegant, spröd och på sina ställen blödande vacker. Ljudbilden, alltsom oftast tjock och välmatad, där harmonier och melodier tillsammans med kraftfulla reverb och filter bygger upp storslagen elektronisk pop. Synthpop för de stora arenorna som Iris borde förtjäna vid det här laget.

Vackra midtempoballader som “Wayseer”“Sound Becomes Waves” och den avslutande “Life in a Forest” får mig att rysa av välbehag. Och när dessa sedan möter sina motpoler i slagkraftiga hits som “Phenom”“Clear” och “Cries of Insanity” och något mörkare nummer i stil med “Don’t Cry” så är det perfekta ett faktum.

Iris har inte låtit så här bra på mycket länge.

Obs! Utöver den ordinarie 11-spårs utgåvan och två begränsade boxutgåvor (där den ena utöver en extra CD-EP även inkluderar albumet på vinyl) så levereras “Radiant” även i en 16-spårs (digital) deluxeutgåva som utöver ett tre remixer även inkluderar de två exklusiva låtarna “Sing, Dark Choir” och “Inside We All are One”.

10/10 KLASSIKER!

 Tracklist

iris

01. Another Way (03:09)
02. Phenom (04:05)
03. Wayseer (04:13)
04. In The Clear (03:46)
05. Sound Becomes Waves (07:09)
06. Don’t Cry (04:29)
07. Infinite Yonder (04:13)
08. Cries Of Insanity (03:44)
09. Rewired (03:21)
10. Sight Unseen (03:18)
11. Life In A Forest (03:37)
12. Phenom (Club Mix) (06:08) **
13. Phenom (Celestial Mix) (06:14) **
14. Wayseer (Extended) (05:45) **
15. Sing, Dark Choir (03:44) **
16. Inside We All Are One (05:09) **

 

(English version below)

Magnificent, elegant and beautiful

After a first appetizing two track-single (which was shared with German Seabound and released during the bands joint tour last year) Americans Iris are now back with the band’s sixth full-length album “Radiant”.

More than four years have passed since the last discography check-in was made with the somewhat low-key “Blacklight” which was released under Infacted Recordings-flag in 2010 and the now Texas/New York-based duo with Andrew Sega and Reagan Jones, has gone through a lot since they debuted with “Disconnect” fifteen years ago.

Although the sound has changed a lot since the breakthrough with the hit “Annie, Would I Lie to You” (as Forgiving Iris 1995) and when they created chaos on the alternative dance floors with alternative club-versions of “Sorrow Expert” and “You’re the Answer” in the beginning of the millenium it still comprises the same: Reagan Jones powerful, plaintive and melodious voice is as unique now as then, and the melodies and arrangements as well as the lyrics are still as original.

The intensity and drive I was somewhat missing a lot on “Blacklight” arises almost immediately on “Radiant”. It manages to be powerful and magnificent, but at the same time elegant, crisp and in places bleeding beautiful. The soundstage, most of the times thick and well fed, where the harmonies and melodies with powerful reverbs and filters builds grandiose electronic pop. Synthpop for the large arenas were Iris belongs by now.

Beautiful mid-tempo ballads like “Wayseer”, “Sound Becomes Waves” and the concluding “Life in a Forest” makes me shiver with pleasure. And then when they meet their opposites in impactful hits like “Phenom”, “Clear” and “Cries of Insanity” and the slightly darker numbers like “Don’t Cry”, the perfect is a fact.

Iris has not sounded this good in a very long time.

 

Intuition – “Berlin Sky”

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Format: CD, Digital
Skivbolag: A Different Drum
Releasedatum: 26 maj 2011

Genre: Synthpop

7/10

En melodiös kraftturné med både träffar och missar

Det amerikanska synthpopprojektet Intuition kommer förmodligen erhålla veteranstatus om man fortsätter så här. “Berlin Sky” är deras tredje album och min första bekantskap med duon, som består av Garrett Miles och Ken Porter.

Den här plattan är såpass bra att jag planerar att inhandla de två första albumen i julklapp till mig själv (eller nåt sånt). Redan från första spåret är det tydligt att de två gentlemännen har en oblyg framtoning och är innehar konsten att skriva synthpoplåtar som sätter sig – och jag menar verkligen sätter sig! Både titelspåret och näst sista spåret – “See Right Through Me”, har redan gått på repeat i huvudet under några månaders tid vid det här laget. Albumet fortsätter bara att växa och det verkar som om herrarna Miles och Porter inte kan göra någonting fel, mer om detta längre fram.

När det kommer till att lämna bestående intryck, så verkar Intuition vara kraftigt underskattade och mycket mindre kända än de borde vara. Bandet har drygt 500 fans på sin Facebooksida och verkar inte vara speciellt kända utanför USAs gränser. Det bör ändras på och“Berlin Sky” kan mycket väl bli albumet som ger förändringen i det avseendet.

“Berlin Sky” landar nästan sex år efter bandets senaste album – som med en smula ironi fick titeln “Overworked and Underplayed” (2006) och i sin tur åtta år efter bandet gjorde sin debut med Further” under 2003.

Intuition påminner mig på flera sätt om landsmännen Iris – ett av mina favoritband när det kommer till synthpop. Precis som Iris-duon Reagan Jones och Matt Morris så kan Intuition konsten att producera synthpop som täcker en bred kanvas, både vad när det kommer till låttexter och musik. Jones (Iris) och Miles (Intuition) har liknande sångröster, vilka är så övertygande att man förmodligen skulle kunna läsa delar av en telefonkatalog till musiken och ändå få det att låta riktigt fantastiskt. Som lyssnare erhåller man smart och utsökt producerad synthpop kryddade med mindre gitarrinslag. Tänk “Wrath” (av Iris) och ni får ett hum om det hela. (fortsättning nedan)

“Alone” – albumets inledande spår tar lite tid på sig att sparka igång, men när man når fram till refrängen så är det en solklar vinnare. Titelspåret “Berlin Sky” är också en av mina favoriter. Dess sequencer-drivna 4/4-produktion, en berättelse om förlorad kärlek utsmyckad med ett melodiskt arrangemang i samma anda som Psyche gör låten till trevlig lyssning, oavsett om man befinner sig på en synthklubb i Florida eller avnjuter den hemma vid stereoanläggningen.

Från denna punkt och framåt så verkar albumet dock tappa gnistan stundtals. “Last Night” känns för sötsliskig och lämnar en känslomässigt opåverkad och “Time of Your Life” bygger upp lager på lager av ljud för att till slut falla platt. “My Darkest Hour” i sin tur är lite för melodramatisk för sitt eget bästa. “Enemy of Fear” och “All That We’ve Made” är dock två vinnare, där den förstnämda använder sig av synthbasar i förgrunden medan den senare verkligen är ett stämningsfyllt anthem. Efter detta följer min personliga favorit – “See Right Through Me” med sin underbara reverb-behandlade leadsynthslinga, obevekliga rytmer och några riktigt välskriva textrader. Det är också det spår på skivan med det mest klassiska soundet, vilket nog är anledningen till att jag gillar det så mycket som jag gör. Fans av äldre synthpop som Devo eller Psyche kanske inte känner sig hemma de tekniska trick som Intuition använder sig utav, jag hade själv lite problem att vänja mig vid sättet som autotune används i den första versen av “See Right Through Me” och det existerar några få partier där gitarrerna tar överhanden. Det bör också nämnas att albumet är ganska ogenerad pop, vilket en stor del av den nutida synthpopen inte är. Ta exempelvis “Don’t Cry”, som ju inte är synthpop av de episka proportionerna och på något sätt gör den till tidernas avslutningslåt. Låt inte detta avskräcka, dock.

Är “Berlin Sky” det nästa stora genombrottet i genren? Experimenterar bandet med en nyskapande och spännande ljudbild? Nej och varje nytt album behöver inte heller göra det, speciellt inte när det har fungerat bra tidigare. Intuition kan sin sak och gör det onekligen väldigt bra.

// Sebastian Kivi, Elektroskull – Synthportalen (fritt översatt av: Jens Atterstrand)

Tracklist

  1. Alone
  2. Berlin Sky
  3. All That We’ve Made
  4. My Darkest Hour
  5. Truth
  6. Last Night
  7. Time of Your Life
  8. Enemy of Fear
  9. See Right Through Me
  10. Don’t Cry