Subscribe via: RSS

Tag Archive | "Dogs"

Erik Uppenberg sammanfattar 2011

Tags: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Bästa synthpop/futurepop/electropop

Det elektroniska året bjöd på en rad starka popalbum, från “Credo” av Sheffield-veteranerna i The Human League till nutida svenska duor som The Sound of Arrows samt Rebecca & Fiona. Här tänker jag dock hylla ett möte mellan en annan legendar och några yngre förmågor. Eftersom den inte recenserats, tar jag tillfället i akt att puffa för John Foxx and The Maths album “Interplay” – en sprakande skiva som det slår analoga gnistor om.

Futurepop vet jag inget om (läs: vill inte veta något om), så den genren väljer jag bort.

Bästa EBM/body/oldschool

Stockholmsduon The Pain Machinery hade ett produktivt år och släppte två skivor med kompromisslöst bodysväng, inspirerat av bland annat acid house och new beat. Så här kunde EBM låta under det sena 1980-talet, innan dagens stelbenta retroregler var satta. Remixskivan “Auto Surveillance” var mer i min smak än den egentliga fullängdaren ”Surveillance Culture”.

Bästa harsh EBM/industrial/dark electro/aggrotech

Pass.

Årets bästa singelsläpp

…är inte lätt att utse. Vissa av de singelspår jag lyssnat mest på kom ut redan 2010, som “Hello” av Martin Solveig feat. Dragonette, “Undesired Isolation” med Kaos! och Austras häxhousedänga “Beat and the Pulse”. Smakproven från Maison Vagues och Henric de la Cours bägge debutalbum, “Synthpop’s Alive” respektive “Dogs”, släpptes aldrig formellt som singlar. Jag väljer också helst något fräschare än The Human League (“Never Let Me Go”), Lustans Lakejer eller för den delen Ladytron (“Ace of Hz” eller “White Elephant”) och Yelle (“Que veux-tu”), trots att de alla släppte bra singlar. Tar jag något med Rebecca & Fiona blir jag väl lynchad av våra läsare. Säkert har jag glömt några låtar också. “Skeleton” av The Good Natured, kanske? Nej, i en jämn kamp så drar jag till med “Sets & Lights” av Xeno & Oaklander.

Årets största besvikelse

Årets bägge stora festivaler med synthinriktning, Arvikafestivalen och Stockholm Goes Alternative, ställde bägge in. Särskilt i SGA-fallet var en amatörmässig festivalledning och inkompetenta ekonomiska glädjekalkyler bidragande orsaker. Även Hultsfredsfestivalens konkurs året fore spelar in. Festivalsverige har fått dåligt rykte – kommer långväga artister våga låta sig bokas i framtiden? Samtidigt har pålitliga arrangörer som Tinitus tröttnat på den ekonomiska osäkerhet och den enorma arbetsbörda som en festival innebär. Bodyfest kämpar på, men under den överblickbara framtiden tycks det som om svenska synthare får åka till Tyskland för att besöka en större festival inom den egna nischen. Hårdrockare, ibland avundas jag er!

Bästa konsertupplevelse

Ett av årets märkligaste och bästa musikminne står en av landets minsta festivaler för. Halvhemliga Kalabalik på Tyrolen lockade något hundratal besökare till den småländska obygden. I en bedagad men magisk och helt oemotståndlig folkparksmiljö (dansbanan på Tyrolen heter “Joddelero”!) kunde vi se Ekobrottsmyndigheten härja, 64Revolt blippa, Position Parallèle ploppa och Jemek Jemowit stylta omkring i bjärt träningsoverall och pumps, medan han tvångsmatade en uppstoppad räv med Jägermeister. Missa inte 2012 års upplaga, då bland andra Henric de la Cour, Agent Side Grinder, Tobias Bernstrup och Petra Flurr kommer att uppträda.

Bästa klubbupplevelse

Club Ultrafoxx hittade ett tillfälligt hem på queera Högkvarteret på Södermalm i Stockholm. Det blev en minnesvärd kväll inte minst för att André Thelénius från Marina Siertis och jag själv – med bar överkropp – försökte hetsa massorna till synthallsång. Hur mycket jag än skulle vilja hävda att detta var kvällens höjdpunkt, så nödgas jag erkänna att Trans-X utgjorde huvudakt. Tyvärr har Högkvarteret nu lämnat sin stämningsfulla lokal med dess Twin Peaks-röda sammetsdraperier, och Ultrafoxx är åter en husvill klubb.

Bästa nykomling

Mirrors, Maison Vague och Marilyn and the Rogue är några av de debutanter som gjorde bra ifrån sig under året. Men vem ska man välja? Och vad är en nykomling? Rent formellt debuterade Henric de la Cour under året, trots sin gedigna karriär i Yvonne och Strip Music. Även filmauteur-räven David Lynch släppte sitt första egna album. När mp3-filer cirkulerar, och gränsen mellan demo och officiella släpp suddas ut, blir det också allt svårare att peka ut ett startdatum för artister. Svenska duon The Sound of Arrows EP-debuterade redan 2008, men först i år kom albumet, “Voyage” med de storslagna singlarna/videorna “Into the Clouds”, “M.A.G.I.C” och “Nova”. Jag bestämmer att de är nykomlingar. De är värda det!

Bästa skivbolag

En hedervärd kulturgärning utförs av tyska Anna Logue Records. Etiketten kämpar oförtrutet vidare för att sprida bortglömd minimalsynth och analog synthpop från det tidiga 1980-talet. Man letar även upp musik som aldrig gavs ut officiellt när det begav sig, och ger ut den som snyggt och tidstypiskt formgivna cd-skivor och vinylutgåvor. Då gäller det att passa på, för skivorna säljer ofta slut. Även aktiva artister i samma anda kan hitta ett hem på Anna Logue Records – exempelvis är Marsheaux och Twins Natalia just nu aktuella med en split-singel. Några andra skivbolag i samma anda är Minimal Wave Records och Wierd Records, som bland annat ger ut ovan nämnda Xeno & Oaklander.

Henric de la Cour – “Henric de la Cour”

Tags: , , , , , , , , ,


Format: CD, Digital, Spotify (Sampler)
Skivbolag: Progress Productions
Releasedatum: 19 oktober 2011

Genre: Electronic, Pop

10/10

Elva bitar bildar storslaget pussel

Efter ett antal år som en del av Yvonne och Strip Music, så är nu den svenske sångaren Henric de la Cour redo att presentera sitt självtitulerade och av många väldigt efterlängtade debutalbum.

Frontmannen har med sitt eget material gjort en resa in i sina egna svartaste mardrömmar för att sedan återvända ut i ljuset med sina högst personliga, mörka och stundtals väldigt allvarliga budskap. Den tjocka fylliga ljudbilden som presenterades via de två tidigare banden är nu, i frontmannens egen regi, i stort sett helt elektronisk, avskalad och minimal. De dova syntharna och programmerade sekvenserna är geniala i sin enkelhet. De raka analoga basgångarna, trumprogrammeringen och de rena melodislingorna kryddas dock i flera fall upp av ett angenämt lager av akustiska inslag och brus. Något som ger en väldigt behaglig ljudbild med inslag av luftighet och värme. Melodierna placeras i det främsta rummet tillsammans med de välskrivna berättelserna.

Variationen är också väldigt bra, både när det kommer till rytmer och tempo. Det är tydligt att Henric lagt extra vikt vid att sätta samman låtlistan till en helhet och inte bara skicka ut en samling enskilda spår. För det är ett helgjutet album det handlar om som bäst avnjuts från början till slut. Även den Joy Division-doftande “Dogs” och den avsluande “Clinic”, som med sina kraftiga inslag av gitarr och elbas från början kändes en smula malplacerade, blir efter ett tag viktiga delar av pusslet.

Den fina variationen gäller även Henrics sång. I vissa delar är han ganska monoton och avskalad, för att i andra – där han körar sig själv i flera lager- bli tät och kraftfull. Den inledande “Hank Solo” är ett väldigt starkt exempel på den mer avskalade sången. Den brister (efter ett nästan fyra minuter långt intro) ut i en väldigt känslosam hymn. Albumet innehåller en handfull snabbare, mörka, nersmutsade electropophits som “Dracula”“Lovers” – och “Son Of A Bitch” som i sin tur är kraftfull, skitig, kantig och mörk elektronisk pop av bästa märke.

Henric de la Cours solodebut är utan tvivel ett av årets starkaste album. Det saknar helt och håller svagheter och kommer att bli väldigt långlivat. Efter att ha lyssnat regelbundet i ett par veckor så har det vuxit ordentligt för varje lyssning.

Nya favoritpartier och låtar har upptäckts flera gånger om och texterna har allt eftersom fallit på plats, smältit ihop med musiken och levererat en ännu starkare innerbörd.

OBS! Albumet levereras även i en begränsad och signerad 2CD-utgåva *** där bonusdiscen innehåller remixer signerade bland annat Martin Sköld och Mister Monell & Emmon.

Foto: Magnus Eklund

// Jens Atterstrand, Elektroskull – Synthportalen

Tracklist

  1. Hank Solo  7:08
  2. Dracula  3:40
  3. Son Of A Bitch  3:08
  4. Bedtime  2:14
  5. My Machine  3:08
  6. 80s  3:55
  7. Dogs  3:12
  8. Sally  3:27
  9. Gothic  3:26
  10. Lovers  3:55
  11. Clinic  3:59

Tracklist bonus disc ***

  1. My Machine (Martin Sköld Remix)
  2. Dracula (Alien Saws Remix)
  3. Son Of A Bitch (Mister Monell & Emmon RMX)

Detaljerna klara för Henric de la Cours solodebut

Tags: , , , , , , , , , , , , ,


Precis som vi rapporterat tidigare så gör den forne Yvonne- och Strip Music-frontmannen Henric de la Cour solodebut i höst efter att ha plockats upp av det svenska skivbolaget Progress Productions.

Nu är detaljerna för det självtitulerade fullängdaren här, tillsammans ytterligare två smakprov; “80s” samt “Dracula”.

(Lyssna nedan!)

Albumet levereras (skivbolagets vana trogen) i en ordinarie utgåva samt en begränsad dubbeldiscutgåva *** (200 exemplar) där bonusdiscen innehåller tre remixer signerade Kent’s Martin Sköld, Alien Saws och Mr Monell & Emmon.

Henric de la Cour medverkade även med låten “Dogs” på den tredje delen av Progress Productions-samlingen “Born///Evolve///Progress” som släpptes under sommaren.

“Henric de la Cour” släpps den 19 oktober via Progress Productions.

Tracklist

  1. Hank Solo
  2. Dracula
  3. Son Of A Bitch
  4. Bedtime
  5. My Machine
  6. 80s
  7. Dogs
  8. Sally
  9. Gothic
  10. Lovers
  11. Clinic

Tracklist bonus disc ***

  1. My Machine (Martin Sköld Remix)
  2. Dracula (Alien Saws Remix)
  3. Son Of A Bitch (Mister Monell & Emmon RMX)

Henric de la Cour – 80s by ProgressProductions
Henric de la Cour – Dracula by ProgressProductions

Progress Productions släpper del tre i samlingsserie

Tags: , , , , , , , ,


Progress Productions presenterar nu detaljerna för tredje delen av skivbolagets populära sampler “Born///Evolve///Progress”.

Precis som tidigare är samlingen prissatt som en CD-maxi/EP runt femtiolappen och bland de udda och helt outgivna spåren finns bland annat nysignade Henric de la Cour‘s “Dogs”, splitternya låten “Lost” från Red Cell samt kommande singeln “Popkomplex” från den svenska EBM-duon Spark!

Ett smakprov kan avnjutas redan nu (nedan).

(Själv ser jag med spänning fram emot “Born////////////Evolve////////////Progress////////////12”.. ;-))

“Born///Evolve///Progress///3” släpps den 6 juli (för Skandinavien) via Progress Productions.

Tracklist

  1. Henric de la Cour “Dogs” *
  2. Kite “Ways To Dance” (Leaether Strip Remix) *
  3. Red Cell “Lost” *
  4. Covenant feat. Necro Facility “Lightbringer” (Speedrun II) **
  5. Code 64 “Deviant” (SPARK! Remix) *
  6. Necro Facility “Do You Feel The Same” (Henrik Bäckström Remix) *
  7. Cryo “Change” (90ies Mix) *
  8. SPARK! “Popkomplex” *
  9. Titans “Dried Out” *
  10. Mr Jones Machine feat. Susie “De Månbleka Tingen” (Beanbag Remix by Cryo) *
  11. System “Inheritance” (SYSTEMatic Mix) ***
  12. SoundSequence “Grim Reaper” (2002) ***
  13. Mommy Hurt My Head “Flawless” (pAn alt. version Mix) *

* Tidigare outgiven

** Udda spår

*** Tidigare ej släppt på CD

    Born///Evolve///Progress///3 – Preview (Release 6th July 2011) by ProgressProductions