Posted on 27 January 2018
Tags: Boytronic, Brewhouse, Disco Digitale, DM Party GBG, DM Party Göteborg, Electronic Summer 2017, Henrik Wittgren, Henrik XL, Hocico, Kafé 242, Kebu, Mars TV, Octolab, Page, Portion Control, Rotersand, Sebastian Hess, The Mobile Homes
Jens Atterstrand (text & foto) fick en intervju med radarparet Sebastian Hess och Henrik Wittgren inför den sista och avslutande upplagan av Electronic Winter som nu avslutar eran av festivaler som inleddes redan 2012. Duon hade mycket att berätta om både det som varit och om det som komma skall.
OBS! Missa inte konsertbilderna från Electronic Summer 2017 (nedanför intervjun)
Efter (ännu ett utsålt) sista Electronic Summer i somras så blickar vi nu fram mot er tolfte festival och i sin tur även den sista upplagan av Electronic Winter. Hur är känslorna inombords?
(Sebastian) Det har känts rätt ända sen vi tog beslutet faktiskt. Det är ju inget direkt avslut utan mer en omstrukturering. Vi kände att konceptet började begränsa oss lite och då kändes det bäst att avrunda när vi var på topp och sen börja fnula på nya kul koncept.
Era festivaler har ju betytt väldigt mycket för väldigt många människor. Vad har varit roligast respektive jobbigast under de här åren?
(Sebastian) Roligast har absolut varit att se all glädje hos besökarna och artisterna. Att få betyg som “nog den bäst organiserade festivalen jag varit på!” från Sami Sirviö (Kent, The Mobile Homes) och att fortfarande få julkort från Alan Wilder värmer en hel del.
(Sebastian) Jobbigast, och då är det verkligen inget stort problem, kan vara en del personers negativitet. Man kan bli rätt trött på kommentarer som “grym festival men 62 kronor för en öl är inte ok!”. Tro det eller ej, vi har noll möjlighet att påverka ölpriserna och vi tycker typ femton liveakter och en massa annat borde trumfa lite för dyra barpriser.
Har det hänt något komiskt bakom kulisserna? Någon eller några tokroliga fadäser som ni kan dela med er av?
(Sebastian) Finns en hel del. Vissa hamnar dock under kategorin “what happens backstage, stays backstage”. En fin anekdot var när Mesh träffade Alan Wilder backstage på Electronic Summer 2012 och man riktigt såg vördnaden i deras blickar. När vi presenterade Mesh för Alan så kläcker han “Oh, I love you guys!” och berättade att han lyssnat mycket på Mesh. Lite lätt häpna blev dom!
Av egen erfarenhet som arrangör så är en viss del av nöjet givetvis alltid chansen till att få umgås med sina idoler i lite mer normala sammanhang än man gör annars. Var Alan Wilder det största personliga för er under de här åren eller finns de andra?
(Sebastian) Jag blir inte så starstruck men det var kul att se många andras nästintill vördnad inför Alan. Att snacka politik med Ronan från VNV Nation och Bruno från Das Ich var intressant dock, kul med personer som är engagerade.
(Henrik) För mig är det största personliga att fått nöjet att arrangera och träffa mitt favoritband Mesh flera gånger under 20 års tid. Det blir extra personligt när man känner att man bidrar till att göra bandet populära i sitt eget land. Alan Wilder, DAF och så vidare var mindre personligt för mig då de redan var väldigt kända i Göteborg (och Sverige). Man har alltid ett professionellt förhållningssätt så själva “mötet” kan ofta bli ganska opersonligt.
Inser ni själva vad det egentligen är ni ställt till med under alla de här åren eller är det svårt att ta in när man själv är mitt uppe i det?
(Sebastian) Lite svårt är det ju att se helheten när vi är mitt i det men samtidigt förstår vi ju på feedbacken från artister och besökare att våra event betytt mycket för många.
(Henrik) Man inser väl att det har gjort något slags avtryck i den svenska synthhistorien, men man får ju sätta det i relation till vad det är. Det är ju inget jättearrangemang, men samtidigt är det extra roligt att göra avtrycken personliga eftersom utformningen på våra arrangemang är ganska hängivna och nischade. Vi har nog gjort ett mycket starkt intryck på våra stammisar, medans andra ser det som evenemang i mängden. Storleksmässigt är vi ju relativt små, så vi lär inte bli någon fråga i “På spåret” som Arvikafestivalen blev.
Vad är det viktigaste sakerna ni lärt er under resans gång och som ni kan ta med er till kommande arrangemang i framtiden?
(Henrik) Vi har lärt oss att veta vad som funkar och inte funkar. Hur viktigt det är med rätt liveband. När man skall ha liveband och inte, hur många och hur länge de skall spela för att det skall bli bra. Vi har också lärt oss att vi vet bättre än besökarna själva vad de vill ha för arrangemang och inte. Ofta tjatar vissa gäster om att vi skall boka deras personliga favoritband och sedan när man väl gör det så stannar de hemma. Något annat är att vi lärt oss hur viktigt det är att arbeta med bra medarbetare och att alla skall tycka det är roligt att arrangera. När vi tycker det är roligt blir det extra bra. Detta är också en av anledningarna till att vi inte gör så många rena “konserter” som ofta görs på beställning från band/bokare. Vi utformar hellre koncepten själva.
Ni har ofta haft speciella teman på festivalerna som har varit uppskattade av många. Har det alltid varit en självklarhet att erbjuda mer än bara DJ:s och liveband?
(Sebastian) Ja, det har verkligen varit en självklarhet. Allt blir roligare om det finns mer än “bara” DJ:s och liveakter. Det är dessutom mycket roligare att arrangera events där det händer många olika saker.
Jag har noterat att Henrik bland annat kör engångseventet Henrik XL med Psyche och Precence of Mind härnäst. Hur ser planerna ut annars? Kan ni avslöja något kring vad som komma skall?
(Sebastian) Först kör vi Kafé 242 där TV-show a’ la Måndagsbörsen möter synth och konserter. Vi kommer vara “programledare” från en liten scen och bjuda upp gäster för intervjuer och sen presentera band på stora scenen. Denna kväll blir det synthpop med Glas först ut och sen EBM med Spark!
(Henrik) Kafégrejen är som en “talkshow/radioprogram live” kombinerat med klubbkväll. En galen idé. Blir det pannkaka så blir det en engångsgrej, men man vet ju inte innan man testat. Vi vill göra något annorlunda och obeprövat där vi inte vet på förhand hur det kommer att gå. XL betyder 40 med Romerska siffror och det är en nostalgikväll som vi kör för att jag fyller 40 och dessutom firar att jag arrangerat klubbar i mer än halva mitt liv. Det är med andra ord en engångsgrej som är tänkt att vara som en gammal synthklubbskväll på 90-talet. Vill att det skall kännas som någon av mina gamla synthklubbar som Electropolis eller Plasticity.
Underbart! Hoppas på många fler event från er två begåvade herrar i framtiden och vill även passa på att tacka er för all gästfrihet, fotopass och övrigt stöd under alla år! Slutligen, har ni någon sista hälsning till alla våra läsare?
Ett stort tack till alla som kommit på våra event hittills och vi lovar göra vårt yttersta för att hitta på nya kul koncept så att vi får se många av er igen!
Electronic Summer 2017 (foto: Jens Atterstrand)
Boytronic
Disco Digitale
Hocico
ItaLove
Kebu
Mars TV
Octolab
Page
Portion Control
Rotersand
The Mobile Homes
Posted on 13 January 2017
Tags: Compendium, Depeche Mode Party GBG, DM Party GBG, Mark Jackson, Partille Arena, Ronan Harris, VNV Nation
Depeche Mode Party GBG bjöd in till Partille Arena för en konsert med VNV Nation i samband med bandets 20-års jubileum – “Compendium – 1995-2015 – 20 years of Work”.
Jens Atterstrand (foto) var på plats och bjuder här på ett fotogalleri från den tre timmar långa konserten.
Posted on 16 September 2014
Tags: Brewhouse, Covenant, Daily Planet, Dependent Records, DM Party GBG, DM Party Göteborg, Electronic Summer, Eskil Simonson, Henrik Nordvargr Björkk, Jarmo Ollila, Katie Holmes, Milky Way, Nicole, Pouppée Fabrikk, Progress Productions, Radioactive Love, The Tide, Two
Synthsveriges nu väl inpräntade incitament Electronic Summer arrangerades som vanan sig bör på Brewhouse i Göteborg den 28-30 augusti. Redaktör Jens Atterstrand rapporterar från den första (ordinarie) kvällens händelser..
Electronic Summer har blivit en riktigt angenäm sommartradition vid det här laget och arrangörerna har gjort ett riktigt bra arbete med att år efter år locka den svenska synthpubliken att genomföra resan till Brewhouse i Göteborg för (numera) tre dagar med liveakter och olika happenings – som det i olika former ständigt återkommande Depeche Mode-temat, utställningar, quiz och mycket annat.
En blandad kompott av nykomlingar och mer etablerade namn i olika stilar har givit festivalen bredd och de olika sidoeventen är ett perfekt upplägg för de som händelsevis inte uppskattar den ena eller andra som för tillfället råkar stå på scenen. Till den första ordinarie kvällen (man har även infört en bonuskväll redan på torsdagen sedan ett tag tillbaka) hade man i år bokat in den pånyttfödda synthpopduon Daily Planet som var först ut på fredagen.
Bandet som släppte den svenska synthpopklassikern “The Tide” redan 1996 och duon med Mr.Jones Machine– och La Voux-bekantingen Jarmo Ollila vid mikrofonen spelar åttiotalsinspirerad synthpop med modern touch. Daily Planet presenterade uppföljaren “Two” i samma veva som festivalen gick av stapeln och trots att bandet måhända inte är världens roligaste band att beskåda på en scen så var deras framträdande väldigt välljudande och uppskattat även om jag personligen inte är störtförtjust i det nya albumet. Att få höra klassiker som “Radioactive Love” och “Milky Way” var värd entrébiljetten i sig självt.
Ett reformerat Client, där den nya sångerskan Nicole sedan en tid tillbaka har ersatt Sarah Blackwood vid mikrofonen följde näst och deras spelning gav ett liknande intryck som Daily Planets. Välljudande och väl framfört men tyvärr med en till synes relativt oinspirerad Katie Holmes på keyboard.
De svenska bodylegenderna Pouppée Fabrikk lyfte däremot stämninen till högre höjder. Bandet har hållt igång sedan början av nittiotalet och varje gång jag sett dem under senare år så imponeras jag av det faktum att de fortfarande ser ut att ha så oerhört roligt tillsammans efter alla dessa år när de visar upp fantastisk energi och spelglädje.
Covenant avslutar kvällen inför ett vid det här laget utsålt Brewhouse. Bandet representerar den estetiska perfektionen i de här sammanhangen med mycket nytänkande när det kommer till sina liveframträdanden. En kraftfull ljusshow och en scen fullkomligt täckt av rök med den originelle sångaren Eskil Simonson och hans unika scenspråk gör det till en fröjd att få avnjuta bandet.
Lineupen för årets upplaga är långt ifrån festivalens starkaste hittills, men den suveräna inramningen och proffsiga insatsen från arrangörerna, vars nytänkande onekligen bör inspirera andra arrangörer inom scenen gör att det alltid är en trevlig upplevelse.
Elektroskull tackar arrangörerna och alla inblandade för ännu en fantastisk festival som givetvis kommer att ha vår fulla uppmärksamhet även fortsättningsvis.
(OBS! Håll utkik efter Anders Nords rapport från den andra kvällen som kommer inom kort!)
[zooeffect AULAT9bPUV0c]
[zooeffect AAPAt8bOD2AK]
Posted on 17 September 2013
Tags: Apoptygma Berzerk, Depeche Mode Party GBG, DM Party GBG, Electronic Summer 2013, Mr. Jones Machine, S.p.o.c.k., Spark, Spock
Artister: Spark!, Mr Jones Machine, S.P.O.C.K., Apoptygma Berzerk
Datum: lördag 31 augusti 2013
Scen: Brewhouse, Göteborg
Arrangör: Electronic Summer (Depeche Mode Party GBG)
Rapport & Foto: Anders Nord & Jens Atterstrand
Efter en tredje dag med underbar gratisbuffé var det dags för festivalen att dra igång sin tredje och sista dag.
Anders Nord och Jens Atterstrand greppade sina kameror och begav sig till Brewhouse för en sista rapport från festivalen..
Falkenbergsduon Spark! var först upp på scen och trots den tidiga speltiden (redan klockan 18.00) var det välfyllt framför scenen när introt började.
Scenglädjen är ett av bandets absoluta kännetecken och man blir verkligen glad av att stå i publiken!
Först ut var den senaste singeln “Man överbord” – en underbar blandning av body och Göteborgshumor. Setlisten som följde innehöll sedan bland annat “Popkomplex”, “Dom kommer tillbaka”, “Skål!”, “Tankens mirakel” och även publikfavoriten “Glassbilen” ackompanjerad av en riktig glassbils-sirén (!). Har ni inte sett Spark! live så ta chansen om den kommer, ni kommer inte bli besvikna!
Nästa band ut var det andra bandet från Progressive Productions: Mr Jones Machine. Line upen bestod av sångaren Jarmo Ollila som för kvällen backades upp av de två keyboardisterna Sören Jensen (som gästspelade istället för Jouni Ollila) tillsammans med den ordinarie medlemmen Magnus Lindström.
Jarmos underbara röst tar oss igenom en resa av gamla och nya pärlor. “Jaguar”, “Mannen i svart” och den fantastiska “En psalm till döden” var några av låtarna som framfördes under den drygt 45 minuter långa spelningen.
Efter en paus var det dags att fira av en av den svenska synthscenens 25-åringar: S.P.O.C.K.! där de enda originalmedlemmen som återstår är sångaren och frontmannen Alexander Hoffman.
Jag har inte sett S.P.O.C.K. sedan de medverkade på den sista Arvikafestivalen 2010. Alexander Hoffman var lika karismatisk på scen denna gång som han alltid varit och bandet levererade låtar från hela karriären. Introt följdes av en ny låt som handlade om Borgerna innan det var dags för “Mr Spocks Brain” med Alexanders sedvanliga robotliknande gång. Sen var historielektionen igång; “E-lectric” med tillhörande breakdance, “Astro Girl” med den vackra diktuppläsningen, “Trouble With Tribbles” och “E.T. Phone Home” var bara några av guldkornen som framfördes denna kväll!
Jag vill rikta ett enormt stort tack till arrangörerna som lyckats överträffa förra årets festival. Allt ordnades med tysk festivalprecision. Grymt jobbat! Vill även passa på att tacka banden, publiken samt alla försäljarna inne på området.
Tack för mig, hoppas vi får se på Electronic summer 2014. För det måste det väl bli med en, med tanke på vilken succé som detta års upplaga var!
// Anders Nord (som sedan avvek innan Apoptygma Berzerk gick på scenen. Tre dagar underbar synth fick honom inte på humör för “college rock”.
“College Rock” måhända är hårda ord – men Anders Nord har en liten poäng. Apoptygma Berzerk har i modern tid genomgått en förändring. Från att ha varit en av skaparna av futurepopgenren med sin refrängstarka elektroniska pop med EBM-inslag så har man idag blivit till ett fullfjädrat arenaband.
Energin på scenen är det dock inget fel på och Stephans sånginsats håller bra anno 2013. De gamla hitsen som den inledande “Non-Stop Violence”, balladen “Mourn” (som den här gången levererades av keyboardisten) tillsammans med låtar som “Kathy’s Song” med flera får, trots den “nya” ljudbilden som ständigt fylls av gitarrmangel, håret att stundtals resa sig.
Electronic Summer-gänget har lyckats igen med ett snudd på perfekt arrangemang. Elektroskull tackar för ännu en fantastisk vistelse på Brewhouse och hoppas verkligen att vi får anledning att återkomma igen nästa sommar!
Arrangörerna gör ett hästjobb och alla inblandade förtjänar guldstjärnor i min bok!
// Jens Atterstrand
[zooeffect AANAtQLMjpR8]
[zooeffect AkCAWTr0k1WU]
Posted on 09 September 2013
Tags: Alle gegen alle, Als wärs das letzte mal, An vordester front, Bambule, Brewhouse, Canossa, DAF, Dansande Man, Depeche Mode Party GBG, Der Mussolini, DM Party GBG, Eddie Bengtsson, Electronic Summer, Electronic Summer 2013, En dag på zoo, Kebabträume, Marina Schiptjenko, Muskel, Nacht arbeit, Page, Panzer, Som skjuten ur en kanon, Står i din väg, tyske ludder, Vanligt Folk, Verschwende deine jugend
Artister: Page, Vanligt Folk, Tyske Ludder, DAF
Datum: fredag 30 augusti 2013
Scen: Brewhouse, Göteborg
Arrangör: Electronic Summer (Depeche Mode Party GBG)
Rapport & Foto: Anders Nord & Jens Atterstrand
Efter en mycket trevlig torsdag var det äntligen dags att bege sig till Brew House med nyladdade batterier.
Först ut på scen denna dag var en liten repris från gårdagen, Page. Denna gång med en fullängdsspelning! Något efter utsatt tid äntrar Eddie och Marina scenen. Duon börjar med de tre spåren från nya albumet som vi bjöds på under torsdagen innan det är dags för ett potpurri med låtar från Pages gedigna låtskatt. En spelning som innehåller låtar som “Står i din väg”, “En dag på zoo”, “Som skjuten ur en kanon” och publikfavoriten “Dansande man” kan man inte göra annat än att gå ifrån spelningen med ett leende på läpparna.
Nästa band ut var Vanligt folk. Scenen hade dekorerats med en enorm Svensk flagga med ”Vitt skum” sprayat på. När musiken börjar ljuda ur högtalarna studsar tre personer in på scen i hawaii-inspirerade skjortor. Det är inte en sekund stiltje på scenen, fullt ös från första till sista tonen. Men vad tyckte jag om spelningen? Det var en udda upplevelse och med extremt mycket energi men inte min kopp te. Däremot verkade bandet väldigt uppskattat av publiken och det är det som räknas, inte en trångsynt recensents åsikt.
Näst på tur denna kväll var Tyske Ludder, som hade samma laguppställning som på Amphi vilket innebar att Tactical Sekts trummis Jay Taylor var med på scen. Som alltid på en Tyske Ludder-spelning är det svårt att lämna den oberörd. Bakgrundsvideon som matar ut hemskheter, från 1939 fram till invasionen av Irak, har svårt att lämna någon oberörd.
Utöver de givna låtvalen som “Canossa”, “An vordester front”, “Panzer” och den nya singeln “Bambule” så bjöd bandet även på en Kent-cover! När bandet framförde “Socker” på väldigt knagglig svenska kunde jag bara le åt det. Det var inte speciellt bra men det var väldigt kul att få vara med den enda gången låten framfördes! Tyske Ludder gör som vanligt en kanonspelning. Bra låtval, energiskt och medryckande.
Sen var det äntligen dags för kvällens huvudband: DAF. Duon som inte behöver någon närmare presentation. Trycket var enormt redan från start, man såg hur publiken pressades ihop under de första tonerna till “Verschwende deine jugend”. Trycket blev så hårt att under låt tre, “Der Mussolini”, så började kravallstaket ge efter. Tack vare vakter och några av oss fotografer som var på plats undveks vad som kunde blivit riktigt otrevligt. Spelningen fick avbrytas och publiken var väldigt hjälpfull när de ombads backa så att vakterna kunde fixa staketet igen. Som tack för hjälpen fick publiken höra låten ännu en gång.
Det märks att Gabi Delgado och Robert Görl har lite över 30 år ihop som band. Det är fruktansvärt tajt och scennärvaron är total. Fanns nog inget DAF-fan som kunde vara missnöjd med spelningen. “Alle gegen alle”, “Muskel”, “Als wärs das letzte mal”, “Kebabträume” och “Nacht arbeit” var några av låtarna på repertoaren denna kväll. Ren EBM-magi med andra ord!
Efter spelningen var det dags att bege sig hemåt och ladda inför lördagen. Mr Jones Machine, Spark!, S.P.O.C.K och Apoptygma Berzerk skall då försöka toppa en helt fantastisk fredag!
[zooeffect AMPA2SrNRx-a]
[zooeffect AMCAAS7aRh7e]
Posted on 30 August 2013
Tags: Alison, Basswood Dollies, Cat Rapes Dog, Depeche Mode Party GBG, DM Party GBG, DM Party Göteborg, Electronic Summer, Haze For Sale, Hemma, John Lindqwister, Julian & Marina, Julian Brandt, Karin Derne, Machinista, Marina Schiptjenko, Page, Richard Flow, Vision Talk
Artister: Alison, Page, Julian & Marina, Machinista
Datum: torsdag 29 augusti 2013
Scen: Brewhouse, Göteborg
Arrangör: Electronic Summer (Depeche Mode Party GBG)
Rapport & Foto: Jens Atterstrand
Även i år bjöd Electronic Summer på en tredje bonuskväll på torsdagen. Jens Atterstrand var på plats med kameran i högsta hugg och avger härmed följande liverapport…
Trots arbetsdag för de allra flesta så var det förvånadsvärt mycket folk redan på “förfesten” när Göteborgsbaserade Alison med Karin Derne i spetsen var först ut som ersättare till Planet R som i sista stund hade tvingats ställa in sin spelning.
En om möjligt lite ringrostig duo som inte spelat på ett bra tag levererade en handfull egna hits och ett urval av Yazoo-covers. Skyltdockorna Bob & Bob (som spelar sequencer!) var på plats med sina modularsynthar – och när allt kommer kring så låter Alison väldigt bra!
Karin har en härlig utstrålning på scenen och Alison anno 2013 ser ut att må väl. Hoppas verkligen det ger lust till att skriva nytt material då jag definitivt inte har fått nog av deras härligt retroanalogt klingande och väldigt rappa electropop.
Som en extrabonus hoppade sedan Page in och rev av tre låtar från det nya albumet “Hemma” (som även delades ut gratis till de lyckliga besökare som löst tredagarsbiljett till festivalen). Några nya grepp anas på det nya albumet, det är lite rappare, sexigare men Page förblir Page och fortsätter i mångt och mycket i samma spår. En trevlig försmak på vad som komma skall under helgen då duon kommer leverera en full spelning.
Julian & Marina följde sedan – och till skillnad mot det akustiska experimentet i Stockholm gav man nu (givetvis) sitt material den elektroniska originalbehandlingen. Romantisk femtiotalsinspirerad electropop som duon själva valt att kalla electro-crooner. En bra sånginsats av Julian och duon ser ut att trivas väldigt bra tillsammans. Många leenden och ett härligt scenspråk som går hand i hand med deras musik!
Nykomlingarna Machinista, som består av Richard Flow (från Vision Talk och Haze For Sale) och sångaren John Lindqwister (från Cate Rapes Dog och Basswood Dollies), avslutade sedan kvällen med en härligt energisk spelning som trots en något förkyld sångare med halsont var kvällens absoluta behållning. Låtmaterialet varierar förvisso något i kvalitet – men med härlig energi och högt tempo så är Machinista definitivt något att hålla utkik efter framöver. Ett album är mer eller mindre klart och detta dyker förhoppningsvis upp inom kort!
Electronic Summer-gänget har samlat på sig en hel del erfarenhet vid det här laget och det märks. Bortsett från en garderob som öppnade något försenat och ett mindre bekymmer med påfyllning av gratisbuffén som bjöds så är det imponerande att se arrangörerna arbeta genomtänkt och smidigt med att rodda om scenen mellan banden och styra allt i övrigt i lokalen.. Elektroskull är laddade inför de kommande två kvällarna! Häng med oss…
Posted on 16 January 2013
Tags: Andrew Sega, Brewhouse, Dead Eyes Open, Depeche Mode Party Göteborg, DM Party GBG, Eddie Bengtsson, Electronic Summer, Electronic Winter, Elegant Machinery, Emma Nylen, Emmon, Hans Erkendal, Hype, Iris, Johan Kinde, Lustans Lakejer, PK Musik, Robert Enforsen, Sami Sirviö, Sista Mannen På Jorden, Sorrow Expert, The Mobile Homes, Wait Move On
Artister: The Mobile Homes, Dead Eyes Open, Lustans Lakejer, Sista Mannen På Jorden, Iris, Emmon, Robert Enforsen
Datum: lördag 12 januari 2013
Scen: Brewhouse, Göteborg
Rapport & Foto: Jens Atterstrand
OBS! Ett litet urval av de totalt 52 (!) bilderna från kvällen ligger under liverapporten. Resterande 45 (!) bilder finns här!
Depeche Mode Party Göteborg i samarbete med PK Musik gjorde tillsammans slag i saken och introducerade tvådagarsfestivalen Electronic Summer under det förra året. Med ett genomgående Depeche Mode-tema så presenterade man under två kvällar både svenska och internationella inslag på scenen. Efter succén med Electronic Summer så var det givet att festivalen även skulle ges i en vinterversion. Temat den här gången hade fokus på svensk synth och synthhistoria – med inslag från både klassisk media på området (bl.a. Release Music Magazine), skivbolag samt mycket annat.
The Mobile Homes var först ut på scenen inför en, trots den tidiga starttiden, imponerande stor publik. Hurvida det var gratisbuffén festivalen bjöd sina gäster på eller de svenska synthpoplegenderna som lockat så mycket folk såpass tidigt på kvällen låter jag vara osagt, men herrarna i The Mobile Homes såg verkligen ut att trivas på scenen bättre än på mycket länge! Och detta trots en inte helt perfekt insats med en del småmissar.
Bandet har aldrig varit några duracellkaniner på scenen, det mesta lunkar på i sitt sedvanliga tempo, men sångaren Hans Erkendal såg i alla fall ut att trivas. Hela bandet hade dessutom, till synthpublikens stora förtjusning, bytt ut sina färgglada och neutrala kläder mot sina klassiska bombarjackor och kängor kvällen till ära. Liksom tidigare medverkade producenten och den nyrekryterade bandmedlemmen Sami Sirviö, som till vardags är gitarrist i Kent, på scenen.
Efter detta följde Dead Eyes Open på den lilla scenen. Jag har inte sett bandet live sedan mitten av nittiotalet vilket gjorde det svårt att sätta några egentliga förväntningar på spelningen. Tyvärr är ljudet (liksom i somras) inte det bästa på den lilla scenen men Dead Eyes Open gjorde trots detta en godkänt insats. Om möjligt tyckte jag mig ana en hel del effekter på sången vilket kanske inte gör bandets starka låtmaterial till sin bästa rätt, men förhoppningen är väl att det blir bättre när bandet blivit varmare i kläderna igen. Nytt material är ju dessutom enligt uppgift på gång senare i år.
Lustans Lakejer klev sedan upp på den stora scenen. Johan Kinde med band låter fortsatt väldigt bra och även om jag sett dem ett antal gånger de sista åren så tröttnar jag aldrig på att se dem live! Det senaste albumet är väldigt starkt och uppblandat med bandets klassiker och en och annat kort ordvits av herr Kinde så levererar de en snudd på helt perfekt spelning igen!
Sista Mannen på Jorden följde sedan. Ingen favorit för mig personligen, då jag tycker bättre om Eddie Bengtssons huvudprojekt Page, men Eddies glädje på scenen smittar verkligen av sig och bandet har ju faktiskt skrivit en hel del bra låtar genom åren. Alla framfördes med bravur den här kvällen inför en väldigt positiv och tät publikmassa framför den lilla scenen.
Amerikanska Iris med en hörlursbeklädd Andrew Sega gjorde sedan entré på den stora scenen. Iris har genom åren gett oss ett antal fantastiska låtar, men tyvärr dominerades kvällens set av nyare material, som genomgående har ett mer akustiskt och gitarrkryddat sound än det gamla som jag gillar allra bäst. Personliga favoriter, som “Wait Move On” och “Sorrow Expert” levererades tämligen sent och soundet gjorde mig en smula besviken.
Emmon på den lilla scenen strax därpå var en av kvällens stora behållningar. Utvecklingskurvan för Emmon på scenen är minst sagt imponerande. Det låter bättre och bättre live, scenspråket och Emmas härliga energi ger mersmak varje gång nuförtiden och jag ser verkligen fram emot nytt material som enligt rykten nu är på väg.
Sedan var det dags för avslutningen – och vilken avslutning sedan! Den forne Elegant Machinery- och Hype-sångren Robert Enforsen har nog aldrig låtit bättre. I alla fall inte vad jag kan minnas. Träffsäkert, tonsäkert, energiskt och med en fantastisk spelglädje river han av en samling av Elegant Machinery och Hype-hits, i många fall dessutom i nyarrangerade versioner gentemot originalen. Tack Robert, jag blev tårögd! Ge oss en soloplatta nu!
Elektroskull vill givetvis också leverera ett stort tack till arrangörerna för en helt fantastisk kväll på Brewhouse. Hoppas vi ses snart igen!
